Eftermiddagskaffe

Eftermiddagen avrundades oväntat med en kopp turkiskt espressokaffe, kokt i kopparpanna då en kollega haft den goda smaken att ta med sig koppar, panna och kaffe till jobbet. Kopparna, trevliga rostfria thermosvarianter tillverkade i Italien. Små saker i vardagen kan verkligen höja stämningen.

Annonser
Det här inlägget postades i Stil. Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till Eftermiddagskaffe

  1. Lord Sidcup skriver:

    Smaskigt! Man måste säga att det är skönt att den gamla goda svenska kaffekulturen fått sig ett lyft, det senaste årtiondet. Förr var det med eller utan grädde, som gällde. Nu för tiden finns det caffè latte, latte macchiato, caffè macchiato, espresso, turkiskt kaffe, Irish coffee, caffè mocha, kaffe frappé och Starbucks är på väg in med sitt jätteförråd av smaker och kombinationer.

    Och så säger de att multikultur skulle vara roten till allt ont!

    • Mycroft skriver:

      Visserligen, dock irriterar det mig lite när det känns som man knappt kan få en helt vanlig kopp kaffe längre, vilket trots allt är det jag dricker överlägset mest av (tätt följt av espresso). Och allt för ofta är det något trött bryggkaffe från Gevalia som har stått på värmeplatta hela dagen.

    • Farbror Blå skriver:

      Jag tror att Lord Sidcup sammanblandar multikultur med masskultur.

  2. SL skriver:

    Starbuck är inte kaffe!
    Det är smaksatt kaffe på 0,75l tillsammans
    med en jättemuffins som kan agera substitut för en hel måltid. Dessutom sitter folk i flera timmar där och dricker sitt s k kaffe.
    Näe, tacka vet jag italiensk kaffekultur. En bra
    espresso på stående fot och sedan är det dax att gå.

    Ps: kopparna känns igen men finns inte kvar då det inte var goda att dricka ur. Ska vara tjockt porslin till espresso.

  3. nostalgikern skriver:

    Min fonetiklektor brukade ha med sig en liknande kopp och en termos till föreläsningarna. Han sa vid något tillfälle att ”det gäller att hålla koffeinhalten på en hög och angenäm nivå.” Det rådet har jag nogsamt följt sedan dess.

  4. sjukopparkaffe skriver:

    Personligen är jag mest förtjust i vanligt kaffe utan vare sig socker eller grädde. Dagens bästa kopp är nog den på sängkanten innan det är dags att krypa ner under täcket. Att kaffe skulle vara uppiggande är inget jag märker av.

  5. Mästaren skriver:

    Jag gillar Starbucks – speciellt efter en tid i Asien. Att med en just bryggkaffe(Slår Gevalia och löfbergs, om än inte Arvid Nordquist och Zoegas , varje dag) sätta sig i en lugn oh skön soffa eller fåtölj i en lugn omgivning, stänga ute det hektiska tempot, spisa lite jazz till kaffet, slår mycket. Tack Starbucks!!! Nej jag jobbar inte där har inget vinstintresse alls. Bara ett intresse att ha det skönt med en god kopp kaffe.

  6. Gustav H skriver:

    Jag trodde en riktig drönare dricker te!

  7. Lord sidcup skriver:

    Man ska dricka det kaffe man tycker är gott, på det sätt man tycker är bäst själv.

    Om man inte tycker om kaffe, eller ett visst kaffe, så låter man bli.

    /Spode

  8. Fred skriver:

    Egentligen är väl det bästa med den utvecklade kaffekulturen att vi svenskar har börjat bry oss om vad vi dricker. I båten vill jag ha kokkaffe, gärna förstärkt. Hemma nymalet i pressokanna och på stan en cortado. Räknar inte hinkarna med bryggkaffe på jobbet.

    • Lord Sidcup skriver:

      Det mest positiva tycker jag är att det nu för tiden är okej att tycka om olika sorters kaffe, diskutera olika sorters vin eller varför inte att intressera sig för traditionell klädkultur.

      Sverige har lidit av mindervärdeskomplex och jantelag alltför länge. För tio år sedan var det folklighetsfascism som gällde och idealet tycktes vara ”Loket” Olsson.

      I dag kan ”vanligt” folk sitta och diskutera cabernet sauvignon och espresso vs cafè americana. ”Folkbildning” kallar jag det. Det är upplyftande, men får givetvis inte leda till onödigt snobberi. Då är vi tillbaks på ruta ett.

  9. Dandy skriver:

    Har kommit fram till att färskmalet franskrost [-personlig preferens] till presson är det bästa. No fuss, maximum taste and aroma. Allt ligger egentligen i kvaliteten på och rostningen av bönan i fråga, snarare än muggens storlek, kemikaliesmaksättare och roliga skumformationer i koppen. Ovan publicerad bild såg ut att bjuda på en trevlig stund med härlig doft (?). Lyx, jämfört med det gift som rinner ur kaffemaskiner som tillhandahålls på de flesta större kontor.

    Nu har jag i.o.f.s. aldrig varit en stor kaffedrickare, så min ‘street cred’ på den fronten går väl att fnysa åt. Men de dagar då man tar sig en kopp [och då talar vi om kopp, inte mugg eller pint], möjligen två om sällskapet är gott – så är det en småmysig liten upplevelse. Det där med att springa runt med jumbomuggen i högsta hugg i jakt på brunt, smaksatt diskvatten och vara hög som en hattifnatt på uppåtjack förstår jag inte riktigt. 😐 Det skall väl vara en njutning? Å andra sidan är njutning något högst subjektivt… Har ju själv fortfarande en absurt romantisk förkärlek för den mörka, kraftiga drycken som utvinns ur den klassiska mokabryggaren; sådär vid brunchtid en lördag på en sval terrass någonstans i den lugnare skuggsidan av katedralen i Florens. Vad man upplever som ”gott” är starkt förknippat med positiva minnen och upplevelser. Be it at Starbucks or an obscure private terrace in Firenze…

  10. Intresset och medvetenheten för bra kaffe har ökat exponentiellt i Sverige de senaste 10 åren.

    Det som fångat mitt, och många andras, intresse är råvaran. Dessvärre ägnar sig de flesta odlare, rosterier, kaféer och baristor åt att förstöra en fantastisk produkt som har större potential än vin vad gäller smakrikedom.

    Vi har i Sverige (och Norden) begåvats med rosterier och kaféer som tagit kaffet till en ny nivå. Den som är nyfiken på kaffe och intresserad av bönans fulla potential kan besöka bloggen Nordic Coffee Culture (http://nordiccoffeeculture.com/).

    Främst kan jag rekommendera deras ”7 steg mot bättre kaffe”: http://nordiccoffeeculture.com/7-steps-to-better-coffee/.

    Lägg där till:
    * Köp inte kaffe från din matvarubutik utan från rosterier som Johan&Nyström, Drop Coffee, da Matteo, Solberg&Hansen, Lilla kafferosteriet, The Coffee Collective, mfl. De gör i stort sett uteslutande kaffe som är odlat, processat och rostat för att få fram kaffebönans smak och smaker som uppstår av undermålig processning och för hårt rostat.
    * Testa gärna olika bryggmetoder. Droppkaffe, Aeropress och Presskanna passar extra bra hemmavid. Glöm espressomaskinen hemma om du inte vill lägga minst 7000 kr på maskin och kvarn, samt investera tid i att förfina din teknik..
    * Skippa mjölken. Förstör inte god mjölk genom att hälla kaffe i den…

  11. Björn skriver:

    Oavsett kaffetyp är det viktigaste att det är färskbryggt, följt av att bönorna är färska, av god kvalitet samt nyligen malda.

    Starbucks betyder för kaffekulturen vad McDonalds inneburit för gastronomin. Sedan må man tycka vad man vill om detta.

    • I USA har nog Starbucks betytt mycket för kaffekulturen, till en viss gräns. De har även börjat med ”flag ship stores” där de satsar bredare på kvalité och ursprung. Än så länge finns bara en sådan i Europa. Förhoppningsvis kan det på sikt förändra dagens Starbucks-kaféer som dessvärre levererar dåliga produkuter rakt i genom, sett till råvara och hantverk. Behållningen av Starbucks i Sverige är troligen enbart de kalla kaffedrycker som de har förknippats med. En välgjord och smakrik kopp kaffe är dessvärre det sista som ”standard-Starbucks” leverar idag, men vem vet vad som kan hända framöver:

      http://www.dearcoffeeiloveyou.com/tag/starbucks/

      • Lord Sidcup skriver:

        Före Starbucks var det så gott som omöjligt att få tag på en hyfsad kopp kaffe i USA, på samma sätt som Häagen Dasz och Ben & Jerry’s har gjort det möjligt att få tag på hyfsat god glass. Allt som driver utvecklingen framåt, och ökar diversifieringen, är bra.

  12. Archibald skriver:

    Jag tycker ofta sammanhanget och tillfället är lika avgörande istället, för att bara se till kaffet i sig.

    På samma sätt som jag visst kan känna en riktigt god smaknyans i kaffet av kollegans nymalda bönor som nödvändigtvis måste ha passerat fladdermustarmar och rostats endast över eldad jakspillning, när den lilla byns bronskyrkklocka slår 13 slag klockan 12, sedan handpressats genom sidenmembran… You get the point. Så kan jag också riktigt njuta av en skvätt gevaliablask(?) Ur en pappmugg från McDoalds på en solig parkbänk.

    Eller, för den delen becket som över trangialåga reducerats lite för länge i min aluminiumpanna på kalfjället, avnjutet ur en uppvikt odiskad plastkåsa.

    Jag gillar ibland ett glas kall öl, men känner att det lika gärna kan komma ur en aluminiumburk från Ica, som bryggt av fulla belgiska munkar med smaktoner av smågodis, speciell humle och… Jag tycker om whisky, men vattnet till kan komma ut kranan, och måste nte ha tappats från samma källa som det vatten spriten baserats på.

    Precis som inför all annan kvalitetsdiskussion tycker jag det i slutändan är den egna upplevelsen som avgör.

    Sen kommer medlen som krävs för att att uppnå känslan troligtvis att förändras med tiden och graden man väljer att nörda in på området.

    • IngNilsson skriver:

      Var och en kan vara inkörd på sitt eget beroende och orera om det vitt och brett. Det är när man börjar ställa krav på omgivningen att höja sig till samma sublima nivå man själv tycker sig ha som man passerar gränsen för snobbism.
      Det sagt, finner jag ingen anledning att hymla med min faiblesse för just presskaffe. En levermaskin på kontoret och en dubbelkokare med PID-regulator hemma ser till att jag aldrig behöver bli utan en rekorderlig kopp kaffe. Att fordra att andra skall anamma ens egen hobby för den egna personliga trevnaden är hutlöst och pinsamt om det nu handlar om öl, whisky, te eller kaffe.
      Cheers!

    • Björn skriver:

      Även om för mig uselt pappmuggskaffe inte blir njutbart ens på en solig parkbänk, delar jag din åsikt att omständigheterna är av stor betydelse. Något av det trevligaste som finns i fråga om kaffeupplevelse är ju ett besök i ett klassiskt wienerskt kaffehus, med för svenskar så exotiska ingredienser som bordsservering, stilfull inredning samt magnifika bakverk och ”Mehlspeisen”, som de typiska österrikiska söta rätterna kallas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s