Kort inledning av 2014. Givetvis i tweed.

SverigeKära läsare. rådande uppehåll i vårt postande har varit längre än vanligt. Det kan sannolikt komma att fortsätta. likväl som att uppehållet kan komma att upphöra oväntat, och postandet får ny om än drönarmässig fart. Vi beklagar nuläget, och förklarar det med rådande livssituationer, och drönarmentalitet.

Bilden till vänster, visar en julklapp jag uppskattade mycket. En bordsflagga av mässing och siden. Nedan radar jag upp några tweedglimtar från inledningen av året, samt ytterligare en present vars doft jag gärna rekommenderar er att prova.

.2

bild 3.3

bild 1

YSL

bild9

herringbone_coat

bild 4

Annonser
Det här inlägget postades i Stil. Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Kort inledning av 2014. Givetvis i tweed.

  1. Benjamin skriver:

    Synd att höra att det kan upphöra. Hoppas livssituationen kan ändra sig så att vi kan få fortsätta läsa denna blogg!

  2. Archibald skriver:

    Vi gör vårt bästa. Tappa inte hoppet 😉

  3. FB skriver:

    Om man får komma med ett förslag så kanske ni skulle prova att låta läsarna skicka in blogginlägg inom ett drönaraktigt ämne som, efter ert godkännande, kan publiceras här. Detta inte tänkt att ersätta ert eget bloggande, utan bara som ett sätt att låta alla de läsare med en inre drönare (men utan bloggaspirationer) bidra.

    • Archibald skriver:

      Hej FB. Det är en bra tanke, och vi har ibland gjort liknande gästspel. Det är dock, enligt erfarenhet och varierande anledningar, inte heller fullt så lätt att på ett fungerande sätt lösa uppdateringen den vägen.

  4. Herr. Eldståhl skriver:

    God middag kära drönare. Hoppas på fortsatt aktivitet på sidan.
    Vill passa på att tacka för tipset om Bryan Ferry Orchestra – Jazz age. En handsträckning: Låt oss alla sjappa ett slag, tillbaka till nått sorts 20-tal och åtnjuta lite överaskande tongångar. Vad sägs om passande ”Don’t stop the dance” eller varför inte i motiga tider som dessa en tungsint ”The only face” och få tycka lite synd om sig själv. Kanske kommer nått kreativt och upplyftande ur detta när det klinkas i vardagsrummet, va’ vet jag. På mig funkar det!
    Adjö

  5. Roy Rolls skriver:

    Tack för en insatt och trevlig beskrivning av hur man kan bygga upp sin basgarderob. Jag har läst den med stor behållning. Jag noterar att kavajer och kostymer som ni lyfter fram har ett, vad man kan kalla, modernt snitt;- två knappar, smala slag och snävt skurna. Byxorna är idag smala och korta. Jag har själv flera av de klassiska plaggen, men några är inköpta för 20-25 år sedan och betraktas idag som omoderna. Kavajerna har tre knappar, breda slag och är överlag mer rymliga än vad plagg i motsvarande storlek är idag. Modet ändrar helt naturligt även de klassiska plaggen på olika sätt.
    Det skulle vara intressant att höra er syn på modets inverkan på den klassiska klädstilen. Hur tidlös är den? Jag bär gärna mina gamla plagg som har god kvalitet och passform, men inte överensstämmer med det aktuella modet. Bör man uppdatera sin garderob med kostymer och kavajer som har smala slag och dubbla knapphål i slagen, samt skaffa smala byxor som visar färgen på strumporna? (Jag är själv smärt, och kan med fördel bära kläder av modernt snitt.)
    Vänligen
    Roy

    • Lord Sidcup skriver:

      Svaret på frågan är givetvis att du ska använda ditt eget omdöme, och fundera över vad du själv gillar, vad du själv vill uttrycka med din klädsel och vad som fungerar för dig.

      Smala slag och ben i all ära, men en del tycker det ser ganska extremt ut. Hur länge kommer det modet hålla i sig? Och hur tolkas det svenska kroppsnära modet utomlands, där modet faktiskt är något annorlunda? Det behöver inte heller passa just dig och din kroppsform. Bara den sistnämnda faktorn gör det svårt till omöjligt att ge ett generellt svar på fågorna du ställer.

      Personligen har jag en kroppsform som gör att mycket smala byxor är olämpliga. Min överkropp är ganska bred (över axlarna, alltså), min ben har alltid varit förhållandevis smala, med spinkiga vader. Skinntajta byxor ger ett direkt löjligt, och fullständigt oproportionellt, intryck. Jag använder byxor i mörka färger (som fyller ut) och med rak form. Och kalla mig gammaldags, men de korta byxorna ger jag inget för. Det ser direkt anskrämligt ut när strumporna syns – lite som ett gällivarehäng på skonivå. Lägg på kontraststrumpor och jag storknar.

      Så saken är att det beror på din situation och smak. Midjor kan ju för övrigt tas in något, hos en skräddare. Även byxslagen kan ju tas bort och längden justeras. Och vidden kan därtill modifieras. Men tänk först, för man kan göra byxor kortare, men inte längre.

      Så mina råd är: Tänk först, titta dig i spegeln, fråga några av dina vänner vad de tycker om en viss kostym och fundera över din kroppsform (samma som för 25 år sedan?) o.s.v.!

  6. Apsk skriver:

    Tjusigt! Ser att du på bild nr. 2 använder en dubbelmanchett under en slags jumper, eller liknande. Min erfarenhet av detsamma säger mig att det blir lite i överkant (utseendemässigt) och inte särskilt bekvämt. Har du någon stilistisk kommentar kring detta?

    • Archibald skriver:

      Japp. Det fungerar alldeles förträffligt. Det kräver dock att man själv tycker det för att känslan skall infinna sig 😉

      • Apsk skriver:

        Så sant. Dessutom ser jag något som gläder mig, nämligen en Seamaster. Jag driver själv en tes på kontoret om att var man av aktning bör ha en Seamaster i sin ägo. Detta tilltag torde stärka nämnda tes.

  7. IngNilsson skriver:

    Käre Archibald.
    Trevligt att se dig tillbaka i sadeln, även om tidsaspekten tycks vara lite osäker. Än trevligare är det att iakta dina klädkombinationer som verkligen skvallrar om en insikt och smak som få kan skryta med. Ett undantag är dock bilden med halsduken innanför kragen, ty det ser ju alldeles förfärligt slarvigt ut.
    En annan tanke som slog mig är din alldeles säkert välmenta rekommendation om luktvatten. Det är lite förbryllande eftersom jag antar att de flesta ser att de har en doft som är unik och som ingen annan har. Nu är jag själv inte direkt benägen att ta kostnade för att åka till Paris och få en individuell parfume komponerad av Creed enkom för min egen kroppsdoft, men hade jag simmat i pengar hamnade situationen i en helt annan dager. Till dess håller jag tyst om vad jag använder och låter doften i sig tala för sig.

    • Archibald skriver:

      Tackar, Ingenjörn. Gällande doften, har du ju alldeles rätt. Varje parfym doftar vidare också, olika beroende på vem som bär den. Min tanke är, prova en mindre mängd i butik, och se hur doften utvecklar sig på din egen handled under några timmar.

      För att sammanfatta doftupplevelsen kort och subjektivt; tunga noter av cederträ, bergamot, vitpeppar och apelsinblomma. Dessutom en i flera avseenden mycket dryg substans (passar mig), som med en liten mängd, ger önskat tydlig doftupplevelse.

      • IngNilsson skriver:

        Fullständigt rätt! Jag har vid åtskilliga tillfällen testat (både i butik och med prover hemma) Creeds Tabarome (funkade det för Churchill, är det gott nog för mig), men även om jag gillar doften i sig, blev det inte bra på mig 😦

  8. David N. skriver:

    Ytterligt stiligt! 🙂

    Jag utgår från att ni i era privatliv är upptagna med att bekämpa den grönögda hipsterdraken, varhelst den låter sin vedervärdigt inomhusmösskrönta huvudknopp sticka fram. Charge, gentlemen! Charge and destroy!

    /Spode

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s