The Drones Club, varumärken och köpta åsikter

Med anledning av gårdagens film om Barbour, återkom ett ämne som diskuterats upprepade gånger här i Bloggen: Varumärken och dess påverkan av vad vi skriver. Det är dags att ta upp ämnet mer uttalat, då en stor del av The Drones Clubs attraktionskraft, till stor del bygger på den förtroenderelation vi jobbat hårt för att skapa med er läsare.

De ska till att börja med stå klart att vi kontaktas av många företag. Upprepade förhoppningar om att vi ska hoppa på affiliationsamarbeten till höger och vänster. För er som inte vet vad ett affiliationsamarbete är, innebär det i korthet att den länk som läggs upp på en websida, är sponsrad, och vanligtvis genererar en vinst om ca 7% av försäljningsvärdet till blogginnehavaren.

Vi har idag inga som helst affiliationsamarbeten. Främst av två orsaker:

1. Det är helt förbjudet på WordPress.
2. Vi har inte erbjudits något som gör det värt att riskera vår förtroenderelation till er läsare.

Punkt två leder till nästa dimension i diskussionen. Missuppfattningen om att våra åsikter är, eller kan vara köpta. Den som förstår, eller någon gång kommer att inse värdet av att lyckas skapa stor attraktionskraft i sin blog, eller med sin websida, förstår det fullständigt idiotiska i att riskera denna värdefulla ägodel.

Vi kan bli mycket tydligare med att ange om vi fått en produkt vi skriver om, eller köpt den själva, än vad vi är idag. En stor orsak till att jag hittills ogärna uttalat skrivit om varorna är köpta, eller ej, är att den följande diskussionen sällan handlar om blogginlägget, utan om en klagokörs gnäll om köpta åsikter.

Jag ska själv aktivt försöka bli mycket bättre på att tydliggöra om varor är skänkta, eller egeninköpta. Jag kommer kanske inte alltid att inleda texterna med ”Och det här plagget har skänkts av…” vilket jag i sig tycker blir mer reklam än att inte säga något alls. Är ni tveksamma, och känner att ni inte kan lita på det vi skriver utan att veta säkert, fråga!

Jag har med åren själv, som privatperson, skapat relationer till många företag som handlar med kläder. Jag hjälper några av dem med vad jag själv kallar kreativt inspirationsarbete. Texter om kostymer, inspirationskollage för tips om hur man kombinerar plagg ur en butiks utbud eller mer eller mindre renodlade copywritingjobb. Folk på företag och deras kunder har visat sig tycka att det jag gör bidrar till just deras verksamhets attraktionskraft. Och jag älskar det. Brinner för det. Kläder är makt och manlig fåfänga och medvetenhet är kraftigt underskattad.

Det skulle dock inte falla mig in att rekommendera kläder eller produkter från dessa leverantörer, för att de ber mig att göra det, utan att jag själv står bakom det. Däremot tipsar jag gärna om saker jag själv gärna använder, och av vilka orsaker.

Det lyser ganska omgående igenom om en ”rekommendation” är köpt. Den enda som förlorar något på det, är den som står bakom den köpta åsikten. Ingen randsydd sko eller kostym är värd i närheten av 100 000 besök i månaden.

Som ett konkret exempel på företagskontakt, kan nämnas att jag förde en diskussion med folket bakom The Tailoring Club, då de var intresserade av att få sälja sina kläder via oss på The Drones Club. Vi skulle få välja vilka plagg som såldes, och det skulle göra kläderna tillgängliga för hela sverige. Så långt tyckte jag det var lysande. Jag förespråkar som ni vet gärna deras produkter, och varumärket är en av de aktörer jag hjälper att ta fram skrivet material.

För det hela, skulle vi få 7% av vinsten på varje sålt plagg. Delat på fyra skribenter. Kort sammanfattat, kan ni ännu inte köpa TTC-kläder här i bloggen. Vi avfärdade det hela med att exponeringen och vår objektiva åsikt är värd mer än så.

När det vi får igen, står i paritet till den tjänst vi tillhandahåller leverantören, samt har flyttat bloggen från WordPress, kan det mycket väl bli verklighet. Vi skulle då tillgängliggöra de kläder vi själva valt ut ur kollektionen, även för er läsare som inte bor i en större stad med en utvald butik i den aktuella kedjan.

I min värld är grunden för vårt bloggande, att vi delar med oss av åsikter och kunskap om vårt intresse. Publicerat för läsare som frivilligt återkommer, för att de tycker om att läsa det de ser. Om inte så vore fallet, skulle ni inte komma tillbaka, vilket helt är ert eget val i sammanhanget.

Något som leder mig in på nästa aspekt i resonemanget, läsares krav på blogginnehållet. Gammelmedia som radio, TV och dagstidningar, betalade man en slant för, och hade därmed köpt en produkt. Gillade man inte det man läste, skrev man en arg insändare med krav om ändring, eller slutade att köpa tjänsten.

Att läsa vår blogg kostar inget. Vi får inga pengar för att skriva den. Det är inte en produkt ni köpt, och därmed kan ställa någon form av krav på. Däremot värnar om att ni gillar den upplevelse ni har här, och tar varmt emot alla förslag om förbättringar ni vill ge. Den som dock ställer ultimatum och krav på hur vi ska bete oss, har kört in i en återvändsgränd. Garantier och redovisningsplikter kan ni köpa er, men inte här. Vantrivs ni, slutar ni läsa bloggen, och det vill vi ogärna.

Någon nämnde igår ett avsnitt ur Plus, där Sverker troligtvis med sin koleriska framtoning domedagspredikade om hur företag ”försöker påverka bloggare att skriva om deras produkter”.

Om ett företag kontaktar mig, och visar en produkt som jag gärna skulle använda själv, och som jag tror att en stor del av er läsare också skulle vara intresserade av att känna till, skriver jag givetvis om den. För det mesta kräver jag att tillverkaren skickar mig ett exemplar att basera min uppfattning på. Att skriva om något man aldrig upplevt, blir ju ganska lönlöst?

Än så länge, så är ju alla kläder, skor och klockor med mera som vi bär, produkter, som kostar pengar. Om vi renodlat bara skulle basera all vår skrift på vå egen garderob, skulle innehållet i bloggen bli märkbart torftigare än vad det är idag. Sannolikt behöver ni läsare också fortfarande betala för era produkter. Vi tror ni uppskattar möjligheten att bilda er en objektiv uppfattning om varan, innan ni betalar för den.

Så, var är alla kritiska sågningsreportage? Merparten av de varor jag skriver om idag, har jag sökt upp själv. Kontaktat tillverkaren, fått ett varuprov och skrivit om det. Jag har med åren fått en relativt bra känsla för var man sannolikt kan förvänta sig en vettig produkt. Leverantörer som säljer skräpkläder, i alla fall renodlat herrkläder, kontaktar oss sällan. Varje gång vi åtar oss ett recensionsjobb, är vi mycket tydliga med att vi bygger det hela på våra objektiva åsikter.

Sen kan jag inte låta bli att alltmer tycka att gnälliga klagosånger, smutskastning och snaskigt skvaller är ganska ointressant och hör till publikationer som ”Hänt Extra” och annan pres på den kvalitetsnivån. Jag får kort sagt inte ut så mycket av att ösa gnäll över en tillverkare, och är personligen heller inte särskilt intresserad av läsare som hoppas på att hitta såna inlägg.

Upplever jag dock en vara som inte håller vad den lovat i fråga om kvalite eller andra egenskaper, kommer ni att få veta det.

Så länge jag erbjuds möjligheten att bilda mig en uppfattning om produkter, kostnadsfritt eller ej, och sedan förmedla mina upplevelser i blogginlägg som attraherar intresserade läsare, kommer jag att kasta mig över varje möjlighet.

Alternativet att ansluta vi oss till Egmont eller någon liknande finansiär (något varken de eller vi visat intresse av), skulle visserligen ge budget att ta in testvaror, men innan ni läser om dem måste ni exempelvis klicka bort en helskärmstäckande djupblå lätt pulserande annons om den senaste modellen från Mercedes.

Jag vill inte på något sätt döma ut den sortens publikationer, men det är inte vad vi sysslar med idag. Exemplet med Mercedesannonsen är direkt hämtat från Manolo. Det är i mina ögon en av sveriges bästa bloggar om herrkläder. Jag läser med stort intresse alla välskrivan inläg av Olof Enckell och hans medarbetare, och kommer fortsätta göra det så länge innehållet intresserar mig.

Där handlar det också till en del om annonsörer som fortfarande köper sig exponering. Som betalar pengar för att synas inför en målgrupp de gärna vill ska identifiera sig med deras produkt. Den typen av exponering kommer sannolikt inom en inte alltför avlägsen framtid, att tillhöra det förgångna.

Googles sökalgortim är bland annat programmerad, och fortsätter att utvecklas för att missunna dem som köper sig uppmärksamhet på internet. Googla de två mycket generella orden ”köpa kostym”, vilka torde intressera många män, och fråga er vem som blev fattigast av exponeringsplatsen?

Fundera sedan också över vilken länk du helst följer.

Min förhoppning är att allt fler företag vänder sig till oss och inser värdet av den exponering vi kan erbjuda, helt gratis, inför hängivna läsare med ett genuint intresse av bra kläder som vi väljer att lyfta fram. Såvida vi själva väljer att förespråka det tillverkaren vill att vi ska skriva om, kommer ni att kunna läsa om det här. Min förhoppning är att vi kan hålla de förutsättningarna levande, så länge som möjligt.

The Drones Club tillhandahåller som sagt kostnadslös attraktionskraft, baserat på den djupa kunskapen och det galet subjektiva tyckandet ov fyra smått ohälsosamt klädintresserade manliga textilnördar i sina bästa år. Några med fler bra år under bältet än andra.

Vi skriver om det klassiska, i tidens anda, ur vår synvinkel. Att sträva bakåt, och hoppas på att saker blir som förr enligt forntidens förhållanden, kan te sig lite gemytligt och exotiskt, men är förmodligen inte mer än så.

Återigen. Vårt koncept bygger krasst sett på att sålla ut den information vi gillar ur bruset av hela internets 99% skräpinformation, och filtrerat genom vårt eget kunnande och personliga intresse presentera det i våra inlägg. Min förhoppning är att det är vad ni uppskattar, och orsaken till att ni kommer hit.

Jag vill avslutningsvis understryka att det här också är mina egna åsikter och formuleringar, publicerade utan att ha stämts av med övriga skribenter. Som jag ser saken, ytterligare en av våra styrkor. Fyra viljor och personer, vars åsikter och kunskaper bidrar till det vi kallar The Drones Club. Välkommen att delta i gemenskapen.

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil, Reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

61 kommentarer till The Drones Club, varumärken och köpta åsikter

  1. Brummel skriver:

    Jag är intresserad av att läsa välskrivna och informativa inlägg om herrkläder. Hur dessa inskaffade är tämligen ointressant så länge vi talar om laga fång.

  2. Anders skriver:

    Bra skrivet. Läser gärna denna välinformerade blogg.
    Skulle kanske också kunna sammanfattas på detta geniala sätt:

    ”“There are moments, Jeeves, when one asks oneself, ‘Do trousers matter?'”
    ”The mood will pass, sir.” ”

  3. F.W. Abagnale skriver:

    Jag är inte övertygad.
    Min skepsism mot att människor ska förhålla sig objektivit till något samtidigt som man får en tydlig personlig morot kvarstår.
    För min del kan jag inte längre lita på att vad era genuina åsikter är kring (t ex) Daniel Wellington’s klockor eller alla TTC’s produkter som ni lyfter fram.

    Ni gjorde ett enastående jobb med att bl a skriva om kostymers passform, kvalitet i skjortor och hur man utformar en basgarderob. Något som jag tycker är bland det absolut bästa jag har läst för unga män med intresse för en klassisk klädstil. Samtliga de artiklarna bedömmer jag att ni verkat har klarat av att framställa utan en potentiell risk för påverkan av era åsikter från leverantörer.
    Varför behöver ni nu plötsligt gratis varuprover för att kunna göra samma fina arbete?

    Och (med reservation för att jag kan ha missat nån artikel) vad är anledningen till att jag inte ser några negativa eller skeptiska recensioner mot någon av de leverantörer som ni har provat? Det hade väl också varit nyttig information för oss drönare?
    Jag ser två potentiella anledningar. Antingen har ni 1) fått väldigt mycket gratis prover men bara valt att lyfta fram de som är riktigt bra i bloggen. Detta skulle innebära att leverantörer är villiga att ta risken av att ge bort gratis plagg utan att få någon som helst garanti för exponering, jag bedömmer det som osannolikt. Eller så har ni 2) satt er i knät på leverantörer när ni har valt att acceptera gratis varor och därmed riskerat er objektivitet och därmed trovärdighet.

    Man ser tydligt i trenden att artiklar som seglar i gränslandet för reklam har blivit mer och mer påtagliga det senate åren, och jag tycker det är väldigt synd.

    I sann tidsanda verkar ni har klampat rakt ner i girighetsfällan.
    You became Too Big and Failed..

    • Rearden skriver:

      Utan att kunna bevisa sanningshalten i det hela så vad gäller att de sällan är negativa till produkter de skriver om nämns ju en trolig anledning till det i inlägget.

    • Marcus Brody skriver:

      Om de blir så upprörd av en blogg, så kanske det är läge att skaffa en mer stillsam hobby?

    • Marcus Brody skriver:

      Om du blir, ska det vara….

    • F.W. Abagnale skriver:

      Rearden. Du har helt rätt. En förklaring nämns och man får mycket väl se det som ett ytterligare alternativ. För mig håller det inte.Och även om jag inte misstror förmågan att bedöma ”var man sannolikt kan förvänta sig en vettig produkt” så lämnar det kvar frågetecken hos mig om huruvida man någonsin har fått gratis-produkter som man valt att inte skriva om.

      Jag tycker att den här artikeln känns som ett försvarstal man hade hoppats aldrig behövt hålla, men nu kännt sig så illa tvungen. Detta då Plus i sitt program la ett ganska stort fokus (med intervju) med personen bakom Daniel Wellington, som figurerats på TDC.
      Visst skriver man nu kort att man hade kunnat vara bättre på att förklara när något man skriver om är en gåva man fått från ett företag. Men det jag får med mig när jag har läst artikeln är snarare att man skjuter ifrån sig anklagelserna med ”ni läser behöver troligtvis betala för era produkter”, att vara kritisk eller nyanserad är att vara ”Hänt Extra”, och alternativet för oss läsare är svart eller vitt (gratis varor eller så blir det reklam över hela sidan). Finns det verkligen inget mellanting? Jag tycker jag har sätt ett mellanting här på TDC länge – så jag vill tro att det fortfarande finns…

      Det som jag lyfter upp här som en problematik är inte att ni får gratis varor. Jag är tycker att ni är väldigt duktiga allihopa och det absolut minsta ni förtjänar för ert fina arbete är lite gratis produkter, jag menar det verkligen. Och för min del är det helt OK om ni tar in ännu mer, inte mig emot. Jag hade bara önskar att ni i ett första läge berättat detta och inte väntat på att ni hamnade i en sitts där en kommentar blev oundviklig.
      Plus ”scoop” gick ut på att föreag (där ibland DW) kontaktar bloggare med kommentaren ”försök att naturligt väva in positiva kommentarer om min produkt i dina inlägg så att ingen misstänker att det är reklam det handlar om”.
      Det kan tyvärr lätt ses som att ni har försökt föra oss läsare bakom ljuset, och det rimmer ju illa med de gentlemannavärderingar vi alla gemensamt försöker sprida här på TDC.

      • Archibald skriver:

        Jag menar inte att vara varken sarkastisk eller raljerande, men: Det står som sagt var och en helt fritt att känna sig förd bakom ljuset, närhelst de vill 🙂

        Naturligtvis iget vi uppmuntrar, men heller inte något vi kommer att kunna undvika, så länge det figurerar kläder av namngivna tillverkare här i bloggen.

        Man får helt enkelt försöka lita till sitt eget sunda förnuft, såsom vi försöker använda vårt. Nog vore det ledsamt om vi förledde läsare att bli intresserade av, eller köpa varor de egentligen inte ville ha.

        Skämt åsido. Jag hör vad du säger, och hoppas du kan välja att förstå vad jag menar i inlägget ovan.

      • F.W. Abagnale skriver:

        Tack för ditt svar Archibald.
        Men vi pratar uppenbart helt förbi varandra här.
        Jag känner att mitt inlägg i debatten har kommit fram, men tyvärr känner jag fortfarande inte att jag har fått svar på de frågeställningar jag har.

        Men vi kan gå vidare nu. Uppenbarligen så är den stora merparten av kommentatörer nöjda med den information de har fått av dig i frågan och det är inget självändamål för mig att driva den här debatten.

        Jag önskar er fortsatt lycka till med bloggen.

  4. Mitchell Holmes skriver:

    Mycket bra skrivet. Jag håller med om att hur Ni fått Era plagg är egentligen ointressant. Det är om innehållet förändras i stort som det för mig börjar ringa varningsklockor. Inte att ngn slipstillverkare varit bussig med några gratisprover för att vinna poäng i artiklar utan att hela inriktningen påverkas. Vi har ju den i artikeln omnämnda ”konkurrenten” som helt plötsligt blev Italieninfluerad och där ett visst varumärke som ej figurerat tidigare helt plötsligt började omnämnas i var och varannan artikel. Där någonstans anade jag oråd och flydde hit istället…

    • Mitchell Holmes skriver:

      Vad gäller objektivitet är det ju något som bara finns i teorin. I praktiken är vi ju alla färgad av subjektiviteter som andras tyckande eller annat. Hur många av dem som slänger sig med klyschan att ”Church´s har blivit sämre med Prada som ägare” kan de facto jämföra från två par skor..? Gillar jag Penhaligon´s bara för produkterna eller även för det trevliga bemötandet jag fick i butiken i Covent Garden? Dessa frågor förblir obesvarade; vi kan vara hålla för sannolikt att om de muntra tonerna från f. tunnbindaren Ernst Haraldssons leksaktrumpet nått fram till Tyko Jonssons öron, så hade han kanske inte denna julnatt somnat i vredesmod… 🙂

    • Andreas skriver:

      Jag är ledsen att säga det men att tro att Manolo är ”köpt” till större del än den här bloggen är befängt. Enckell har inte fått ett enda plagg från Cucinelli vilket du verkar syfta till men har haft en genuin passion för vad märket håller på med. Han har en betydligt striktare uppfattning om att få testa varuprodukter än vad Archibald nämner här ovan. Manolo tar inte betalt för något redaktionellt material men självklart för annonserna som finns på sidan. Både klädrelaterade och övriga.

      Inget ont om TDC men att se dem (eller mitt egen blogg) som en konkurrent till Manolo är för mig rätt långsint och jag tycker att nivån är som Archibald är inne på ligger klart högre hos Manolo utan att för den delen vara dålig på TDC. Sen ägs Manolo av Egmont vilket självklart bidrar till detta men jag anser fortfarande att just risken för ”köpta” inlägg är minimala på Manolo.

      Min personliga uppfattning angående att ta emot ”freebees” är att det är tyvärr enda sättet att testa framför allt nya tillverkare och bilda sig en uppfattning utan att spräcka sin egen klädbudget totalt. Jag köper mängder med plagg och kläder men hade allt jag var det minsta intresserad av eller som kontaktade bloggen köpts in privat hade det varit ohållbart ekonomiskt. Jag skulle samtidigt aldrig skriva positivt om något jag inte kunde stå bakom men jag kommer inte nödvändigtvis gå ut och såga allt jag inte gillar.

      Det är trots allt en personlig åsikt och såvida det inte är något som är konkret fel utan det bara är en personlig uppfattning om plagget anser jag inte att man skall ha en skyldighet att kritisera eller såga dessa produkter.

      Jag lovar aldrig att ett märkes produkter kommer hyllas eller ens nämnas och jag kontaktar inte tillverkare för att få testa deras produkter men om jag blir kontaktad är det aldrig något snack om att jag skall vara skyldig dem bra respons pga några varuprover…

      • Herr Hjul skriver:

        Från det ena till det andra, Vintage Revival planerar ett fysiskt försäljningstillfälle i Göteborg hörde jag av en bekant, var, när , hur?

      • Archibald skriver:

        Vill minnas att de sist höll till i Italigentes lokaler på Kyrkogatan. Om inte annat, fråga Andreas Weinås direkt, vilken planen är denna gång?

      • Mitchell Holmes skriver:

        Ja, då vet jag det. Faktum kvarstår dock att Manolo i mina ögon blivit så mycket tråkigare och ointressantare sedan det massiva hyllandet av Cucinelli påbörjades. Att det sedan ej beror på produktplacering utan helt enkelt är Olofs egna passion över varumärket är förvisso hedrande men egentligen en mindre detalj. Det är väl bara att konstatera att min och Manolos passion inte är överensstämmande. Får bara hoppas att inte även TDC drabbas av ”italienska sjukan”…

      • Mitchell Holmes skriver:

        …och mitt svar avsåg givetvis Andreas inlägg…

  5. Marcus Brody skriver:

    Om man tvivlar på kvalitet och passform, går det bra att göra en egen bedömning innan man köper något. TDC är för mig inspiration, inte en bruksanvisning.

    • IngNilsson skriver:

      Det är det förvisso för mig med. Dock känns det mer komplett om det i artikeln anges att recensionen är gjord på en skänkt produkt som författaren får behålla. När jag funderar ikring detta kan jag inte minnas många negativa omdömen till några recenserade produkter alls. Frågan som inställer sig är hur objektiv man kan vara när man de facto fått något utan att betala. Min mor lärde mig nämligen att alltid säga tack vare sig man gillade gåvan eller ej. Inte att jag tror att the fantastic four sitter och medvetet förvränger fakta och omdömen, men omedvetet kan det säkert spela en roll.
      Naturligtvis är jag snornöjd med publikationerna i allmänhet (jeans till kavaj undantaget) och har inget att invända mot artiklarna annars skulle jag inte läsa här. Emellertid är frågan som F.W. Abagnale sätter fingret på inte helt omotiverad.
      Cheers!

      • Marcus Brody skriver:

        Herr Nilsson,
        Jag är mest intresserad av Flördegs inlägg om skor och dina uppfriskande kommentarer, så mig kvittar det om någon av de andra skribentera blir överförtjusta i någon specifik kavajproducent (oavsett anledning). För övrigt var ovanstående kommentar av dig, osedvanligt nykter och måttfull. Jag hoppas att detta är en enstaka företeelse. Som en flickvän i min ungdom strängt och upprört deklamerade: ”En gång är ingen gång, två gånger är två gånger för mycket!!!”
        Best regards,
        Brody

      • Ing. Nilsson skriver:

        Jag håller med om Mats förträffliga inlägg om skor men reserverar mig mot hans svaghet för tofstofflor. Man ska heller inte glömma att han äger ett par spectators 😉
        Vad din flickvän beträffar vet jag naturligtvis inte vad det var för incident hon avvisade, men om det var trafik i ”tvåan” det handlade om får man ju säga att hon i alla fall var vidsynt och utan förutfattade meningar. För övrigt är jag nästan alltid nykter när jag kastar pärlor och var det definitivt när det du refererar till författades. Ska jag tolka din förhoppning som att jag bör sluka ett halvrör och se till att ha blädrat ivrigt i Rhonda Byrnes bok ”The Secret”, innan jag sätter mig framför datorn? I så fall tvingas jag göra dig lika besviken som din ungdomsbekant gjorde 🙂
        Cheerio och trevlig helg,
        N.N.

      • Marcus Brody skriver:

        Herr Nilsson,
        Nja, hon refererade snarare till några amorösa utsvävningar utanför tvåsamhetens normer… Gällande nykterheten, så kan man ju vara berusad av livets förträfflighet och tänja litet på gränserna, utan att ta hjälp av flaskan eller pseudovetenskaplig litteratur.

        Gällande tofsloafers, så antar jag att solen har sina fläckar även i detta fall.
        BR,
        Brody

  6. Andy skriver:

    Jag tycker nog att man har följt med själv mentalt i den här utvecklingen. Man sneglar inte värst länge mot annonser och man inser att Manolo skriver om Berg & Berg till någon liten del för att de annonserar på sajten. Jag ser det mindre som manipulation än som konsumentupplysning.
    Bloggar är fortfarande en relativt ny företeelse och formatet för samverkan med omvärlden, både med läsarna och kommersiella intressen fortfarande inte huggen i sten. Den här utvecklingen är knappast klar och vi kommer nog att få se någon form av självreglering eller kutym växa fram.

    Jag jobbar professionellt med kommunikation och har följt den här debatten ganska länge. Kritikerna verkar lägga journalistens neutralitetskrav på bloggarna. Problemet är att det sällan är en redaktionell verksamhet. Det är hobbyverksamhet som då och då sväller och får kommersiella sidospår. Sätter vi redaktionella krav på verksamheten så upphör den troligen.
    Det finns samtidigt ett problem när man som stor bloggare börjar ”inse sitt värde” (vilket en intressant debatt om en glassmaskin och en idiotisk PR-konsult lyfte för något år sedan). Börjar man plötsligt kräva betalt för att skriva, dessutom bra betalt, då har hela poängen med skrivandet försvunnit.
    Jag själv ser ett stort värde i att en oavlönad skribent får saker (som jag skulle tveka väldigt länge innan jag lade ut en förmögenhet för) så att jag får läsa en förstahandsbeskrivning av dem.

    • Gussie skriver:

      ”Det finns samtidigt ett problem när man som stor bloggare börjar ”inse sitt värde” (vilket en intressant debatt om en glassmaskin och en idiotisk PR-konsult lyfte för något år sedan). Börjar man plötsligt kräva betalt för att skriva, dessutom bra betalt, då har hela poängen med skrivandet försvunnit.”

      Jag delar denna problembild och jag tror de flesta som läser en blogg läser den just för det innehållet den har, inte det innehåll den skulle få om den kommersialiserades. Det gäller nog även TDC:s läsare. Ni behöver således inte vara oroliga över att någon radikal omstrukturering kommer ske av TDC inom kort. Men eftersom frågan ställdes i vilken mån vi blir kontaktade och hur vi hanterar det är det väl lika bra att de läsare som vill veta hur vi tänker kring det.

      Jag tror att man bör att ha i åtanke att när man kokar ner det skriver vi på TDC för oss själva. Därför att vi som skribenter tycker det är roligt och inspirerande. Det var därför vi började skriva på olika håll och det är därför vi fortfarande skriver idag – inte för att få pengar eller saker. Vi är förstås jätteglada att det finns så många som vill läsa vad vi skriver men vi hade bloggat på även om vi bara hade en tiondel av alla läsare vi har idag – helt enkelt därför att vi tycker det är roligt.

  7. Lulu skriver:

    Jag skriver bara en sak: Flashback KSoE. Nuff said. Det har blivt alldeles för mycket The Tailoring Club för min smak. Förut höll jag den här bloggen överlägsen reklam-jippo-bloggen Manligheter men nu är de tvä nästan identiska.

    Tack och hej!

  8. Jurren skriver:

    Jag uppskattar den bredd som TDC erbjuder sina läsare och jag finner det mycket intressant att läsa om de olika tester av plagg som Ni gör.

    Jag har heller aldrig kännt av att en artikel skulle vara ”köpt”, ofast rör det sig om produkter i ett prissegment som kan anses vara relevant för många konsumenter. Ofta tycker jag mig kunna se en nyanserad inställning till det testade plagget där dock huvudintrycket mer eller mindre alltid är positivit. Men i alla fall jag är inte heller intresserad av att läsa artiklar om allt som är dåligt, den del av rapporteringen sköter övrig media på ett så bra och det kan vara avkopplande att för en stund fjärma sig från en stormande omvärld och läsa ett inlägg om en fantastisk tweedkavaj osv.

  9. Raizumichin skriver:

    Sen kan man naturligtvis vara fanboy helt utan att vara köpt. Men eftersom TDC aldrig hymlat med var inspirationen kommer ifrån är det ju inget problem i det här fallet.

  10. Björn Sundberg skriver:

    Jag njuter, och kommer fortsätta njuta, av skön inspiration, bra bilder, fyndiga formuleringar och en grundsyn på mode och tillvaron som jag gillar så in i helvete. The Drones Club är för mig förströelse och inspiration, och genom vilka sätt ni själva plockar upp den är för mig verkligen fullkomligt likgiltigt. Jag tycker det är briljant om ni kan sticka åt er lite bra grejer som vi kanske inte annars hade läst om, och ser verkligen inga som helst problem med om vi därefter får en och annan artikel som är mer eller mindre ”köpt”. Jag tycker att nivån ni håller är bra, det hade varit tröttsamt att läsa sida upp och ned om samma varumärke, men jag ser inget som helst behov av att få djuplodande och hårt kritiska recensioner / reportage om saker och ting. Om man väntar sig det så tycker jag nog att man har missuppfattat varför TDC existerar, som jag ser det så kommer jag hit för att bli upplyft och inspirerad, inte hitta något Sverker-osande Plus-reportage om hur dåliga kavajer som XXX tillverkar. Jag skiter i det, och vill hellre se en välskräddad YYY kavaj alla dagar i veckan, alldeles oavsett om Archibald har fått den till en löjligt låg timpeng sett till den energi som nedlagts på att skriva och förmedla i denna blogg.

    Jag övervägde att skriva vad jag tycker om kritiken ovan, men lämnar det till följd av den sena timman och sjunger istället The Drones Clubs lovsång för en blogg som nog inte har lett till ett enda direkt köp på någon specifik vara jag sett florera men fungerat som en stark inspiration och förbättrat min garderob drastiskt.

  11. Jesper skriver:

    Jag ser inga problem med att en ideell blogg som denna tar emot produkter gratis och sen skriver om dem, även om det oftast då är i positiva ordalag. Hade jag fått möjligheten att få gratis plagg hade jag naturligtvis utnyttjat den, och även sett det som ett bra sätt att få tag på fler varor än man annars haft möjlighet att inhandla för att skriva om för sina läsare. Men, i mina ögon finns det två problem här:

    1. Som ni själva är inne på, det behövs vara tydligare med att varan är skänkt. Förstår att ni känner att det bara blir snack om det då, och inte det väsentliga, men tror det kommer vara främst under en övergångsfas. Sen vänjer sig folk, och de som inte gillar det kan glatt sluta läsa här. Ta era amerikanska kollegor Put this on och deras vinjett ”We got it for free” som ett bra exempel.

    2. Det riktigt stora problemet i mina ögon är dock att skribenten själv anser sig vara helt objektiv. Det är som jag ser det, och som forskning på ämnet tydligt visar, helt omöjligt att man, om vi tar TTC-grejen som exempel, dels får gratis varor från ett företag och dessutom jobbar för samma företag genom copyjobb, och sen tro att man kan förhålla sig helt opartiskt till deras produkter. Du må ha sökt dig till företaget för att du från början gillade dem, men att sen försöka intala sig att du efter att en relation med gåvor och jobbuppdrag tro sig fortfarande vara objektiv är självförnekelse. Jag är själv journalist och jobbar inom public service, där objektivitet och neutralitet diskuteras dagligen, och där krävs det en bråkdel av samma förhållanden som ni rör er under för att det ska klassas som opartiskt. Jag säger inte att TDC ska jämföras med public service eller redaktionellt material (som i många fall är betydigt värre än här, ergo reklamtidningar som King etc) men problemet är att ni själva inte kan se er som neutrala.

    Erkänn vad ni är, och gör det bästa utifrån det.

    Puh, det blev babbligt, nu ska jag sluta.

    • Archibald skriver:

      Tackar för en mycket spännande jämförelse Jesper!

      Jag antar att bara tiden kan utvisa viken form av objektivitet som föredras av massorna, och blir mest långlivad: den som filtreras genom public service-journalistik, eller den vi får genom bloggare i kontakt med näringslivet 😀

      • Jesper skriver:

        Fast nu skrev jag ju just att det inte var menat som en jämförelse, utan bara som ett exempel på hur man ser på och graderar objektivitet. Det hade varit mer intressant att höra dina åsikter om det faktiska innehållet i det jag skrev istället.

      • Archibald skriver:

        Ok, sorry för ett slarvigt snabbt svar.

        Visst är objektivitet ett knepigt begrepp, och naturligtvis färgas min åsikt av alla intryck jag får från omvärlden. Vi vill vara så öppna vi kan med vilka förutsättningar vi jobbar utifrån, sedan är det upp till läsaren att göra sin egen värdering av det han eller hon läser.

        ”We got it for free” gäller en liten del av de inlägg vi publicerar. Vi försöker som sagt inte att hymla med det, och återigen, är du osäker, fråga.

        Jag ser det dock fortfarande som två vitt skilda saker, att skriva på uppdrag av en leverantör, och skriva om varor från densamma oavsett hur de anskaffats.

        Som Gussie skriver i sitt svar till Andy, skriver vi för att vi tycker det är roligt. Inte för att vi får betalt för att göra det.

      • Algy skriver:

        Det beror givetvis på hur fort den borgerliga regeringen kommer att driva igenom public service-utredningens förslag om bland annat en skattefinansierad verksamhet. Detta, är jag övertygad om, kommer att vara ett förödande slag mot verksamheten. TDC i all ära, men något Sveriges Radio är ni inte. Och ska inte vara.

        Angående den andra diskussionen här måste jag säga att jag ser ett bekymmer med att bloggen har blivit såpass stor att marknadskrafterna har insett dess värde. Detta ställer helt andra krav på er som skribenter och gör också att vi frekventa läsare kan komma att ifrågasätta varför ni skriver om ett visst varumärke eller liknande. Jag hade hellre sett ett totalt förbud mot sponsring på TDC. Ett sämre alternativ är en vinjett som talar om att det är ett varuprov ni skriver om.

        Jag börjar redan bli nostalgisk över TDC anno 2009. Oh, those were the days.. 🙂

  12. lano skriver:

    I det stora hela tycker jag ni gör ett bra jobb på Drönarklubben. Väntar dock fortfarande med spänning på Archibalds recension av Italigente, för att stämma av om den ligger i fas med min egen uppfattning. All lycka!

  13. Gustav skriver:

    Tack för inlägget! Jag uppskattar er blogg och min uppfattning har varit, som Gussie skriver, att ni skriver för att ni tycker det är roligt.

    Som skribent, vare sig man är journalist eller bloggare, så skriver man ett ”osynligt kontrakt” med sina läsare som bl.a. innebär att man ska vara objektiv. Reportaget i Plus visade att detta dock inte alltid stämmer. Om man som bloggare vill ha en ersättning kan man få det via annonser.

    Min förhoppning är att denna ”utveckling” för något gott med sig, t.ex. att varuprovet skickas ut för en recession som kan bestå av både ris och ros. Eller att man som bloggläsare kan få ta del av speciella erbjudanden. Bloggarna kanske borde ställa mer krav på de företag som kontakter dem?

  14. Jesper skriver:

    Archibald: Tack för ditt svar! Jag håller med om att skriva på uppdrag av någon och att ta emot en vara för att tycka till om den är två skilda saker. Min poäng var att när du tar emot saker gratis och samtidigt jobbar för företaget i andra sammanhang gör det det omöjligt att hålla dig objektiv, vilket du upplevde att du var.
    Men hur som helst, som du själv skriver så är det viktigaste att ni gör detta för att det är roligt, precis som att främsta anledningen till att jag följer er blogg är för att den allt som oftast erbjuder rolig läsning.

  15. IngNilsson skriver:

    Bäste Archibald,
    Jag måste säga att med dina exponerade tankegångar i hänseendet sponsrade omdömen har du öppnat dörren för reflektioner jag tidigare inte hade. Som tidigare angivits här är det känslomässigt en rejäl skillnad mellan hur den fullt betalande kunden reagerar och sprider sitt omdöme och hur den som för intet och nix har tillgång till en vara. Jag köpte för många år sedan en MTM kostym hos en handlare och hade angivit att jag ville ha byxorna med slag och vilande på klack. När jag mättes upp borde jag ha anat oråd med tanke på att den pommade-insmorda herre som skötte detsamma, visade 5cm strumpa ovanför skon innan byxan började när han stod rak.
    Efter 3 månader vid återkomst och passning, visade det sig att benet var rejält för kort och kavajärmarna för långa. Efter att initialt försökt få mig att acceptera byxorna genom att påpeka elegansen i alltför korta byxor med tillbehörlig bestörtning från min sida, bestämdes att man skulle försöka förse byxan med ett falskt slag.
    Efter någon vecka bjöds jag till butiken ånyo och denna gång var längden ok. Vidare förärades jag en flaska passabel crement för att det tagit 3 veckor längre än utlovat. Däremot ingen ursäkt för att man gjort fel.
    Efter att ha burit kostymen vid ett tillfälle var det dock tydligt att det delikata tyget inte alls accepterade falska slag särskilt väl och jag reklamerade prompt i butik. Motvilligt togs byxorna emot och jag fick höra att man skulle höra med huvudkontoret hur man skulle gå vidare.
    Efter 6 förbannade veckors radio silence ringde jag själv upp den ansvarige för produktionen och hörde mig för. Där fick jag veta att man inte ämnade göra något eftersom jag accepterat ett falskt slag. Byxorna fanns enligt uppgift att hämta i butiken. Det var först när jag körde det retoriska ”vad har jag gjort för fel som lett till den uppstådda situationen” som mannen lät sig bevekas och fick erkänna att allt skett utan min påverkan. Ett par nya byxor beställdes för deras räkning. När dessa slutligen levererades slängdes de i en påse över disken och jag fick be om ett provrum för att kontrollera varan. Detta är förvisso en lång avvikelse men jag kan på alla sätt och i alla tonarter försäkra att om jag fått vara gratis hade jag inte ens nämnt det här och hade definitivt inte varit påstridig att få slaget precis som jag ville och som var avtalat. Faktum är att jag hållit inne ganska väl med de runda superlativ om dessa, numera konkursspelade, charlataner och kretiner, som jag annars mycket väl skulle kunna vräka av mig över. Dock är det en väsentlig skillnad när det gäller negativa erfarenheter om man erhållit något som gåva gentemot om man själv betalt och fått mindre produkt eller service än man räknat med.

    Jag skulle därför vilja yrka på att varor som passerar revu här omsorgsfullt förses med information huruvida det är en gåva eller resultat av en egen utgift. Lite lätt pinsamt måste jag också erkänna att jag aldrig reflekterade över möjligheten att en stor del av slipsarna och andra produkter som passerat under årens lopp var gåvor.
    En känsla infinner sig som nog inte är alltför avlägsen den som man torde ha när man vaknar på morgonkvisten och den tillfälliga nattpartnern har lämnat 1000kr och ett skrivet tack.

    Cheerio,
    N.N.

    • Archibald skriver:

      Jag ser det nog mer som att vi befinner oss på varsin sida av ett mentalt generationsskifte. Själv skulle snarare jag bli förbannat besviken om någon jag gett ett exemplar för utvärdering, mjäkigt bara nöjde sig, lade huvudet på sned och sa ”tackar ödmjukast”.

      Låt oss ta exemplet att du lämnar ut en avhandling/prototyp/produkt till en kunnig opponent innan framläggningen, i hopp om att slippa pinsamma resultat av hemmnablindhet inför din egen produkt när du sedan presenterar ditt alster. Alternativt att få en möjlighet att förbättra en produkt, med hjälp av åsikter från en källa du litar på, vars åsikter du värdesätter.

      Skulle du då se det som artighet, om opponenten förbehållslöst sa att allt såg bra ut, och till och med gav lite beröm? De gånger vi erhåller en produkt, gör vi klart att vi kommer att skriva vad vi tycker.

      Jämförelsen kanske inte är den bästa, men välj att se andemeningen. Vad det gäller upplevelsen av hor, får nog känslan stå för dig.

      • IngNilsson skriver:

        Archibald,

        det är förvisso fullt möjligt att jag mentalt retarderat till grumpy-old-fart-stadiet emedan du fortfarande ligger kvar på sublim intellektuell och fritänkande nivå, men jag tror — naturligvis med all tillbörlig respekt — istället att det rör sig om en lätt omedveten mankerande inlevelseförmåga och objektivitet från din sidan. Eftersom du själv tycks anse att du står över alla misstankar om jäv gentemot en viss produkt och dito producent är risken för favoritism så oändligt mycket större.
        Om jag roar mig med att gå tillbaka och leta efter kritiska ordalag om produkter som recenserats, hittar jag inga där en produkt med affekt avhandlats i negativ bemärkelse (de mer svavelosande omdömena är oftast författade av kommentatorerna). Naturligtvis vore det inte heller en testpanels funktion, om det nu är så du och dina tre vapenbröder väljer att se på saken. Emellertid så var det i alla fall inte mitt intryck att TDC utgjorde en testpanel för hugade producenter att få sina produkter kontrollerade.
        Om jag läser TDC:s ”manifest” under fliken ”En svensk drönarklubb” så ger det definitivt inte intryck av att vara en sartorial teststation för olika klädkedjor och jag är rädd att intresset för en sådan station skulle vara ganska litet. Istället är det just den subjektiva åsikten, orelaterat till den egna fördelen i natura eller pecunia, som ger ett rejält oavhängigt intryck hos läsaren. Jag är rädd att Pandoras ask nu är öppnad och att läsaren kommer att ha en annan (=läs förutfattad) inställning till de saker som ni väljer att ta upp. Märk väl att jag med omsorg säger ”väljer”, då du inte kan förneka om du fått ett lass testprudukter från någon större kedja, där chinosbyxorna sitter perfekt, den marinblå sammetsblazern likaså men slipsens yta liknar beläggningen i en väl använd teflonpanna och släpper trådar som en tovig hund, halsduken sticks som en törnekrona och sockarna är mer svettalstrande än två plastpåsar vore. Jag är då tämligen säker på att vi här kommer att få läsa om den fantastiska blazern, de utsäkta chinosbyxorna men endast i svepande ordalag att de även har andra produkter men att de är mindre ämnade för läsare av TDC. Med andra ord hävdar jag att det finns en psykologisk effekt i att få saker utan annan motprestation än att tycka till om dessa. Om du kategoriskt skulle tycka att produkter från http://thetailoringclub.se/ sög gigantiska elelfantlemmar, skulle TTC troligen inte längre vända sig till dig för ömdömen och därmed skulle du få mindre tillgänglighet på gratis eller prisreducerade produkter. Man biter inte den hand som föder en, det blir inte enklare än så.
        För att återkomma till din förmenta generationsklyfta tror jag att vi inte skiljer särskilt mycket i ålder och därmed ej heller generation utan istället skiljer vi i åsikt. Du ser det utifrån en position där du då och då får freebees av välvilliga producenter och du avhandlar dessa med samma objektivitet som du skulle ha antagit vid beskrivningen av något du betalt fullpris för. Jag ser dig förvisso också göra detta, men samtidigt är det det jag inte ser som stör mig. Hur stor utsträckning av produkterna är freebees, hur pass stor det av det du erhåller billigt eller gratis tar du upp på TDC et cetera. Vidare är det också en fråga om hur du omedvetet hanterar en gåva gentemot en egenhändigt vald och betald produkt. Jag tror nog att jag i din situation skulle vinnlägga mig om att vara så ”objektiv” gentemot konditionerade gåvor att jag troligen skulle sabla ner det alldeles. Men så vet jag också att i alla fall jag behöver en fullständigt orelaterat förhållande till något för att kunna vara fullständigt neutral. Med tanke på att det är min dagliga sysselsättning att enligt ett givet regelsystem bedöma saker, har jag tämligen stor erfarenhet — även vad andra beträffar — ikring villkorad objektivitet. Det skulle förvåna mig om du fungerar diametralt annorlunda, även om undrens tid inte är förbi.

        Själva horupplevelsen var en självupplevd anekdot från en bekants numera hustru och avsåg att man dels fått betalt för en service man givit gratis, dels ett utlåtande att man måste ha varit duktig på det man gjort eftersom man tagits för professionell utövare och samtidigt blir man konfronterad med associationen till ett yrke med väldigt låg status. Ergo, en omtumlande erfarenhet utan att man de facto har fått det sämre eller att de rent fysiska förhållanden ändrat sig på något vis. Det var denna känslomässiga rollercoaster jag avsåg illustrera.

        Cheerio,
        N.N.

      • Archibald skriver:

        Herrejestanes. Du är mig en stark skribent 🙂 Jag har tyvärr inte tid att läsa allt fullt så noggrant som det säkert förtjänar. Några spontana reflektioner dock:

        Jag förstår vad du menar, och tror jag förstår hur du tänker i objektivitetsfrågan. Jag kommer givetvis aldrig att kunna utmåla mig som något unikum av garanterad, ofelbar neutralitet.

        Klart det är lätt att bli mer positivt inställd till någon som är vänlig nog att skänka saker som annars kostar en faslig massa pengar. Det är dock inte vår avsikt att skönmåla.

        Jag vill inte minnas att jag har påstått att vi skulle vara någon renodlad teststation av något slag? Tror heller inte att vi listat vad vi ska, och inte ska skriva om i bloggen.

        Jag uppskattar ditt engagemang Ingenjörn. Ser det som ett intresse att förbättra. Sen kan jag tyvärr inte lova att det bli bra i den riktning du önskar.

        Cheers

        Arch

      • IngNilsson skriver:

        L.S.,
        Innan någon annan har möjlighet att påpeka, vill jag be läsarna ha överseende med mina stavfel, syftningsfel, oavslutade meningar samt allmännt virr. Jag skrev det ovanstående direkt i fönstret, vilket med min uråldriga version av eldräven utgjorde en rejäl utmaning. I efterhand kan jag bara konstatera att det var något som jag i många hänseenden tydligt misslyckades med. Ergo, en redigeringsfunktion vore inte alls illa 🙂

        Archibald,
        du kanske skulle anställa ett par censorer som för brödsmulorna från ditt bord (ett par sockar, en livrem eller strumpeband) kunde bedöma objektiviteten i dina alster och vägleda dig i publikationshänseende 😉

        Cheerio,
        N.N.

      • IngNilsson skriver:

        …eller ska jag tolka det som att du redan kapitulerat för de pengastinna producenterna som dränker dig i pengar och skitprodukter för att du sjunger deras lov på TDC?
        I så fall får man ju bara gratulera influxet din personliga del och kondolera det inflytande det kommer att ha på TDC och dess läsarskara.

  16. Markgreven skriver:

    Ack och ve, det var länge sedan man fick betalt för det hantverket, Var tog alla dessa flickor vägen? ”Those where the days…”

  17. Carraway skriver:

    Det fina med TDC är enligt min mening den öppenhet som råder gentemot mindre hyllade märken, snarare än den normala fixeringen att man måste bära plagg av visst märke för vara ”rätt”. Kvalitet prisas oftast före kvantitet, bl.a. här. Det kan också som exempel noteras att vissa skribenters kavajer har visat sig vara från Dressmann när läsarna har frågat om ursprunget. Att TDC, som ändå får anses som stilikoner på området, eller i vart fall inspirationskällor för många, lär ut en sådan inställning är sannolikt av stor betydelse när en som tidigare varit helt ointresserad av kläder tar sina första stapplande steg mot en mer tidlös och klassisk stil som vänder sig bort från slit- och slängmentaliteten. Att shoppa med denna inställning och även gå in i butiker man tidigare ratat samt handla på utländska närbutiker har i vart fall för egen del medfört att jag kunnat göra fina fynd och bygga basgarderob billigare och mer effektivt. Det tänkvärda inlägget i vilket denna sunda princip kommer till uttryck finns här. Anser för övrigt att det inlägget borde finnas med i A-listan.

    Jag tror inte man behöver oroa sig för en smygkommersialisering av bloggen, dels eftersom vi ju har gentlemännens ord på det och dels eftersom läsarna sannolikt skulle syna en sådan och straffa bloggen genom att lämna den, alternativt påpeka eventuell märkesfixering vilket lär leda till självrättelse. Märker man att bloggen börjar förespråka plagg som är rena skräpet jämfört med vad de kostar kommer ju även detta att påpekas av de som köper plaggen. Var själv nere och provade TTC som följd av att det skrivits mycket om det på bloggen och kunde konstatera att det rörde sig om trevliga plagg men som inte passade min kroppstyp för fem öre. Och så var det inte mer med det. Det var kul att testa något man sett här på bloggen, liksom jag beställt diverse prylar från CT efter inspiration från Mats Flördeg. Det finns ju alltid möjlighet att reklamera om kvaliteten på något skulle visa sig vara usel.

    Så även om ni på TDC får varje plagg gratis kan jag bara säga; have at it, hoss! Jag som gammal insnöad jeans- och t-shirtstudent, strax på väg att ta klivet ut mot bättre ekonomisk situation, behöver ändå all inspiration jag kan få och sannolikt blir det fler artiklar om ni får fler plagg att skriva om. Så länge den trevliga bredden och inriktningen på kvalitet kvarstår gör även jag det som trogen läsare. Hoppas de flesta andra känner likadant eftersom kommentarerna är minst halva nöjet med denna sida.

    Tack för en oerhört bra blogg!

    • Rune Rebellion skriver:

      Håller helt och hållet med!

      Fäljer bloggen i inspirationssynpunkt mer än facit. Jag har skilda åsikter gentemot skribenterna i några fall och ibland håller jag med helt och hållet.

      Archiblad: Jag tycker inte inte det egentligen spelar roll hur du/ni förskaffat er varorna som recenseras. Tycker dessutom det framgått iibland, exempelvis när ni recenserade tailorstore.se.
      Ser inte att det är nödvändigt med ”Snakes on a plane”-tydlighet. Ni behöver således inte etikettera inläggen med ”Köpt” eller ”fått gratis”:

      Tack för trevlig blogg och många tips!

      Rune R

  18. Archibald skriver:

    Kan hända att jag får fan för det här, men jag kunde bara inte låta bli 😀

    Godeftermiddag gents.

  19. Andreas skriver:

    Jag fattar inte hur man orkar ta så illa upp över eventuellt vinklade uppfattningar av skribenterna på sidan. Jag tar hellre del av intressanta märken som bidragit med prover eller plagg som jag annars inte hade fått läsa om eller ens höra om då det är en omöjlighet att köpa allt man kan tänka sig att prova.

    När inläggen görs utan ersättning i form av monetär betalning av företagen som står bakom produkterna och bloggen är gratis att läsa tycker jag man inte har ett förbannat skit att göra med hur vida skribenterna betalat eller fått plaggen som testats. Man har inte heller en skyldighet som skribent att skriva en enda rad om en produkt man inte kan stå bakom.

    Varför behöver man gå ut och såga/kritisera de gåvor man får som man inte gillar?
    Det räcker väl med att man inte skriver om dem och med största sannolikhet lär man inte få frågan om man vill testa deras produkter igen.

    Skulle det ske ändå så är det bara att tacka nej.

    Om man som bloggare väljer att faktiskt bära dessa produkter i vardagen eller i outfitinlägg så tyder väl ändå det på att deras positiva feedback på produkterna är genuin. Vem skulle vilja hänga på sig en kavaj, tröja, slips eller dylikt som man inte gillade bara för att den var gratis?

    Finns ju en möjlighet att faktiskt skaffa sig en egen uppfattning som läsare och inte se vad som skrivs på TDC som den enda sanningen. Jag vet inte hur många läsare här som ens hade känt till Passaggio Cravatte som är en fantastisk tillverkare om de inte figurerat i bloggar som denna.

    • Jocke skriver:

      Håller med till 100%. Det är helt enkelt löjeväckande men samtidigt är jag inte förvånad.

      Jag har jobbat i Försvarsmakten och haft stora övningsområden nära städer, dessa sköts av försvaret men allmänheten tilläts ströva fritt där när det inte är verksamhet. Vet inte hur många gånger folk blivit arga för att de inte får gå sin vanliga runda med hunden eftersom vi sköt skarpt. De tyckte att det var förjäkligt att vi var där på en helg ”måste ni skjuta på såhär fina dagar”, ”måste ni skjuta mitt i svampsäsongen”.

      Förlåt att vi var på STATENS mark dit du har tillträde nästan när som helst…åk till en annan skog och plocka svamp eller kom hit en annan dag.

      Som sagt…läs en annan blogg om det inte passar eller betala skribenterna så de kan köpa allt de ska skriva om eller starta en egen blogg där ni köper allt själva.

    • Herr Hjul skriver:

      Även jag ställer mig frågande till ifrågasättandet av gratisprov till TDC- skribenterna.

      Detta är att göra en höna av en fjäder.

      Jag gillar TTC. För nån vecka sedan visade Archi upp en trevlig näsduk som var aktuell för höstkollektionen, en förhandstitt för både Archi och oss. Trevligt tänkte jag. Jag tror att det ligger till på det sättet att han säkert fått den gratis, och var ligger felet i det?

    • Algy skriver:

      Det var tråkigt att ni känner ett så stort behov av att kväsa denna diskussion med det gamla vanliga argumentet: ”Passar det inte, läs någon annanstans!”. Det här är en inställning som de senaste 20 åren har förgiftat det svenska samhället. ”Passar inte skolan ditt barn? Byt skola!” ”Säljer Butik X plagg som är tillverkade av utsvultna barn som får sitta och sy för hand i mörker på en spikmatta? Köp inte deras produkter!” Gud förbjude att man skulle försöka ändra på eller i alla fall ha en åsikt om de förhållanden som råder. Det är extrema exempel, jag vet, men mekanismerna är de samma. Har det inte fallit herrarna in att vi som läser och kommenterar här bryr oss om TDC? Har ni inte lagt märke till att det som de flesta nämner som särskilt bra med TDC är kommentarerna och diskussionerna?

      För en gång skull håller jag med ingenjör Nilsson ovan: Det var en nyhet för mig att Archie och de andra som ligger bakom TDC får plagg från olika tillverkare på relativt frekvent basis, och det gör att jag kommer att se på det som skrivs här på ett annat sätt i framtiden. Jag anser att Alistair, ingenjör Nilsson, Fläderblom och alla andra som följt bloggen i flera år och deltagit i diskussionerna, är i sin fulla rätt att i alla fall tycka till om sakernas tillstånd. Jag är HELT övertygad om att TDC hade varit en otroligt mycket tråkigare publikation utan dem, även om de formellt inte är en del av ”männen bakom TDC”.

      Tack för mig,

      //Algernon

      • Archibald skriver:

        Bloggens läsare är som jag skrev ovan, en avgörande stor del av TDCs helhet.

        Så länge läsare kommer hit och tycker, kommer bloggen att frodas och utvecklas.

        Sen kommer bloggen inte alltid, kanske rent av sällan, att frodas och utvecklas i tyckandets riktning. Läsarna kommer inte alltid att vara desamma. Sannolikt inte heller skribenterna.

        Så har det varit, och kommer att förbli. Jag tror det är en av anledningarna till att vi befinner oss där vi är idag.

      • IngNilsson skriver:

        Inte helt oväntat håller jag fullständigt med Algy. Dock finns det en ytterligare aspekt som bör beaktas innan man ropar ”stick om det inte passar”.
        För mig, och jag dristar mig till att anföra att detsamma gäller för en hel del andra läsare och kommentatorer, är hälften av nöjet att se Fläderblom med flera ta till brösttoner mot sådant som i hans eller deras ögon är oskick. Just diskussionen runt ämnet i artikeln ger en extra dimension och högre syntes av ämnet som gör läsandet attraktivt. Jag vågar påstå att om man stänger av kommentatorsfältet skulle antalet läsare reduceras rejält.
        Därmed vore det antagligen också mindre intressant för olika producenter att ge freebees eller rabatt till artikelförfattarna — oavhängigt deras sublima elokvens och ämneskännedom. Kort sagt: en blogg utan läsare lär bli utan freebees. Således ligger det ett kausalt förband mellan ämnena som avhandlas, interaktionen med kommentatorerna, konflikt- eller symbiosintresset hos läsarna samt en producents benägenhet att förse artikelförfattarna med fördelar. Jag är själv inte så intresserad av att läsa 20 kommentarer som alla består av olika permutationer av ”Oh, Archibald, vilken fin plastrong du har” eller ”Tack, vad bra att du påpekar TTCs fina kavajer”.

        Jag tror därför att the fantastic four skulle göra klokt i att i alla fall delvis ta till sig kritiken som yttrats och ange när en vara är sponsrad i stil med vad som angavs ovan ”We got this for free” eller i den indexerade etiketteringen under artikeln ange ”Gåva”. Okomplicerat att implementera men framförallt tydligt för alla.

        Cheers,
        N.N.

      • Andreas skriver:

        jag menar och sa inte att man skall sticka någon annanstans om man inte gillar upplägget. Vad jag menar är att om man vill ta del av en gratispublikation som TDC och läsa om intressanta tillverkare eller recensioner så kanske man inte kan ställa samma typ av krav på public service som man skulle kunna från ett förlag där dessa ”freebees” inte går till skribenten utan hamnar i förlagets ägo.

        Självklart kan en uppfattning påverkas om varan är gratis men det kan den även göra om man betalat. Jag tror många har svårt för att acceptera att man gjort ett dåligt köp och det svider så pass mycket att man kanske inte vill erkänna det till läsare ändå.

        Hade den här bloggen varit en tidning vi läsare betalade för att ta del av hade självklart rätten att uttrycka sig och vara missnöjd känts större..

      • IngNilsson skriver:

        Bäste Andreas,

        jag är rädd att din analogi inte håller. Min uppfattning är att det finns ett antal pelare som bär upp TDCs framgång. En är självklart författarna av artiklarna, en annan är läsarna men du bortser fullständigt från den tredje, nämligen kommentatorerna som bibehåller det av artikelförfattarna skapade intresset hos läsarna. Varför tror du att TDC har en stor besöksfrekvens? För att så många gör engångsbesök efter en artikel publicerats?
        Knappast. Istället är det för att följa reaktioner på artikeln eller på andra reaktioner (räkna antalet ord i en artikel och jämför med det antal ord i kommentatorsfältet så har du ett mått i form av en ratio i fördelning mellan delarna av framgångsreceptet).
        Hade TDC varit en tidning som vi läsare betalade för, skulle det nog för de mest bidragande kommentatorerna kännas olustigt och en del skulle kanske till och med vilja ha ersättning för sina omdömen och den investerade tiden som ju bidragit till framgången. Emellertid tror jag snarare att dessa istället skulle sluta läsa och definitivt sluta kommentera. För mig är interaktionen och diskussionen essentiell, därmed är modepropaganda som King et cetera fullständigt ointressant.

        Jag har för övrigt följt den länk som ligger under ditt namn och upptäckt att även du ägnar dig åt publikation inom herrmodeområdet. Oavsett om dina alster attraherar mig personligen, är du kanske inte heller så objektiv i kommentatorshänseende som du tycks vilja göra gällande.

        Cheers,
        N.N.

  20. Herr Hjul skriver:

    Även jag ställer mig frågande till ifrågasättandet av gratisprov till TDC- skribenterna.

    Detta är att göra en höna av en fjäder.

    Jag gillar TTC. För nån vecka sedan visade Archi upp en trevlig näsduk som var aktuell för höstkollektionen, en förhandstitt för både Archi och oss. Trevligt tänkte jag.
    Jag tror att det ligger till på det sättet att han säkert fått den gratis, och var ligger felet i det?

  21. Andreas skriver:

    @ Ing.Nilsson – Jag har ju tydliggjort just min egen ställning i frågan tidigare i kommentarsfältet så jag har varit väldigt tydlig med att jag själv skriver om manligt mode. Tro mig när jag säger att jag är inte partisk för att få freebees. Att bära saker jag inte gillar skulle aldrig falla mig in men om läsarna gillar det så spelar det väl egentligen mindre roll vem som betalat för det?

    Har heller aldrig sagt att kommentarerna inte är viktiga på TDC. Jag är övertygad om att de är extremt stor del och som du säger dras säkert många läsare tillbaka för att fascineras av den stundtals väldigt konservativa tolkning av manligt mode som förespråkas av ett par personer. (ej TDC:s skribenter)

    Men vad har personerna bakom kommentarerna med hur vida produkterna är sponsrade eller ej? Vad har kommentarernas påverkan till det höga besöksantalet med freebees?

    Jag säger bara att om man betalar för att nya innehåll publiceras så kan man ställa högre krav på innehållet. Du kan fortsätta uppröra och engagera med en föråldrad och ensidig syn av det som skrivs men det är fortfarande tack vare nya inlägg som du ges utrymme att mässa.

    Jag själv kan inte bry min mindre om jag har 1000 eller 10 000 läsare om dagen om skillnaden endast skall ligga i att folk slänger in brandfacklor i kommentarsfältet. Samtidigt vill jag klargöra att jag tycker att många diskussioner har varit väldigt bra också och är en viktig del av en blogg.

    Dock kan aldrig läsarantalet vara viktigare än innehållet för mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s