Tunn näsduk

För att klamra sig fast vid det sommarbetonade, är dagens näsduk sydd av flortunt tyg. Egenskaperna hos den nästan viktlösa väven ger näsduken mycket trevliga egenskaper i fråga om volym och hur den beter sig på plats i bröstfickan.

Känslan speglas bra av drömska svävande tongångar i spåret ”The Hours” från bandet Beach House senaste skiva Bloom

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration, Stil och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Tunn näsduk

  1. Lord Sidcup skriver:

    Och vill man inte ha en blå med vita prickar, så finns det handlare som saluför upp till fyra eller fem andra varianter. Jag lovar! :-p

  2. SL skriver:

    Tycker tunna dukar är svåra att göra så mycket än en puff med. Kanske jag som är dålig men lite kraftigare är lättare att vika.

  3. David A skriver:

    Och var kan man hitta en dylik flortunn sidendröm? Jag känner inte igen den från the usual suspects bland nätbutikerna.

  4. Hr. Waldén skriver:

    Åh, Beach House, du har verkligen en varierad musiksmak!
    Gillar du dem tror jag att du skulle gilla The Antlers, en trio från Brooklyn. Deras platta Hospice är bland det absolut bästa jag har hört.

    /Hr. Waldén

  5. Fläderblom skriver:

    Näsduken – trevlig. Kombinationen med kavajen – otrevlig.
    Näsduken är tunn, skir och elegant. Den är tydligt salongsmässig.
    Kavajen är sydd i ett fiskbensmönstrat* tyg och har utanpåfickor*. Den är alltså avsedd för sport, fritid och kroppsarbete.
    Ensemblen blir därför splittrad. Tyvärr utstrålar den inte kreativitet eller jävla anamma, bara dålig matchning.

    *För er som inte är så duktiga på svenska: ”Fiskbensmönster” är det ni kallar ”herringbone” och ”utanpåfickor” motsvaras av ”patch pockets”.

    • Fläderblom skriver:

      Citattecknen är av den engelska varianten, med det inledande uppochnervänt. Detta borde vara en inställning som går att ändra på. Svenska inlägg och svenska kommentarer kräver svenska citattecken!

    • Archibald skriver:

      Då får jag önska dig en trevlig helg, och mycket nöje nästa gång du kroppsarbetar iförd linnekostym! 🙂

    • Lord Sidcup skriver:

      Du glömde att påpeka att han har en liten rosa elefant svävande över sin högra axel, iförd smaklösa gröna byxor.

      Ånyo bör två punkter bytas ut mot utropstecken i texten ovan.

      /Spode – som nu överväger att ta linnekostymen till gympasset

      • Fläderblom skriver:

        Fiskben är ett utpräglat informellt mönster. Formella tyger är slätare. Utanpåfickorna sänker graden av formalitet ytterligare. Tillsammans tar det ner kostymen till en nivå som passar på lantliga promenader (sport) eller när man ansar sina rosor (kroppsarbete). Intrycket förstärks av den slipslösa skjortan med fastknäppta kragsnibbar – en typisk sportskjorta.
        Till gympasset passar ensemblen inte alls; det är skillnad på sport och sport. Det tror jag att även Spode förstår. På gymmet klär man sig så här.

      • Lord Sidcup skriver:

        Okej, om jag nu ska försöka vara allvarlig: Visst har du rätt i att en linnekostym är ”sportswear” i formalitetsgrad, på engelska. ”Sportswear” började som en term för kläder tillverkade för sport – riktig sport, inte promenader. Men ganska snabbt så kom det att betyda ”informella kläder” i allmänhet.

        Anledningen till att man inte använde ordet ”informal” var helt enkelt att ”informal attire” betyder mörk kostym. På svenska är väl ”informella kläder” eller ”fritidskläder” kanske den bästa beskrivningen.

        Utanpåfickan är, helt riktigt, typisk för sportswear. Men, å andra sidan, är en linnekostym mer eller mindre definitionsmässigt informell, så jag vet inte om vare sig det, eller fiskbensmönstret, bidrar till att sänka formalitetsgraden.

        Till sist, för att komma till kärnfrågan: till en helt informell klädsel behöver man knappast bry sig om den exakta formnivån på alla detaljer. Och i det här fallet talar vi om en man som går utan strumpor till jobbet, enligt eget erkännande.

        Om den är väl matchad eller inte? Det är lite av en smaksak. Själv skulle jag inte köpa den där alls. Den ljusblå kanten gör ont i ögonen. Men det är min smak. Jag tänker inte bestiga der Reichstagsgebäude utklädd till Spindelmannen för att bevisa att jag har rätt.

        Det räcker med att jag lyckades göra Archie lätt illamående med hjälp av min vän Mr Dong. Det är dessutom rätt åt honom för att han inte firade min årsdag på bloggen, den 12:e. 😉

    • Andreas skriver:

      Spelar min herre möjligtvis även tennis i sina fiskbensmönstrade kavajer med utanpåfickor? Jag menar när vi ändå är tillbaka på tidigt 1900-tal…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s