Mocka som budgetalternativ

Allt mer börjar jag förstå mockans förträfflighet. Materialet visar gång på gång att det är att räkna med. Dessutom ger det en informell känsla, vilket jag tycker skapar en trevlig kontrast om skorna i övrigt har en formellare utformning (släta mocka-oxfords är en personlig favorit till flanellkostymen). Mocka får man genom att slipa och specialbehandla djurhudens innansida, ”köttsidan” – det vill säga den sida av djuret som är vänd mot organen till. ”Vanligt” läder görs av narvsidan, det vill säga den sida som är vänd utåt. Om man slipar narvsidan (på samma sätt som man slipar köttsidan för att den ska bli mocka) får man istället nubuck som är ett material som är ganska likt mocka men strävare.

Mocka är, i kontrast till vad många tror, ett material som är väldigt lätt att hålla efter. En snabb omgång med mockaborsten, regelbunden impregningering, och en tvätt per säsong och mockan håller sig fin år efter år. Läsa gärna TDC:s mockavårdsguide för mer detaljer. Mockans fördelar rent generellt, förutom att den är lättvårdad, är att den är följdsam på ett sätt som vanligt läder inte är. Det blir helt enkelt inga gångveck. Vilket i vart fall är något som tilltalar mig. Men mocka har också en annan fördel, en fördel vi tidigare inte tagit upp på The Drones Club. Förrän nu.

Vi får ganska ofta kritik för att vi skriver om persedlar som uppfattas som otillgängliga rent prismässigt för många av våra läsare. Detta gäller inte minst skor. Det handlar inte (bara) om det att folk inte har råd, utan framförallt om att folk inte känner att de kan ta sig råd att köpa skor i fyratusenkronorsklassen. Det är helt enkelt svårprioriterat. Och för dessa känns det naturligtvis lite tråkigt att fokus – både för oss och för våra grannbloggar – ligger på märken som Church’s, Crockett & Jones och Tricker’s.

Som ett svar på svar på detta skrev jag ett inlägg med tips för den som vill börja bygga upp sin skogarderob på en minimal budget. Både där, och i andra inlägg, har jag varnat för det undermåliga lädret som förekommer på skor i femtonhundrakronors-klassen. Eller den nedre regionen av kvalitetsskor, eller vad vi ska kalla det. Det vill säga Loakes, Grensons, Barkers och Herrings, med fleras, respektive budgetkollektioner liksom skomärken som exempelvis Bexley och Loding.

Att köpa sådana skor kommer straffa sig. Då är det ett bättre alternativ att snegla mot vintage-marknaden eller vänta lite tills man känner att man har råd att lägga på en femhundring (och följaktligen komma upp i prisläget runt 2000 kr och köpa Loake 1880 – kanske marknadens mest prisvärda serie).

Vad jag däremot underlåtit att belysa är att det finns ett stort men i detta resonemang. Anledningarna till att man ska akta sig för budgetmärkena resp. budgetkollektionerna är som sagt ovanlädrets undermålighet. Men. Det gäller inte mocka. Det är oändligt stor skillnad mellan det finast naturgarvade kalvlädret och ett kemiskt garvat koläder med plasthinna. Skillnaden mellan mocka och mocka är däremot rätt liten. Visst är fibrerna tätare i kalvmocka än mockan från en fullvuxen ko, men den praktiska skillnaden från ett konsumentperspektiv är ganska liten, är min egen erfarenhet. Låt mig uttrycka saken såhär. Jag har personlig erfarenhet av mockaskor från Church’s Custom Grade, Crockett & Jones Benchgrade och Crockett & Jones Handgrad. Skor som prismässigt ligger mellan fyra och sex tusen kronor i nypris. Men – och nu kommer vi till pudelns kärna – jag har också erfarenhet av mockaskor från Charles Tyrwhitts lägre prisklass och från Loakes absolutbilligaste sortiment (Loake L1).

Och jag kan faktiskt inte ärligt säga att jag har märkt speciellt stor skillnad mellan mockan på de respektive skorna, trots att prisskillnaden mellan C&J Handgrade och Loake L1 är över fyra tusen kronor. Visst finns det massa andra skillnader, sulorna, fodret, konstruktionen i stort osv osv, som absolut kan motivera diskrepansen. Men slutsatsen blir ändå att mocka är ett klokt val för den som börjat intressera sig för kvalitetsskor men ännu inte känner att den vill lägga mer än någon dryg tusenlapp per skopar. Problemet i sammanhanget är ofta att sullädret på dessa skor lämnar en del övrigt att önska, så man gör nog klokt i att i sådant fall lägga på sparsula, alldeles oavsett var man står i diskussionen om sparsulans vara eller inte vara.

Den ringa skillnaden mellan mocka och mocka får naturligtvis även omvända konsekvenser. Om man ska köpa sina första lite dyrare skor (säg från 3000 kronor och uppåt), gör man klokt i att inte köpa mocka. Du kommer känna av skillnaden i kvalité betydligt mer påtagligt om du då väljer vanligt läder.

Den enda lilla brasklappen som tål att kastas in i sammanhanget är så kallad spaltmocka. Spaltmocka blir till genom att man klyver djurhuden på mitten och där med får dubbelt så mycket mocka, men en väldigt tunn och känslig sådan. Det förekommer på marknaden bland de riktiga budgetskorna (”verklighetens folk”-skorna), men är inget man bör stöta på hos märken som Loake eller ens Bexley.


Såhär kan ovanlädret på en randsydd sko från en budgetkollektion se ut efter regelbundet bruk i två år. Samma sko i mocka däremot…. (bild lånad från Mäster Davidson i Uppsala)

Oxfordbrouge i mocka från Loakes budgetlinje L1, pris: 110 pund. Billigare brukssko som håller sig snygg över tid är troligen svårt att hitta. Samma sko finns också med plastig koläder, och då är naturligtvis upplevelsen en helt annan. (Bild lånad från Herring Shoes).

M.F.

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration, Stilråd och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Mocka som budgetalternativ

  1. Calle Z skriver:

    Instämmer helt i ditt påstående Mats, att mocka skor i de lägre prisklasserna är ”good value for money”, än jämfört med dyrare motsvarigheter. Skor med narvsidan utåtvänd skiljer sig i normala fall markant gällande relationen pris och kvalitet. Har själv flera mocka boots från såväl Loake och CJ, och märker ingen större skillnad på ovanlädret. Dock så undrar jag ifall inte spaltmocka även förekommer bland skor/boots från Loake´s 1880-serie och CJ´s Benchgrade-serie?

    En annan fördel är att mocka och nubuck även tål en tuffare behandling utan att skadas än jämfört med skor/boots vars narvsida är utåtvänd (undantaget är cordovan och pebble grain).

  2. Mästaren skriver:

    Vad ska man göra om man lite på lyset lyckats med att trampa i värdfolkets marschall och fått halva skon täckt av stearin???

    • Ing. Nilsson skriver:

      Be om ursäkt!

      • Mästaren skriver:

        Förvisso – den detaljen redan avklarad. Min tanke var mest på sko-räddning…

      • IngNilsson skriver:

        En marschall innehåller ju förträdelsevis fett, så en rejäl runda skrubbning med aceton, thinner eller liknande för att få bort detta och sedan konditionera lädret efter alla konstens regler torde vara bästa lösningen, gissar jag.

      • Lord Sidcup skriver:

        Fungerar galltvål på mocka? Det borde fungera på stearin.

  3. Mästaren skriver:

    Sen efterlyses samma informativa upplägg om Pebble Grain..

    Förstås

    • Mats Flördeg skriver:

      Absolut. Skillnaden mellan grainläder och grainläder förefaller också vara ganska liten. Men grainläder är inget jag föredrar på något annat än mina vinterskor. Mocka, däremot, funkar utmärkt på de primära vardagsskorna så att säga. Nästan oavsett årstid.

  4. IngNilsson skriver:

    Bäste Mats,
    Jag håller med dig i sak ang. mockans överlägsenhet i det billigare segmented. Jag har som tidigare meddelats påTDC riktig usel erfarenhet av CT:s billagare kollektion. De skor som jag var synnerligen upprörd över var just ett par bruna brogues. I efterhand måste det sägas att ovanlädret inte alls var behäftat med några fel och min kritik rörde enkom sulan. Eftersom jag i affekt slängde paret redan vid soptunnan på väg in från bilen, berövade jag mig troligen en möjlighet att låta sula om dem med Rendenbach. Detta hade kostat mig ca 120€ och med tanke på att jag lagt £90 för dem, hade jag fått hyffsade skor med bra sula för dryga 200€.

    En insikt som aldrig slog mig då, men som du nu så frikostigt bjöd på. Skulle jag få för mig att köpa skitskor igen, lär det bli mockaskor och en RB omsulning direkt. Tack för tipset.

    Cheers!

    • Mats Flördeg skriver:

      De mockapjuks jag har från CT är gummisulade och har såhär något halvår efter inköp visat sig vara värt varenda pund (90 till antalet). Använder dem som slit och slängsko.

      Men jag tror dig – sulorna brukar vara en av de punkter som budgetmärken fallerar på.

  5. David skriver:

    Angående stearin problemet har jag ett gammalt husmorstips!
    Lägg smörpapper/bakplåtspapper på skon och stryk på dem med ett vanligt strykjärn, på en lägre värme så klart.
    Då kommer stearinet att lösas upp och sugas in i smörpappret.

    Fungerar på allt!

    Tack för en bra blogg!

  6. J skriver:

    Bara för att vara den som är den, det heter förrän, inte förens. I övrigt ett bra inlägg! Har själv ett par bruna brogues i vanligt skinn från CT och håller med om att de inte lever upp till någon vidare standard, i alla fall inte jämfört med C&J’s Handgrade. Skinnet åldras inte något vidare snyggt på CT-skorna. Ska dock ta åt mig av tipset och testa beställa ett par bruna i mocka, då detta ligger näst på den oändliga listan av ”måste”-inköp! 🙂

  7. Adrian skriver:

    Bra artikel! Känner man inte för att punga ut med 3000 kronor eller mer för ett par släta kalvskinns skor är mocka eller så kallad ”grain” de enda vettiga alternativen. Det enda kruxet med mocka är impregnerings medlen. Det finns många sprayer som innehåller ämnen som naturen inte kan bryta ner och som är farliga för ens hälsa. De flesta skor idag är kromgarvade och krom har naturen väldigt svårt för att bryta ner. Det bästa man kan göra är att använda sina skor så länge som möjligt och använda sig av naturvänligare impregneringsmedel. Naturkompaniet säljer några av Fibertecs produkter som ska vara bra miljöval. Sedan får man nog också spraya med motta. Kemikalier är aldrig särskilt bra.

    Att ånga sina mocka skor kan verkligen göra underverk. Det enda kruxet är gummisulan. Gummit kan missfärgas. Förstår egentligen inte varför man gör mocka skor med gummisula, det är lite ironiskt egentligen. Det är väl billigare antar jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s