Sagan om en svart ullrock.

IMG_7309.JPG

För att måla dig ett litet scenario från gårdagens upplevelse, som satte permanenta spår av det goda slaget, och gav en bestående mersmak:

Jag står där, i min intill autistiska mått genomtänkta kostymensemble. Slips av matt ull, näsduk, skjorta vars spread valts med omsorg, en kostym där inte en endaste centimeter lämnats åt slumpen i fråga om passform, randsydda skor med ritsnedlagd söm… You get the picture.

In kommer en kille i trikåsnäva täckande svarta stretchjeans, en svart denimskjorta av tvättad kvalité med vackert djup i slitningen. På huvudet en till synes nyss köpt truckerkeps, trots att den sannolikt ägts och vårdats med omsorg en längre tid. Såsom drönaren skulle vårda sin Borsalino…

Killen söker en vinterjacka, då jag försiktigt frågar. Vad sker nu? Ser jag på honom med förakt? Försöker jag övertyga honom om felvalet av stil, för att döpa om honom i den Sanna skräddade läran?

Börjar jag som en osnuten lillgammal bloggläsare härja om att jag accepterar stilvalet som en ”Engångs företeelse”, där särskrivningen fortfarande får mig att med ett avgrundsvrål vakna svettig om natten i ångest…

Betraktar han mig med misstro, som den förbannade kostymsprätt jag de facto är, in i märgen? Ser han sina med omsorg utvalda canvasngor som överlägsna mina ”finskor”?

Kanske för en inledande, kort sekund? Vad vet jag. Sen uppstår ett möte, gränsöverskridande, stilvärldar emellan. Ett tyst, gillande samförstånd i uppskattandet av god passform och fingertoppskänsla, men inte minst förmågan att koppla känslan till rätt kontext. Förmågan att se bortom de egna inpinkade paragrafmanualsramarna och idealen.

Jag frågar om han kan tänka sig att prova en svart ullrock, av sällan skådat härlig ull/kashmirblandning?

-Javisst! Svarar han neutralt men vänligt, på bredaste småländska.

Rocken sitter som klippt och skuren på honom. Han tittar aldrig på prislappen. Bestämmer sig på stående fot. Jag tar den. ”-Kappan sitter skitbra” konstaterar han glatt.

Börjar jag orera om kappor på kvinnor, och rockar på män? Nej. Jag känner bara en värme i bröstet, och en genuin glädje bortom det jag någonsin anat i sammanhanget.

Jag ser den större bilden. Kärleken som en gång fick mig att börja blogga om kläder och stil. Känslan som med ens gjorde mig till en av skribenterna i en blogg som hade aningen fler läsare än min egen helt anonyma hörna på blogspot.

En blog, som redan innan formulerat en inriktning på det renodlat ”klassiska”, där mitt generella gillande av stil och kostymer, ändå väckte uppmärksamhet och intresse. Samt en och annan kaskadspya inför mina återkommande jeans 😉

IMG_7287.JPG

En insikt om att det är den genuina viljan, och brinnande intresset som är kärnan. Inte enbart kunskapen om att kunna föreläsa om formella regler och vad som ”är rätt”.

Jag är innerligt trött på läsare, gamla, lillgamla, som unga, vilka anser sig lämpade att diktera vad som passar, och inte passar i bloggen, sägandes detta till bloggens egna skapare.

Jag tar nu uttalat avstånd, från föraktet av ”modernitetens trams”, och annat man gärna viftar med i kommentarsfältet, till leda. Hädanefter, är detta blogginlägg grunden, för tanken bakom allt jag publicerar.

Det har varit gällande redan från starten. Några har förstått. Andra vägrat. Jag har inte längre något intresse att debattera saken. Det var länge sedan jag hade det. En gång fanns här en insikt om skillnaden mellan personligt tyckande, och ”rätt och fel”.

Bara hängivenheten inför ett helhjärtat, grundmurat och genuint intresse för kläder och stil, står för min stilidentitet.

Jag föredrar kavajer, kostymer, tweed, jeans och läderskor, med en tydlig koppling till musik . Var ligger din passion?

Annonser
Det här inlägget postades i Stil. Bokmärk permalänken.

38 kommentarer till Sagan om en svart ullrock.

  1. IngNilsson skriver:

    Min passion ligger i att söka föra dig tillbaka till den sanna läran och bort från de farliga petrokemiska ånger du tycks ha andats in på Brothers. Halleluja för en tredelad som täcker rövhålet och som inte sitter som ett korvskinn.

    Vidare har nog inte många läsare i sig synpunkter på att du vill jeansbekläda dig i tid och otid, utan snarare för att du/ni först går hårt ut med att du/ni tar avstånd från just detta du nu tycks anamma. Motsägelsen är helt enkelt irriterande. Om du stryker hela utsagon om modernismens trams har ingen något att invända hur mycket jeans och miniatyrkostymer du än väljer att etalera. Frågan är då bara hur mycket du skiljer dig åt från andra hipsterkanaler som säkert är mer crazy än vad du är eller tycks vilja bli. Kort sagt, TDC har fram till dags dato haft en klädselkonservativ framtoning och när huvudskribenten själv bryter mot sin egen mores är det revolterande. Just den konservativa hållningen har attraherat mig och jag skulle tycka det vore trist om den försvann. Men som sagt, din weblog, ditt ansvar, dina värderingar och vill du bli King eller manolo-kopia är det självklart ditt val.

    Trevlig söndag och grattis till rockförsäljningen i går.
    tt.

    • Archibald skriver:

      TDC är och förblir vad det alltid varit. Jag är nu bara mer uttalat tydlig med vad jag står för.

      Det unika med TDC, har som jag ser det inte varit vår rabiata fundamentalism, utan vårt genuina intresse och hängivenhet.

  2. Herr Hjul skriver:

    Att inriktning på TDC har förändrats står val för de flesta läsare helt klart, och det är ju givetvis helt upp till er att göra så.

    Jag ser givetvis inget fel på att anpassa passformen på sina kläder till rådande moderiktigt snitt, snarare är det till en nackdel att inte göra det som en relativt ung man på väg uppåt i karriären.

    Att bära klassisk passform på sina kläder är ett säkert sätt att alltid se omodern ut, det passar bra på män, 55+ som äter lite för mycket för sitt eget bästa. Under -90 talet var det ju ett väl tilltaget klassiskt snitt på modet, och vi kan ju se hur våldsamt omodernt det ser ut om man kikar på fotografier i vardagssituationer från nämnda period. Poängen är att det funkade fint för de personer som bar kläder enligt modern passform då, att det ser fjantigt ut idag saknar i princip helt relevans.

    Däremot vill jag hävda att man gör klokt i att bära väl inarbetade färgkombinationer. En blå och vit randig skjorta till mörktblå kavaj och grå byxor har alltid och kommer rimligen alltid att uppfattas som en snygg och proper färgkombination. Om du vill ta ut svängarna med olika typer av suspekta färger, gör det för gudskull på badstranden, där kan man låta neongula shorts och lavendelfärgade pikétröjor passera utan att ta allt för mycket anstöt. Att ge sig på ”nya” färg kombinationer i en medveten ansträngning att se välklädd ut är lite som att försöka uppfinna hjulet på nytt.

    Kul historia med rocken, som jag ser det kan man se på saken på två sätt. En infallsvinkel är att killen kanske igentligen skulle valt en vinter”jacka” som passade bättre med hans övriga klädsel. Risken är ju att han springer runt med truckerkep, Någon typ av sportsko samt rock, detta medför dessvärr att han kommer se ut som en hallick eller liknade.

    Man kan ju också se på saken med förhoppningen om att detta köp leder till att han börjar med en mer välkläddstil med tiden. Rockar är ofta inkörsporten till att börja bära mer skräddade kläder överlag, jag har sett det hända flera vänner 🙂

    Jag avslutar med att önska alla drönare en trevlig söndagskväll.

    • MRM skriver:

      The over-sized suits of the 90s were not classic, but rather an 1980s invention of Armani. It became the dominant style with especially Americans. Why we today think of them aqs dated, is because they were not classic, but rather a product of fashion. In much the same way as the fashion forward clothes of today, will look terribly outdated in 10-20 years.
      Real classic cuts will not become obsolete as such. I got a vintage suit in my collection, that was tailored in the 60s, and except for the very substantial fabric, is very close to what a tailor would make today, if said tailor is devoted to the classic cut.
      It’s really about proportions, and not about giving in to temporary dictations of fashion. One could say that it’s never fashionable, but also never outdated.

  3. Hannes skriver:

    OK, jag säger då tjena allmän herrmodeblogg, hejdå klassisk herrmodeblogg 🙂

    Givetvis fortsätter jag läsa.

  4. Hedåsgatan skriver:

    Hej! ”Fin” är ordet jag tänker på angående din historia om rocken (på ett positivt sätt) Fortsätt på inslagen väg, själv vill jag inte ha en ”för lång” kavaj men ifall andra känner sig bekväma och snygga i det så är det ju bara bra, sedan förstår jag bloggens inriktning mot det ”klassiska” men vad är det? vilket årtionde, sekel? Swingpjatt? Yuppie? Vad jag personligen tycker är irrelevant men tillför diskussionen ett annat sätt att se på saker o ting… Nu är min passion Spiga3
    Deras kavajer är magnifika, japp de är kortare men de är från Napoli där kavajer är kortare… hade jag införskaffat brittiskt klassiskt märke hade jag fått längre kavaj men inte känt mig bekväm eller snygg i detta…

    • Archibald skriver:

      Gillar din inställning Hedåsgatan. Det folk har svårt att förstå, är att jag inte har ändrat inställning nämnvärt, sedan jag började skriva för TDC.

      Det andra, är att folk tror att ”bloggen”, har en röst?

      Vi är fortfarande fyra skribenter, om än några just nu i en fas av mindre frekvent uppdaterings och publiceringstakt.

      Sen, precis som du säger, vad är ”klassiskt”? Jag kommer ju aldrig börja skriva artiklar om de senaste gymnastikskorna från Dior Homme, eller ”jättehäftiga” luvtröjor från Supreme, vilket skaran av jämmerpellar ovan ger intryck av.

      Jag kommer helt enkelt, i den mån det känns intressant här, att fortsätta göra samma sak jag hjort de senaste åren på TDC. Dock med en mer uttalad inställning, mest för att markera min ståndpunkt.

      Gillar för övrigt också Spiga3. De har ett härligt sortiment. Har aldrig varit där, bara följt dem på IG, och kikat i webshopen.

    • Archibald skriver:

      Jag är bara så sabla trött på folks ständiga attityd att det ena, måste utesluta det andra?

      Jag har såväl ultraklassiska kostymer från New And Lingwood, som en kärlek till välskurna kavajer och kostymer från såväl Boglioli, som The Tailoring Club, Iscar Jacobson, Morris, med flera..

      Gillar den alla med samma glöd.

  5. Lord Sidcup skriver:

    Väl talat! Att kunna se sig själv i den andre är grunden i en civiliserad diskussion. Att inte kunna uppfatta det stilsäkra hos någon som valt en annan utgångspunkt tyder bara på dålig förmåga till abstrakt tänkande. Det verkar som att du förgyllde din kunds dag. Det är bra jobbat.

    Jag har aldrig läst den här bloggen för att jag tänkt kopiera stilen hos någondera skribent rakt av, för att jag sökt en svensk version av Debrett’s eller för att jag förväntat mig en blogg av skriven Tuppy Glossops skräddare – anno 1935. Stilbegreppet förändras, oundvikligen, och måste göra detta om det vill behålla sin relevans. En stil som inte utvecklas förvandlas snabbt till en trött pastisch. Liv är rörelse. Man kan aldrig stiga ned i samma flod två gånger.

    Det betyder, förstås, varken att de klassiska idealen saknar relevans eller att man inte kan diskutera enskildheter eller ha åsikter i olika frågor.

    Vad jag däremot saknar är de andra skribenterna. Chuff är som bortblåst, Guss har inte setts till på ett halvår, och om jag inte får lite djurhudspornografisk kängkonservatism från herr Flördeg snart, så DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR jag. Valet är över grabbar – fatta tangentbordet och skriv så att versaler och gemener ryker! 😀

    Som svar på din sista fråga, så gillar jag trilbys, chinos, kavajer, MTO, kostymer, munkskor, skjortor, flugor, nitläder och rock.

    /Spode
    PS. I skrivande stund hittar jag faktiskt inte ett enda av Chuffs inlägg på TDC. Är det det inläggsätande bloggmonstret som varit framme igen, månne? DS.

  6. Stockkonservativ skriver:

    Vad tdc stod för och vad du tyvärr håller på med nu är helt skilda saker. Jag lämnar detta. Cya

  7. ole skriver:

    Jeans till Tweed kan vara fantastiskt, fortsätt med det! MEN de här strax nedanför har en riktigt, riktigt dålig passform, på alla sätt. För långa, tighta och låga.

  8. Henrik skriver:

    Archibald!

    Med risk för att bli klassad som jämmerpelle vill jag ändå slänga fram ett par tankar. I mitt tidigare inlägg rörande dina jeans gjorde jag en tydlig skillnad mellan vad vi som individer tycker är snyggt och vad vi definierar som klassiskt. Jag bär själv ofta jeans (särskilt till tweed) och tycker att det kan vara väldigt snyggt, men det innebär inte att jag därmed menar att det representerar ett klassiskt herrmode.

    Visst håller jag men om att ett begrepp som ”klassisk” är väldigt svårt att definiera, men det är ju inte samma sak som att begreppet som sådant är helt innehållslöst. Framför allt är det ju inte betydelselöst. Om nu en blogg har en devis där man säger sig verka för någonting klassiskt så menar man väl någonting med detta? Varför annars skriva dit det från första början? Och om man nu menar någonting så är det väl inte så konstigt att läsarna reagerar om de upplever att vissa saker avviker från programförklaringen? Det är väl också det som kan ge en fräschör till diskussioner som annars kan bli lite interna? Om du menar att de jeans du visade i förra inlägget är ett exempel på klassiskt herrmode får du gärna argumentera för saken, men jag tycker det är lite konstigt att så hårt ifrågasätta läsarnas frågor kring bloggposternas relation till den uttalade programförklaringen. Kanske dags att fundera över en förändring av devisen? Att ta steget ut ur garderoben och kategorisera sig som en mer allmänt hållen modeblogg?

    Att bloggen utgörs av fyra skribenter kanske stämmer rent formellt, men då de senaste 11 inläggen över de senaste 4,5 månaderna är dina måste nog kunna säga att de alltmer kommit att utgöra bloggens ansikte utåt.

    Med detta sagt vill jag ändå påpeka att jag verkligen uppskattar dina inlägg och ofta också dina kläder. Min enda fundering är deras relation till den uttalade programförklaringen.

    Allt gott!

    /Henrik

    • Archibald skriver:

      Bra tankar Henrik, de uppskattas!

      Programförklaringen författades helt enkelt innan jag blev en del av TDC. Visst ligger klassiskt herrstil mig varmt om hjärtat, det kommer den alltid att göra.

      Det är mest så att den i min värld inte bottnar i centimetrar av benvidd, eller kavajlängd, utan i den genuina hängivenheten och befinnandet för kvalitet och stil.

  9. IngNilsson skriver:

    L.S., i synnerhet Archbald,
    det är möjligt att de kritiska inläggen från min hand kan kan ha gett intryck av att jag finner det roande att agera motvals kverulant. Även om det stundom kan vara underhållande, är sanningen snarare att jag kände mig hemma i de grundvalar som fram till nu utgjort basen för TDC publikationer. Det är därför med visst vemod jag konstaterar att med huvudförfattarens avstånd från den egna parollen om reservation gentemot modernismens trams, försvinner samtidigt största nöjet för mig att frekventera denna weblog. Mot vad som tycks vara vox populi, har jag väldigt lite intresse av att följa applicering av allehanda mer eller mindre spännande assessoirer och skojiga kombinationer av jeans, sockiplast, gardiner, tofsloafers, cykelbyxor, gymnastikskor, cylinderhatt, sidenlakanspochetter, bolerokavajer, cargobrallor, socklöst, knogjärn, våtdräkt et cetera.

    Med en personlig försäkran i Archibalds riktning att de i direkt korrespondans gjorda utsagorna och erbjudanden självfallet fortfarande gäller, resterar mig att uttrycka ”so long and thanks for all the fish” 🙂

    Trevlig söndagafton och framtid tillönskas uppriktigt och bestämt.
    Totus tuus,
    ir. M. Nilsson

    • Herr Hjul skriver:

      Well,

      So sad that it should come to this
      We tried to warn you all but oh dear!
      You may not share our intellect
      Which might explain your disrespect
      For all the natural wonders that
      grow around you.

      So long and thanks for all the fish

  10. Farbror th skriver:

    Känns tyvärr som det inom en snar framtid blir ett byte av webadress till http://www.manolo.se/TDC
    När jag började följa bloggen låg styrkan i mångfalden, att det fanns skribenter (pluralis) där var och en kunde få utlopp för sina egna tankar. Dessvärre har det mer och mer blivit en enmansshow. Jag skriver dessvärre, inte för att Archibald på något sätt är en dålig skribent, utan för att med enbart honom blir TDC inte vad det en gång var. Men det var en fin resa. Mycket fin.
    All lycka till alla.

  11. Bremengood skriver:

    Stil är tidlös, men i evig förändring. Medan det finns ett otroligt stort värde i att kunna luta sig mot den klassiska herrstilen för att få råd och riktlinjer i hur man bör klä sig, måste den stilmedvetne evigt röra sig framåt. Vi kan inte desperat klänga fast vid det förflutna. Att, vilket Archibald verkar ha insett, vara välklädd samtidigt som man inte följer de klassiska reglerna handlar inte om att ge upp god kvalité eller smak. Det handlar om att anpassa sig till sin samtid. Ett gott snitt, välsittande kläder som komplimenterar kroppen och bra material i kläderna är, och kommer alltid vara, ett tecken på god stil, oavsett mode och period.

    • Archibald skriver:

      Vackert, och klokt, Bremengood.

      Som jag även tillade för någon ovan, är jag så fasligt trött på inställningen att det ena måste utesluta det andra.

      Jag njuter lika mycket av min välsittande rustning från New & Lingwood, som jag gör av upplevelsen när en intill perfektion skuren tweedkavaj från Boglioli mjukt sluter sig kring axlarna som en varm omfamning.

  12. Mästaren skriver:

    Synd och skada! Har uppskattat munhuggningen runt avvikelserna från det klassiska som nu näpses vänligt men ack så bestämt. Kikar väl tillbaka någon gång, men med alla ”stofilers” (inklusive mina egna tafatta försök) frånvaro i kommentatorsfältet, för jag tolkar det som att vi är näpsta och undanbedda, känns saknaden redan stor. Saknaden över suckarna om ”Pantalon de Nîmes” kavajens ”kryss” på bröstet och uppgivenheten över kavajer som knappt täcker livremmen. Men vi drar vidare i denna cyberrymd på jakt efter annat att förfasas över.

    Howdy y’all ! I hope the Jeans fit!

  13. Gredelin skriver:

    Undertecknad har sett TDC som en stilla punkt i en annars så progressiv samtid. Aldrig kunde jag [mar]drömma om att det här skulle tas avstånd från den typ av män som gärna grymtar om den moderna världens tragedier. Nu är jag mållös. Och det känns inte längre som om den mer konservative är bland fränder – och det smärtar mig, en aning.

    Givetvis respekterar jag Archibald och dennes rätt att göra nya, vågade upptåg. Jag rentav uppskattar dem, men enbart i samklang med de mer moderata kommentarerna. Om dessa kommentarer nu upphör, eller om A. avser att inte längre bemöta dem, då upphör nog även jag som läsare. Ty då går även mycket värme förlorad.

    Nu är det säkert så att Archibald upplever sig få oförtjänt mycket påhopp, vilket kanske må stämma. Men det är nog för att det knorrar i magen hos många läsare som saknar de andra skribenterna, som väger upp den ungdomliga rebelliskheten.

    Du – Archibald – skall ha en eloge för att du i din ensamhet håller liv i TDC, även fast jag hoppas att du en dag kapitulerar inför den benhårda traditionens och reglernas tunga mantel. Tröttna bara inte på att utkämpa dina duster i kommentarsfältet, för då tröttnar nog en stor del av läsekretsen på Dig.

    Med all respekt,
    Gredelin

  14. Plimpton skriver:

    Problemet med TDC är inte, enligt mig att Archibald ändrar inriktning, utan att bloggen mer och mer har börjat bli enbart en bildblogg. Var är dom längre informativa texterna? Testerna av nya aktörer? Samarbetena med någon ny liten tillverkare?
    TDCs styrka har varit dess mångfald – man har blandat högt och lågt. Och framför allt billigt och dyrt, jag kan inte nog poängtera hur viktigt just detta har varit. I en värld där många verkar tycka att det är fullt rimligt att lägga 10.000kr på ett par skor och det dubbla på en kostym har det varit underbart att kunna läsa inlägg om något billigare alternativ så som TM Lewin, CT, Meermin och TTC.
    Jag hoppas att du/ni fortsätter men enbart bilder får jag nog av när jag följer dig på Instagram 😉

  15. Raizumichin skriver:

    Mycket väl skrivet. Denna illvillja mot allt som inte tillhör den egna definitionen av klassiskt (vilket naturligtvis också varierar brett) har länge hindrat mig från att delta i diskussionerna på bloggen. Att uppskatta väl utvald och genomtänkt stil, även om det inte är den egna stilen, är en nyttig egenskap hos varje gentleman.

    • Archibald skriver:

      Bra där, Raizumichin. Besöksstatistiken talar sitt tydliga språk, och du är sannolikt inte ensam.

      Vi har trots låg uppdateringstakt, ca 800 unika besökare, som varje dag gör sammanlagt mellan 2 – 3000 besök, där ett litet fåtal, de senaste åren (ibland ”tyvärr”)skapat mer av bloggens identitet och rykte, än min egen inställning till kläder och stil, och de texter jag skriver.

      • Raizumichin skriver:

        Ja, jag får nog faktiskt också säga ”tyvärr”. Klagomålen om jeans var underhållande till en början, men efter något år började det kännas lite gammalt. Det vore trevligt om gemenskapen handlade mer om passionen för det som sällskapet faktiskt gillar, istället för evig klagan om det som inte gillas.

      • Archibald skriver:

        Ja. Precis.

        Tänk att det sista konstaterandet kunde formuleras så tydligt, men uppenbarligen har varit så fjärran, i så mångas begreppvärld.

  16. Erich skriver:

    Jag tycker denna blogg har tillfört mycket för oss som inte har ett engelskt gods och som har bättre smak än vår ekonomi tillåter. Jag kan absolut se poängen att till vardags på min arbetsplats i offentlig förvaltning ha en tweed eller manchester kavaj matchad till jeans enligt någon av de inspirerande bilderna. Men vid andra tillfällen vara mer genuint klassisk. jag har således haft nytta av både de mera nutida inläggen som fördjupningarna i vad som är att betrakta som klassisk stil.

  17. Fläderblom skriver:

    The Drones Club har övergått från att handla om klassiskt herrmode till att visa upp olika sidor av Archibalds hipstergarderob. Tack för de år som gått, men nu kommer jag att söka mig någon annanstans. Är det någon som har ett bra tips på en blogg om klassiskt herrmode som har ett livaktigt kommentarsfält där man både kan roas och bli upplyst? Den får gärna vara svensk, men det är inget krav. Ett krav är däremot att den är sunt reaktionär och tydligt tar avstånd från modernitetens trams (för att stjäla en numera malplacerad formulering från The Drones Club).

  18. Modigliani skriver:

    TDC är en rolig blogg. Två av skribenterna har inte förändrats en tum i sin stil sedan bloggen startade. Det tycker jag mig veta trots bristen på uppdateringar då jag stöter på dem i verkligheten ibland. Året är fortfarande 1935, och det är precis där behållningen ligger: Det knasigt lillgamla, superpretentiösa klädvalet som man på samma gång kan fnissa åt och inspireras av. En tredje gör sitt bästa för att vara klassisk, men lider av att vara snygg och vältränad och glider iväg i märkliga experiment ibland.

    Och så Archie, som hela tiden funnits med som något slags lärljunge. Avsevärt äldre tror jag, men betydligt osäkrare i sin stil. Tittar man på hans äldsta inlägg har de inte särskilt mycket att göra med vare sig god smak, stil, kvalitet eller passform. Tittar man på hans senaste tycker jag att han briljerar (även om jag är lite skeptisk till de där Conan O’Brian-jeansen). Stilutvecklingen har skett med knökdrönarna som inspiration, inte som facit. Det är en styrka och resultatet är tilltalande.

    Kanske tycker jag så för att min stilutveckling gått hand i hand med Archies. Från tafatta försök med illasittande, billiga konfektionskavajer, till en genomtänkt och personlig stil som förhåller sig självständigt – men ändå nära – till ”klassiska” ideal.

    Vad jag går igång på? Skräddarsydda tweed- och flanellkavajer, jeans, ullslipsar i diskreta färger, brunt läder, tunna halsdukar, brogues och mockakängor. Skivbacken med Beatlesvinyl, Chet Baker på Spotify och en alldeles för stor bokhylla.

  19. Chris skriver:

    Apropå dina armband; jag har sett samma trend ett tag nu. Det ser ganska snyggt ut men jag undrar om det inte är opraktiskt med armband samt klocka? Handen kan väl inte röra på sig särskilt mycket?

    Varför inte ha klocka på ena armen och armband på andra?

  20. Desmond skriver:

    Det finns ju en klassisk stil. Som några skribenter nämner ovan, finns det kläder sydda under valfritt decennium under 1900-tlet som fortfarande inte ser urmodiga ut, utan eleganta. Jag brukar kalla det stil. Sedan finns det sådant som också nämnts ovan, puffiga axelvaddar eller smala och för korta byxben, som efter några år får ett löjets skimmer över sig. Det brukar jag kalla mode. Och eftersom den här bloggen nu blivit en modeblogg i stället för stilblogg, tröttnar nog jag också. Det har känts onödigt att delta i diskussionerna på sistone, eftersom kritiska kommentarar ofta bemötts med uttalanden om åsiktsförtryck (dock inte av Archibald, bör sägas). Heder åt ingenjören och andra som framhärdat!

    Kan instämma i Fläderbloms efterlysning ovan, efter en, gärna svensk, klassisk herrmode/stilblogg.

  21. Lord Suggs skriver:

    Från en stilblogg vars namn och programförklaring samt sina olika skribenter lockade läsare som såg stil som ett helhetskoncept, till en enskilds modeblogg där antalet läsare är det enda intressanta (måhända då det ökar chanserna till att få mottaga ”recensionsplagg” från diverse tillverkare…). Från ett original, något som skiljde ut sig, till en kopia, ytterligare en blogg bland många andra där originalet Manolo i så fall är att föredra. Att P.G. Wodehouse verk dessutom ska fortsätta upplåta sitt namn åt denna armbands- och denimbeklädda soppa framstår som ytterst beklagligt. Nåväl, lycka till med detta vägval även om nu vägen leder ut i de sartoriala träskmarkerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s