Vackra vågor och fet yta – några ord om cordovan

Cordovan-marknaden har verkligen exploderat de senaste åren. När jag började intressera mig för kvalitetsskor för fem-sex år sedan(tiden går snabbt när man har roligt) var marknaden i nordeuropa i princip begränsad till Crockett & Jones standardutbud. Nu har för det första fler tillverkare fått upp ögonen för materialet, men framförallt har existerande märken börjat expandera. Amerikanska Alden – märket som mer än något annat förknippas med cordovan – finns numera tillgängligt via en uppsjö av Europeiska nätbutiker likväl som ett antal fysiska butiker. Och att Carmina, som nog får sägas vara det europeiska märke som i högst grad använder sig av cordovan, har expanderat har nog inte undgått någon skoentusiast.

Vi fick en påstötning från en läsare som undra om vi inte kunde skriva en utförlig guide till materialet. Det är ju trots allt avsevärt dyrare än kalvläder och jag kan förstå tveksamheten inför att lägga ut mellanskillnaden. Utförligt eller inte, här kommer några val valda ord.

Ordet cordovan härstammar från den spanska staden Córdoba i Andalusien. Staden har en månghundraårig tradition av läderhantverk, i synnerhet getläder. Jag var faktiskt där för några år sedan (dock utan att på förhand veta stadens anknytning till läderhantverk). Nåväl. ”Cordoba” användes som begrepp för allt läder som garvades i anknytning till staden. Även hästläder. På outgrundliga vägar förvandlades begreppet cordoba-läder till cordovan-läder och fick också en annan innebörd. Och den geografiska anknytningen skiftade från Andalusien till Illinois. Cordovan avser i nutid ett specialbehandlat läder från hästens skinka. Det skikt av hastrumpslädret som används kallas på engelska kallas shell.  Således: Shell cordovan. Framtagande av cordovanläder innebär en lång och dyr garvningsprocess. Och billigare blir det inte av det faktum att en så pass liten del av hästen går att använda för att få fram materialet. Om man är intresserad av mer om själva garvningsprocessen är denna video väldigt bra.

Inget annat läder förknippas heller så mycket som cordovan med ett enda garveri. Länge var Horween, utanför Chicago, i stort sett ensamma om att ta fram lädret. Nu är det inte så längre. Det finns cordovan-garverier i Japan, Sydamerika, Italien och Polen som med varierande framgång försökt skapa samma läder som satt Horween på kartan.

Om man ska beskriva materialet så är det väl framför allt det faktum att lädret i sig självt är så fett som gör det så speciellt. Det gör att det är formbart och flexibelt på ett helt annat sätt än kalvläder. Det gör också att lädret inte har samma behov av att smörjas som annat läder. Och oljorna i lädret gör även att läderporerna inte går att se med blotta ögat, till skillnad från kalvläder. Men om man förenklar och sammanfattar kan man kanske säga att det ur brukssynpunkt finns tre distinkta skillnader mellan cordovan-skor och ”vanliga” läderskor.

För det första åldras, eller patineras, cordovan på ett mycket speciellt sätt. När kalvläder åldras mörknar det. Speciellt är detta tydligt på ljusbruna kalvläderskor som med tiden kan få vad som uppfattas som fläckar som vägrar försvinna hur mycket man än vårdar. Hos cordovanläder är det tvärt om. De mest utsatta delarna ljusnar med åren allt medan de släta delarna mörknar försiktigt. Detta ger en väldigt vacker patinering som är väldigt tydlig framför allt i den rödbruna kulören som cordovanskor oftast kommer i (så ofta att färgen i sig själv stundom kallas cordovan).

CIMG3624
Men den mest påtagliga skillnaden är kanske gångvecken. Eller kanske frånvaron av sådana, rättare sagt. De vanliga gångvecken vi ser på kalvläder har här ersatts av ”vågor”. Ovan bild på artikelförfattarens Bradford, från Crockett & Jones, på den sammes fötter. Här ser man tydligt de vackra och mycket karakteristiska cordovan-vågorna.

b20368f3_image
För det tredje har cordovan-läder en förmåga att ”komma tillbaka” efter en omgång stryk som inget annat läder kan mäta sig med. Ovan bilder från styleforum på en riktigt ful skada som efter lite pyssel och omvårdnad nästintill är osynlig.

SONY DSC
Men när man lite slentrianmässigt säger att cordovan är ”stryktåligt” så tycker jag ofta man missar en detalj. Cordovan har som sagt en väldigt fet yta och mycket naturliga oljor i lädret. Dessa oljor är lätt att få fram och ”buffa upp” med borstnig och en liten klick läderbalsam. Men det blir också relativt sett enkelt ytliga märken i den feta ytan. Ytan blir matt och repig vid dåligt väder. Ovan bild från Yolo Was Taken på ett par cordovanskor efter en kort promenad i regn. Rent generellt kan man också säga att det lätt uppstår märken i lädret som en följd av den feta ytan. Om du exempelvis drar din nagel över cordovan är risken större att det lämnar ett märke än om du gör det över kalvläder. Återigen tål det att understrykas att det är skrattretande enkelt att återställa lädret till topp-skick igen, men det är alltså inte så att man kan traska runt i Stockholms vinterslask en heldag med cordovanskor och sedan förvänta sig att de ska se identiska ut som på morgonen.

När det sedan gäller vård av cordovan finns det speciella cordovan-krämer som används istället för vanlig skokräm. Men oftast räcker det med en liten klick av en mild läderbalsam (exempelvis Saphirs renovateur) för att önskvärt resultat. Det går också, till skillnad från vad vissa menar, utmärkt att använda vaxbaserad puts på cordovanskor. Däremot går det inte att arbeta upp en spitshine på samma sätt som man kan göra med kalvläderskor. Cordovanvård är således inget man sitter och pillar med i timmar. Smörj in, vänta lite, borsta – och svårare än så är det inte.

Avslutningsvis tål en nyhet att nämnas. För lite sedan fick Grafford in en MTO-beställning från Crockett & Jones med en hel del matnyttigt för cordovan-entusiasten. Nedan oxfordskon Connaught i cordovanläder. Släta oxfords i cordovan är mycket ovanligt och detta är onekligen en mycket tilltalande modell. Sämre blir det inte för att Grafford slagit på stort och beställt skorna med ekbarksgarvade sulor och ett extra påkostat foderläder. Men smakar det så kostar det, som bekant.

connaught-burgundy

M.F.

Annonser
Det här inlägget postades i Bilder, Inspiration, Stil, Stilråd och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

34 kommentarer till Vackra vågor och fet yta – några ord om cordovan

  1. Lord Sidcup skriver:

    Utsökt skrivet, Flördeg, och levererat precis lagom till morgonkaffet!

    En kvick fråga, bara: ”Shell” avser väl egentligen det skikt av huden som används? Ytlagret tas bort, vill jag minnas, och man använder ett djupare liggande stratum.

    Cheerio pip pip!

    /Spode

    • Mats Flördeg skriver:

      Stämmer (även om jag uppfattat det som specifikt för hästrumpan, inte som som en generell benämning på det skiktet, men jag kan ha fel). Hur som helst var det en slarvig formuleringar av mig, nu omformulerat. Roligt att du gilla artikeln!

      • Lord Sidcup skriver:

        Jo, jag letade runt lite, och shells är tydligen oregelbundet ovala fiberlager, som bara finns på ändalykten på den stackars hästkraken. Man får hoppas att den är bedövad under ingreppet och får en mjuk kudde att sitta på efteråt.

        Toddle pip!

        /Spode

  2. Markus skriver:

    Bra artikel och vackra skor!
    Om nu bara Grafford kunde sluta kalla sina MTO-beställningar för ”Bespoke”… men man kan väl inte få allt.

  3. IE skriver:

    Trevligt inlägg. En väldigt vacker sko från C&J/Grafford, men vilket pris. Hur ser artikerförfattaren, och andra med erfarenhet av lädret, på att använda en derbysko (sluten snörning är utesluten innan jag har råd med bespoke) i cordovanläder (burgundy, color 8) för kontorsbruk? För excentriskt eller acceptabelt?

    • Jerry skriver:

      ”sluten snörning är utesluten innan jag har råd med bespoke”? Varför detta, om jag får fråga? Finns det någon speciell anledning?

    • Per S skriver:

      Någon excentritet i att bära hästskinnskor på kontoret har jag aldrig tänkt på. Ser ut som vanliga mörkbruna derbys, skiftande i lila i starkt ljus. Kör på.

      • Uncle Gally skriver:

        Absolut! Cordovan i den klassiska ”cordovan-färgen” är tveklöst kontors-propert. I USA anses det mycket classy, och då gärna även som tassel loafers, men det sistnämnda är om jag förstått det rätt inte helt comme il faut i kretsarna här. Jag är lycklig ägare av ett antal cordovan skor i olika färger, men mitt råd är att hålla sig till den cordovan röda (då fattar de insatta vad det är, men en svart cordovan är bara en svart sko även bland cognoscente 🙂

        Ett litet tillägg till artikeln kan vara att man med fördel vårdar ett par cordovanskor genom att torka av dem med en våt trasa. Något kräm behövs bara sällan.

      • IE skriver:

        Skönt att höra. Nog en överdriven paranoia, arbetar i en rätt så konservativ bransch där allt bortom svarta skor är ett statement, och har dessutom stora fötter som lätt drar till sig uppmärksamhet.

  4. alisterg skriver:

    Riktigt bra och heltäckande text! Har själv haft planer på att skriva en guide om cordovan på min blogg, men det behövs inte längre då du gjort det så lysande.

    http://www.shoegazing.se

  5. Mats Flördeg skriver:

    Markus: Tack. Ja, det är lite irriterande att någon som borde veta bättre missbrukar ordet bespoke.

    alisterg: Tack så hjärtligt, men det var inte min avsikt att beröva dig en artikel : – )

    IE: Inga konstigheter. Tuta och kör.

  6. Oswald skriver:

    Mycket bra artikel! mer sådant.
    //Oswald

  7. Andreas skriver:

    Jättetrevlig artikel måste jag säga! Väldigt bra summerat och tydliga exempel.

    Något jag dock inte upplevt själv är de uteblivna gåvecken i cordovan…Jag tycker tyvärr snarare att den feta och tjocka huden gett väldigt tydliga och ljusa gåveck som verkar svåra att sträcka ut ens med skoblock? Detta har säkert mycket med hur passformen på skorna är i förhållande till foten men ändå något jag sett många gånger på just använda cordovanskor.

    Dina skor från C&J såg ju fantastiskt fina ut i vecken så uppenbarligen är det ju inte alltid fallet.

    Här är en bild som tydliggör vad jag menar. Ingenting som ser förfärligt ut men gåvecken riskerar att ta över helhetsbilden på skon.

    • Mats Flördeg skriver:

      Kul att du gilla artikeln, Andreas.

      Ang gångveck tror jag det kan bli sådär (som bilden du länkar till visar) om skorna böjs över en söm. De gånger jag har sett den typen av veck på cordovan har det uteslutande varit där det också finns den typen av sömnadskrans på främre delen av skorna. Jag har haft tre olika cordovanskor(två C&J, en Carmina) och har aldrig haft detta problem – men så har ingen av skorna heller haft en sådan söm.

      Baserad på min egen erfarenhet av cordovan tror jag också det är väldigt enkelt att återpigmentera den typen av ljusnande veck som syns på bilden med hjälp av cordovankräm.

    • Uncle Gally skriver:

      Det var väl snyggt? Ungefär så blir cordovan.

  8. Magnus skriver:

    Nu har jag stört mig på ”Bespoke For Grafford” på tok för länge och tack vare kommentarerna här insåg jag att något måste göras. Jag tog mig därför friheten att ändra till ”Exclusively” och hoppas att detta inte påverkar min tjänst hos Grafford. 🙂

  9. lantisen skriver:

    Spargrisen lever farligt nu. Tack för en bra artikel. Jag är ganska novis på området,och uppskattar verkligen inlägg som dessa. Hur är det med läder från andra delar av brunte? Har det liknande egenskaper tro? Har sett skor i hästläder,dock ej cordovan,och blir nyfiken.

  10. Mästaren skriver:

    OK ko/kalv på första plats sedan verkar ju Häst ta andra platsen. Men sen då?

  11. Peter skriver:

    Struts

  12. Albin skriver:

    Bra artikel! Värt att poängtera är att bilden ovan på skorna som ser fläckiga ut efter en promenad i regn är lite missvisande. Det är ganska ovanligt att shell ”fläckar” sig sådär efter lite regn. Kommer ihåg när den bilden lades ut på Styleforum, dom flesta var ganska förbluffande.

    C&J Connaught i cordovan ser trevlig ut men jösses vilket pris! 8200 kr är ett rån! Cordovan i all ära men kan får ett par Lobb, EG, G&G (inklusive lästade skoblock) för dom pengarna. Man kan köpa ett par MTO Laszlo Vass i cordovan (inklusive lästade skoblock) för tusenlappar billigare!
    Meermin säljer ett par liknande för 2700 kr! Visst, Meermin håller en lägre nivå än vad C&J gör men kvalitetsskillnaden är inte så stor att det ska skilja 5500 kr!
    http://www.meermin.es/ficha_articulo.php?id=4042

    Grafford snälla, gör om och gör rätt! Ett pris runt 6000 kr hade varit rimligare. Och varför inte beställa denna ”Bespoke” med ritsnedlagd sula?

  13. sebbe skriver:

    Vad är det för skor högst upp på sidan?
    Frågar eftersom jag letar efter en ljusbrun toecap derby

  14. Jonas skriver:

    Jag har under det senaste året införskaffat 3 par skor i shell cordovan, ett par C & J och två par Carmina. Det som står i artikeln stämmer väl överens med mina erfarenheter. Jag kan tex bekräfta både reporna och de små fläckarna som skinnet kan få när man är ute i blött väder. Fläckarna är dock enkla att ta bort genom att först torka av skorna med en lätt fuktad trasa och sedan putsa upp dem med en torr. Ett av mina par från Carmina har dock inte har den klassiska feta vaxliknande ytan som artikeln beskriver och som gäller båda mina andra par. Skinnet kändes redan från början torrt för att vara Cordovan. Jag försökte länge få någon fason på dem enbart med hjälp av putsning men till slut fick jag ta till kräm (C & J ofärgande för cordovan). De har blivit bättre men har tyvärr inte fått den där riktigt klassiska feta ytan och är därför inte lika lättskött som mina övrig två par. Kanske är skinnet ett måndagsexemplar från garveritet. Jag tycker artikeln sammanfattar det som det råder hygglig konsensus kring på ett bra sätt (det finns väldigt mycket åsikter om skötsel av cordovan skor på nätet). Det enda jag möjligen saknar är något om hjorthorn som skall tydligen skall vara bra för cordovan. Jag har precis köpt ett så jag kan ännu inte säga något om effekten.

  15. AK skriver:

    Nu har jag införskaffat tvenne par cordovan (C&J och Alden). Jag har eftertänksamt travat runt på vårgrusiga tottoarer och begrundat detta med lädersula eller sparsula. Då jag är tyst, timid och tillbakadragen har känslan vuxit fram: Jag gillar inte det i öronfallande knastret.

    Klev åstad till Grafford men den äldre gentlemannen där bjöd tappert motstånd: ”Lädersula!” löd domen.
    Tyst, timid osv…orkar inte tramsa. Hur är det med Skomakeri Fram i gamla stan – gör de ett bra jobb? Kan jag tryggt anförtro dem uppdraget?

    • Per S skriver:

      Apropå det: Vet någon om slitsulan i hästskinnskor (Alden) också är gjord av cordovan, eller syftar Horweensigillet där på skons ovandel?

    • Jonas skriver:

      Säsongen för skinnsulor är tyvärr kort i Sverige. Jag har numera ett antal par med danitesula för höst/vinter och ett antal med lädersula för vår/sommar. Innan dess satte jag på slitsula på några lädersulor hos Hallmans skomakeri på Birkagatan. De gjorde ett helt ok jobb.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s