I en annan del av verkligheten

I en annan del av verkligheten

….halskedja?

Annonser
Bild | Det här inlägget postades i Stil. Bokmärk permalänken.

28 kommentarer till I en annan del av verkligheten

  1. Mästaren skriver:

    Nu drar jag snart svärd!
    Ja en uppenbar imbecill, ett troll, som dessutom kallar sig Liberal Hen, i sanning en annan del av världen.
    Tyvärr är det ju en värld som finns.
    Häromdagen såg jag på en löpsedel – Framtidsjobbet Genusvetare! O tider o seder!
    Ett icke jobb som egentligen bara skulle finnas i fantasin precis som ”Liberal Hen”.
    Ur led är tiden – men vem är människa nog att vrida den rätt?

  2. Mycroft skriver:

    En snygg halsduk är ju alltid trevligt om det är kallt ute. Men jag förstår inte riktigt hur det skulle kunna vara ett substitut till slips…

    Underligt.

  3. V skriver:

    Den horribla synen av tre tråkigt och illa klädda regeringsgubbar tål ju att klagas på, inte minst eftersom en slips (eller varför inte fluga) hade lyft det hela till acceptabel nivå. Däremot går det emot vett och sans att dra in begreppet ”hen” i debatten. Skärpning, Mästaren! Nog går det att vara välklädd utan att för den skull vara stockkonservativ.

    • IngNilsson skriver:

      L.S.,
      Ju fortare vi dödar, begraver och glömmer det fullständigt skogstokiga uttrycket ”hen”, desto mildare kommer framtidens svenskars dom över oss vara. Ju mer robust, tydligt och väldefinierat ett språk är, desto bättre möjlighet till specificering och distinktion.
      Att ta två väletablerade genusformer och framtvinga en sorts språklig skvader är skråkligt bedrägeri och nästintill kriminellt! Jag är övertygad om att man hos jämlighetsterroristernas högkvarter, F.I. sitter och slår sig på knät i skadeglädje över hur man lyckats appellera till en bisarr önskan hos den mjäkigare delen av befolkningen i allmänhet, men hos politiker i synnerhet, om att vara lika istället för likvärdiga.
      Motivationen bakom tilltaget är mig fortfarande inte klar, men tydligt är att man söker stöpa alla i samma lika form, även när detta pga individens beskaffenhet är inte bara en utopi utan rent av omöjligt. Acceptera skillnaden och använd den väl istället för att tvinga fram dårskaper som ”hen”.
      Alla människors lika värde är det enda som kan, och i min mening måste, tillämpas (Per Ströms intressanta bok i ämnet rekommenderas). Det vore dock skickligt och snyggt om man verkligen försökte följa det också, inte bara prata om det och anställa genusteoretiker för att koka ihop pseudovetenskapliga rön som man i TV, med bister min och idignation, kan säga att man med kraft tänker beakta i nästa vårproposition (utan tanke på att verkligen göra det, eftersom det är trams från alfa till omega).
      Man undrar var denna iver till likriktning av könen upphör. Redan nu hör jag i den svenska delen av bekantskapskretsen att herrarna av jämlikhetsrelaterade skäl sitter ner när det låter sitt vatten. I ett fall var så illa att karln i fråga insinuerade hotande brist på coitus som anledning. Man undrar med rätta om vederbörande är gift med Lysistrate.
      Månne är det könslikriktning i form av kroppsmodifiering och stympning som är det yttersta målet för dessa likriktningens förfäktare. I så fall hoppas jag att man innan dess tar knytnäven ur fickan.

      tt.

      • Herr Waldén skriver:

        IngNilsson,
        jag vet inte om du riktigt har förstått vad som är tanken med ordet hen. Hen är ett könsneutralt pronomen vilket är bra i två situationer. Den ena situationen är när man inte vet könet på personen i fråga eller när det är irrelevant av olika anledningar, då säger man ”hen” istället för ”han/hon” eller ”den”. Det andra användningsområdet för hen är för människor som faktiskt inte identifierar sig som varken man eller kvinna, och till det kan det givetvis finnas olika skäl. Vi har ingen rätt att säga åt en människa vilket kön hen (titta, vilket fiffigt ord, det passar ju mycket bättre än han/hon!) har, lika lite som vi har rätt att bestämma vad hen ska heta eller vilken musik hen ska lyssna på. Det du säger om att ”Ju mer robust, tydligt och väldefinierat ett språk är, desto bättre möjlighet till specificering och distinktion.” faller ju därför, eftersom man inte tar bort något ur språket, man lägger till en till distinktion.

        Tanken har aldrig varit att alla ska kallas hen och stöpa människor i samma form, tvärt om. Tanken är att de människor som inte identifierar sig med den könsform som samhället har ska slippa bli nerpressade i en form de inte passar i, man skapar en ny form åt dem, samt att man får ett till pronomen att använda när man tycker det passar.

        När vi ändå är på temat språk så kan man ju också att jämlikhet mellan könen kallas jämställdhet, och är en del av jämlikhet. Det kan också vara värt att påpeka att målet med jämställdhet har heller aldrig varit att göra människor likadana, men att könet inte ska spela någon roll för vilken lön man får, vilka ansvar man har i hemmet och dylikt.

        Toodles,
        Hr. Waldén

        PS: Det finns massor med språk enbart har ett pronomen; ”hen”. Exempel är finska och persiska, och de klarar sig alldeles utmärkt med det. Kopplingen mellan könsneutrala pronomen och jämställdhet är dock obefintlig, läs gärna Mikael Parkvalls Under Streckare på ämnet! http://www.svd.se/kultur/understrecket/hen-kulturer-ar-inte-mer-jamstallda_6927977.svd

      • Hannes skriver:

        Herr Waldén har rätt – det är ingen som försöker kalla dig ”hen”, IngNilsson. Ordet är mycket riktigt till för A.) Situationer där kön är okänt eller B.) Folk som avsäger sig både beteckningarna ”han” och ”hon”. Ordet berikar det svenska språket utan att ta något ifrån det.

        Jag ska inte försöka ta din ilska ifrån dig mer nu 🙂

        Väl mött

      • Lord Sidcup skriver:

        Herr Waldén: Du konstaterar ju själv att man säger ”hen” i stället för ”den”. Frågan är varför. Vi har alltid sagt ”den”, exempelvis:

        ”Gå in på hotellet och ge pengarna till DEN som står bakom disken.”

        Varför inte säga ”den” eller ”denna”, som vi alltid gjort? Att hitta på ett nytt ord för något vi redan har är ganska överflödigt.

      • Farbror skriver:

        Väl rutet!

      • Herr Waldén skriver:

        Lord Sidcup,
        Lord Sidcup,
        ingen försöker heller få dig att sluta att kalla personen bakom disken i hotellet för ”den”, det är din fulla rätt att göra det. Jag personligen föredrar ”hen” i dessa fall, eftersom jag i min idiolekt använder ”den” och ”det” för saker och inte personer.

        Sen om du anser ”hen” vara överflödigt så kan det vara värt att fundera över alla onödiga saker som svenskan tvingar dig till att använda (du måste ju inte säga ”hen”), som att skilja på neutrum och utrum eller svenskans verbtvång, varför räcker det inte att säga ”Jag sjuk”?

        Till sist vill jag säga att ett ökat antal ord aldrig skadar ett språk, vilket visserligen ett minskat antal ord inte heller gör.

        Tjillevippen,
        Herr Waldén

      • Herr Waldén skriver:

        Oj, blev tydligen lite övertydlig angående vem jag adresserade.

      • Lord Sidcup skriver:

        Herr Waldén,

        Det står er fritt att använda vilka ord ni vill, förstås. Jag är bara irriterad på att hen-debatten till stor del bygger på vanföreställningen att det inte skulle existera en könsneutral term. Det gör det nämligen. Vi har rutinmässigt använt ”den” i situationer som den jag beskrev ovan, eller ”denna” – som är vanligare i subjektsposition och i mer formella sammanhang (”denne” förekommer ofta i sådana sammanhang, men är maskulinum).

        De allra flesta människor tycks uppfatta sig som män eller kvinnor, och vilja bli omtalade på detta sätt. Mer än ett litet antal vänder sig mot könslikriktningen. Varför är den åsikten mindre värd än åsikten hos en liten minoritet, som har problem med det hela? Skulle icke-transpersoners könsidentitet vara mindre viktig?

      • IngNilsson skriver:

        Bäste Herr Waldén,
        Min förståelse för det förkastliga ”hen” är att det utgör en lytt, skumögd krympling vid sidan av ”den” och med bakgrund av ”han” eller ”hon”, för att travestera Erik Halldén. Jag ser inte alls något fiffigt i att medvetet ta bort en abstraktionsnivå och slå ihop två OLIKA definitioner för att man vill undvika att vara specifik när ett adekvat ord fördetsamma redan existerar. Användandet av order är istället ett illa genomtänkt påfund för att skapa ett ord med samma betydelse som ”den” men med en helt annan laddning som jag finner osmaklig och dessutom bedrägligt. Ergo, innebörden av ordet är inte längre endast någon man inte vet, eller av olika anledningar inte vill avslöja, könet på som ”den”, utan har dessutom en extra känslomässig kontext där användaren av ordet påtrycker vikten av att inte röja könet av en könsideologisk anledning. Denna extra information värjer jag mig mot och de som genom att bruka ”hen” gentemot mig eller mina angelägenheter ägnar sig sig åt att bedriva könspolitisk propaganda som vida överstiger ordet ”den”. Då jag inte är betjänt av genustokerier avböjer jag mig att få detta ord till livs direkt i tal eller skrift. Det är det är därför inte alls märkligt att även jag i det offentligt tillgängliga rummet söker kväva denna trojanska häst i sin linda. Tilläggas skall också att intentionen hos de mörkermän som trollat ihop ”hen” inte var att hitta ett supplement till den utan en könslös ersättning för han eller hon. Huruvida detta kommer att lyckas är betingat språkrigiditeten hos språkets användare, men med tanke på hur lätt svengelska uttryck tycks ha att fästa sig i folks medvetande — tänk på Sahlins ”time-out” som sket sig in i ordböckerna och fortfarande hörs med jämna mellanrum, även av personer jag i övrigt gillar skarpt — trots att utmärkta svenska uttryck finns att tillgå.

        Att ett språk inte skadas av att ordförrådet decimeras faller på sin egen orimlighet. Ju mindre ord att tillgå desto svårare att vara exakt och man tappar därmed precision.

        tt.

      • Herr Waldén skriver:

        IngNilsson,
        på vilket sätt är ”hen” ett lytt och skumögt ord, och hur kan ord över huvud taget vara lytta och smumögda? Och jag anser att ett adekvat ord INTE existerar, eftersom ”den” för mig är en sak, och inte en människa. Jag vill inte använda samma pronomen för en människa som på en sten, och därför fyller ”hen” en tydlig lucka. Att sedan ”hen” har en politisk laddning tycker jag bara är olyckligt, speciellt med tanke på att ingen tycker att alla ska bli ”en hen”. Jag, och många med mig, vill i alla fall inte ”bedriva könspolitisk propaganda” med mitt val av pronomen, så jag förstår inte vilken ”extra information” du värjer dig mot.

        Sedan undrar jag också varför du vill ”kväva denna trojanska häst i sin linda”, varför vill du påverka andra människors språkbruk, det är ju enbart ditt eget som du har makt över. Att försöka påverka andras språkbruk är ju ganska oförskämt. Med det vill jag påpeka att jag inte på något sätt försöker påverka ditt språkbruk, utan beskriva ett mycket missuppfattat pronomen.

        Sedan måste jag också påpeka att du har en alltför snäv syn av vad språk består av, det består ju av så mycket mer än bara ord, oavsett vad Fredrik Lindström säger. Alla språk kan uttrycka vad de vill, om det känner ett behov för det, den förmågan är inte begränsad av antalet ord i språket (även om man förstås också lätt kan hitta på nya ord för nya företeelser, i Sverige hittade vi ju till exempel på ordet ”dator”). För att illustrera med ett exempel så kan vi ta synonymerna ”rädd” och ”skrämd”. Om vi antar att ordet ”skrämd” skulle försvinna så skulle vi fortfarande kunna uttrycka saker som ”jag är lättskrämd”, fast med en annan konstruktion – ”jag blir lätt rädd”. Samma sak gäller förstås omvänt, och för alla andra ord (varför ska vi skilja på subjekts- och objektsformer i svenskan?). Vissa språk klarar ju sig till exempel utmärkt utan ord för färger, tidsord eller varför inte hela ordklasser, till exempel adjektiv, och även dessa språk kan uttrycka allt de vill uttrycka.

        Tjingeling,
        Herr Waldén

      • Raizumichin skriver:

        Då debatten trots mina protester fortgår känner jag mig manad att än en gång lägga mig i. Som Herr Waldén korrekt noterat har Ingenjör Nilsson missförstått situationen genom att höra något som ingen har sagt. Det må så vara att somliga använder ordet för att plocka politiskt skämt (vilket naturligtvis är i någon utsträckning oförskämt), men att ordet ”hen” skulle vara ämnat att helt ersätta han och hon, istället för bara uttrycket ”han eller hon” är en missuppfattning. Utöver en mycket liten, men tyvärr ofta uppmärksammad, minoritet vill de läskiga genusvetarna inte alls sudda ut alla könsgränser, bara de som finns där i onödan. Ett könsneutralt pronomen som inte är så opersonligt som ”den” och inte lika stolpigt och juristigt som ”vederbörande”. Hen som inte gillar ordet behöver inte heller använda det.

      • IngNilsson skriver:

        L.S.,
        Sanningen är ju alltid illa hörd. Emellertid fick jag vatten på min kvarn i morse på ett sätt som jag nog aldrig upplevt tidigare. En av de holländska kvalitetstidningarna, Volkskrant, förundrar/förfasar sig över denna svenska företeelse.
        [IMG]http://i38.tinypic.com/302vq1k.jpg[/IMG]
        Tidsprecisionen med anledning av diskussionen här, är sannerligen nästintill kuslig. Anmärkningsvärt är att herr Waldén exempelvis under parollen ”rädda sig den som kan”, tydligen avser saker och inte personer. Man får hoppas att herr Waldén inte är verksam inom räddningstjänsten. Vidare delar jag inte åsikten att ”hen” skulle vara ett mycket missuppfattat pronomen. Faktum är att det inte alls är ett pronomen, utan ett lingvistiskt missfoster, hjärndött i hjärt-lungmaskinen och väntandes på lite för mycket smärtstillande i barmhärtighetssprutan.

        Trevlig helg tillönskas vänligen.
        tt.

        Ps. För den som vill ha hela artikeln kan anmäla detta till TDCs Archibald, som jag hoppas vill förmedla förfrågan.

      • Herr Waldén skriver:

        IngNilsson,
        givetvis så vet jag att man syftar på personer och inte saker i uttrycket ”rädda sig den som kan”. Det är dock ett cementerat uttryck, den konstruktionen används inte i svenskan idag, på samma sätt som ”springa till skogs”. Som sidospår måste jag även påpeka att jag hoppas att ingen i räddningstjänsten arbetar efter devisen ”rädda sig den som kan”.

        Och givetvis är ”hen” ett pronomen, vad skulle det annars vara? Det är ett ord som ersätter en nominalfras, vilket är definitionen på ett pronomen.

        Vidare undrar jag fortfarande vad du menar med att ”hen” är ett ”lingvistiskt missfoster”, det får du gärna utveckla. Det är väl inte sämreän våra andra pronomen, det ersätter ju nominalfraser precis lika bra, det är bara inte lika gammalt.

        Toodles,
        Herr Waldén

    • Mästaren skriver:

      Bäste V!
      Nu förstår jag inte alls varför jag ska skärpa mig.
      Jag kommenterar den skärmdump från liberal hen som tas upp i blogginlägget
      Stockkonservativ ? Vem jag ? Det förstår jag inte hur du kommer fram till.
      Men om du tycker att om man har en åsikt att
      genusvetenskap är trams och är moderna tiders motsvarighet
      till 1800 talets frenologi är stockkonservativt
      så är det en etikett jag bär med glädje.
      Själv etiketterar jag just denna åsikt som sunt förnuft.

      • Raizumichin skriver:

        Om jag får göra en vild gissning på vad V ansyftade så tror jag hen menade att ditt inlägg om ordet ”hen” har väldigt lite att göra med den bloggpost du kommenterat på. Om du tvunget vill klaga på detta språkliga tillägg finns det betydligt lämpligare forum.
        Tillbaka till det riktiga ämnet. Halsduk istället för kostym låter som en dålig idé om man inte råkar jobba i reklambranchen, där halsduk i alla väder, såväl innomhus som ute, är den del av uniformen.

      • Mästaren skriver:

        Mea culpa, Mea culpa
        Ska genast klä mig i säckkostym med askfärgad slips och ge mig av till Santiago de Compostela för att sona mina synder. Dock utan att någonsin i dagligt tal utan förakt och löje använda pronomenet hen.
        Nej halsduk eller än värre halskedja är aldrig substitut för slips, men det trodde jag var så uppenbart för samtliga på forumet att det inte krävdes någon kommentar.

  4. Halskedja?! Bah…

    Som Marius Wingårdh skriver ”Så går det till i umgänge och sällskapsliv”

    ”Herrars smycken äro ordnar, medaljer, ringar, klockkedja, skjortknappar, möjligen kråsnål samt i vissa fall monokelsnodd. […] Här återstår endast att påpeka den diskretion, som i allt måste prägla den manliga utstyrseln med smycken.”

  5. Lord Laphroaig skriver:

    ”Liberal hen” – ja, det säger ju allt.

    Själv har jag kungjort på min arbetsplats att den första person som använder ”hen” i ett meddelande eller annan text riktad till mig, kommer att behandlas som vederbörande förtjänar. Den behandling jag förordar mot ”hen”, denna vidriga språkliga bastard, är utrotning och inget annat.

    Apropå halskedja på män, är detta ett utmärkt tillbehör för den som vill se ut som en överårig strandraggare, gravt kriminell förortsbo eller som framgångsrik hallick från Harlem. Som jag inte är någon ”liberal den” rekommenderar jag dock inte den klädseln för herrar med stadsrådsbefattningar.

  6. Mästaren skriver:

    EN läsvärd artikel i denna debatt som det blev av blogginlägget;
    http://www.språkförsvaret.se/sf/index.php?id=1180
    För er som inte orkar ska jag bara citera slutklämmen:
    ”Låt hen bli en dagsslända och låt oss ägna oss åt viktigare saker”

  7. Thomas S skriver:

    Jag vill bara påminna om och slå ett slag för det eminenta ordet ”vederbörande”. Lathet, språkets förflackning och genushysteri bör inte tillåtas utgöra en orsak att istället använda h-ordet.

  8. Björn skriver:

    Så har äntligen hen-debatten nått en näraliggande drönarklubb!

    Somliga skulle kanske mena att det i att titulera sig drönare ingår vissa anspråk på att uppföra sig gentlemannamässigt. Däri ingår hövlighet, som dessutom ofta anses vara en dygd. Kommunikation är aldrig en autonom aktivitet, utan ett samspel mellan en avsändare och en eller flera mottagare. Att kommunicera hövligt innebär att i viss mån underkasta sig motpartens behov och förutsättningar. Av detta förstår vi, att det vore ohövligt att bruka ett kontroversiellt ord som hen i kommunikation om man inte på förhand vet att mottagaren ingenting har emot det. Den som bortser från detta i sin iver att begagna ordet ägnar sig inte längre åt hänsynsfullt meningsutbyte, utan politisk agitation.

    För övrigt tycker jag att det mest osmakliga med det återgivna meningsutbytet är att de tre partimännen beskrivs som lönnfeta. Ett förklenande påhopp, dessutom i sak oriktigt. Man förvånas över att skribenten inte dessutom lyckades inflika det i sådana kretsar numer så vanliga epitetet gubb- eller gubbe.

  9. Fläderblom skriver:

    ”Hen” är, som har påpekats ett flertal gånger ovan, fruktansvärt fult. Det är dessutom helt onödigt och väldigt opraktiskt. ”Hen” saknar nämligen etablerad objektsform så vitt jag vet. ”Ge nycklarna till hen” kan man inte säga på rikssvenska, lika lite som man kan säga ”Ge nycklarna till han.” För den som har svenska som modersmål (med undantag för några dialekter) är ”Ge nycklarna till honom” det enda rätta. Vad blir den könsneutrala motsvarigheten? ”Till henom” kanske, ”honem” eller möjligen ”henne” (fast det låter ju feminint…)? Varför inte eliminera ”hen”? ”Ge nycklarna till honom/henne”, ”…till vederbörande”, ”…till personen” fungerar alldeles utmärkt.
    Vi har klarat oss bra utan ”hen” i hundratals år. ”If it ain’t broke, don’t fix it” som amerikanen säger.

  10. Archibald skriver:

    Jag stänger nu kommentarsmöjligheterna för det här inlägget. En viss ämnesglidning bland kommentarerna är en del av kulturen på The Drones Club. Dock bör omfattningen hållas inom rimliga gränser. Mitt förslag är att de som vill fortsätta munhuggas om uttrycket ”hen”, växlar mailadresser och gör så via andra kanaler.

Kommentarsfältet är stängt.