Färgmatchning, absoluta grunder.

colour_harmonies

Det kom en fråga bland kommentarerna i föregående inlägg. Läsaren efterfrågade litteratur i ämnet färgmatchning. Jag känner att det i oerhört stor utsträckning bygger på egen magkänsla om upplevelen av vilka färger man själv tycker harmonierar. Ett område där jag verkligen känner att man ska förkasta resonemang om ”rätt” och ”fel. Sen finns det givetvis bra grunder att utgå ifrån för en visuellt mer lyckad sammansättning.

Jag lägger nedan fram grunderna till mina egna tankar om området, med utgångspunkt i den bristfälliga bilden här ovan.

Inlägget blir besvärande kort, i ett ämne som man skulle kunna skriva oändliga debatter om. Där olika peroners olika tyckande sannolikt kommer att kollidera. Mina ord nedan ska inte på något sätt ses som något riktmärke. Bara som just mina egna åsikter.

Låt som sagt helst utgångspunkten ligga i den egna magkänslan om hur bra du själv tycker att färger harmonierar med varandra. Att läsa in sådant ur något slags ”regelverk”, blir sällan bra.

Visst är det en bra grund med insikten om hur varmare och jordigare färger såsom olika toner av brunt, beige, marinblått går bra ihop som basfärger. Vidare är skalan vitt till svart via toner av grått givna vänner.

Grått kan i sammanhanget fungera bra som länk, ihop med både brunt och blått. Sedan brukar jag se accentfärger som exempelvis orange, rosa och lila fungera bra i båda grupperna ovan. Det här är toner som gör sig bra i slipsar och strumpor och näsdukar, när ett om ett stänk av färg önskas.

Rött, känner jag själv är en aningen överanvänd/överskattad accentfärg. Ofta ett ”säkert val”, till exempelvis marinblå kostym, där en mörkblå slips ton i ton med kostymen, eller en brun slips skulle blir ett mycket snyggare och intressantare alternativ.

Sen kan det givetvis i många fall vara bättre att ta ett säkert ”val”, som röd slips mot vit skjorta till marinblå kostym, än ett veritabelt misslyckande som klarröd slips mot djupt lila skjorta. Till det sistnämnda kan ingen kostym eller näsduksfärg i världen rädda fadäsen.

Om slipsen däremot är djupt vinröd (angränsande till brunt), mot en ljust lavendelfärgad skjorta, skulle det på rätt person, med rätt inställning, i mina ögon kunna fungera till en ljusgrå kostym…

Många gånger är de ingående nyanserna avgörande. Ofta gör man gott i att undvika för starka kontraster, som exempelvis svarta skor till en ljusbeige kostym. I andra fall blir en starkare kontrast rent av räddningen, som i det från höften skjutna exemplet med lavendelskjortan ovan.

Som skjortfärger, använder jag själv mestadels ljusblått, med variationer i enfärgat, randigt och rutigt i oändliga variationer. Vitt till mer formella tillfällen. Ljust rosa, och ljust lavendelfärgat som variation.

Jag tycker som sagt att det egentligen mest handlar om att skapa harmonier, snarare än att hitta perfekta blandningar av toner som är ”rätt” eller ”fel” i kombination med varandra.

Annonser
Det här inlägget postades i Stil. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Färgmatchning, absoluta grunder.

  1. Fläderblom skriver:

    Marinblått till mörkblått, grisskärt till babyskärt, körsbärsrött till vinrött eller stålgrått till grafitgrått blir i 99 fall av 100 förskräckligt fult. Bara den med säker stilkänsla (eller en stor portion tur) kan hitta det hundrade fallet. För att vara på den säkra sidan bör nybörjare operera med antingen fullständig färglikhet eller större kontraster. Det är lättare att hitta en ljust grå slips som passar till den grafitgrå kostymen än en mörkgrå. Enklast är förstås att välja en helt annan färg.

  2. Erik skriver:

    Det var ett bra inlägg och ett fint svar på min fråga i den förra tråden! Tack!

    Utan att ifrågasätta Archibalds personliga smak eller inlägget som sådant så undrar jag ändock om någon har tips på någon bok eller annat material om färgmatchning. Även om det sist och slutligen kommer ned till ”hur vill jag vara klädd just idag” så finns det (så långt jag förstått) något att hämta i teorierna kring färger och hur dom harmonierar (accentfärger, grundfärger etc.). Det är ju inte för inte som konstnärer studerar ”färglära”.

    Det Fläderblom beskriver låter ju rimligt, men var börjar man för att få en sådan förståelse?

  3. Lord Sidcup skriver:

    Man kan bara instämma i att färgmatchning måste gå mycket på smak och intuition. Färg är också en sådan där sak som påverkas mycket av den tid man lever i. Man tar hela tiden in intryck från omgivningen och påverkas undermedvetet. Till sist står man och frågar sig om det verkligen var så att man hade en bordeauxfärgad skjorta en gång i tiden, och att man faktiskt gillade den.

    Färg är också uttryck för en personlig stil. Svart – och mörkt – är min stil, om jag får välja. De ljusa färger som förknippas med sommar och vår är jag allergisk mot, utom, i viss mån, till skjortor. Det betyder inte att jag ser ner på dem som använder dem, det betyder bara att jag tycker att mörka färger fungerar bra på sommaren också – särskilt svart. Det är en färgmatchningsfråga, visavi omgivningen, som jag löst på mitt eget sätt.

    Svart kontrasterar också bra mot det mesta i skjort- och flugväg.

    Det finns också andra färgaspekter. Ett exempel är något jag nämnt tidigare, nämligen att kroppsformen kan påverka färgvalet. Jag har ben som är smalare än överkroppen, och mörka färger, kombinerad med rak form på byxorna, ”fyller ut”, så att jag sliper se oproportionerlig ut.

    Någon bok om färgmatchning kan jag tyvärr inte hjälpa till med. Jag vet inte ens om det finns någon bra.

    /Spode

    PS. Inget jag skrev ovan om min förkärlek för svart ska tolkas som ett stöd för långärmade svarta skjortor, särskilt inte till kavaj/kostym.
    PSS. Angående marinblå kostym, med vit skjorta och knallröd slips vill jag bara påpeka att vissa klichéer är så utslitna att man blir illamående. 😉

  4. Anthony Varady skriver:

    Håller inte alls med om det här inlägget, och inlägget i sig har ingen funktion ur min synvinkel. Att matcha färger är en form av konstnärsskap som du själv måste göra för att du som bär kavaj och slips/fluga ska peresentera din personlighet för omvärlden, det finns varken fel eller rätt färgmatchningar, det handlar bara om vad du vill berätta. Ett extremt exempel är Alexander Bard, provokatör, och han petar en rakt i ögat med sina självsäkra kaxiga matchningar. Sen kan man givetvis försöka uppnå harmoni i sin färgmatchning i kläderna likt romantikens konstnärer. Det är en rätt omöjlig uppgift att försöka koka ner några regler för att du ska få ledning i hur du vill klä dig, om du bara kopierar archibalds rekommendationer, så javisst det kommer se bra ut, men dina kläder kommer inte att berätta om dig utan archibald, det kommer vara bra som träning men du som person måste utvecka ditt eget konstnärsskap.

    På den här sidan lägger webbutvecklare upp färgscheman, som kan vara användbara om du behöver lite inspiration

    http://www.colourlovers.com/palettes

    • Archibald skriver:

      ”Låt som sagt helst utgångspunkten ligga i den egna magkänslan om hur bra du själv tycker att färger harmonierar med varandra. Att läsa in sådant ur något slags ”regelverk”, blir sällan bra.”

      Läste du längre än, eller ens inläggets första tre stycken ordentligt? 😉

      • Anthony Varady skriver:

        @Archibald. Ja, givetvis läste jag hela din artikel. Jag läser allt ni publicerar, med oftast största nöje. Du har ju självklart ett tolkningsföreträde över vad du menade. Jag tolkade din text som du själv citerar pekar på att artikeln har ett missriktat fokus. Du skriver att det inte blir ett bra resultat om man följer något regelverk, och sen går du in på olika regler som du beskriver som grunder. Men grunderna måste man tyvärr utforska och lägga fast för sig själv. Rött är inte en färg, det är en huvudgrupp med färger, och hur väl de olika nyanserna matchar med marinblått beror helt på kontexten.

        @Fläderblom. Det var inte min mening att översvalla dig med elitism 😉 Färgmatchning är dock en väldigt komplicerad frågeställning, om man försöker koka ner ett så stort ämne till några få regler så får man väll vara beredd på att besvara kritiken utan att övergå till personangrepp.

        Jag håller med dig om att man behöver träning för att bemästra något. Det är en bra utgångspunkt att kopiera era verk som mästare. Problemet med kläder är att om man klär sig som någon annan person så kommer man att se utklädd ut. Det är en elitism som samhället har bestämt.

      • Archibald skriver:

        @Anthony: Då förstår jag din kommentar lite bättre. Känner ändå att de sista raderna i ingressen borde gjort det mer tydligt:

        ”Inlägget blir besvärande kort, i ett ämne som man skulle kunna skriva oändliga debatter om. Där olika peroners olika tyckande sannolikt kommer att kollidera. Mina ord nedan ska inte på något sätt ses som något riktmärke. Bara som just mina egna åsikter.

        Det, i kombination med citatet i min förra kommentar, fick mig att undra hur noga du läst texten.

        Jag håller sen med dig angående rött som grupp av färger osv. Jag kan även se hur formuleringen av mina tankar om vilka färger jag själv tycker går bra ihop, är skriven så att den kan utläsas som att vara allmänt gällande regler.

        Efter det här korta meningsutbytet, vill jag göra tydligt att jag ytterst sällan anser att det finns några generella regler för kläder, färger eller mönster. Givetvis finns det bättre och sämre val, och vissa riktlinjer man ofta har fördel av att följa. Ytterligare en diskussion som ger utrymme för mängder av tolkningar.

        Jag tycker att stil är, och alltid bör vara personlig. Vår förhoppning är att inspirera läsare, att utveckla just sin egen.

    • Fläderblom skriver:

      Jag är generellt mycket positivt inställd till snobberi och elitism, men det här är ju löjligt.

      Vem som helst kan laga fullt ätbar eller till och med god mat genom att följa ett recept. För att bli mästerkock räcker det däremot inte, men det gör väl inte recept meningslösa? På samma sätt är det med färg – och materialmatchning. Med regler kommer man en bra bit. För att nå mästarnivå krävs däremot något mer. På vägen dit kan reglerna ge god vägledning – vare sig man vill följa traditionerna eller bryta mot dem.

      • Archibald skriver:

        En bra poäng Fläderblom.

      • Anthony Varady skriver:

        @Archibald Men då är vi på samma sida. Kanske var lite provokativ och elak av mig i mitt inledande inlägg och det ber jag om ursäkt för.

        @Fläderblom På tal om löjlig elitism hoppas jag att det här klippet kan underhålla 🙂

      • Archibald skriver:

        No hard feelings 🙂 Som sagt, trevligt att diskussionen fortfarande lever trots vår låga uppsateringstakt.

  5. Anthony Varady skriver:

    Jag tycker att det kan vara lite trivsamt med lite mer slowfood på internet också. Hinner man njuta och fundera över maten innan redan nästa rätt kommer in.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s