Gästspel: Ing. Nilsson om Suit Supply, in real life.

01_suitsVi ska börja med att inse faktum: Alla leverantörer kan göra misstag. De kan i sin tur bero på tillfälliga kvalitetsmissar, fel personalval i fel sammanhang, och så vidare, och så vidare. Ibland bara vara en effekt av en olycklig clash mellan olika stilvärldar och aningen mismatchad personkemi.

Då Ingenjör Nilsson under åratal berikat vårt kommentarsfält med anekdoter av varierande längd och slag. För det mesta välformulerade, med ett välavvägt mått beska, balanserat med en nykter (om än kanske mycket bestämd) syn på herrstil i tillvaron, känner jag att det inte är mer än rätt att det senaste alstret nu föräras en plats på front row. Detta givetvis helt utan att jag bett upphovsmannen om tillåtelse.

Så, en djuplodande och detaljerad återgivning av de vedermödor man som kräsen, påläst och medveten kostymkonsument kan stöta på, vid komplettering av garderoben:

Jag har, till skillnad från Archibald, en ganska vältäckande erfarenhet av Suit Supply och efter att ha funderat lite över nödvändigheten i att reagera, tror jag dock att mina erfarenheter kan vara till fördel för somliga som överväger att anlita företaget, so here goes…

Under 2005 uppstod ett behov av ett par billigare arbetskostymer och efterforskningar gav att Suit Supply vore ett lämpligt alternativ. Jag lät mäta upp och beställa två kostymer för utvärdering och resultatet vad passform och konstruktion beträffar var utomordentligt gott. I rask takt köptes ytterligare 5 kostymer för att fylla mitt behov med ytterst små ändingar från den uppmätta ursprungsmodellen. I de fall tyget var tjockt eller annan anledning fanns för anpassning, gjordes detta adekvat på plats av en ändringsskräddare.

Tygerna och anpassningsgraden var, och är, väl inte de absolut mest spännande eller originella, men hantverket var ypperligt och priset skrattretande lågt för en full-canvas.

So far so good.

I January i år uppstod ånyo behov av en kostym och samtidigt beslutade jag mig för att pensionera min gamla smoking och låta sy upp en ny. Den man som troget betjänat mig hade vid sista sammanträffandet dessförinnan meddelat att han skulle emmigrera till sin pojkvän i utlandet och jag var därför inte överraskad av att se ett nytt ansikte vid beställningen.

Emellertid hade man ändrat syateljé sedan mitt senaste besök och det hade som följd att jag åter fick mätas upp. Jag upprepade att jag ville ha en ny kostym med precis samma mått som den jag hade på mig, men den nya medarbetaren på stället insisterade på fullständig måttagning och ville inte ens titta på vad jag redan hade på mig.

Naturligtvis borde jag reagerat på hans egen stilpreferens som bestod av ospända dubbelmunkskor, grälla strumpor och byxor som var lika åtsittande som långkalsonger och slutade 7cm ovanför den ospända DM. Därtill hade han en kavaj som slutade ovanför bakfickans öppning och mannens armbandsur när han stod upprätt (ja ärmen längre än kavajen och säkert något man skulle kunna kalla för semi-bolero).

Lägg därtill en 4cm bred slips och en näsduk som mer påminde om någon som skrurit av en gren med blommande syrén för bruk som boutonnière. Vidare försökte han förmå mig att beställa kavajerna vaddlösa och när jag frågade hur han hade tänkt sig att det skulle se ut med den nyss valda anpassningen “roped shoulders”, slutade han insistera och tyckte att jag slulle beställa dem “semi-unstructured” istället.

HR_SXC_syren_webb

Efter att ha kännt på alternativen samt försäkrats i alla tonarter att den mest vadderade lösningen endast skulle pass om man spelade huvudroll i Miami Vice, föll jag till föga för halvvadderade axlar. Jag påtalade dock att jag ville att kavajerna skulle sitta precis som den senast inköpta, vilket jag också försäkrades om.

När kostymerna väl var färdiga upptäcktes att ärmarna var någon cm för lång och över axlarna hängde kavajen som en gjutesäck. Därtill kunde jag endast med stora umbäranden böja på knäna eftersom även jag, mot löfte om annat, fått ett par veritabla långkalsonger till kavajen.

Märkbart nöjd med sitt verk påtalade mannen att de gjort byxorna lite längre så att de vilade på skokappan bak. Jag anmärkte att de fortfarande hade 5cm kvar till klacken, vilket nämligen var vad jag hade beställt.

Lätt stressad undersökte han detta om möjligt gick att lösa och som tur var förelåg inga problem. Även att vidga byxbenen skulle gå bra. Axelpartiet var dock även för brett och efter att själv tagit initiativet och gått bort till skräddaren som skulle göra anpassningarna och involvera honom, bestämdes det att man skull lämna ärmlängden för tillfället oförändrad och ändra alla andra problem först. Vid diskussion med skräddaren fann även han att de av försäljaren som Miami Vice beskrivna axelvaddarna bättre skulle passa just mina axlar.

Efter att ha återkommit någon vecka senare ställdes ärmlängden. Väl hemkommen efter en arbetsdag upptäckte jag i hallspegeln att det höger sida satt en 1.5cm glipa mellan slutet på axelvadden och „roped shoulder“-sömmen, vilket såg alldeles jävligt ut.

Tillbaka hos SS men i en annan filial behövde jag förvisso inte säga mer än att jag hade problem med axelpartiet och dra på mig kavajen för att den kvinna som där betjänade direkt skulle se problemet. Passformen efter senaste ändringen är nu passabel, men långt ifrån den nivå jag har på kostymerna som köptes hos SS tidigare.

Nu skulle man kunna säga att detta endast rör SSs MTM linje, men dessvärre köpte en kollega en konfektionskostym samtidigt med hans MTM-besätllning och efter att ha burit kostymen endast ett fåtal gånger hade sömmarna vid byxfickorna samt även mittsömmen bak gått upp. Vid reklammation till SS, meddelade kvinnan i den senare filialen att det var ett växande problem efter att de övergått till en ny syateljé.

Ergo, jag har ännu inte fått tillbaka sista kavajen, men jag kan redan nu säga att jag kommer med största sannolikhet inte att köpa fler kavajer eller kostymer från SS.

En lustig detalj var att SS brukar offensiv reklam och årets är inget undantag. Den kvinna som betjänade mig vid senaste besöket stod med ryggen mot en vägg klädd med ett fotografi i samma serie som den länkade, fast med väldigt mycket bara bröst och rumpor.

När jag med en huvudrörelse mot väggen påpekade att de hade en intressant interiör, ryckte hon på axlarna och menade att damerna var väl vackra, vilket jag fick tillstå.

daVinci

Sen tillade hon med ett flin att det dock inte varit samma med en hel vägg prydd med kukar, hur vacker den mänskliga anatomin än må vara. Jag kunde bara instämma.

tt.

Annonser
Det här inlägget postades i Stil och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Gästspel: Ing. Nilsson om Suit Supply, in real life.

  1. Anders skriver:

    Intressant och välskrivet. Om jag tolkar det rätt är det alltså i en av SuitSupply:s butiker som detta skett? Isåfall vilken? Så man kan undvika den om man skall göra en resa med syfte att ordna sig lite kostymer ur deras utbud.
    Tack för en läsvärd blogg!

    • IngNilsson skriver:

      Anders, om du skulle hamna i Rotterdams SS-filial för en MTM-kostym, se till att bli betjänad av Marcel och undvik Paul. Den senare är förvisso väldigt trevlig, men, professionellt sett, fullständigt inkompetent.

      Frågan är dock om man överhuvudtaget vill investera i en kostym där byxorna ljudligt spricker i sömmen bak när man ”en plein publique” reser sig från lunchbordet. 🙂
      tt.

      • Christian skriver:

        Min erfarenhet av Beneluxländernas stilmedvetenhet är att de… tja, inte har någon. Varför i hela friden åker du dit och handlar?
        Ta TGV till Paris eller varför inte en flygning till Milano eller Florens?

        Mamma mia…

      • Ing.Nilsson skriver:

        En mycket träffsäker påpekan. Emellertid handlade det ju om SuitSupply och det är ju de facto en nederländsk kedja. Rotterdam förefallar då inte så skogstokigt i sammanhanget. Dessutom är det inte så gräsligt långt från min bostodsort.
        tt.

  2. styggavargen skriver:

    Jag skulle aldrig handla av dem även om de gjorde de bästa MTM på marknaden pga deras osmakliga reklam.

  3. Lord Sidcup skriver:

    Must…have…suit…will…get…topless…women… *hypnotiserad*

  4. SoWhatElseIsNew skriver:

    Osmaklig kampanj. Känns väldigt tveksamt att sälja kostymer (för män), genom att visa kvinnor helt utan kläder. De flesta av oss uppskattar väl den kvinnliga anatomin, men detta känns enbart flåsigt grabbigt.

    Synd, både vad gäller den tråkiga marknadsföringen och Ing Nilssons upplevda kvalitetssänkning, då jag annars starkt gillat dem och blev uppriktigt besviken då min inbjudan till deras brunch i Stockholm häromdagen krockade med ett dåligt tajmat läkarbesök.

    • IngNilsson skriver:

      Jag tror man resonerar såhär: män gillar i allmänhet att betrakta den kvinnliga kroppen och bara bröst ger därför nästintill ofrivilliga blickar från den manlige betraktaren. I samband med att man visar leende välklädda män, hoppas SS att budskapet ”om jag köper en SS-kostym får jag också rulla mig i nakna kvinnobröst. Detta är ett lite billigt trix som säkert funkar fint i en internethandel, men när man står i butik blir det lite besvärande. I alla fall om man i likhet med mig inte har någon erfarenhet av hur man agerar avslappnat på horhus.
      tt.

      • Lord Sidcup skriver:

        Det uppenbara problemet med annonsen är förstås att man inte lägger särskilt mycket märke till själva kostymen. I talande stund har undertecknad i alla fall ingen som helst minnesbild av den (faktiskt).

        Damplaggen, däremot, är ordentligt inetsade i hjärnbarken, och kan rentav bli det sista jag ser framför mig på dödsbädden. Hoppas kan man ju, i alla fall!

        Därtill är det knappast just kostym man vill vara iskrudad i ett dylikt intermezzo. Höftskynke ligger mer på rätt formalitetsnivå.

        Missförstå mig nu inte: rent allmänt vill jag förstås prisa SS för de vågar sig på den här frejdiga kulturgärningen, i denna denna talibanfeminismens kvinnobehagsfientliga skymningsyuga. Jag tittar hellre på de här bilderna än på stålmannenkammade hipsterspektakel utan strumpor.

        Men men mina kostyminköp baserar jag hellre på något mer mer sakliga faktorer.

        /Spode

  5. Prä skriver:

    Intressant och informativt.

    Kan inte låta bli att bli lite nyfiken på hel helfigur på Ing. Nilssons SS beklädnad. Men det är nog att hoppas för mycket då Ing. Nilsson redan brutit mot sina egna budord och visat en s k seflie på byxvalet i någon tråd/artikel tidigare.

  6. Bateman skriver:

    Mycket intressant artikel, som i flera avseenden stämmer väl överens med mina egna erfarenheter av fenomenet MTM. Problemet är som jag ser det att resultatet är så beroende av skickligheten hos den person som tar mått och tillsammans med kunden bestämmer vilka justeringar som ska göras. Nästan alltid är detta en säljare, som så gott som aldrig besitter samma känsla som tex en erfaren ändringsskräddare för hur kombinationen av olika ändringar påverkar slutresultatet.

    Av den anledningen tycker jag att den som har en kroppsform som ligger ganska nära off the rack-kostymer, i många fall kan få ett bättre resultat genom att köpa konfektion och sedan låta en skicklig ändringsskräddare hjälpa till med de ändringar som behöver göras. Visst finns det vissa saker som är svåra- eller inte kan ändras i efterhand. Dock så kan man ju fråga sig om dessa säljare som tar dina mått verkligen är kapabla att justera för tex ojämna axlar eller säckig hållning när de måttar upp dig för en MTM-kostym. Personligen upplever jag att samma problem kan förekomma (om än i mindre utsräckning) också för vissa aktörer som kallar sin produkt bespoke – även om man naturligtvis inte kan jämföra tex WW Chan med exv AW Bauer, eller de bättre skrädderierna på Saville Row. Jag har dock personligen ännu inte haft nöjet att pröva produkter från de två sistnämnda. Jag vill också poängtera att jag faktiskt varit väldigt nöjd med Chan givet deras prisnivå.

    Även om MTM många gånger kan vara struligt, så tycker jag likväl att Suitsupply ger överlägset best bang for the buck i sin prisklass på OTR-kostymer.

    • IngNilsson skriver:

      Hade du frågat mig innan jul, hade jag försvarat SS med näbbar och klor. Efter senaste tidens problem och oförmåga att verkligen lösa dem på ett för kunden tillfredställande sätt, utan att introducera följdfel, är jag dock färdig med SS för överskådlig framtid. Nu har jag ingen personlig erfarenhet av OTR kostymer, men vänner och bekanta som har det säger sig ha märkt en skillnad till det sämre under de senaste åren och en direkt kollega till mig fick som sagt en mindre trevlig upplevelse i det att rövsömmen sprack när han reste sig från lunchbordet (kostymen var inte ens en månad gammal och hade burits maximalt 10 ggr.).
      Mina gamla SS-kostymer är dock fortfarande fantastiskt mycket smäll för slantarna och jag skriver under fullständigt på att MTM resultatet är direkt vilkorat kunnigheten och kundkännedomen hos det uppmätande biträdet.
      tt.

  7. Lord Laphroaig skriver:

    Det hela stämmer väl med min generella uppfattning om MTM av det billigare slaget: risken att det hela blir väldigt, väldigt fel är mycket stor. Intressant nog har även jag en erfarenhet av en MTM-kostym som mättes upp av en man vars kavaj och byxor hade en passform som trotsade all beskrivning. Mycket riktigt blev också kavajen groteskt för kort, trots att jag till mätningen kom klädd i en kostym skuren enligt mina preferenser.

    Av Suitsupply har jag ingen erfarenhet, men i likhet med den värde IngNIlsson har jag dragit slutsatsen att en måttagare vars egen klädsmak är grotesk bör tolkas som en ordentlig varningssignal. Det är numera så, att uppdykandet av måttbandsförsedda butiksbiträden iförda urvuxna konfirmationskostymer som därtill krympt i tvätten, reflexmässigt startar ett desperat flyktbeteende hos undertecknad.

    • Bateman skriver:

      Dyr MTM är inte nödvändigtvis bra heller. Jag lät för några år sedan sy upp en MTM-kostym hos en av de herrekiperingar som brukar nämnas som en av de absolut bästa i Stockholm. Resultatet var en kostym som var helt obrukbar.

      Kavajen var alldeles för tight – accentuerat bla med ett rejält kryss runt kavajknappen. Dessutom med slag som buktade ut, och som verkligen inte låg mot bröstet som de ska göra. Den tighta och alldeles för korta kavajen såg ut som en damkavaj. Allt kompletterades med en rejäl sk low back pooling – dvs att bakstycket av kavajen inte var justerat korrekt, så att detta landar på baken vilket är mäkta fult – se bifogad länk där detta problem beskrivs mer ingående, http://tsbmen.com/36105/garment-doctor-series-low-back-pooling/.

      Byxorna var också de för trånga, med groteska pocket ears som följd. Byxornas relativt låga midja gjorde också att även slimfit-skjortor skapade en härlig muffin top. Det bör tilläggas att jag inte på något sätt i samband med beställningen efterfrågat en korvskinnskostym.

      Min erfarenhet är att varken MTM och eller bespoke sällan blir superbra första gången – även om jag nog aldrig förr eller senare upplevt något så dåligt som ovanstående mardrömsexempel. Om den som måttar är duktig kan han/hon justera ev brister för efterföljande beställningar, och så att säga ”dial in your fit” så att kostym nummer två eller tre blir riktigt bra. Mina $0.02…

  8. Algy skriver:

    ” […] i denna denna talibanfeminismens kvinnobehagsfientliga skymningsyuga. Jag tittar hellre på de här bilderna än på stålmannenkammade hipsterspektakel utan strumpor.”

    Kan vi inte bara sluta med dylikt struntprat? För allas trevnad?

  9. Algy skriver:

    Nu såg jag reklamen för Suit Supply. Vad är det för skit? Vad har det överhuvudtaget med herrkläder att göra? Mon Dieu..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s