Söndagssömnad

Under många år cyklade jag till jobbet, dagligen. Kostymer är behagliga plagg, men inte direkt sydda för att nötas på en cykelsadel. Efter tre år sade det tunna end on endtyget ifrån, och gav sakta men säkert vika i sömsmånen vid bakfickan. Idag fanns en stund över för att göra något åt skadan.

Jag tycker det är svårt att hitta bra varianter av ljusare vårkostymer, och är väldigt förtjust i just det här end on endtyget vävt av beige och brun tråd. Det ger en bra och mycket lättanvänd kostym, som färg och mönstermässigt passar bra till många olika skjorttyger.

Om någon har sett om en smalt skuren kostym i ett liknande tyg, tar jag glatt emot tips om var jag hittar den.

För att återgå till mitt högs amatörmässiga handsömnadsprojekt, vill jag börja med att utfärda en varning till alla med någon form av skräddarerfarenhet. Resultatet signalerar snarare fältskär än plastikkirurg, och bildmaterialet nedan kan upplevas som skakande.

Till att börja med, försökte jag stänga öppnngen i tyget med en rad små stygn i kanternas yttersta trådar. Då tyget tyvärr sträckts ut under användning, var den högra ändan av lagningen svår att få jämn.

Efter att ha stängt hålet, lade jag en dubbel rad av täta stygn ca 5 mm nedanför skarven. Jag sydde dem med vävens ”rutmönster” som mall, genom yttertyget och fickpåsen. Syftet med sömmen är att ta upp den belastning som orsakade hålet från början. Nu återstår det att se om det håller ihop också.

Annonser
Det här inlägget postades i Stil och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Söndagssömnad

  1. Fredrik II skriver:

    Och varför lämnades dessa byxor inte in till en skräddare? Nu ser de mer ut att vara ämnade för trädgårdsarbete än ett kontor… Lite hårt kanske, men vackert är det inte.

    • Archibald skriver:

      En rak fråga förtjänar ett rakt svar 🙂

      Först och främst har jag en förbaskat pragmatisk syn på kostymer. För det andra kommer du förhoppningsvis aldrig ha näsan så nära min byxbak som när du ser på fotot ovan. Dessutom är den täckt av kavajen 90% av tiden då jag bär byxorna.

      De övriga 10 procenten av tiden irrar jag runt i hemmets slutna lugn och matchar flugor, hjälper barn eller lagar mat etc. Sen sjunger kostymen i fråga på sista versen även i många andra avseenden.

      • frosin77 skriver:

        Haha, nä, det får vi verkligen hoppas att jag inte kommer att ha. Och om jag ändå skulle ha det så får vi hoppas att det finns en väldigt bra förklaring till det…

        Det är ju ett svårt stycke sömnad du har gett dig på. Jag har bara gjort något liknande en gång, och det var på ett mycket mindre område och på mörka byxor. Men du ska ha beröm för att du över huvud gav dig på det. Det är det inte alla som skulle ha gjort, även om kostymen snart ska förpassas till de sällare jaktmarkerna.

  2. Garderners Delight skriver:

    Imponerande! Ett stycke gott hantverk! Det finns alltid ett skäl att överväga stoppning/lagning av kläder vi fäst oss vid och det är dessutom ett utmärkt sätt att närmare lära känna tyger och dess karaktärer samt förstå något om svunna tiders idoga lagande av brukskläder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s