Klubblazern – Stilrent, tidlöst och flexibelt

Ibland förundras jag över våra läsares synpunkter. Jag har stundom svårt att förstå hur vissa ämnen kan orsaka en enorm aversion i kommentarstrådarna. Att tasselloafers är ett sådant ämne är kanske förutsägbart. Men andra ämnen som vållat kontroverser är med förvånande. Som slips i sällskap med turndown-krage, vilket här för leden reste invändningar. Kanske mest förvånande är dock att klubblazern har sin beskärda andel av belackare i läsarkretsen. Hur kan man inte älska den? När hatet mot tasslarna var som hårdast skrev jag en kortare artikel för att ge en bakgrund och lite perspektiv på sagda skodon. Jag lovade visst att göra samma sak med klubban (som TDC:arna brukar kalla den), och nu infriar jag således löftet.

Kort bakgrund

Man kan grovt sagt säga att det finns två typer av klubblazers, dubbelknäppta respektive enkelknäppta. De två typerna har också helt olika ursprung. Den dubbelknäppta klubblazern, som nu för tiden är den ovanligare av de två, är den klassiska och uppstod ur den korta dubbelknäppta jackan som den brittiska marinen hade på 1800-talet. Legenden säger att kaptenen ombord HMS Blazer lät sy upp en formellare variant av dessa jackor, med guldfärgade knappar, inför ett besök av drottningen under 1830-talet. Designen blev populär i allehanda marina sammanhang och spreds i alla möjliga tappningar över hela västvärlden. Hur den sedan övergick till att bli ett etablerat civilt plagg är, som så mycket annat i herrmodets värld, ett drönarmysterium. Eller i vart fall inte fullständigt klarlagt. Men att det finns en tydlig koppling mellan det marina militära och den klassiska klubban är ovedersägligt. Den dubbelknäppta klubblazern är fortfarande obligatoriskt i vissa seglarsammanhang. Och högst anseende som tillverkare av den klassiska klubblazern har fortfarande Gieves & Hawkes, som mycket riktigt har bakgrund som marinskräddare.

Den enkelknäppta klubblazern har däremot ingen militär bakgrund utan är istället sprungen ur brittiska herrklubbar och internatskolor. Bernhard Roetzel hävdar i sin bok om Gentlemannen att den har sitt tidigaste ursprung ur roddföreningar, men jag låter det vara osagt. Det som förenar de två(dubbel- resp. enkelknäppt) är det är blazrar med gyllene knapparna. Och, såklart, att de båda har fått samlingsbeteckningen klubblazer.

Knapparna och deras motiv

De gyllene knapparna, i sällsynta fall silver/metalic-färgade, och deras motiv finns det lite olika åsikter om. Men det finns stor potential att låta sin identitet avspeglas i knapparna. På den enkelknäppta klubblazern har man traditionellt sett haft någon typ av föreningsmotiv på knapparna. Men det låter sig sällan göras då tämligen få av oss är medlemmar i föreningar som låter trycka upp gyllene knappar med föreningens motiv (bassning, föreningslivet!). Den dubbelknäppta klubblazern ses ofta med maritima motiv på knapparna(ankare, segel, båtar etc), i kraft av dess ursprung. Men egentligen är det bara fantasin, utbudet och samvetet som sätter stopp för alternativen när det kommer till knappmotiv. Störst utbud har Benson and Clegg, men även din lokala sybehörsbutik lär ha en och annan knapp. Sen är det ju frågan om man vill smycka sig med knappar man inte har ”rätt” till, men det är en fråga mellan den enskilda drönaren och vår allsmäktige skapare.

Blazer-manschett med orginalknappar från SIR.

När man köper en konfektions-klubblazer så har oftast knapparna motiv från den firma som låtit tillverka sagda blazer. De är sällan speciellt tilltalande och ännu mindre personliga och säger absolut ingenting om bäraren av sagda plagg. Där till riskerar man genom att bära sådana knappar att bidra till den osunda nutidstrenden med överdrivet fabrikatsskyltande. Den medvetna drönaren ser således till att byta ut dessa knappar mot något mer passande. Sen finns det ju de som över huvud taget har svårt för guld(eller silver)-färgade knappar men fortfarande vill bruka klubblazer. I egentlig mening slutar klubblazern vara klubblazer just i den stund den får ”vanliga” knappar. Men för all del, det går utmärkt att ha en klubblazer-liknande blazer med andra knappar. Men satsa i så fall på ett par släta emaljknappar eller ett par corozo-knappar, eller någon annan typ av knappar som gör att blazern inte förväxlas med en kostymkavaj.

Den enkelknäppta klubblazern kan ibland ses med ett emblem på bröstfickan. Detta har också sin bakgrund i plaggets ursprung som förenings- eller skolindikator. Vissa av de sagda institutionerna nöjde sig helt enkelt inte med att markera bärarens tillhörighet med knapparnas motiv utan valde där till att fästa ett tygmärke med bröstfickan. De föreningar som fortfarande ger ut tygmärken i detta ändamål är få och när man ser det är det ofta frågan om tillverkare som ser ytterligare en möjlighet att befästa sitt varumärke. Att skylta med tillverkaren på detta sätt går bort av samma anledning som tillverkarens knappar oftast går bort. Och när det gäller föreningsemblem så går det väl an, men det förtar samtidigt klubblazerns flexibilitet (personligen skulle jag inte bära ett sådant märke i andra sammanhang än då jag verkligen agerade som representant för sagda sammanslutning).

Till vad? I vilken färg? Och när?

Den dubbelknäppta klubblazern är alltid(ja, alltid) mörkblå. Det har naturligtvis att göra med dess maritima ursprung. Den är också (nästan) alltid dubbelsprundig. Den enkelknäppta klubblazern uppträder däremot i lite olika skepnader. Huruvida den är enkel- eller dubbelsprundig är enbart en smaksak. Färgmässigt är trots allt mörkblå den vanligaste(och mest användbara färgen), men den enkelknäppta klubban förekommer också i buteljgrönt och svart.

Klubblazerns verkliga styrka är att den, i alla dess versioner, går att kombinera med i stort sett vilka byxor som helst. Tillsammans med jeans kommer man undan med utstyrseln även om situationen påkallar att det är lämpligt att vara något ”nedklädd”, samtidigt som munderingen är stilig nog för att till nöds göra ett restaurangbesök i. Kakibyxor, eller chinos, och klubblazer är en personlig favorit – somrigt avslappnat utan att tappa stilen. Men, trots allt, är de ljusgråa flanellbyxorna de mest gångbara i sällskap med klubblazern. I princip lika formellt som en grå kostym, men med en betydligt ledigare känsla, utgör kombon kanske drönaruniformen framför alla andra. Det enda man ska akta sig för i byxväg är att ha mörkare byxor än kavajen. Det ser bara konstigt ut och du riskerar skicka signalen att du egentligen vill bära kostym men inte äger någon.

När ska man då ha klubblazern? Det som gör plagget så fantastiskt är just detta – det går i princip alltid att ha klubblazer. Ända upp till klädkoden kavaj (som alltså på vanlig begriplig ”verklighetens folk”-svenska betyder mörk kostym) passar den utmärkt, förutsatt att byxorna är anpassade efter tillfället. Kombinerat med jeans eller med flanellyxor och du får två helt olika utstyrslar, som påpekats ovan. Någon sa ”smälter du inte in med en klubblazer är du på fel ställe”, och det ligger onekligen en del i påståendet. Kanske borde han ha sagt ”smälter du inte in med en klubblazer har du fel byxor”.

Pappa brukar alltid berätta att han som liten visste att sommaren var i antågande när hans far tog på sig klubblazern. Kanske är jag färgad av det, men jag ser i vilket fall klubblazern som ett plagg för sommarhalvåret. Grundregeln för min del är: går det att bära som ensamt ytterplagg är det okej, annars är det fortfarande tweedkavajen som gäller. Jag vet att drönarbrodern Gussie har en liten annan syn på det hela, så det är nog mest en fråga om personligt tycke.

                                          Artikelförfattaren i sin enkelknäppta klubblazer från Corneliani.

                                 Chuffnell bärandes en mycket klassiskt dubbelknäppt klubblazer från Harrods. Notera de helt släta knapparna som visar att tillverkaren haft den goda smaken att inte köra upp sitt varumärke i ansikten på folk i onödan. Sagda blazer är för övrigt till salu för tillfället, läs mer här.

                                                 Brooks Brothers enkelknäpptna klubblazer i buteljgrönt.  Färgen gör att klubban blir lite mindre av ett basplagg jämfört med en mörkblå dito, men ack så vacker den är. Om man inte kan få nog av klubblazers och redan har en mörkblå, kan detta vara ett nog så tilltalande alternativ.

                             Morris höstiga klubblazer i flanell, här tillsammans med en halsduk som gör att helheten blir en helt annan än en ”vanlig” klubblazer. Riktigt snygg om det inte vore för det blaffiga Morris-märket på bröstfickan som tvingar bäraren att gå runt som en reklampelare.

M.F.

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration, Livsstil, Stil och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

34 kommentarer till Klubblazern – Stilrent, tidlöst och flexibelt

  1. Rune Rebellion skriver:

    Intressant läsning I must say.
    Dock måste jag säga att min personliga uppfattning om ”klubban” är att den signalerar mer uppklätt än exempelvis en kavaj, även om formalitetsgraden är högre för kavaj (iallfall kostym). Det känns mer ”stekigt” på något sätt.
    Tyvärr förknippas den mer med osnutna 19-åringar tror jag. Kan i och för sig bero på exempelvis Morris ovanvisade blazer med stort emblem…

  2. Fredrik skriver:

    Är man som jag av uppfattningen att klubban anslår en viss grad av formalitet tycker jag att en enkel bomullskavaj i samma färg, marinblått, gör sig väldigt bra till en ledigare ensemble. Det förringar ju ändå inte det faktum att klubban, och i synnerhet den dubbelknäppta reefern, är ett oerhört trevligt plagg.

  3. IngNilsson skriver:

    Vilken tillfällighet att jag för dagen valde en blazer med udda byxa och så får man sig blazerns historia till livs 🙂 Man tackar och bockar.
    Cheers!

  4. Lord Sidcup skriver:

    Pja, det är lite för mycket flygsteward/sjökapten över klubblazern, för mig. Det är kanske därför den känns formell för Rune R.? Och det är kanske därför jag inte riktigt gillar den med loafers?

    Ja, ja, man ska inte klaga för mycket. Var och en blir salig på sitt sätt och det är omöjligt att vara gnällig när vårsolen skiner. 🙂

  5. Alistair skriver:

    Jag är själv en stor vän av klubblazer, framförallt den dubbelknäppta. Själv kör jag med min hemmaregementes förbandsknappar, P5. Min dubbelknäppta är en Boss i 120 ull, inköpt 1995 men i fantastiskt kvalité och passform. Känns inte alls daterad.
    Min enkelknäppta är en Polo RL som sitter mycket bra, inte alltför konstruerad och i en härlig ullkvalité. Ett mycket allsidigt plagg som jag föredrar att bära antingen med lite mer formellt ”stuk”, tillsammans med ett par cavalry twills eller i lite mer ”casual style” med mollskinnsbyxor.

    MVH
    ~Alistair

    • Mats Flördeg skriver:

      Förbandsknappar, hurra! Mycket bra exempel på val av ett knappmotiv som faktiskt säger något om ägaren.

  6. JP skriver:

    Intressant artikel! BB:s buteljgröna har jag suktat efter ända sedan jag för många år sedan såg den på ett uppslag i ”Gentlemannen”. En dag ska jag äga en sådan kavaj.

    • Alistair skriver:

      Håller med, snyggt även fast man ser ut som en US Mastersvinnare. Lite off-topic men angående just färgen ”buteljgrönt” (intr den olivgröna varianten utan den mer djupt gröna kulören) så är det en fantastisk färg för en bredrandig manchesterkavaj i en mjukare kvalité. Supersnyggt till mollskinnsbyxor eller jeans.

      Med vänlig hälsning,
      ~Alistair

  7. Mästaren skriver:

    Med tanke på mina tidigare mothugg mot Clubblazern kan jag ju inte tiga stilla.
    Artikelförfattaren ställer den retoriska frågan; ”När ska man då ha Klubblazern?”
    Jag vill säga, ja nästan skrika, Aldrig!
    Allt som har metallknappar och är sydda ungefär som en kavaj klassar jag som Clubblazer.
    Bland det värsta jag sett i en herrekiperingsbutik är ju den black watch (tror jag) liknande tartanmönstrade (mörkt blå och grönt stor skotsk-ruta) skapelse med stora blanka knappar.
    Sen finns det vidrigheter i rött, rosa etc. som klär diverse sportlag, sportkommentatorer tågkonduktörer etc.
    I mina ögon blir även en klassisk clubblazer bara fel, Pretto gubbe, bilförsäljare, mäklare privatskolewannabe, ”farmor köper mina kläder” dryg seglare, med flera mindre smickrande omdömen, dyker upp i mitt huvud.
    En enfärgad blazer utan logga och utan metallknappar är alltid alltid snyggare.

    • Mästaren skriver:

      Inte nödvändigtvis enfärgad !

      • lano skriver:

        No offence, men du låter ungefär lika trångsynt som Gudrun Schyman.

      • Mästaren skriver:

        A lot taken dear chap! Du är nu förärad en plats på min svartaste lista!
        Jag gillar bara inte clubblazer, försökte förklara varför. Lär dig leva med det, tar gärna emot mothugg på mina åsikter. Att visa på exempel på där jag har fel och där det kan vara snyggt kan ju vara ett sätt.
        Du behöver väl inte gå till överdrivna personlig riktigt grova förolämpningar som att jämställa mig med ett av de tokigaste fruntimmerna på österlen.

      • IngNilsson skriver:

        Österlen är ju trevligt och likså en mörkblå blazer 🙂
        Kritiken mot detta plagg är mig lätt främmande eftersom det tycks vara mer en fråga om associationer än plagget i sig. Faktum är att ju fler som använder det som traditionen bjuder (dvs med diskret randig slips och grå (flanell)byxor, desto mindre kommer det att associeras med Gudrun Schyman. Faktum är att jag tycker en blazer är rasande trevlig på mig — och för den delen andra som bär den på det sätt Mats visa ovan — oavsett hur Gudrun Schyman bär den.

        Cheers och trevlig helg!

      • Algy skriver:

        Och jag måste inflika att det finns betydligt mer trångsynta politiker än Gudrun Schyman. Annie Lööf till exempel.

    • Desmond skriver:

      Måste säga att jag håller med ”mästaren”!
      ”I mina ögon blir även en klassisk clubblazer bara fel, Pretto gubbe, bilförsäljare, mäklare privatskolewannabe, ”farmor köper mina kläder” dryg seglare, med flera mindre smickrande omdömen, dyker upp i mitt huvud.”
      Ha, ha, jag kunde inte skrivit det bättre själv. Kan göra ett tillägg: ”Mini-Carl-Jan”. Om sedan somliga inte klarar att någon ironiserar av vad de tycker är höjden av stil och bildning är det väl inte Mästarens problem. Stå på dig! Bloggen handlar om stil och smak. Jag vill hävda att stil också är en fråga om att avhålla sig från att bära vissa saker.
      Det finns väldigt få sammanhang i Sverige idag där inte clubblazern ger ovanstående associationer. Kan tyvärr inte säga att jag sympatiserar med benämningen ”klubba” heller, ger lite märkliga konnotationer… Många skribenter på blogen beskyller offentliga personer för att ”sakna stil” (t.ex. enom att verka ”obildad”, syssla med kultur eller bära kontrastkrage. Vad ”Mästaren” poängterar är faktiskt att bärande av clubblazer i vad som kan betraktas som ”olämpligt” sammanhang för många också kan signalera att man saknar stil…
      (Sedan måste jag erkänna att jag liksom JP ovan fascineras av BB:s buteljgröna, frågan är bara när jag skulle använda den… På eftermiddagen på ett strandcafé i Juan-les-Pins under vinter eller vår kanske, känns lite begränsat.)
      (Och för att förtydliga – jag menar att clubblazern är för formell för den mesta fritiden, men samtidigt är den inte heller ett arbetsplagg, vilket däremot både uddakavaj eller kostym kan vara.)(Och clubblazern är alltså INTE något jag kan tänka mig att ha på jobbet, det hörs på namnet – ”club”-blazer)

  8. Alistair skriver:

    -Oj oj, Mästarens ”svartaste lista”! Det var inte nådigt. Om jag får inta en betraktarposition från ett så objektivt perspektiv som möjligt så tror jag Lanos något drastiska jämförelse kanske bottnar i din, inte alltför modesta och ganska oförblommerade retorik. Du skräder ju inte orden i ditt avståndstagande från själva klubblazerns väsen och existens. Sådan übertydlig (kom igen alla språkhitlers!) emfas lockar ofta fram radikala omdömen.

    Min godaste råd kanske skulle vara att om man inte skräder orden så får man nog tåla en del mothugg (”den som ger sig in i leken….” osv). Alltså, ju vassare man uttrycker sig, ju vassare blir responsen. Jag tror de flesta skulle må bättre av att moderera uttrycken för sina åsikter. Trots allt; allt vi hör är en åsikt, inte fakta. Allt vi ser är ett perspektiv, inte sanningen. som den gode Marcus Aurelius lär ha sagt.

    MVH
    ~Alistair

  9. Mästaren skriver:

    Jo jag kan ta skit, mina åsikter jag delar ut på detta forum skall tåla all kritik.
    MEN! att jämföras med Gudrun Schyman – kom igen.
    Så viktig är väl ingen klubblazer att man måste ta till sådana brösttoner.
    Nog sagt – nu ska jag njuta av de andra blazerserna (upp till kamp språk poliser 😉 ) i ett annat inlägg.

  10. lano skriver:

    Kära drönare och även du Mästaren. Om jag har förolämpat någon ber jag om ursäkt, så var ej min avsikt. Poängen var att du Mästaren, låter trångsynt att döma av ditt uttalande. Läs det en gång till högt för dig själv så inser du nog också det. Även en mästare bör väl inse att man inte totalt förkastar ett plagg på det viset.

    Jag vill dock poängtera att jag sa trångsynt som Gudrun Schyman, jag sa inget om att en klubblazer hade något med henne att göra. Bara ”for the record”.

    Jag önskar er alla en trevlig helg.

  11. Mästaren skriver:

    Jag bara måste.
    Nej jag inser inte något alls !
    Hur kan en (i detta fall negtiv) åsikt om något ( i detta fall klubban) – hur klassiskt det vara månde – anses som trångsynthet?

    Vår herre bevare oss – Schyman i en klubblazer
    (bara en bild som lano lyckades helt oavsiktligt frammana),
    vad blir nästa steg?

    • Alistair skriver:

      Mästaren,
      JAG bara måste.
      Jag är inte ute efter att försvara eller anklaga någon men jag tror väl att det var alla dina pejorativa jämförelser som gav en ”viss” udd och särdeles utpräglad syrlighet i din kommentar.
      När du inte bara nöjer dig med att konstatera att en klubblazer inte är något du uppskattar utan lastar negativt laddade värderingar på varandra (”vidrigheter”, ”pretto gubbe”, ”bilförsäljare”, ”mäklare”, ”privatskolewannabe”, ”farmor köper mina kläder”, ”dryg seglare”) så ligger det nära till hands att en (flera?) läsare reagerar negativt på din relativa överreaktion.

      OK, att jämföras med GS kanske var starkt men i jämförelse med hela kategorier av människor som du schablonmässigt värderar negativt och kopplar klubblazern till så är väl det närmast att betrakta som en mild västanfläkt. Det var m a o en väldigt utvecklad och vinklad åsikt som åtminstone jag förstår om någon reagerar negativt på (särskilt om man kanske tillhör några av de kategorier du schablonmässigt använder som ”varnande exempel”) och din reaktion på det förvånar samtidigt.
      Man kan faktiskt välja vad man vill bli ”kränkt” av. Sånt är ganska stort och visar på en viss resning.

      Avslutningsvis förstår jag att du inte verkar ha särskilt höga tankar om bilförsäljare och mäklare för som någon sådan vill du ju uppenbarligen inte misstas för. Intressant.

      MVH
      ~Alistair

    • lano skriver:

      Det var inte din åsikt som sådan, den får du gärna ha, det var ditt sätt att framföra din åsikt som doftade trångsynthet. Precis som Alistair skriver är det uttryck som ”Aldrig!”, ”Farmor köper kläderna” etc som laddar ditt budskap väldigt strikt, på ett sätt som du absolut inte kan tänka dig backa på någon punkt -Precis som Gudrun hade gjort.

      • Algy skriver:

        Precis som Arkelsten skulle ha gjort. Eller nej, det var ju det hon gjorde, backade alltså, men det blev dumt och fel och obildat ändå. Ergo: man kan backa och förbli trångsynt, man kan stå på sig och vara vidsynt.

      • Mästaren skriver:

        OK kan ni släppa Schyman snart?

      • Algy skriver:

        Väl talat, för böfvelen!

  12. Dandy skriver:

    Hah…! TDC:s kommentarsfält… A thing of beauty! Ibland är ju kommentarerna det bästa med inläggen, just för att stundom absoluta motpoler dammas ut i dagsljus och krockar med vassa tungor! 🙂 Så länge ingen tar det för allvarligt. Diskussioner är ju bland det trevligaste som finns; ty vad vore livet om alla höll med om samma saker?

    Själv håller jag med kommentaren att som med mycket annat i livet (kaffe-inlägget, någon?), så påverkas vår inställning till saker och ting av diverse erfarenheter, hehe… eller trauman som i detta fall. Klubban är inte förskonad symbolik lika lite som t.ex. the douchebag collar eller bankanställd i jeans och sneakers…

    Enter: Malinowski, Bourdieu, Durkheim, Turner, Jung, Berger, Lévi-Strauss, Barthes, Peirce, de Saussure m.fl.
    (Haffa mig för namedropping, någon!)

    Tack för ett trevligt inlägg och underhållande kommentarer! Avslutar denna mastodontkommentar med två citat som knyckts från två ovan nämnda herrar, vad gäller tecken och symboler;

    ”…[ett tecken är] något som för någon står för något i ett visst avseende eller en viss kapacitet. Hela universum är översållat med tecken, om inte rent av består uteslutande av tecken…”

    ”När tanken undersöker symbolen, leds den till föreställningar och idéer, som undandrar sig förnuftets grepp.”

  13. IngNilsson skriver:

    Bäste Mats,
    det tycks mig som att åtminstone en kommentar från undertecknad försvunnit. Kan det äga sin riktighet?

    Cheers,
    IngNilsson

    • Mats Flördeg skriver:

      Jag har i vart fall inte raderat några kommentarer. Nu också kontrollerat spamm-filter och kommentars-papperskorgen. Inget från dig där heller.

  14. Kalle skriver:

    Har ni några butiktips då det gäller blazer? Gärna i Uppsala eller Stockholms-området.

  15. Jürgen skriver:

    Intressant val av sängkläder där, känns väl igen från lumpartiden.

  16. Alfred E Neuman skriver:

    Jag har med intresse följt diskussionen rörande klubblazerns användningsområde och jag håller helt med tidigare talares åsikt att det är svårt att finna ett användningsområde för den. Den är oftast alltför formell för att användas på fritiden samtidigt som den inte helt passar på ett kontor. Den inger helt enkelt inte tillräckligt med förtroende för att kunna användas av advokaten, banktjänstemannen eller direktören. Här är det minst kostym som gäller och inte något annat. Det finns emellertid vissa typer av arbeten där man mycket väl kan utnyttja klubblazerns flexibilitet, det vill säga att den befinner sig mittemellan kostymen och tröjan. Såsom varande universitetslärare till yrket har jag funnit klubblazern utgör en utmärkt vardagsuniform. Det skulle kännas alldeles för formellt att i förhållande till studenterna föreläsa i mörk kostym medan att föreläsa i tröja inte inger tillräcklig respekt eftersom man genom klädseln närmast förvandlas till en av studenterna. Där fungerar den enkelknäppta klubblazern perfekt, inte för formell, men heller inte för simpel. Det sagda gäller särskilt som tweed inte sällan blir lite för varmt i lokaler där 25–30 personer sitter samtidigt. Att klubblazern sedan anknyter lite till den anglosachsiska internatskole- och universitetsvärlden får betraktas som en bonus. I och för sig skulle man även kunna använda en vanlig blazer i borstad ull, men dessa ger inte sällan intrycket av att att bäraren har förlagt kostymbyxorna. Klubblazerns metallknappar förstärker istället intrycket av att detta är just en blazer avsedd att användas med byxor i udda material och färg (typiskt sett bomullschinos eller grå flanellbyxor).

    Även klubblazern har således ett existensberättigande utöver seglarfesterna i Sandhamn.

    ”För övrigt anser jag att Stresemannkostymen bör få komma till heders igen. Mer formell än kostymen, men samtidigt inte lika ålderdomlig som jaquetten.”

    Tack för en trevlig sida med fina inlägg. Ser gärna lite längre inlägg och att dessa publiceras med tätare mellanrum, men inser samtidigt att det är ett tidskrävande arbete att hålla en blogg som denna levande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s