Sköna maj, välkommen!


Gussie, t.v. : Tredelad kostym från W.W. Chan, skjorta från C. Tyrwhitt, omärkt slips och svarta oxfords från brittiska armén.

M. Flördeg, t.h. : Klubblazer från Corneliani, skjorta från C. Tyrwhitt, byxor från Oscar Jacobson, slips från Gant, bälte från Worcestershire Leather Company och tasslar från Crockett & Jones.

M.F.

Annonser
Det här inlägget postades i Bilder, Livsstil, Stil, The Drones Club. Bokmärk permalänken.

50 kommentarer till Sköna maj, välkommen!

  1. IngNilsson skriver:

    Från anklarna och uppåt ser allt väldigt trevligt och stiligt ut för bägge herrarna.

    Cheers!

    • Mats Flördeg skriver:

      Att du har avvikande mening beträffande tasslarna, har vi vid det här laget redan rätt ut. Men jag trodde du var rabiat anhängare av oxford’s. What gives?

      • IngNilsson skriver:

        Båda antagandena äger sin riktighet i alla hänseenden 🙂
        Jag försöker där jag kan att ge positiva omdömen och spara på krutet där var min mening kanske inte kan omskrivas i särskilt positiva ordalag. Dock på förekommen fråga måste jag säga att jag tycker oxfordskorna ser lite grova ut, men det kan givetvis ligga i att jag har en ytterst begränsad bild att utgå ifrån.
        Cheers!

  2. Alistair skriver:

    -Stiligt! Flördeg ser förvånansvärt ”laid-back” ut med öppen kavaj, det verkar en smula okonventionellt och särdeles ”vårigt”. Button-down, chinos och ”tassel”-loafers, trevligt och avslappnat amerikanskt. Jag gillar’t!

    Gussie, som vanligt nästintill klanderfritt klädd. Jag har bara en erinran och det gäller Gussies skoputs. Nog borde väl ett par engelska oxfords, därtill sprungna ur skoputsens heliga Mecka, den brittiska armén, kunna förses med en någorlunda skoputs värd namnet. Call me old fashioned….

    MVH
    ~Alistair

    • Gussie skriver:

      Skorna skulle inte bara behöva en enkel puts utan snarare en rejäl omgrundarbete. Men dagen efter valborg ville jag ha ett par skor med gummisula på när jag gick igenom centrum.

  3. Lulu skriver:

    Jag tycker kostymen ser feldimensionerad ut på något sätt. Detta skriver jag inte för att sprida ”dåliga vibbar”.

    • Magnus A skriver:

      Misstänker att perspektivet och den relativt vida brännvidden får proportionerna att bli lite konstiga. Kortet ser ut att vara taget av en relatiivt lång person med lutande kamera för att få med fötterna på modellerna. Om så är fallet hade varit bättre om fotografen böjt på benen och hållt kameran i våg…

    • Gussie skriver:

      Du menar möjligen att vinkeln gör att kavajen ser bredd ut över ryggen på höger sida vilket får den att se vid ut samtidigt som midjan inte ser generös ut framtill?

  4. V skriver:

    Är det något som denna blogg har åstadkommit så är det att konvertera mig från att känna en stark avsky mot tofsloafers till att dregla en smula när jag tittar på ett ett par välputsade dito kombinerat med en överlag trevlig klädsel. Tummen upp!

    Dessutom intressant att se att fotografiet har gått från huvudlöst till bara ansiktslöst.

  5. Alistair skriver:

    Jag vill också passa på att lyfta fram herr Flördegs utmärkta matchning mellan bälte med skor avseende färg och struktur. Vissa tycker att det att överdriva och tonar ner ”viktigheten” i detta. Jag tycker dock att detta är ett utmärkt exempel på hur snyggt det faktiskt blir och hur viktigt det är för helhetsintrycket. Betänk ett mörkbrunt eller svart bälte till de där skorna. Det blir helfel.

    Flördeg bidrar med ett skolexempel. Nästa steg är att matcha klockarmbandet i samma färgton.
    Där är jag dock inte, på långa vägar, lika ”strikt” för egen del.

    MVH
    ~Alistair

    • Mats Flördeg skriver:

      Började störa mig själv på det för lite sedan. Kört endast på ett mörkbrunt och ett svart bälte fram tills för någon månad sedan, men det kändes fel. Nu förstår jag inte hur jag någonsin kunde ha det så. Nästa steg blir att köpa mocka-bälte (exempelvis detta).

      En annan matchning värd att understryka är metall. Det väll säga silvermanschett går ihop med silverfärgad klocka, silverfärgat bältesspänne och silverfärgad rockslagsnål. Och motsvarande med guld/mässing. Problemet där vid lag är att mina älskade munkskor i mocka har guldspänne, vilket gör att mockabältet från C&J egentligen är olämpligt eftersom det har silverspänne.

      • Alistair skriver:

        Absolut, dock har jag bara stål & vitguldsklockor (tyvärr inga i platina, än…) så jag har turen nog att slippa all form av guldfärgade accessoarer (bältesspännen, manschettknappar ”and the odd tie clip”). För egen del funkar helt enkelt inte guld/guldfärgat överhuvudtaget i min klädstil. Det blir bara ”bjäfsigt” och passar inte alls på mig, det går ”fetbort” helt enkelt.

        MVH
        ~Alistair

      • Alistair skriver:

        …det stora undantaget givetvis: Uniform.
        Där har jag inga tyvärr inga val annat än guld/mässing då jag varken är gardesofficer eller ”mjölansikte” (Trängare).

        MVH
        ~Alistair

      • Mats Flördeg skriver:

        För mig är det i stort sett tvärt om. Guld/mässings-färgat rakt igenom.

      • Fläderblom skriver:

        Jag vet att jag är tjatig, men på en kläd- och stilblogg bör man kunna skilja på manschetter och manschettknappar. Dessutom bör man använda svenska ord i en svenskt text. Vad vinner man på att säga tassel i stället för tofs? Den försvenskade pluralformen tasslar som förekommer ovan är rent löjeväckande. Bort det!

      • Mats Flördeg skriver:

        Bästa Fläderblom,

        Det är naturligtvis ett aktiv val från min sida i båda fallen.

        Jag säger manschett om manschettknappar på samma sätt som jag säger ”klubba” om klubblazer, det är en vardaglig förkortning, som i båda fallen samtidigt också har andra lingvistiska innebörder. Om innebörden blir oklar till följd av sammanhanget, så skriver jag istället ut ordet. Nu var det inte oklart, därför skrev jag inte ut det. Där till var det denna gång en del av en upprepande mening, där det fanns en stilmässig poäng med att korta ner orden för att meningen skulle bli mer lättbegriplig.

        Beträffande tasselloafern så är det en utpräglad amerikansk skomodell, som man med fördel kan benämna på originalspråket.

        Helt ärligt förstår jag inte ”vad man vinner på”, med dina ord, att hålla på att grotta ner sig i upplevda fel. Att det är aktiva val snarare än snedsteg från min sida tror jag du är ganska medveten om.

      • Lord Sidcup skriver:

        Personligen tycker jag att svengelska bör undvikas, så långt det går. Även om man vill använda ”tasselloafer” (varför då inte det engelska orginalet ”tassel loafer”, om man nu gillar svengelska?), så förstår jag inte för mitt liv hur man kan säga ”tasslar”? Ordet i sig är obegripligt i normal svenska.

        Dags för Språkrådet att lägga ordet ”tassel” på listan?
        http://www.sprakradet.se/1952

        Solen är på väg ner nu, och det ska bli sämre väder i morgon, så jag har blivit lite gnällig igen. He! He!

      • Mats Flördeg skriver:

        Jag skriver ihop ordet av samma anledning som jag böjer det på svenska. Du böjer ju ordet baguette på svenska och inte på franska, eller hur?

      • Loch skriver:

        Ett litet välmenande tips är att inte överdriva matchningen mellan bälte & skor. När det är exakt samma nyans/struktur ger det nästan samma känsla som ett slips, näsduk & manschettknapps-set.

  6. Fläderblom skriver:

    Svenska är mitt modersmål och det enda språk jag behärskar till fullo. Jag är övertygad om att detsamma gäller de flesta läsare av denna blogg. Svenska torde alltså vara det språk som vi bör använda om kommunikationen skall flyta smidigt. Ordet tofs är vanligt i svenskan och har funnits länge. Ordet tassel är inte vanligt och att införa det tillför inget. LIka lite som jag säger shoe om sko när jag talar svenska säger jag tassel om tofs.

    Att man av bekvämlighetsskäl skulle kunna trunkera ”manschettknapp” efter ”manschett” och tro att betydelsen bibehålls låter för mig mycket märkligt. Du får gärna utveckla resonemanget; kan man säga ”ärm” om ”ärmhållare”, ”sko” om ”skoblock” och ”hatt” om ”hattband” också? Om inte, vari består skillnaden? Risken för missförstånd torde vara ungefär lika stor (i fallet ”klubba” torde den vara väsentligt lägre).

    Vad man vinner på att använda svenskan borde inte vara svårt att förstå. Genom att använda språket korrekt vårdar vi det. Utvecklingen inom flera vetenskaper gör att svenskan riskerar språkliga domänförluster – eftersom alla forskningsresultat publiceras på engelska bryr man sig inte om att skapa svenska facktermer. Detta kan på sikt kan leda till att ämnena blir omöjliga att diskutera på svenska. Som svensktalande och klädintresserade har vi ett ansvar att se till att detsamma inte händer vårt intresseområde; därför är tofsar, bäckebölja och kamgarn bättre än tasslar, seersucker och worsted när vi talar vårt modersmål. Det finns hundratals webbplatser där tassels passar bättre än tofsar (Ask Andy about clothes och Dandyism.net till exempel). The Drones Club är inte en av dem, sitt engelska namn till trots.

    • Mats Flördeg skriver:

      Tassel använder jag som en förkortning av tasselloafers, på samma sätt som jag förkortar klubblazer till klubba. Att jag kallar det tasselloafers och inte tofsloafers beror dels på att det senare inte är ett etablerat begrepp och dels på att skon i fråga är en utpräglad amerikansk skomodell.

      Nej, jag säger inte sko när jag menar skoblock, där förkortar jag i så fall till block. Ang manschetten-manschettknappar så kan jag köpa att det känns lite svårmotiverat ur ett rent rationellt perspektiv.. Vet bara att jag och mina vänner säger så, trots att vi mycket väl vet skillnaden mellan manschett och manschettknapp. Kalla det en subkulturell språkavvikelse om du vill. Oavsett vad så förstod alla vad jag menade, så också du, eftersom sammanhanget var sådant.

  7. Alistair skriver:

    Intressant, om än fullständigt uttråkande språkdebatt.
    Svenskan har väl i urminnes tider varit utsatt för ”språkliga domänförluster” och det är väl bra, för inte hade det varit naturligt att tala som Gustav Vasa talade idag?

    Alla dessa ”renläriga” språkevangelister tråkar ut mig. Kan vi inte tala om WRM (What Really Matters) istället? Sällan hör man engelska gentlemän tråka ut sin omgivning och genera sina medmänniskor genom att, i tid och otid, påtala deras språkliga brister.

    Med uttråkade hälsningar,
    ~Alistair

    • Fläderblom skriver:

      ”Efter att ha undersökt språksituationen inom olika delar av det svenska samhället vill jag hävda att det största hotet mot svenskan i de flesta fall kommer från svenskarna själva. Vi väljer, om än mer eller mindre frivilligt, att i en rad sammanhang använda engelska i stället för svenska. Risken för att svenska språket skall förlora sin funktion inom olika användningsområden hänger nära samman med språkanvändarnas attityder och motiv till att välja engelska i stället för svenska. Det i sin tur kan bero på graden av språklig medvetenhet. Har man funderat över eventuella konsekvenser, har man uppmärksammat problem, vilka aspekter har uppmärksammats, på vilket sätt, har man gjort något åt det?” (Domänförluster i svenskan, Maria Falk på uppdrag av Nordiska ministerrådets språkpolitiska referensgrupp, 2001. Finns i fulltext på Språkrådets hemsida)

      Att språksnobberi blott sällan skulle förekomma bland engelska gentlemän är enligt mina erfarenheter fel. På de båda engelska universitet där jag har vistats har det funnits gott om herrar (varav några kunde betraktas som gentlemän i ordets mest ursprungliga bemärkelse) som inte missade en chans att påtala utlänningars, studenters och kollegers bristfälliga språkbruk.

      Låt oss tala om WRM (urk!) i stället, alltså matching av manschettknappar (just så!) med klocka och bältesspänne. (Här finns för övrigt en bild av en herre med silvermanschetter. Enligt min uppfattning är det inte särskilt snyggt.)

      • Farbror Blå skriver:

        Utan att vilja ge mig in i debatten om språklig renhet, vill jag dock framhålla att ett utpräglat ”svengelskt” språkbruk riskerar att framställa användaren som obildad. I många fall framgår det nämligen, att användaren (av någon anledning kommer jag att tänka på konsulter) inte behärskar vare sig svenska eller engelska vilket får till följd att engelska ord används på ett helt felaktigt sätt, i såväl engelsk som svensk kontext.

        Vad det gäller de engelska gentlemännens tolerans mot dåligt språk, kan även jag vittna om intensiv språklig kamratfostran (dock synnerligen lärorik) under mina engelska universitetsår.

        På tal om gentlemän, slutligen, tror jag inte att den amerikanska klädstilen skulle mottagas med någon större entusiasm vid min klubb i London.

      • IngNilsson skriver:

        Jag tror att de flesta klubbar i Europa har samma inställning. Törs man fråga vilken klubb du är medlem i?
        Cheers!

    • Mats Flördeg skriver:

      Håller i huvudsak med Alistair. Även om jag uppskattar språkvård generellt, och gärna diskuterar frågan över ett glas port, blir långa diskussioner om vad som i sammanhanget måste anses vara småsaker rätt tröttsamt. Speciellt i detta forum, vars syften är något helt annat.

      Förklarar där med diskussionen avslutad.

      • Algy skriver:

        Tyvärr Mats, den är inte riktigt avslutad än.

        Jag håller faktiskt med Fläderblom i mycket utav det han säger. Det har skett en intensiv och ganska tråkig utarmning av svenska språket de senaste tio-femton åren till förmån för engelskan – jag skulle tro att den är betydligt mer intensiv än de andra perioder som man brukar referera till för att försvara inflödet av nya ord i svenskan (plattyskan under sen medeltid, franskan under Gustaf III mm).

        Jag köper helt hans resonemang när det gäller exempelvis ”tassel” – när det finns en svensk version (tofs) som dessutom mycket tydligare förklarar vad det handlar om (tofsar på skorna) finns det väl ingen anledning att inte använda denna, eller? Sedan gläder det mig personligen att säga tofsloafer eftersom det ger en fånigare bild av denna i mitt tycke mycket fåniga sko.. 🙂

        Jag kan också tillägga att jag inte förstod att du menade manschettknappar när du skrev manschetter – manschett för mig är slutdelen

      • Algy skriver:

        …på skjortärmen och ingenting annat.

        Jag kan avsluta med att säga att jag tycker svenskan är ett ganska rikt språk och att det är synd om vi inte använder de ord och uttryck som finns i det utan reflexmässigt ersätter dem med engelska dito som oftast säger precis samma sak men låter fånigare. Därmed inte sagt att man ska sluta med utländska influenser, men finns det redan ett bra och väletablerat ”svenskt” ord (det har antagligen utländska anor det också, förstås) finns det ingen anledning att inte använda det.

        Jag kommer aldrig säga ”oh my God” istället för ”herregud” även om många gör det, för det finns liksom ingen anledning. Och jag tycker att det låter ganska blåst.

      • Mats Flördeg skriver:

        Algy:

        Suck! När jag säger avslutad så var det ur en modereringsperspektiv. Det ligger helt enkelt i TDCs intresse att debatterna efter inläggen inte i huvudsak handlar om folk som har synpunkter på vårt språk.

        Men jag avhåller mig från radreningsknappen tillsvidare, den skapar trots allt dåliga vibbar.

        det finns en svensk version (tofs) som dessutom mycket tydligare förklarar vad det handlar om (tofsar på skorna) finns det väl ingen anledning att inte använda denna, eller?

        Med sådana här frågor blir viljan att fortsätta debatten bara ännu mer tröttsam. Jag har förklarat ganska utförligt. Jag använder inte tassel istället för tofs, utan tassel som en förkortning av tasselloafers. Och att jag säger tasselloafer istället för ”tofsloafer”, eftersom det senare helt enkelt inte är ett etablerat begrepp (knappt tusen träffar på googel). Och dessutom, som du påpekar, låter det inte riktigt klokt.

        Beträffande manschett-manschettknapp har jag redan kapitulerat. Det var en intern grej som jag tog med mig hit av bara farten, det skulle inte ha skett. Men är lite fundersam över hur mycket energi folk tycker det är värt att lägga på detta faktum.

        Och jag håller med dig om att svenskan är ett rikt språk som är till för att användas. Men det finns också en funktion i att kalla importerade företeelser på dess modersmål fram tills ett etablerat inhemskt ord har etablerats.

        Nu, däremot. Är diskussionen avslutad. Överträdelse beivras.

      • IngNilsson skriver:

        Bäste Mats,
        Jag kände igen en företeelse i ditt bruk av egenhändigt etablerade avkortningar som ”klubban”, som jag inte riktigt kan placera eller för den delen fullständigt trivas med. Jag har noterat samma sak på ett tobaksforum där jag imellanåt är aktiv och där var det ett par personer som insisterade på att kalla cigarr för ”garre”. Rent semantiskt tycker det senare fallet är lika lätt eller svårt att uttala som ursprungsordet, varvid anledningen till bruket torde vara en annan. Hos vänner och bekanta har jag även uppfattat en tendens att ändra förnamnen på snarligt sätt: Per blir Pelle, Roger blir Rogge et cetera. Mig ter det sig inte som en språklig förenkling i detta fall heller. Eftersom det är relativt vedertaget att nämna clubblazer för blazer rätt och slätt, tycker jag det är anmärkningsvärt att du valt att korta av ordet till ”klubban”. Det skulle vara intressant att höra en motivation eller rent av en hypotes till varför man väljer en dylik formulering även i andra avkortningsvurmande sammanhang.
        Cheers och trevlig söndag tillönskas alla och envar!

    • Lord Sidcup skriver:

      Nej, Alistair, viktiga språkfrågor handlar ju om vexillologisk etymologi. 😛

      • Alistair skriver:

        -Hahahaha, ditt minne är det inget fel på!
        Och mycket riktigt, vexillologi och vexillologisk etymoligi kan utan tvivel hänföras till ”WRM”. 😀

        MVH
        ~Alistair

      • Alistair skriver:

        …”etymologi”

  8. Gabriel skriver:

    Åter till bilden. Har inte följt bloggen så noggrant men kostymen W.W. Chan är jag intresserad av. Har du sytt upp den i Hong Kong, så vitt jag vet kommer de väl inte till Sverige/Europa överhuvudtaget? Mer bilder och info skulle uppskattas. Även pris är av intresse om du vill dela med dig.

    • Gussie skriver:

      Nej vad jag vet så beger sig inte WW Chan till Europa. Jag sydde upp den i Shanghai och har skrivit ett generellt inlägg om mitt besök där (https://thedronesclub.nu/2012/03/16/shopping-i-shanghai/). Har utlovat ett längre inlägg om WW Chan och det kommer. Priserna i Shanghai (det sägs vara ungefär 10% dyrare i HK) börjar på RMB6900 och de erbjuder bara tyger ifrån respekterade europeiska tillverkare.

  9. Göran skriver:

    Är inte kavajen till vänster för stor? Gussie ser ut att drunka i den?
    Samt skjortan till höger ser för stor ut, med lite uthäng runt magen typ Bill Gates http://en.wikipedia.org/wki/File:Bilgates.jpg

    • Mats Flördeg skriver:

      Gussies kostym är skräddarsydd(ja, bespoke) av W.W. Chan, som är väl ansedda. Så där talar du nog helt enkelt i nattmössan

      Min skjorta är mycket riktigt ”jermyn street fitt”, vilket är den normala brittiska ”skjortbredden”. Har oftast tajtare skjortor, i synnerhet när jag bär kostym, men i avslappnade sammanhang med vår/sommar-outfit föredrar jag lite rymligare skjortor. Blir svalare.

      • Göran skriver:

        Låt den vara skräddarsydd, den ser ändå förstora ut på bilden, ser väldig lång och stor över midjan. Kan också bara vara bilden.

        BTW Tack för en bra sida!

      • Mats Flördeg skriver:

        Poäng med skräddarsytt är att det anpassas efter den enskilda bäraren. Det är sådär en klassisk kostym sitter.

        Kul att du tycker om sidan.

      • Lord Sidcup skriver:

        Göran: Längden på kostymer kan variera avsevärt. När det gäller midjan, så handlar det antagligen om att vi mer och mer har vant oss vid ett smalare mode i det här landet. Klassiska kostymer har en del utrymme och en rakare form.

  10. Andreas skriver:

    ”Klassiska kostymer har en hel del utrymme och en rakare form”

    Mycket komiskt då detta skulle innebära att kostymens silhuett inte skulle påverkats genom årens lopp. Det är som att säga att 8cm slipsbredd är ”klassiskt”…Var då de 6cm breda 60-tals slipsarna som bars till den mörka kostymen inte klassiska eller de 10cm breda slipsar som dominerade större delen av 80/90-talet. Det har förekommit alla sorters passformer och det är inte frågan om vad som är mer klassiskt än det andra utan om vad du som bärare trivs bäst i och föredrar.

    Visst är inte dagens smala kostymmode någon genomsnittlig bild av hur kostymidealet sett ut men många skribenter här verkar tro att silhuetten på kostymer under 80 och 90-talet som var raka motsatsen till dagens ideal är det ”klassiska”

    Att påstå att allt som är skräddarsytt är perfekt i passformen är ju ganska naivt då alla skräddares stil är olika men framför allt att hela konceptet med skräddarsytt är att kunden skall få som han vill och ber han om en vidare/rakare silhuett så får han det. Sen att kostymen är anpassad efter hans mått i axlar, ärmar m.m tvivlar jag inte på.

    Sciamat anpassar sina mått efter bäraren men de sitter vanligtvis betydligt smalare än denna kostym och likaså gör medparten av Saville Row.

    Jag respekterar de som gillar en rakare/rymligare passform men jag själv anser det betydligt mer smickrande med en smal (utan att för den delen vara tight) silhuett. Tycker det t ex ställer betydligt högre krav på skräddaren om han klarar av att sy en smal kostym som följer bärarens kropp och midja utan att för den delen begränsa friheten.

    Att sy en rymlig kostym och få den att falla snyggt är långt ifrån lika svårt.

    • Alistair skriver:

      -Hear, hear!

      MVH
      ~Alistair

    • Gussie skriver:

      Jag håller med om kavajen ser vid ut på bilden och om den vore så vid ”i verkligheten” skulle jag sy om den. Jag får helt enkelt ta några bilder till vid annat tillfälle så ni får en bättre bild. 🙂

      • Andreas skriver:

        Jag tvivlar inte på att resultatet är bra. Tycker bara det är förhållningssättet till bespoke som några i kommentarsfältet hade som kändes lite haltande. Bespoke handlar endast om perfekt passform i ett enda avseende: Kundens!

        Det finns ingen hemlig guide till hur en kostym skall sitta som alla skräddare känner till och vi som kunder endast kan uppnå genom att sy upp det hos dem.

        Ser fram emot fler bilder på kostymen då jag hört mycket gott om WW Chan och absolut vore intresserad av att testa hans tjänster någon gång.

    • Lord Sidcup skriver:

      ”Visst är inte dagens smala kostymmode någon genomsnittlig bild av hur kostymidealet sett ut…”

      Precis det var det jag menade. Jag skulle vilja påstå att dagens slimmade modeller representerar ett ganska extremt ideal i kostymväg, även om liknande modetrender funnits förr.

      ”Jag respekterar de som gillar en rakare/rymligare passform men jag själv anser det betydligt mer smickrande med en smal (utan att för den delen vara tight) silhuett.”

      Jag instämmer till fullo i detta.

      Att bilden i fråga ger en dålig representation av kostymen, konstaterade vi för övrigt för två dagar sedan, i samband med Lulus kommentar högre upp.

      • Andreas skriver:

        Helt rätt. Jag är övertygad om att dagens kostymsilhuett ligger väldigt extremt i form av längd och bredd men samtidigt så blir jag så trött när folk vill ha breda kostymbyxor bara för att det skall vara mer klassiskt…Gillar man breda kostymbyxor så skall man ha breda kostymbyxor men man behöver inte gömma sig bakom vad som eventuellt är mest gångbart på sikt.

        En byxlängd som faller med minimalt bryt mot skon är något jag föredrar och tror jag alltid kommer föredra. Må hända att jag präglats av modet men det kan också handla om min personliga smak. Det betyder inte att jag kommer bära Thom Browne-korta byxor men inte heller helt plötsligt välja byxor som går till klacken på skon.

        Bredden på byxorna och vidden på kavajen kommer definitivt ändra sig då ben och midjemått varierar sig och som tur är går det ofta att korrigera åt bägge håll.

      • Lord Sidcup skriver:

        Min poäng med det ursprungliga inlägget var alltså bara att man inte ska låta sig luras att dagens mode är en tidlös standard, något jag tror att vi är överens om. Det låg inget normativt i valet av ordet ”klassisk”.

        Själv föredrar jag tajt kavaj och bredare byxor. Det har inget att göra med vad som är traditionellt och klassiskt i kostymmode. Jag har helt enkelt smala ben och förhållandevis breda axlar. Byxor med rak form fyller ut, samtidigt som en intagen midja ger den klassiska X-formen: på mig – inte klassisk form på kostymen!

    • Algy skriver:

      Korrekt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s