…och så hände det till slut: Hatten.

under många år har gått med tanken att börja bära hatt. Som med allt annat stilrelarerat, har jag varit tryggt förvissad om att det skulle hända när tiden och känslan var rätt, om alls. Så, nu föll det på plats, bara sådär likt ett infall, som ändå länge förberetts.

I övrigt kan meddelas att sammanhanget Pitti Uomo visst är väldigt mycket av den påfågelshow många förfasar sig över. Fåfänga, gone bad. Men, det är också en fantastisk mässa, med tillfälle att träffa leverantörer, tillverkare, och chansen att få se otroliga kläder och stil i ett mycket inspirerande sammanhang.

För att inte tala om staden, Florens. Ett ställe jag nu är mycket glad att ha besökt. Sannolikt första besöket, i en rad av så oerhört många fler.

2015/01/img_1355.jpg

2015/01/img_1450.jpg

Annonser
Det här inlägget postades i Stil. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till …och så hände det till slut: Hatten.

  1. Plimpton skriver:

    Att bära hatt på årets Pitti känns ju inte sådär jätte djärvt. Att få ett infall att bära hatt när 90% av alla runt en redan gör det…
    Nej skippa hatten, 99% av alla som bär hatt klarar inte av att bära upp den enligt mig.
    Fråga dig själv om du är 1%.

    Med detta sagt, hade jag själv varit på Pitti så hade jag garanterat sprungit runt i en hatt som jag inte klarat av att bära upp och ett halv år senare ångrat grovt 😃

    • Archibald skriver:

      Alltid spännande att höra omvärldens reflektioner. Själv blev jag smått förvånad att det var så många hattar, så visst, nog var det lättare att ha den på sig utan att känna att stilen sticker ut. Det sistnämnda är dock aldrig min ambition. Det var dessutom ytterst få som misslyckades, utan snarare en poisitivt överraskande andel som bar upp sina hattar precis på det sätt som skulle kinna bädda för att åter göra dem till ett mer vanligt inslag i herrklädseln.

      Så, oavsett om det nu alltså rör sig om en rådande trend, eller ej, tycker jag det är roligt att det händer.

      Generellt har jag svårt både för det undantagslösa tillämpandet, såväl som avfärdandet av trender. Är det något som passar den stil man själv gillar, och man kan få det att fungera, tycker jag det bara är dumt att av princip avfärda ett plagg eller en företeelse, mest för att framsälla sig själv som mer individuell och oberoende.

      Att bära kläder eller avcessoarer för att det ör djärvt, håller ju mucket sällan, precis som du säger 🙂

      • Plimpton skriver:

        Håller med om det mesta du säger och gillar ditt sätt att se på stil/mode.
        Men just hatt… Gränsen är hårfin mellan välklädd och utklädd… Hatt får i nio fall av tio vågen att tippa över till utklädd. Det beror kanske på att hatt inte varit en naturlig del av den manliga garderoben de senaste femtio åren?

  2. Lord Sidcup skriver:

    Stiligt av bara fan, rent ut sagt, Archie! Välkommen till hattbärarnas sällskap! :mrgreen:

    Och så Florens – om än mitt i vintern! (Jagärinteavundsjukjagärinteavundsjukjagärinteavundsjukjagärinteavundsjukjagärinteavundsjukjagärinteavundsjukjagärinteavundsjuk… *snyftar olyckligt*) 😦

    Om du vill återvända till Florens, så ska du klappa Il Porcellino på trynet, det vet du väl? Han står vid Mercato Nuovo. Lägger du en slant i hans mun, så att den ramlar ner i fontänen, så får du tur också. Helt säkert! 😀

    /Spode

  3. Bu skall jag här berätta om mina hattar!
    Vad Pitti är har jag ej en aning om. Men om hattar har jag åsikt. Hatt bäres av en välklädd gentleman. Och med hatt menar jag då ej de cowboy-inspirerade tingestarna vilka kunna ses i allehanda sammanhang – t.o.m. till annars korrekt klädsel! Min mening är, att hatt bäres höst, vinter och vår, men kan läggas av om sommaren, även om det då naturligtvis är bättre att bära en stråhatt. Själv har jag 8 hattar, vilka täcka uppkomna behov. En stråhatt, solskyddande men lätt och luftig. För vardagsbruk tvenne filthattar, den ena mörkblå, den andra mossgrön. Den senare bäres gärna till poplinrocken (inköpt för 15 år sedan ,från Waller´s, numera sorgligt nod nedlagt) under hösten och våren. Nästa hatt att nämna är en Dobesh från Wien, den har jag burit sedan 1976, svart med rullat brätte, mycket stilig.Hustrun (RIP) kallade den ”kyrkhatten”. En Bowler från Herbert Johnson´s, Bond Street, inhandlades för 15 år sedan samtidigt med rocken, till vilken den gör sig alldeles utmärkt, ävensom naturligtvis och i synnerhet till paletå.Tvenne cylinderhattar finnas på hyllan, i sina särskilda boxar med falsar för att ligga rätt, av märket Bodecker – felbhattar givetvis, ej tygditon. Särskild borste finns för dessa. De anvöndas när fracken och slängkappan bäres. Vid vistelse i naturen, då klädseln ju är något friare, passar utmärkt till tweeden den floppiga mjuka hatten i rutigt brunt-blått-mörkrött. Den är praktisk -går både att stoppa i fickan och att sitta på!

  4. Markgreven skriver:

    Välkommen i gänget!
    Grattis till nästa nivå…
    Och Florens i ljummet läge, avunden dånar!

  5. Mästaren skriver:

    Och så hände det till Slut – Drönarklubbens död.

    Vila i frid insvept i Tweed!

    • Henrik skriver:

      Ja, verkligen trist att denna oas torkade ut. Vart ska man nu bege sig med sin längtan efter otidsenliga kläder och trevliga meningsutbyten?

      /Henrik

  6. Markgreven skriver:

    Sörjd och saknad…
    Tally Ho!!

  7. Jucky the Dominator skriver:

    Vi saknar Er!…

    • Archibald skriver:

      TDC ligger konstant i min ficka Jucky. Alla kära läsare och minnen bara en armslängd bort. Som läget är, och har varit en tid saknas tid och inspiration att driva bloggen, men svar på frågor finns alltid att få. Tack för se varma orden. Det visar sig när det helat tar fart igen.

  8. Christian skriver:

    Så TdC har gett upp helt nu?
    Tråkigt, de utländska bloggarna ger inte samma känsla.

  9. livgardist skriver:

    Det måste vara hattens fel. Den fungerade som ett lock på kreativiteten.

    • Archibald skriver:

      Man kan aldrig så noga veta, kära livgardist! Eller så blev den kronan på verket i ett sammanhang, där det allmänna nöjet i den kommenterande läsarkretsen ändå varierat betänkligt över åren.

  10. Wicketkeeper skriver:

    Är det den slutgiltiga kapitulationen till super slimfit konfektionsplagg vi har upplevt med bloggen sotdöd? Jag hoppas att så verkligen icke är fallet. Jag är inte en bakåtsträvare som tykcer allt var bättre förr, dock varken vill eller kan jag bära super slimfit med kavajer som inte går att stänga och byxor som slutar vid anklarna. Jag har varit en stor anhängare och konsument hos Care Of Carl men även dem har kapitulerat och helt övergett Oscar Jacobsons F serie som var en bra kompromiss mellan den nya och gamla värden inom konfektion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s