Smokingboots…


En läsare postade en länk bland kommentarerna till ett föregående inlägg. Efter lite planlöst flanerande i butikens sortiment, kunde jag inte låta bli att fastna för dessa lackskor, och tanken på att ha dem till smoking. Byxbenen mjukt vilande på lästen i höjd med det nedre snörhålet. Allt tillsammans med den grovstickade svarta fluga jag förärades tidigare i år.

Det bereds alldeles för få tillfällen att bära smoking i vardagen. Kanske skulle man återinföra den som obligatorisk stass vid middagsbordet? Tänk bara vilka massiva vinster landes alla kemtvättinrättningar skulle göra med all Stroganoff och Spagetti Bolognese spilld på kavajslagen?

…Ackompanjerat av äldre toner från Coldplay

Hör resten av albumet här.

Annonser
Det här inlägget postades i Stil och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Smokingboots…

  1. Lord Sidcup skriver:

    Inte illa valt! Jag tycker dock att man ska uppgradera vardagsmaten, från bolognese, först – innan man uppgraderar vardagsklädseln. Insidan är (faktiskt) viktigare än utsidan.

    Frack var dessutom, den ursprungliga, middagsklädseln. Smoking var mer till för glada vänners lag – vilket är varför den fortfarande betraktas som mindre formell och direkt vulgär som bröllopsklädsel.

  2. Mats Flördeg skriver:

    Jag fastnade inte alls for bootsen. En blandning av två allt för olika skotyper. Men det är naturligtvis bara min högst personliga åsikt.

    Däremot är jag helt och fullständigt enig med dig om att smokingen behöver en renässans. För 40 år sedan var smokingen standardklädseln för alla middagsbjudningar. Om det inte var extra formellt förstås, då det var frack som gällde. Kostymen var i stort en klädsel för dagen, för arbetet, och smokingen för kvällen.

    Nu har det på de flesta håll blivit så att kavaj med udda byxor har blivit arbetskläderna och kostymen har blivit aftondressen. Smokingen i sin tur är nästan mer ovanlig än fracken, eftersom formalitetsnivån mellan frack och mörk kostym har blivit så smal att smokingen sällan ses som påkallat.

    Jag kan i och för sig leva med detta. Men vad jag är genuint orolig för är hur bilden ser ut om ytterligare 40 år.

    • Lord Sidcup skriver:

      Från frack (för 80 år sedan) till smoking (för 40 år sedan) till kostym (nu) till uddakavaj (snart) till mysbyxor och huvtröja (om 40 år). Fast frågan är om internet inte har lett till en viss renässans för smak och etikett. Svenskarna är faktiskt mer måna om sådana saker nu än för tio år sedan, när folklighetsfascismen , i mitt tycke, stod på sin höjdpunkt.

      Smoking och frack görs mer tillgängliga av billiga tjänster som Suitopia och Anysuit; och vad än Magdalena Ribbing tycker i frågan så anser jag nog att vurmen för frockcoaten är ett tecken på att människor intresserar sig för mer formell klädsel. Man kunde sannolikt höra samma saker sägas om jacketten för femtio år sedan. Till och med plastrongen har fått sig ett uppsving, helt enkelt därför att informationen om dessa saker nu finns tillgänglig.

      Det är precis här som Drönarklubben och liknande sidor gör en stor insats. Människor har helt enkelt inte velat använda dessa plagg därför att de är osäkra på HUR de ska användas. Internetsidor om etikett, vett, tradition och smak har en avgörande roll för att den borgerliga etiketten ska leva vidare, och inte drunkna i tillfälliga modenycker, introducerade av kändisar och självutnämnda modegurus.

      Firefox rättstavningsfunktion vill ändra ”folklighetsfascismen” till ”samfällighetsskogen”. Jag baxnar.

      /Spode

  3. Antianti skriver:

    Kära Drönare.

    Er sida och vision om att förbättra klädsmaken i samhället ser jag mycket positivt på.
    Men på samma sätt som att det är viktigt att försöka hålla en vårdad nivå med sina kläder anser jag att det är lika viktigt att försöka hålla samma nivå på ens livsstil i övrigt.
    Att bara klä sig ordentligt är bara en av pusselbitarna.
    Det jag har reagerat på är de förekommande länkningarna till diverse Coldplay-låtar. Det är kanske lite att dra min liknelse till överdrift, men det hade lika bra kunnat vara ”sean banan”.

    Jag har kanske lite överdrivna förväntningar på er, men jag ser er här på drones club som den goda smakens fackelbärare. Så istället för Coldplay, varför inte rekommendera något bra klassiskt verk eller någon jazzlåt?

    // Anti

    • Gussie skriver:

      Well, Wooster lyssnade på sin tids populärmusik mycket till Jeeves olycka. Varför skulle man inte kunna göra det idag?
      Om du vill påstå att Coldplay är dålig smak bör du framföra ett annat argument än att det är nytt.

      • Lord Sidcup skriver:

        Instämmer! Som jag påpekade för herr Wasp för ett tag sedan, så är det här inte The Aunt Agatha Club. Strömmen flyter sakta, men dock framåt.

        Jag är inte något fan av Coldplay, men jämförelsen med mannen som inte kan uttala sitt förnamn korrekt är absurd.

      • antianti skriver:

        Ja. det var kanske en lite väl extrem liknelse.
        men jag att ogillar det för att det är nytt var inte riktigt min åsikt.
        snarare att jag tycker det är kommersiell dussinmusik.

        Poängen jag försöker föra är att jag ser den här bloggen som ett föredömme för god smak. Vist har väll artikelförfattarna på sig jeans och t-shirt då och då. ( inget jag vet. utan bara ren spekulation för att förklara min poäng). Men det är inte sådana bilder och artiklar ni skriver om.

        Men givetvis. Omni endast vill beröra stilfrågorna med störra djup så är det en annan femma.

      • Archibald skriver:

        Tyvärr kommer musik aldrig att vara finare, eller på något sätt bättre för att den är mindre känd. På samma sett som jag aldrig kommer att kunna förstå mig på dem som avfärdar musik, för att den gillas av många. Även om det ständigt kommer att finnas en grupp som krampaktigt klamrar sig fast vid den inställningen.

        ”Hardcorefans”, eller andra enligt sig själva renläriga, som av princip börjar förakta exempelvis en artist de hyllat, för att denne gjort något som anses ”kommersiellt” eller ”main stream”. Drönarskap och dandyism bottnar i mina ögon i att lyssna på, bära eller göra det man föredrar, av just den enkla anledningen.

        Varesig det under förra seklet handlade om att lyssna på Irving Berlin, bära hög hatt, plastrong och svart nagellack eller att i dagsläget föredra andra artister som inte anses tillräckligt kvalitativa, så kommer aldrig det ”djuplodande” att bottna i namnet på etiketten, utan alltid i orsakerna bakom och inställningen till det valda.

      • antianti skriver:

        Men givetvis. Om sidan bara ska beröra kläder och stil med djup så är det Ås en annan femma.

        Ang rollspels aspekten, så kan jag inte riktigt hålla med. En god middag och kanske något av mozart passar aldelse utmärkt. Åsikten om hurvida man är lillgammal för att uppskatta annat än vad som spelas på radio lämnar jag därhän.

    • Nocturne skriver:

      Jag gillar i och för sig både klassiskt och en hel del jazz. Jag är heller inte överförtjust i Coldplay. Någonstans måste man emellertid dra gränsen för hur lillgammal man kan vara. Att sitta hemma på schäslongen och sippa whiskey till Wagner, iförd rökrock, gör dig inte till en gentleman (snarare en sorts gentlemannalajvare).

      Den typ av musik Archibald länkar till hör oftast till den mer kvalitativa sortens popmusik. Depeche mode, Kraftwerk och Ladytron är några exempel på moderna klassiker vi sett på bloggen. klassiker som aldrig kan spelas för ofta.

  4. Mats Flördeg skriver:

    När vi ändå är inne på lackskor. Jag har hört att C&J inte använder en plasthinna för att skapa sina lackskor, utan någon form av skalbagge. Någon som kan bekräfta/dementera dessa rykten?

    Lord Sidcup: Det är faktiskt felaktigt att säga att smokingen för 40 år sedan fyllde samma funktion som fracken gjorde för 80 år sedan. Fracken var en högtidsdräkt även för 80 år sedan, skillnaden var kanske att man då ansåg att något fler tillfällen kvalificerades som högtider. Men att man använde den vid enkla middagsbjudningar vid veckoslutet – som man ännu för 40 år sedan nyttjade smoking – stämmer faktiskt inte.

    För övrigt, ang videon du postade: bär Wooster en väst med kavajslag? Och där till kavajslag endast på en brösthalvan? What’s up with that?

    • Lord Sidcup skriver:

      Fracken var, för länge sedan (och i överklassen – inte i medelklassen) standardplagget vid middagar generellt (låt gå att det kanske egentligen var mer än 80 år sedan). Den ersattes sedan av den mer informella smokingen. Men det är helt korrekt att det inte är lika allmänt spritt.

      Angående videon, så har han kavajslag på bägge sidor, det är ljussättningen som gör att den vänstra syns sämre.

      • Mats Flördeg skriver:

        Tror vi förstår varandra om fracken.

        Tittade faktiskt bara på stillbilden som illustrerade videon. Du hade rätt, det var en synvilla. Men fortfarande, västar med kavajslag…. ett rätt obekant fenomen för min del.

      • Lord Sidcup skriver:

        Ja, inte är det vackert, får man säga. Anysuit erbjuder visst västar med sjalkrage och har ett antal smaklösa exempelbilder. Jag har också sett ett antal silkiga exemplar på nätet, med små, rundade slag, men det är inget jag funderat på att inhandla, direkt.

    • Gussie skriver:

      Inget fel på västar med slag. Personligen tycker jag det är bra inte minst när man ibland plockar av sig kavajen. Ger klädseln en fortsatt rikedom.

      • Mats Flördeg skriver:

        Problemet, som jag spontant ser det, är att det riskerar att ge intryck en ärmlös kavaj, snarare än en väst(med slag). Speciellt när västen är dubbelknäppt(sic), som här.

  5. Mästaren skriver:

    Håller med herr Flördeg angåede skorna.
    Istället för att yvas över hur dåligt folk klär sig och allt utarmas.
    Bjud själva in till de fester ni vill ha, för frack och smoking är ju just det festklädsel.
    gör det lite gammaldags med injudan med klädkod.
    Cocktailparty med ”Black Tie” som klädkod kan ju vara en bra och intresant början.
    Trevlig helg.

    • Fläderblom skriver:

      Lackkängor till frack eller smoking är traditionellt, snyggt och ovanligt. Följaktligen tilltalar det mig.

      @Mästaren: Om cocktailpartyt är i Sverige och har svensktalande gäster tycker jag att klädkoden skall vara aftondräkt eller smoking.

      På förekommen anledning:
      Det plagg som i Storbritannien heter dinner jacket och i Förenta staterna kallas tuxedo heter på svenska smoking, uttalat med långt å ([små:king] med hemgjord fonetisk skrift). Detta uttal etablerades i en tid då kunskaper i engelska inte var lika vanliga som i dag och härrör från rökrocken, the smoking jacket, smokingens urfader. Ordet smoking i betydelsen svart kavaj med sidenslag för aftonbruk finns inte på engelska (däremot på bland annat franska, le smoking, och tyska ,der Smoking, båda uttalade enligt respektive språks egna uttalsregler). Det finns därför ingen anledning att uttala det på engelska.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s