Kostymvana

Suit_MoodAtt gå klädd i kostym regelbundet, kräver bannemig också en del av dig som man. Att tro att man av ren slentrian bara kommer att trivas utomordentligt i ur och skur i sitt förhållandevis opraktiska plagg av sammanhörande kavaj ocvh byxor, är en väl optimistisk tanke.

Sommarmånaderna har förslappat min inställning något, och lockat mot en allt frekventare tillvaro i uddakavaj och ledigare byxor. Inget ont i den uppsättningen, men den främjar, inte, kostymvanan. En kostym ser alltid bäst ut på en man som bär den med självklarhet och bekymmerslös vana.

Jag kan ändå med gott samvete säga att jag mer eller mindre regelbundet gått och stått i kostym, i alla fall till vardags, under flera års tid. Trots detta faktum, krävs i ärlighetens namn tidvis ändå ett mått av aktiv ansträngning. Bekvämlighet och lättja är en lömsk och förrädisk motståndare till en skräddad stil. Den drabbar lätt även den mest luttrade kostymfrämjare, ner från barrikaderna.

Idag blev det så dags att ta tag i saken med riktad aversion mot vaneplaggen av uddakavajer och byxor, som trots sin visserliga förträfflighet använts lite väl frekvent den senaste tiden. En blå mohairkostym lockar åter andarna och inställningen i rätt riktning. När den väl sitter på plats.

Imorgon, utmanar jag även dig, att bära kostym.

Blue_Mohair_full

Vem sa att en kostym inte är rock’n roll?! Idag är det i stor utsträckning mannen med I-Don’t-give-a-toss-mentaliteten och inställningen, som upprätthåller kostymbärandet. Slut dig till brödraskapet som går sin egen väg, du med…

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration, Reflektioner, Stil och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

28 kommentarer till Kostymvana

  1. Jeeves skriver:

    Snyggt!

    Men jag håller inte med om att det krävs så speciellt mycket mer att bära kostym vs udda kavaj plus byxa.
    Snarare tvärtom skulle jag vilja påstå.
    Krävs inte samma matchning.

    En kostym är ju mer som ett blåställ, om ni ursäktar den liknelsen.
    Dra på dig och du är klar
    Visst; skjorta, skor, slips, bälte och näsduk.
    Men så svårt är det inte:-)

    • Lord Sidcup skriver:

      Jag tror att du just satte fingret på varför jag föredrar uddakavajen. 🙂

    • Raizumichin skriver:

      ”Problemet” är väl att många som inte bär kostym varje dag helt enkelt känner sig obekvämt uppklädda i en kostym, som trots sin smidiga bekvämlighet ändå har starka formella kopplingar. Detta skapar ju också en ond cirkel. Man bär inte kostym för att man känner sig obekväm, och man känner sig obekväm för att man aldrig har kostym.

    • Anders F skriver:

      Håller helt med, har gått mer och mer ifrån från kostym till kavaj + byxor för att detta erbjuder fler alternativ och gör att man kan se stiligare ut. En blå eller grå kostym kan vem som helst dra på sig.

  2. Archibald skriver:

    Tror ni missar en stor del av poängen med det jag försöker säga.

    Visst erbjuder kavaj och byxor långr fler roligt och intressanta kombinationsmöjligheter, som i sin tur också kräver mer förmåga att sätta ihop en helhet.

    Oavsett hur mycket finess du än lägger ned på matchningsansträngningar, varesig det rör sig om att tona ner, eller ge helheten en färgglad preppyton, tycker jag att uddakombinationen ändå sällan kommer att vara lika laddad, och ge samma bemötande, eller väcka samma reaktioner, som en kostym.

    Sen tvivlar jag inte en sekund på att man av många anledningar visst kan föredra uddabyxor och kavaj, framför kostymen.

    • Jeeves skriver:

      Vi missar…?
      Du får väl utrycka dig tydligare..;)

      I övrigt håller jag med dig, en kostym ger en annan signal vs blazer plus byxa 🙂
      Behöver inte vara bättre utan situationen avgör vad som passar bäst.

    • Lord Sidcup skriver:

      Jag instämmer till fullo med det du säger, Archie. Kostymen har sin givna plats i min garderob, och jag betraktar den givetvis som ett steg över uddakavajen i laddning.

      Kostymen är, vill jag mena, lite svår just därför att den är ett (lätt) formellt ”blåställ” – det krävs en viss vana, hållning och självklarhet i bärandet av den. Annars blir den ett blåställ i den mer nedsättande bemärkelsen, och mindre ett uttryck för elegans. Samma sak gäller givetvis smoking, frack o.s.v.

      Kostymen är lätt att sätta på sig, men svårare att bära upp – vilket jag inbillar mig är poängen med ditt inlägg ovan.

      Det jag skrev till Jeeves ska inte tolkas som något avståndstagande från din artikel.

  3. Wilhelm skriver:

    Mycket snygga färger, men jag tycker inte att byxorna är tillräckligt höga, alltså att de inte framhäver midjan på ett vackert sätt, och att byxorna inte heller faller särskilt snyggt.

  4. Woodsie skriver:

    Snyggt, förutom skorna. Doubblemonks ger mig snudd på allergiska reaktioner.
    Annars var samspelet mellan kostym och slips mycket tilltalande.

  5. Fläderblom skriver:

    Den blå färgen är fin. Byxorna sitter inte i midjan, utan långt ner på höften. Byxbenen korvar sig i stort sett hela vägen från bälte till sko. Kavajen är kort. Slipsknuten är sned. Mockaskor är fritidsskor.

    Är det så här det skall vara numera? Är det detta som kallas rock’n’roll? Ur led är tiden!

    • Archibald skriver:

      Det stämmer Fläderblom, i alla fall om byxorna. De hänger faktiskt lite på trekvart i midjan då jag, mycket riktigt helt otidsenligt, tappat tre kilo under semestern.

      Därav ser kavajen, som håller modiga 79cm i plagglängd, kanske aningen kortare ut i förhållande till den oavsiktligt lägre placerade byxmidjan. Att kalla den kort, kräver en referens på vad du anser vara normallängd.

      Fotot är taget under fritid, men jag använder gärna mockaskor även till arbetet.

      • Fläderblom skriver:

        Dagens tips: Fyra hjälpmedel för att få byxorna att sitta uppe
        – Bälte
        – Hängslen
        – Skräddare
        – Tejp
        De tre förstnämnda är bäst.

  6. Nesse skriver:

    Håller med om att byxorna sitter alldeles för lågt. Förstör faktiskt hela outfiten. Jag ser Archibald allt för ofta i för låga byxor. Inte snyggt alls i min mening!

  7. IngNilsson skriver:

    Lectorum salutem,

    Jag ställer mig lätt frågande till den ponerade tesen att udda kavaj skulle vara så mycket mera fordrande än helkostym. Detsamma gäller för den av Archibald förmodade svårigheten att sätta på sig och bära kostym.

    I det senare fallet är det inte speciellt besvärligt. Man bör se till att kostymen i alla hänseenden, men framförallt i armhöjd, är välskuren, vilket gör att det knappt känns som man har kavaj över axlarna alls och ger bäraren stor rörelsefrihet.
    I det förra fallet känns det som en icke diskussion. Om man har en hel kostym kan man koncentrera sig på att få en smakfull harmoni mellan kostymens ev. mönster, samt skjortans och slipsens ev diton. Lägger man till en parameter till, nämligen byxans beskaffenhet, fordrar detta stor försiktighet i mönsterkombinationshänseende. Detta med mönsterkombination är en balansgång, man lär sig, även om somliga tycks vara fullständigt immuna mot den skrämliga multirutans okulära dissonans med paisley. Håller man sig till kavaj och byxa i olika nyanser av samma grundfärg, ger ett påtagligt mönster i kavajen att skjortan är diskret och utan mönster. På samma sätt är en enfärgad kavaj en god följeslagare till en mönstrad skjorta. Slipsens enfärg eller mönster är direkt avhängigt skjortans mönster och ev. kavajens, även om slipsen korrelation med det senare är mindre påtagligt.

    Innan den trogne King-prenumeranten och Monolo-läsaren börjar skrika mord och brand i affekt, vill jag gärna påtala att visst går det att kombinera olika mönster på både kavaj, byxa och skjorta. Frågan är om man känner sig manad att gå Popov och Grocks fotspår:

    För alla andra torde devisen ”In der Beschränkung zeigt sich erst der Meister” vara träffande.
    Cheerio,
    NN

    • Jeeves skriver:

      @Nilsson

      Vad vill du egentligen ha sagt med ovan som inte redan har skrivits?
      Det finns en tjusning i att uttrycka sig kort och kärnfullt, vilket borde vara en barnlek för en penvirtuos som dig.

      • IngNilsson skriver:

        Bäste Jeeves,

        Efter att ha läst igenom inlägget från min hand, finner jag, med undantag för enstaka stavfel jag lastar min iphone för, inget anmärkningsvärt besvär att se en fjäderlätt aversion mot udda kavaj till kostymens fördel. Dock så subtil att det, enligt mitt förmenande, låter sig klassificeras som icke-problem.
        Dessutom innefattar inlägget en fingervisning om hur ”intressant” det kan bli när man även i det lilla försöker ta ut svängarna vid kombination av färger och mönster mellan byxor, skjortor och kavaj.

        Är du anställd hos Språkkonsulterna, förresten?

        Cheerio,
        NN

  8. Jeeves skriver:

    @Nilsson

    Som jag skrev, kort och kärnfullt har en tjusning.

  9. Björn skriver:

    Det är en sak att i konstruktiv anda kritisera inläggsskribenternas språkbruk, men vad tror du dig uppnå med att gnälla på kommentatorers? Ditt gnäll på ingenjör Nilsson må vara kort, kanske til och med kärnfullt, men lämnar likafullt inget särskilt imponerande avtryck i synsynapserna.

    • Jeeves skriver:

      Vad tror du själv att du uppnår med din kommentar?

    • Jeeves skriver:

      @ Björn och till viss del Ing. Nilsson

      Tycker jag var tydlig i min första frågeställning men då det inte framgick så förtydligar jag.

      Jag frågade Ing.Nilsson vad han ville ha sagt med sin kommentar då jag är en vanlig bondtölp som inte begriper hans vokabulär.
      Ger dessutom beröm med önskan att ge korta och kärnfulla kommentarer istället, vilket borde vara enkelt för en penvirtuos, så att även vanliga bondtölpar förstår.
      Svaret från Ing.Nilsson är i samma stil som första inlägget och för en enkel bondtölp som mig så ger jag uttryck min min önskan igen, kort och kärnfullt så att en enkel person utan bildning förstår.

      Att Björn sedan tolkar det som gnäll får stå för dig då jag inte tror att Ing. Nilsson gör det, då jag faktiskt uttrycker min beundran över hans penvirtuos men med en viss önskan om enklare kommentarer (kort och kärnfullt).

      • IngNilsson skriver:

        Jeeves,

        Jag ställer mig lätt frågande till din upprepade förtjusning över det korta och kärnfulla. Själv finner jag att nyanser och undertoner många gånger riskerar gå förlorade när man skär ner ordflödet och sammanfattar i teleprinterstil. Jag är därför tämligen övertygad att din generaliserande kommentar inte ger ett rättvisande uttryck för vox populi i skriftsammanhang. Eller rättare sagt, jag hoppas det med en känslomässig intensitet som närmar sig religons. Björns kommentar styrker ytterligare mig i denna åsikt.
        Rent generellt är det ju bisarrt att fordra att man ger avkall på sin språkpalett för att andra inte orkar ta sig tid att läsa och begripa meningar, vars komplexitet sträcker sig en uns utanför den man finner på telegrafiremsan.
        Jag noterade att ett självutnämnt expertföretag i veckan inte bara hade synpunkter, utan dristade sig till att lämna klagomål på ett välformulerat, fullständigt och väldefinierat föreläggande från ett statligt verk. Man hade inte ens förstått eller orkat sätta sig in i behandlingsprocessen, innan man i tidningarna skrek mord och brand.
        Även här hoppas jag att det rör sig om misstag från enskilda personer, som fått overkligt stor uppmärksamhet, och inte en tendens hos allmänheten att vända sig mot den bildning som otvetydigt har sitt uttryck i ett rikt och utbrett språk.
        Vad det bondtölpar beträffar, kan jag meddela att jag aldrig stött på en sådan och jag undrar därför hur din definition ser ut.
        Själv är jag övertygad om att de flesta svenskar (ja, utom möjligen vissa ”sujet” hos Språkknsulterna, då) är välkonverserande och litterata, utan några större hinder att tillgodogöra sig även annat i skrift än tre-ords-meningar.
        Att du beskriver dig själv som mindre begripande (min interpretation av ditt uttryck bondtölp), när du i tidigare inlägg visat prov på notabel elokvens, tolkar jag som inget annat än en tendentiös provokation. Dock är det mig fullständigt obegripligt varför du i detta fall vurmar så för det simplistiska tondöva och enkelriktade språket, men för att göra dig till lags, ställ en ja/nej-fråga så lovar jag att vara optimalt koncis.
        VIdare är, som vi i tidigare inlägg kunnat fastställa, skriftlig ironi och sarkasm ett besvärligt kreatur att behärska och med fördel är man försiktig när man forslar dessa till internet-arenan.

        tt.

      • Hannes skriver:

        Jag störde mig också på Ing. Nilsson i början. Kanske inte på grund av de ord han använde, utan att han använde så otroligt många 🙂

        Det går över. Som en service till dig – det Nilsson vill ha sagt är att det är lättare att färg- och mönstermatcha en kostym än uddakavaj och byxor. Sedan skrev han ”avhängigt” istället för ”beroende av”, och ”beskaffenhet” istället för ”utformning” och tappade ett par läsare 🙂

      • Lord Sidcup skriver:

        Ingenjörn: ”Rent generellt är det ju bisarrt att fordra att man ger avkall på sin språkpalett för att andra inte orkar ta sig tid att läsa och begripa meningar, vars komplexitet sträcker sig en uns utanför den man finner på telegrafiremsan.”

        Amen!

      • IngNilsson skriver:

        Hannes,

        Jag ser det som beklagligt att du tycker dig behöva agera språkkonsult och göra en interpretation av mitt inlägg – framförallt då det befinner sig enkom 8 kommentarer ovanför ditt och i synnerhet som du missade en viktig poäng.
        Med ”to each his own” som riktmärke, får jag konstatera att vissa föredrar plinkandet på ett en-oktavs leksakspiano, medan andra föredrar symfoniorkester. Det är dock alltid anmärkvärt att hitta leksakspianofantasten i konserthuset, klagandes över att ingen i ensemblen spelade hans favoritslagdänga på just leksakspiano.

        Dock skulle jag gärna vilja se hur du ser på effektiviteten i bruket av ”beroende av” jämte ”avhängigt”. Det är fullt möjligt att jag har fel, men jag tycker dock att det är mera tjusande kort och kärnfullt att begagna mig av enkom ett ord än två. Du kanske vill utveckla ditt exempel lite mer i detalj, kanske till och med så bondtölpar begriper?

        tt.

        Ps. Innan kulorna börjar vina om öronen vill jag klargöra att mitt exempel på intet vis missaktar en-oktavs leksakspianon. Faktum är att det specifika piano jag hade i åtanke, har en riktigt spännande klangfärg som väl lämpar sig för studioproduktion. Det var just skillnaden i timbre mellan detta och den betydligt fylligare symfoniorkestern jag avsåg.

      • Hannes skriver:

        Men Nilsson, jag sade ju att det var förut jag störde mig på dina textväggar! Så inte fallet nu.

        Jag borde också ha nämnt att jag själv inte tillhörde läsarna som texten tappade. Till yttermera visso har även denne skribent ett intresse för semantik ibland 🙂

  10. Jeeves skriver:

    Tänk vad en blå och i mitt tycke snygg kostym kan ställa till med.
    Så för att hedra Archie så blev det kostym idag:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s