Skyldig tills motsatsen bevisats

Rött och välputsat ligger det på katedern, eller?

Jag har viss erfarenhet från skolvärlden, och har för vana att då och då ventilera åsikter om ämnet här i bloggen. Mest för att motverka myter och galna, alltför vanligt förekommande inställningar som att alla som gått i skolan, tvärsäkert kan uttala sig om läraryrket.

Läs Johan Kants blogginlägg och publicerade läsarbrev, och tänk efter om det är den här tillvaron ni förväntar er ska bidra till er barns utbildning och påverka vardagen i skolan.

Det handlar inte om politik, utan om logik och sunt förnuft. Jag värdesätter insikt om och kunskap på dessa områden. Kunskap vars frånvaro aldrig någonsin kommer kunna kompenseras ens av den mest välskräddade kostym.

Annonser
Det här inlägget postades i Reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

60 kommentarer till Skyldig tills motsatsen bevisats

  1. Ing. Nilsson skriver:

    Archibald,

    även jag har med stigande häpnad noterat hur skolsystemet håller på att haverera fullständigt och hur kompetenta och motiverade lärare nöts ner genom överbelastning av ting som en lärare, mig veterligen inte borde tvingas ägna sig åt.
    Jag tror att en stor del i orsaken till denna misär är att finna i kommunaliseringen av skolan som Hr. Persson genomförde som utbildningsminister, men utan lokala kommunpolitiker som efter eget godtycke kunde börja montera ner och finanisera andra verksamheter med den skola de övertog från staten. Detta är långt ifrån partipolitik utan man plockade friskt från den välfyllda portemonän både från höger och vänster. Vidare hjälpe säkert inte att det fanns ett jante-lagsinspirerat egenvärde i att få ner de ”höga” lärarlönerna eftersom det ansågs att de inte jobbade fulla dagar samt hade fläskiga semestrar på skattebetalarnas bekostnad.
    Detta ledde till att karaktären på sökanden till lärarutbildningarna långsamt ändrades och ser jag själv tillbaka på min grundskoleklass tvingas jag konstatera att de som sökte sig till pedagogiska utbildningar inte direkt var de som då utmärkte sig i att kunna räkna, läsa eller skriva korrekt och än mindre förklara saker på ett adekvat sätt. Detta är beklagligt för den generation som dessa förvisso trevliga damer skulle bilda, men uppenbarligen såg de som väl hade dessa färdigheter att läraryrket inte skulle leda till den typ av verksamt liv som de önskade sig.
    Den effekt som detta gav fortplantar sig nu även till universitet och högskola och det är inte särskilt märkligt att Sverige inte längre spelar i den högre divisionen vad utbildning beträffar.
    Vad lösningen skulle kunna vara är jag inte kapabel att svara på, men jag gissar att ett förstatligande samt en fet pengasäck till alla delar i utbildningsektorn i alla fall är ett steg på vägen. Emellertid skulle det nog betyda en höjd skattenivå och frågan är om svensken vill betala detta. Många plebejer ser ingen nytta i en sådan manöver medan patrisierna skickar sina ungar till välrenommerade läroverk och -anstalter och är inte heller så intresserade av att dra något lass för någon annan eftersom de behöver slantarna till de dyra privatskolorna.
    Jag tror att det som fordras är politiskt kurage, men har på intet sätt någon illusion om att de folkvalda besitter detta i någon större omfattning.
    Även om Excellens Björklund försöker trolla med semantik och göra soppa på en spik lär de flesta tycka att soppan har en ytterst fadd smak och de ungar som tvingas nära sig på densamma kommer att bli förbannat taniga. Faktum är att jag utan tvekan skulle lägga en röst på den politiker oavsett färg som utan egenintresse vågar rensa upp i jungeln (och det gäller även vår bisarrt stora riksdag med röstboskap och partipiskor).
    Under tiden gör jag det bästa av situationen och ser till att min egen avkomma får en rekorderlig utbildning men det är synd och skam att det inte är tillgängligt för alla.

    Cheers!

    • Archibald skriver:

      Rörande engagemang ingenjörn. Det kommer precis som du säger krävar en rejäl skopa mod och jävlaranamma, men framförallt kunskap hos beslutsfattare för att få ordning på eländet.

      Visst ska det ställas krav på en yrkeskår, men inte på det vis man gör idag. En värdelös lärare, för det finns mänder av dessa, kan år ut och år in hålla sina dåliga lektioner utan påföljder. Jag såg mängder av dessa på universitetet. Skrämmande exempel på ointelligens i personligheter, som sist av allt borde arbeta med att undervisa.

      Rådande missförhållanden i skolvärlden drabbar tyvärr dem som verkligen bryr sig om sitt yrke, eleverna och undervisningskvalitén.

      Det är dessa senare individer som sliter, för att förgäves tillgodose krav från Läroplander, skolledningar, elever och inte minst dessas familjer. De förstnämnda, dåliga lärarna, bryr sig sällan och klarar sig paradoxalt nog ofta undan med en axelryckning.

      Lärare har en civilingenjörsutbildning i undervisning, men har generellt en generande, pinsamt usel lön, utan direkta utvecklingsmöjligheter. Det skall ställas krav på deras kompetens, men kraven ska ställas på det de utbildats för, att undervisa, inspirera och entusiasmera. Sedan skall lön ges för mödan.

      Tyvärr händer inte detta, och dessa hängivna kompetenser flyr skolvärlden. Kvar blir de falsettskrikande våp till lärare, som inte för en sekund förtjänat varken elevernas respekt, eller ens den kassa lön de uppbär.

      • Ing. Nilsson skriver:

        Instämmer till fullo. När jag funderar ett varv till på saken, kan jag inte helt förkasta tanken att det vi nu ser är ett resultat av en mer eller mindre medveten kampanj från socialisternas sida att söka socialt egalisera samhället där den forna strukturen med högutbildade lokala by-notabler som lärare, präster, läkare, advokater, fabrikörer, bankirer och hantverksmästare med alla medel skulle bekämpas. Skulle detta vara riktigt får man tillstå att man lyckats tämligen väl eftersom de enda som fortfarande kan bekosta ett redligt leverne är läkare, advokater, fabrikörer och bankirer. Dessa är dock yrkesgrupper där även vuxna är i beroendeställning till och man får förmoda att detta är anledningen till att de inte straffats till skitlöner även dem.

        För övrigt har jag en personlig anekdot om hur en förträfflig lärarinna, som lade vinning vid att ge eleverna en förstklassig utbildning, helt sonika blev sparkad på stående fot. Hon hade,, haft mage att vägra mer än 30 stycken 6-åringar i sin klass eftersom det hade avtalats ett maximum på 28 med skolstiftelsen. Hon var den enda som regelbundet organiserade matematik- och naturvetenskapsmorgonar med engagerade föräldrar som hjälp samt tog eleverna på utflykter för att studera fauna och natur i närområdet. Det brandbrev som jag skrev till skolstiftelsen har tyvärr inte tillgängligt på svenska, men räkna med att det osade svavel. I retroperspektiv var allt dock förgäves och skolans rektor ad interim (€120000 i årinkomst) fick enligt ryktet t.o.m. en bonus för tilltaget.

        Cheers!

      • Archibald skriver:

        Så är det tyvärr ofta. Individer som står upp för elevernas väl, straffas. Lismande och oengagerade personer som glatt har 35 gapande elever i klassrummet, kommer undan då de ofta inte bryr sig ett smack om kaoset de låter råda.

        Står man upp, säger ifrån och ifrågasätter missförhållande, stär man som insändarskribenten sade ofta också helt ensam, utan någon som helst uppbackning från varesig chef eller arbetsgivare.

  2. ole skriver:

    Ja, våra tjänar nog inte på att komunpolitiker utan vett har möjlighet att ta pengar från skoln till att finansiera arenor, vattenland och allehanda skrytbyggen.
    Å andra sidan ser jag ingen mening med att ösa mer pengar på en verksamhet där 40-50% av lönekostnader går till administration och lärare som undervisar 2 dagar/vecka och ägnar mycket av resterande tid till dokumentation.
    Och en dos respekt från elevernas sida hade nog inte skadat heller.

  3. Lulu skriver:

    Ja inte fan tänker jag sätta mina barn i det kommunala skolväsendet, det är en sak som är säker! Hemskolning kanske?

    • Mästaren skriver:

      Strålande – sätt ungarna i en skola som omvandlar mina skattepengar till vinster i privata företag. För det ger ju så mycket bättre undervisning.

    • Sir Galahad skriver:

      Ja, det är en mycket sund inställning. Tyvärr har detta styre gjort hemskolning i praktiken olagligt. Redan nu har ett tiotal familjer emigrerat till Åland där man inte har skolplikt utan läroplikt. En viss skillnad.
      Detta bekymrar mig mycket, har en 4 åring vars utbildning börjar oroa mig.

  4. styggavargen skriver:

    Jo för allt är socialsternas fel….snyggt att bloggen verkligen kan hålla en politisk neutral färg….

    • Lulu skriver:

      Ja det ÄR socialisternas fel.

    • Ing. Nilsson skriver:

      Min uppfattning är att det var en välkontemplerad strategi från vänsterkanten som utmynnade i den räd mot bildningen som kommunaliseringen innebar. När denna var genomförd var högern fullständigt med på noterna och högg in med vänstern som hyenor på det döende skolväsendet. Frågan är om vänstern fortfarande är med på noterna och jag skulle tro att de flesta i bägge lägren nu kommit till insikt, men inte gärna är redo att riskera en elektoral katastrof genom den fläskiga skattehöjning som då skulle bli konsekvensen. Med den bakgrunden är det det fortfarande ganska politiskt neutralt: från höger till vänster har man låtit snålheten bedra visheten och detta är inte partipolitik utan bara imbecillt. Vidare torde detta inte ge några ramaskrin här då vi allt som oftast dryftat de mest fruktansvärda företeelser (som kontrastskjortor) utan att blod och tandagnisslan.
      Cheers!

  5. Mästaren skriver:

    Intresant debatt på ett oväntat ställe, nu blir det politik! Passar inte det så läs andra inlägg!
    Jag citerar kloka ord :
    ”Oavsett vilken pedagogik som ska gälla ska skolan vara likvärdig, oavsett var i Sverige man bor. Så är det inte längre. Kommunaliseringen, 1990-talets nedskärningar av statliga anslag till kommunerna och den fria etableringsrätten har gjort att Skolverket anser att ”likvärdigheten i skolan har minskat dramatiskt sedan 2000”. ”
    ”Vänstern är snabb att pekat ut det fria skolvalet och vinsterna i välfärden som orsaker men kommunaliseringen är en minst lika stor bov i dramat. Den gör att satsningar på lärarkåren inte kan göras nationellt, det är ju upp till varje kommun att besluta om sådant. Den gör att skolans kvalitet är utelämnad till den ena eller andra politiska majoriteten i en enskild kommun. Och inte minst gör den den allmänna skolan svag när den utmanas av privata initiativ i fattiga kommuner i glesbygd och i fattiga områden i storstäder. ”

    Jag delar dessa åsikter till fullo ! Kommunaliseringen av skolan är det dummaste svenska politiker gjort i området skolpolitik. En rättvis utbildning, kryddad med ingenjörens syn på statushöjningen av lärarkåren! Då börjar vi närma oss. En gång i tiden var jag med i samma parti som Majoren Björklund som har en sådan motsättning i sin argumentation att man blir mörkrädd.
    Jag är glad att jag slutade betala in medlemsavgiften!
    Då undrar ni säkert var jag som liberal och f.d. medlem i det f.d. liberala Folkpartiet hittar kloka citat som jag jublar över. Hoppas ni sitter ner : Flamman ! Startad i malmfälten 1906 och en av de rödaste tidningarna i landet. Ja jag är förvånad själv!.

    Ta daa

  6. Archibald skriver:

    Det mest intressanta i nuläget, är i mina ögon inte vem som kastade sand först, utan vem som ska ha kraft och insikt nog att ta ett välriktat första spadtag i återuppbyggandet av ett fungerande skolväsende.

    Någon måsta vara storsint nog att bena ut varför vilka tidigare orsaker lett till dagens situation, utan att på vägen fastna i poänglöst joller om att Vems fel det var hit och dit. Sedan se till att misstagen ogörs, och inte återupprepas.

    • Mästaren skriver:

      Ett av politikens största problem oavsett färg är att de flesta människor som är engagerade har för stor prestige, partimässig och personlig.
      Att stå upp och säga – Nej kommunaliseringen av skolan var ett dåligt grepp och Nej helt fri företagsamhet i skolan kanske inte var direkt lysande. Till det saknar alla politiker jag känner till mod!
      Mandom mod och morske män – finns möjligen i Sverige men tveksamt i riksdagen !

  7. Felix Martinsson skriver:

    Problemet är att politikerna har makten över skolan och utnyttjar den för sina syften. Hela utbildningsväsendet måste privatiseras helt om vi vill ha en bra skola.

  8. Dr. B skriver:

    Jag är sedan länge läsare av denna eminenta blogg, men har ej tidigare kommenterat. Nu kan jag inte längre hålla mig. Eventuellt skrives detta i affekt – jag känner nämligen allt för väl igen bilden som utmålas om lärarnas arbetssituation när jag reflekterar kring mitt eget skrå.

    När jag lästa denna beskrivning av arbetsförhållandena för lärare (som är helt i enlighet med hur jag uppfattat situationen i skolan) slog det mig – byt ut lärare mot läkare (eller för all del sjuksköterskor) och elever mot patienter så är överensstämmelsen med hur stora delar av sjukvården ser ut slående. Exakt samma process pågår här. Jag vet inte längre vem systemet arbetar för, men det är varken de anställda eller brukarna.

    Oavsett vilket sida av det politiska skranket man befinner sig torde detta inte vara en utveckling någon kan uppskatta. Genom att sönderreglera, kringskära och detaljstyra några av samhällets viktigaste yrkeskårer (samt i lärarnas fall förvägra dem den lön som anstår uppgiften) förändrar man som tidigare nämnt sökandeprofilen till det sämre. Vilka vill vi skall fostra och bilda våra barn och sörja för våra sjuka? Givetvis de mest intelligenta, engagerade och drivna individerna som står till buds! Med den rådande utvecklingen kommer det i framtiden inte att vara så. De nuvarande styrmedlen mäter fel parametrar och belönar fel beteenden.

    Det känns hoppfullt att åtminstone några (såsom exempelvis herrarna och damerna som diskuterar här) har fått upp ögonen för hur skolväsendet chanserat och förhoppningsvis kan vi få politiker med modet att vända utvecklingen innan fler samhällsinstitutioner är så eftersatta som skolan har blivit.
    My tuppence worth.

    -Toodles!

  9. Algy skriver:

    Okej, då blir vi lite politiska.

    Friskolereformen och det fria skolvalet är den största katastrof som drabbat utbildningsväsendet i Sverige hittills. Kommunaliseringen var inte bra men ingen kan inbilla mig att staten, i den nyliberala hegemoni som nu råder, hade gått varsammare fram än kommunerna i fråga om att slakta och sälja ut välfärden.
    Sverige har skurit ned på skolan i 20 år – svaret på hur man ska komma tillrätta med det som nedskärningarna orsakat är att sälja ut och privatisera för att ”öka effektiviteten och valfriheten”. Det har istället gjort att den negativa utvecklingen accelererat. När de krympande resurserna och den ökade segregationen gör att resultaten minskar och problemen ökar skyller politiker (främst borgerliga) och media på lärarna och ökar deras arbetsbörda ännu mer med absurda mängder dokumentation och löjliga krav på effektivitet. Detta tömmer den offentliga skolan på personal som istället väljer att gå till friskolor där man ofta får både bättre betalt och lättare elever att handskas med då de har en annan socio-ekonomisk bakgrund och ett större stöd hemma. Att dessa skolor drivs av profithungriga vinstmaximeringsmaskiner till konglomerat med sponsrade läromedel, betygsinflation och (många gånger) avsaknad av kollektivavtal spelar då mindre roll. Hela den här kausala sambandskedjan är en negativ spiral som bara kan brytas om man genomför ett antal åtgärder. Jag tycker att man ska börja med att:
    1) Tillföra stora resurser till den offentliga skolan
    2) Införa ett förbud för vinster i skolan vilket kommer att sätta stopp för ytterligare utarmning av det offentliga
    3) På sikt reformera eller riva upp friskolereformen. Skolan ska drivas av det offentliga, inte av det privata.

    Angående att det skulle vara ”socialisternas fel”: borgerliga (alltså även socialdemokratiska, det partiet har inte varit ett socialistiskt alternativ på många år) politiker har sedan slutet av 1980-talet fört en politik för att minska statens och det offentligas inflytande över den gemensamma välfärden. Målet är oklart, även om det knappast kan vara fråga om en kommande nattväktarstat ens för de yraste hönsen i Stureplanscentern. Snarare en stenhård marknadsekonomi med välfärdsinslag som i Storbritannien. Man har genomfört ett oändligt antal reformer som syftar till detta. Med den borgerliga valsegern 2006 har utvecklingen skyndats på. Under denna tid har skolan i Sverige blivit sämre. Det finns ett samband här, allt hänger ihop.

    //Algernon, gift med en lärare

    • styggavargen skriver:

      Tack, jag orkade inte säga det själv och du gjorde det så bra.

    • Lord Sidcup skriver:

      Pja, man längtar ju verkligen tillbaks till tiden när det fanns en skola, en vårdcentral, ett telebolag, ett TV-bolag, ett radiobolag o.s.v. Jag längtar verkligen tillbaks till tiden då man fick sitta i ett kritvitt väntrum i timmar tills doktorn behagade dyka upp – någon annan stans att gå fanns ju inte – och vänta i dagar på provresultat.

      Löjliga effektivitetskrav och papperarbete har inget med kommunalisering eller privata skolalternativ att göra, utan är ett mode i den offentliga verksamheten sedan lång tid tillbaks. Och inte bara där: Jag läste nyligen en kurs i projektledning, som nästan helt gick ut på hur man genom olika uppföljningsrapporter på vecko- och månadsbasis skulle se till att projektet drevs effektivt. Allt syftade till en tjock slutrapport, som sannolikt kommer att arkiveras och möjligtvis läsas av någon effektivitetsnisse på ekonomiavdelningen.

      Den rationalistiska tron på planer, målstyrning och ständigt pappersarbete har varit på frammarsch länge. Den har aldrig visat sig vara särskilt effektiv eller funktionell, utan bygger på sunt förnuft-tänkande – man bygger upp en plan i huvudet av hur saker och ting borde fungera och sedan tillämpar man den bara. Kritiska argument avfärdas med ”Varför skulle det inte fungera?.

      Det är samma typ av tänkande som ligger bakom hårdare straff, hårdare tag i skolan, hårdare tag mot arbetslösa, kortare arbetstid mot arbetslösheten, förbudet mot hemundervisning och, för all del, socialismen. Tankekonstruktioner ställs mot empiri; kartan ställs mot verkligheten och kartan vinner för att den är enklare att förstå.

      Som gammalt mobbningsoffer finns det ingen angenämare tanke för mig än att elever kan ta sitt pick och pack och dra från skolan som inte gör något åt situationen. Det ska inte vara upp till byråkrater och politiker var vi ska gå i skolan eller exakt hur utbildning, pedagogik o.s.v. ska se ut.

      Argumentet att det är bättre elever som försvinner och att detta drar ner nivån ger jag inget för. De andra eleverna drog ner min nivå i den offentliga skolan – kan någon fly från detta så applåderar jag. Det är för övrigt inte eleverna som är ansvariga för undervisningen.

      • Algy skriver:

        Det har aldrig funnits något förbud mot att byta skola om man exempelvis har blivit utsatt för mobbing eller liknande, oacceptabla former av förtryck. Det vet jag att många gjort även innan friskolereformen et cetera. Att denna möjlighet har blivit större med det fria skolvalet är tyvärr inte ett argument för att ytterligare försämra och segregera skolan. Idag är i princip alla forskare överens om att det fria skolvalet och friskolereformen har varit direkt dåliga för den svenska skolan på många områden, ändå fortsätter vi på den inslagna vägen. Byt spår säger jag.

        ”Pja, man längtar ju verkligen tillbaks till tiden när det fanns en skola, en vårdcentral, ett telebolag, ett TV-bolag, ett radiobolag o.s.v. Jag längtar verkligen tillbaks till tiden då man fick sitta i ett kritvitt väntrum i timmar tills doktorn behagade dyka upp – någon annan stans att gå fanns ju inte – och vänta i dagar på provresultat.”

        Jag skulle tycka att det var mycket bättre med en skola. Jag tycker också att det skulle vara mycket bättre med ett offentligt monopol även gällande primärvård, Stockholms Läns Landsting är ett skrämmande exempel på vad som händer när det slås sönder och vinstintresset gör entré. Även där jag bor, i Göteborg (VG-regionen), har man infört fritt vårdval. Det är helt hopplöst dåligt för alla som inte bor i innerstan, där en absurd mängd vårdcentraler öppnat på en absurt liten yta för att serva människor som behöver vården minst men efterfrågar den mest. För personer utanför centrum, i förorterna eller på landsorten finns däremot ingen valfrihet, bara en allt mer pressad och utarmad offentlig vårdcentral som inte lyckas ”ragga” tillräckligt med patienter för att få den åtråvärda ”vårdpengen”.

        Det värsta är dock inte att den privat drivna vården som bekostas offentligt i sig utan att denna driftsform öppnar för att på sikt göra vården helt privat. Det har skrivits en del intressant i ämnet på gemensamvalfard.se.

        Sedan bör jag tillägga att jag som förälder mer och mer förstår att föräldrar inte alls vet vad som är bäst för sina barn i alla lägen. Jag ser hellre att mina barn ”tvingas” möta andra barn från andra kulturer och bakgrunder i en offentlig skola än att jag ska kunna välja att ”Pelle ska gå med Lisa och Anders i den privata skolan med kulturinriktning för där har alla andra barn också bara kulturintresserade föräldrar från medelklassen. Där behöver de inte träffa Hassan och Krille från Lövgärdet, fast vi bor bor i villaområdet intill deras höghus, det är ju skönt att de slipper det”. Segregering av denna sort bygger murar i samhället, det öppnar också för exempelvis religiösa friskolor och ett på sikt återuppbyggt klassamhälle av den härliga, gamla fina sorten. Sedan har jag givetvis full förståelse för att föräldrar vill fly den sargade offentliga skolan för att barnen ska få en adekvat utbildning, det man måste förstå är att denna mekanism precis som liknande mekanismer i andra sektorer är en konsekvens av att svenska politiker ägnat 20-30 år åt att privatisera det vi byggt upp gemensamt.

  10. Mr. Conservative skriver:

    Undertecknd tror även att en frångång från gamla värden och värderingar i viss mån kan ha påverkat skolans förfall, självfallet i kombination med vad som ovan har anförts.

    Den respekt som förr existerade och måhända var en följd av den underdånighet många inför överhögheten (de med högre rang, myndigheter osv) har i stort gått förlorad likaså den respekt som fanns mellan enskilda. Om sedan det förr soialt mycket reglerade sälskapslivet med titlar och artighetsbetydelser borde återinföras är en annan fråga men att sätta JAG:et åt sidan och se att det finns individer med en överordnad ställning tror jag är viktigt. Dessa ”överordnade” kan sedan vara myndighetspersonal såsom lärare, poliser, militär personal, tjänstemän osv. de kan vara äldre eller av annan anledning åtnjuta denna lite speciella respekt. För i och med en röda vågen och du-reformens genomslag har klimatet förändrats. För någon dag sedan såg jag ett par killar i 15-årsålders stå och svära åt poliskonstaplar. Elever som vägrar lyda sina lärare och som i sin tur är påhejade av sina föräldrar, för inte skall väl deras barn tvingas lyda en diktatorisk lärare.

    Mycket har blviit bättre på kort tid, men inte allt! Vissa gamla värderingar och den förr rådande respekten torde i triumf återvända till det mot fördärvet galloperande koimatet mellan människor!

  11. Adam Bertil skriver:

    Jag började arbeta som lärare innan de flesta av bloggens läsare hade börjat raka sig. Jag gör det än, men inte så länge till. Även om man som jag har privilegiet att undervisa på en skola (kommunal) belägen i ett välmående villaområde och ha elever som till helt övervägande del tycker att skolan är viktig, så är det inget angenämt jobb. Detta framför allt av följande skäl:

    – Obefintliga utvecklingsmöjligheter
    De flesta börjar som lärare vid 25 års ålder och slutar fyrtio år senare med samma arbetsuppgifter och samma ansvar. Den fortbildning som arbetsgivaren står för är i regel begränsad till ett föredrag om mobbning vartannat år. Vill man hålla sig à jour med utvecklingen i sina ämnen får man göra det på fritiden.

    – Obefintlig löneutveckling
    I Stockholm, där lärarlönerna är höga, får en nyexaminerad grundskollärare ungefär 25000 kronor i månaden. De som går i pension efter flera decennier i yrket har ungefär 30000.

    – Misstro från politiker och ledning
    Professionella lärare måste anförtros ansvaret för sin undervisning. Så länge jag sköter min undervisning, elever och föräldrar är nöjda och de presterar goda resultat på de nationella proven borde jag tillåtas att sköta mig själv. Det är så det brukar gå till i kvalificerade professioner. I skolan får jag inte arbeta hemifrån eller råda över mina arbetstider. Om min undervisning slutar klockan 15 måste jag sköta administration i ett trångt och bullrigt arbetsrum fram till 17. Att göra det hemifrån är otänkbart, då tror rektor att jag bara skulle sitta och lata mig.

    – Oklara gränser för arbetsuppgifterna
    Som lärare förväntas man behärska ett ämne och ha förmågan att hjälpa elever att lära sig valda delar av detta ämne. Varför detta skulle innebära att man är lämplig som socialarbetare, rastvakt, skräpplockare, vaktmästare och administratör övergår mitt förstånd. Ändå är det sådant lärare tvingas ägna en mycket stor del av sin arbetstid åt.

    – Sjunkande status
    Statusen för läraryrket har sjunkit kraftigt de senaste decennierna. Tyvärr är denna statussänkning till stor del berättigad. Jag har de senaste åren handlett ett ganska stort antal VFU-studenter (det som förr kallades lärarkandidater). Dessa kan, trots flera år på universitetet, sällan stava eller räkna. De tror att Wikipedia är ett fullgott substitut för bildning och är mer intresserade av att leka med mobiltelefoner än av att arbeta. Dessa inkompetenta våp väller nu ut från landets lärarutbildningar och sätts att undervisa det uppväxande släktet. De som själva misslyckades i skolan är de som nu skall arbeta där!

    Den största skulden till nedmonteringen bär kommunerna. Kommunledningar planerar sällan längre än till nästa val och är helt okunniga om hur man upphandlar och utvärderar komplexa verksamheter som utbildning. Lärarförbundet, det största lärarfacket, förtjänar också en uppsträckning. De accepterade kommunaliseringen 1989, eftersom den ledde till en viss löneförhöjning för lågstadielärarna (som utgör en stor del av deras medlemmar). Trots att de sedan länge har insett sitt misstag är de fortfarande skyldiga Sveriges lärare och elever en ursäkt.

    Jag har gett upp. Efter vårterminens slut lämnar jag ungdomsskolan för ett utbildnings- och marknadsföringsrelaterat arbete i ett privat företag. Kvar i skolan blir eldsjälarna, de liknöjda och de som inte har något alternativ. Tyvärr dominerar inte eldsjälarna.

    För övrigt anser jag att lärare är Sveriges viktigaste yrke (som Johan Kant brukar säga).

    • Algy skriver:

      Mr Conservative: Jag håller förstås inte alls med dig om att man ska buga och bocka för auktoriteter – det är sunt att ifrågasätta och vara skeptisk till dem som kan utöva lagligt stadgad makt.Däremot håller jag med dig om att den förr rådande respekten kan saknas idag, men den ska förstås utsträckas till att gälla mellan alla människor. Säg, varför ska jag visa en polis särskild respekt – är det för att han kan brotta ned mig och bura in mig om jag vägrar. Varför ska jag visa min lärare mer respekt än mina klasskamrater – är det för att han kan straffa mig med sämre betyg om jag vägrar? Ska en persons förmåga att utöva makt över en annan automatiskt resultera i en särskild respekt? Nej, det tycker jag är högst olämpligt. Sedan finns det en risk med den typen av argumentation som du för och det är att man gärna får intrycket av att människor inte visar respekt för varandra – det gör de allra flesta visst. Det finns många undantag, säkert många fler nu än förr, men det innebär inte att vi lever i ett samhälle med avsaknad av respekt för vare sig lärare, politiker, poliser eller varandra.

      Adam Bertil: Det var ju tråkigt att dina VFU-studenter (VFU = VerksamhetsFörlagd Utbildning) inte kan stava eller räkna. Kanske har du haft maximal otur eller också vill plocka poäng från unghögern här i kommentarsfältet? Då jag umgås med många intelligenta, begåvade och välutbildade lärarstudenter kan jag raskt konstatera att så inte är fallet för alla. Intressanta synpunkter i övrigt, men mindre generaliseringar tack. Sedan har jag svårt att tycka att en slutlön på 30 000 kronor är speciellt skandalöst, särskilt inte som min svämor gick från en ansvarsspäckad utredartjänst på Försäkringskassan med en lön på 22 000 efter flera decennier. Det är en skandal. Därmed inte sagt att lärarlönerna är tillräckliga, men jag har svårt att tänka mig att det är just detta som är huvudskälet till att det inte är ett angenämt jobb. Jag kan dessutom konstatera att förskollärare har ännu sämre lön.

      • Tobias Wetterlöv skriver:

        Till Algy:

        Jag har genomgått hela lärarutbildningen och har en lärarexamen för gymnasiet. Och jag kan tyvärr konstatera att AdamBertil ovan har rätt i väldigt mycket av det han säger. Så klart är dock inte alla lärarstudenter outbildade eller ointelligenta, men det syns väldigt tydligt både på antagningsbetygen att det inte handlar om eliten. Faktiskt så är det nog på den lägsta skalan de flesta kvalificerar in i jämförelse med resten av universitets- och högskoleväsendet. När jag började 2006 var det enbart min inriktning där alla inte blev antagna. Det måste väl även du, Algy, anse betyder något? Om alla blir antagna på en av landets största lärarutbildningar så är det för att de inte kan fylla platserna annars. Och jag har personligen sett exempel på att vem som helst även kan komma igenom utbildningen, trots att de egentligen inte klarar av ens de mest basala saker de ska kunna utföra som färdiga lärare.

        En tjej från Rosengården i Malmö gick i min grupp. Hon dök upp i skogen när vi skulle springa orientering iförd högklackade skor och kort kjol. Efter en termin kom hon på att det nog inte var för henne, så då bytte hon till svenskalärare istället. Problemet var att hon inte i mer än tal kunde kommunicera på ett någorlunda vettigt sätt via det svenska språket. Att hon överhuvudtaget fått godkänt i ämnet både på högstadiet och gymnasiet är en skandal i sig. Att hon nu ska komma ut och lära upp nästa generation Rosengårdare svenska är en större. Men så är det när faktiskt när vänsteridéer får lov att styra utbildningspolitiken eftersom man aktivt söker upp och försöker rekrytera lärare från dessa områden till Malmö högskola. I den vänster (och där räknar jag definitiv med Socialdemokraterna!) som växt fram de senaste 3-4 decennierna så finns både komponenten ”det finns inget vetande, därför finns det inget essentiellt att lära ut” och även ”eftersom det inte finns något vetande så är det inte viktigt att de som lär ut faktiskt vet något”, tillsammans med det sociala patoset att ”alla ska med” (i detta fall genom att särskilt rekrytera från områden med många sociala problem). Detta kommer bli en giftig blandning för de barn och ungdomar som redan är socialt utsatta.

        Hur man ska kunna bygga en skola i världsklass med lärare som inte får lära sig sina ämnen på traditionell väg (och alltså faktiskt har kunskaper att lära ut) kan jag inte riktigt förstå – och eftersom jag nu arbetar på en forskningsinstitution som bland annat tar emot lärarstudenter så kan jag säga att de professorer jag talat med är närmast samstämmiga (oavsett om de är vänster eller höger) att de sämsta studenterna tyvärr är lärarstudenterna. Jag berättade nyligen om mina erfarenheter av lärarutbildningen och studenterna för en av forskarna, som själv är en synnerligen radikal syndikalist och även lärare i grunden. Han instämde och menade att det är en farlig väg att vandra, just eftersom det är de svagaste grupperna i samhället som råkar mest illa ut när de inte får varken någon essentiell kunskap med sig (att kunna läsa, skriva, räkna, väga, mäta och även kunskaper om samhället som kan göra dem till hela deltagande medborgare i samhället) eller någon som är i stånd att lära ut det till dem. Här kunde vi enas fullständigt – ung(nåja:)höger och radikal syndikalist. Det är precis de saker du ovan skriver inte stämmer alls och bara är en populistisk utsträckt hand till de på detta forum som råkar vara både unga och hysa högersympatier.

        Du skulle faktiskt kunna visa lite mer respekt för de som inte tycker som dig genom att inte bara vifta bort det som tillhörandes idégods du tycker illa om. Tänk nämligen om det faktiskt representerar, om inte en stor del, så i varje fall en påtaglig del av utvecklingen idag, som inte skolväsendet i sig är att skylla för men som kommer att påverka den enormt i framtiden alldeles oavsett rött och blått. Minns att Finland rekryterar sina lärare från samma elitprocent studenter som blir läkare. Om man nu, som du ändå verkar anse, tror att lärarens kompetens faktiskt är viktig för elevernas utveckling, så skulle jag varit extremt orolig inför den framtida skolan. Särskilt som Finland har världens bästa skola och Sveriges resultat faktiskt har pekat nedåt (sakta men ändock säkert) i nästan 40 års tid. Det är väl en tidens tecken om något…

        /STW

      • Algy skriver:

        Till Tobias Wetterlöw:

        Adam Bertil talade om sina VFU-studenter, jag skrev att han kanske haft otur eller generaliserade för att få med sig dig och många andra från unghögern. Inget ont om unghögern, i alla fall inte mer än att den är höger.. 🙂
        Jag vet att det finns stora problem med lärarutbildningen då kraven inte är tillräckligt höga, detta är ett faktum, men jag tycker att det är FRUKTANSVÄRT viktigt att påpeka att utbildningen också är full av intelligenta, engagerade och målinriktade studenter. Något annat är ett hån.

        Senaste gången jag tittade hette det Rosengård, inte Rosengården, men i alla fall. Det var ju tråkigt att höra att hon kom till en gymnastiklektion oombytt och det var tråkigt att hon talade dålig svenska och ändå klarade grundskolan och gymnasiet. Jag återkommer till det senare. Lika tråkigt är det att det finns många människor som läser till saker som de inte passar för eller klarar, men vad är det du försöker synliggöra med ditt exempel? Att de flesta som läser på landets lärarutbildningar är helt kass? Det stämmer förstås inte. Men jag håller med dig om att kraven borde höjas – det har de också. Kraftigt.

        Jag tycker att det är en bra ambition att man aktivt söker upp och rekryterar människor från socialt utsatta områden, då det behövs fler lärare, poliser och vad det än vara månde för yrke som har en annan bakgrund än etnisk svensk. Däremot är det förstås dåligt om de klarar utbildningen utan att de egentligen borde ha gjort det. Du påstår att det är så och då får jag väl tro på dig.

        Jag kan inte riktigt släppa den unga kvinnan från Rosengård. Varför tror du att hon klarade grundskola och gymnasium om hon nu var så dålig? Varför var hon så ”dålig” från första början? Har det bara med slapp ”vänsterpedagogik” att göra eller har det andra huvudsakliga orsaker, exempelvis att hon och många andra som befinner sig i ett ”utanförskap” (detta borgerliga nyord som för övrigt kan betyda lite olika saker beroende på när det sägs och i vilket syfte) är offer för de enorma nedskärningar i offentlig sektor, däribland skolan, som började under tidigt 90-tal och som fortsatt med oförminskad styrka sedan dess? Där alla hjälplärare skärs bort, där klasserna blir större och resurserna mindre, där SYO-konsulenten ses som en helt onödig person, där skolornas toaletter stinker och det är mögel i fasaderna? Där det inte finns någon framtid om man inte blir fotbollsproffs som Zlatan eller halv/helkriminell. Allt hänger ihop.

        Min fru känner inte alls igen sig i din beskrivning av en lärarhögskola styrd av vänsterpedagogik där ”det inte finns någon essentiell kunskap att lära ut”. Däremot beskriver hon en vardag i skolan där man inte har en chans att uppdatera all den ämneskunskap man fick på utbildningen eftersom schemat är så pressat. Sedan finns det idéströmningar inom den pedagogiska forskningen som ser den traditionella lärarrollen som något som kommer att försvinna i takt med informationssamhällets framväxt. Jag tror inte riktigt på det men det är intressanta frågor.
        Och så måste jag fråga, hur tror du det blir när högeridéer får styra utbildningspolitiken?

        Och slutligen, för mig är det en självklarhet att alla ska med men alla kan inte bli lärare. Många lärare borde för övrigt aldrig ha blivit det.

  12. Mr Wednesday skriver:

    Vill passa på att rekommendera en programserie i ämnet. Världens bästa skitskola. Tyvärr endast visad i UR vilket inte har allt för stor spridning. Mycket sevärd. Den tar upp både kommunaliseringen och friskolereformen samt en hel del till.
    http://www.ur.se/Produkter/165323-Varldens-basta-skitskola?q=v%C3%A4rldens+b%C3%A4sta+skitskola

    Cheers

  13. Marcus Brody skriver:

    Gällande val av skola och förskola till sina barn (vilket jag har erfarenhet av):
    Det är som med skoputsning och skjortstrykning, det gäller gäller att engagera sig! Och precis som jag inte nöjer mig med att stryka skjortan eller putsa skorna en gång, så lämnar jag inte skolan vind för våg när jag väl valt den.

    Friskolareformen har öppnat upp enorma möjligheter, men den ställer krav på mig som beställare. Det fina är dock att Trickers-skolan har samma pris som Skopunkten-skolan. Så även fast jag inte tar mig råd med skor från Trickers ännu (jag vågar nog inte öppna pandoras randsydda box..) så kan jag utan att tveka välja en utmärkt skola till mina döttrar, utan att det kostar ett öre mera!

    Nej! Det var inte bättre förr! Det var annorlunda och i de flesta fall sämre. Oftast ohyggligt mycket sämre!

  14. Algy skriver:

    Javisst, förutom att det inte var sämre förr. Utan bättre. Det visar resultaten.

    Och du ska inte vara ”beställare”, du är medborgare i landet Sverige och har rätt till att få en likvärdig skolgång för dina barn oberoende av var du bor eller vad du tjänar eller vad du har för etnisk bakgrund. Eller ska dina barns framtid kunskapsmässigt vara avhängig hur bra du är som lekman på att informera dig om olika skolors pedagogik, ekonomi, personalresurser, personalens personligheter, ägarförhållanden, skatteplanering et cetera? Betänk att homo economicus, den rationella människan, inte finns. Det finns ingen möjlighet till fullständig information, alltså kommer du fatta dina beslut på en grund som är ganska skakig.

    Jag säger det igen – att föräldrar väljer skola åt sina barn är inte bra – det leder till ett segregerat och klassuppdelat samhälle där de svaga förlorar och de starka inte vinner speciellt mycket alls. Sedan är jag väldigt tveksam till de frieriprocesser som pågår mellan skola och elev där man står på bisarra ”kunskapsmässor” och lovar bort gratis datorer och höga betyg samtidigt som man bakvägen skär ned i verksamheten för att maximera vinsten från den skattefinansierade skolpengen.

    Idag är skolan ett lotteri, vissa väljer ”rätt” åt sina barn, andra väljer fel och vissa kan inte välja alls för att de inte förstår systemet. Och om du väljer fel för att du inte har tillräckligt med information, om skolan går i konkurs eller det visar sig att man pressat sönder lärarna för att vinstmaximera – vad ska du göra då? Rösta med fötterna och byta skola? Tänk om det inte finns några andra platser då? Ska den kommunala skolan står där med öppna armar och ta emot ditt barn då? Nej, det tycker inte jag – då får man ta konsekvenserna av sitt val. Men det kommer du aldrig att göra, du kommer att kräva att det allmänna ”gör något” för ditt barn.

    Systemet som det ser ut idag kan på intet sätt garantera en rättvis skolgång – det kan bara garantera att du på papperet får ”välja fritt”. Det demokratiska inflytandet över exempelvis friskolor är starkt begränsat, offentlighetsprincipen gäller inte och allt eventuellt överskott tar marknaden ur landet. Det gamla systemet hade stora brister, men det var bättre på många sätt. Det kan vi se när vi blickar bakåt och ser till resultat, till lärarnas arbetsmiljö, till jämställdheten i samhället. Förut hade vi en skola för alla där många förvisso föll ur (vilket man måste se till att åtgärda), men idag har vi en skola för några där resten får nöja sig med barskrapet.

    • Marcus Brody skriver:

      Jag kan bara jämföra med min egen skolgång, eftersom jag är lekman. Jag växte upp i en liten stad som heter Strängnäs. Där fanns en högstadieskola och ett gymnasium. Trivdes man inte där kunde det gå för sig att gå i skolan i Södertälje (ca 40 kilometer bort).
      -Mina lärare var inte motiverade, de var helt slutkörda, utbrända och ofta sjukskrivna.
      -Utbildningen var stel och utan minsta individanpassning.
      -Svaga elever mobbades av såväl lärarkåren som sina klasskamrater.
      -Sjuksystern delade ut alvedon mot ätstörningar, depressiva besvär och missbrukande föräldrar. Alverdon mot allt, det var melodin.

      Det var kort sagt helt jävla bedrövligt och jag är överlycklig att jag inte behöver sätta mina barn i ett dylikt system. Har du andra erfarenheter, Algy, så har jag full respekt för dessa! Men mina egna är usla. Till detta skall tilläggas att jag tillbringade mina år på nämnda skolor under en period ca 20-27 år tillbaka i tiden. Hade förfallet redan börjat då, eller var allt så himla fint överlag i det svenska skolväsendet?

      Jag är för övrigt vare sig rik eller begåvad med inflytelserika vänner. Jag äger inte ens ett par randsydda skor;)

      • Algy skriver:

        Nu ska vi se, har jag sagt att allt var ”så himla fint” förr? Nej, jag skrev att det var ett bättre system men med många brister.

        Jag menar inte att mästra men jag tycker att man måste se bortom sina egna erfarenheter av skolan och försöka se systemet och vad det gör. Det finns många elever som vantrivs på friskolor men det går inte att döma ut hela friskolesystemet på de premisserna. Jag tycker av ovan nämnda skäl att det är ett dåligt system, inte för att någon eller några skolor inte är bra.

        Jag vet inte varför dina lärare var slutkörda och utbrända, kanske hade de en dålig ledning, felaktigt arbetssätt, för lite resurser eller problematiska elever som tog mycket kraft i anspråk (no offense!). Jag kan tänka mig att bilden kommer att se precis likadan ut på en plats där det bara finns en friskola som tvingas ta emot alla elever. Men det är klart, där skulle de aldrig etablera sig, så där får man hålla till godo med den kommunala skolan.

        Återigen, det är inte föräldrar som ska se till att våra barn får en adekvat utbildning, det är något som ska garanteras av samhället. Att ta sina barn ur en skola som inte fungerar och vidare till nästa som man hoppas ska göra det är bara att skjuta problemet framför sig. Förr eller senare tror jag att någon kommer att få städa upp skiten som blir kvar efter att vi kapitulerat från vårt samhällsansvar och övergått till att skylla på politiker och lärare.

  15. Marcus Brody skriver:

    Och för att anknyta litet till forumets tema. Liksom jag föredrar att välja byxor, skor, skjortor eller slips efter egen förmåga, så trivs jag utmärkt med att välja skola till mina barn. Med tanke på all tid människor lägger ned på att hitta den perfekta soffan eller den mest prisvärda chartern, kanske man kan tänka sig att lägga manken till litet när det gäller sina barns skolgång. Marknaden är vare sig ond eller god. Den är en arena. Och tydligen är det enklare för mig som lekman att hitta en bra skola, än vad det är för professionella (offentliga) beställare att göra en rimlig kravspecifikation när de köper in vårdtjänster…

    • Algy skriver:

      Det trivs du säkerligen utmärkt med men det slår sönder samhället på sikt. Skolan är inte som vilken vara som helst – precis som inom andra välfärdssektorer är marknadsmekanismerna skadliga då de implementerar en syn på utbildning, på vård, på omsorg och vad det än må vara som inte involverar ett samhällsansvar utan ett vinstintresse.

      Gällande upphandling av vårdtjänster är jag starkt kritisk till hur LOU används av offentliga företrädare inom kommuner, landsting och stat. Egentligen tycker jag att exempelvis landstingen ska driva vårdinstitutionerna själva.

  16. Marcus Brody skriver:

    Inte meningan att kapa tråden, men jag vill förklara min uppfattning för Algy innan jag avslutar min del av diskussionen:

    Vi har skilda erfarenheter och olika uppfattningar om saker och ting. Min uppfattning är att samhället är du och jag. Likväl som jag aldrig, och då menar jag aldrig, förväntar mig att någon annan ska reda upp min röra, så anser jag att en stat inte är mer än sina invånare. Det är dina och mina val och prioriteringar som utvecklar samhället. Att alltid förlita sig på att ”någon annan” ska veta vad som är bäst för dig leder till passivitet, dålig självkänsla och i värsta fall stagnation.

    Med det sagt så är jag både för en skattefinansierad allmän skola och sjukvård. Jag skulle gärna betala lite högre skatt till och med. Däremot är min övertygelse att staten skall administrera och upphandla (gärna lite elegantare än i Caremafallet), men inte utföra. Polis och militär får gärna vara direkt under staten dock. Men det tyckte väl t o m Nozick?….

    • Algy skriver:

      Det är ett ganska vanligt och, om du ursäktar, ”nyborgerligt” uttalande: man är för en skattefinansierad välfärd men är emot att det offentliga ska utföra den. Detta bygger, tror jag, på den felaktiga uppfattningen att privata utförare skulle vara bättre på att utföra vård, lärande och omsorg än offentliga dito. Detta trots att den uppfattningen inte har något forskningsmässigt stöd, snarare visar de få undersökningar som gjorts att det inte är så. Då blir den enda förklaringen ideologisk – det offentliga ska inte bedrivs denna verksamhet för att det offentliga helt enkelt inte ska syssla med sånt. Därför göder man företag med skattepengar. Jag har en rakt motsatt uppfattning – skälen finner du längre upp i kommentarsfältet.

      För övrigt ser jag det som självklart att samhället är du och jag, men jag är av den bestämda uppfattningen att vi inte alls vet vad som är ”bäst” för oss själva i alla lägen. Häromdagen var det en av min frus kollegor som fick ett mejl från en arg förälder som tyckte att hon hade bedömt en elev fel: ”min son kan mycket mer än det” tyckte föräldern. Skulle hon veta detta bättre än läraren helt enkelt? Skulle hon säga samma sak till en läkare? Är man alltid expert på allt när det gäller sina barn, sin hälsa, sina tänder och så vidare? Det tror inte jag. Men idag är vi indoktrinerade att tro att du kan välja dig till ett bättre alternativ själv. Alla människor är små öar som sköter sig själva och skiter i andra när det verkligen gäller. Mekanismen har alltid funnits där men idag är den formaliserad. Stor tragik tycker jag.

      Let’s agree to disagree.

      • Archibald skriver:

        Min kommentar nedan har inget att göra med signaturen ”Marcus Brodys” tidigare kommentarer.

        Exemplet med föräldern som tror sig kunna avgöra sitt barns kunskapsnivå bättre än läraren, som varje dag ser elevens fördelar och brister, är ofta väldigt talande för inställningen till skolan och lärare.

        Jag har själv hört det hända på nära håll, upprepade gånger. Folk anser sig ”veta”, när det i själva verket handlar om löst, subjektivt och affekterat tyckande. De drar sig inte heller för att uttrycka missnöjet med rena personangrepp mot läraren.

        Mycket pinsamt.

      • Marcus Brody skriver:

        Jag tycker det är sorgligt när du antyder att jag skiter i andra, är oförmögen att göra rationella val och att samhället är på väg att krascha för att jag har rätt att påverka mina barns framtid. Jag har försökt att hålla en civiliserad ton och uppskattar att bli bemött på samma vis.

      • Algy skriver:

        Nu har du tolkat det jag skrev ovan på ett sätt som jag inte alls avsåg.

        Jag antyder inte att du är oförmögen att göra rationella val, jag påstår det. Människor kan bara fatta helt rationella beslut om man har all tillgänglig information för att kunna fatta dem. Detta är en nationalekonomisk princip. Jag menar att det är omöjligt att tillskansa sig denna absoluta information.

        Jag har inte antytt att just du skiter i andra, jag påstår att det nyliberala samhället implementerar denna syn.

        Jag antyder inte heller att samhället kommer att krascha för att du väljer skola åt dina barn, jag påstår att det blir ett sämre samhälle om utvecklingen får fortsätta.

        Vänliga hälsningar,

        //Algernon

      • Marcus Brody skriver:

        ”Jag menar att det är omöjligt att tillskansa sig denna absoluta information.”

        Eftersom jag respekterar din åsikt även om jag inte delar den, så utgår jag från ovanstående citat och ställer mig frågan: Varför i hela världen skall jag låta totala främlingar fatta irrationella beslut om hur jag ska leva mitt liv?
        Är det omöjligt för mig så torde det ju inte vara möjligt för någon annan heller.

      • Algy skriver:

        Exakt, det är just därför som man i Sverige under många år har byggt upp ett system offentligt drivna välfärdsinstitutioner som (på pappret i alla fall) ska erbjuda en kvalitetssäkrad tjänst, exempelvis skolgång där alla ska få en lika god utbildning oavsett bakgrund, klass, kön et cetera. På detta sätt står samhället, alltså vi gemensamt, för elevers utbildning, inte marknaden som kräver ständiga val baserade på ofullständig information.

        Sedan förstår jag inte varför någon annan skulle styra ditt liv för att dina barn går i en offentligt driven skola.

      • Marcus Brody skriver:

        Varför dra gränsen just vid välfärdstjänster i sådana fall?
        Alla privata sektorer drivs ju av samma mekanismer. Vore det då inte bättre om de experter bestämmer hur vi bör klä oss, vad vi ska äta, hur vi ska bo och i slutändan hur landet ska styras. Den demokratiska processen i sig är ju beroende av att lekmän är tvungna att, just det, göra ett val och sedan stå för konsekvenserna av nämnda val.
        Och kom inte och säg att alla är fullständigt och komplett informerade när de går och röstar, även om de ”på pappret” har möjligheter till det. De får välja själva hur mycket de vill sätta sig in i respektive partis agenda. Just det, de får välja. Hur känner du för demokrati, Algy?

      • Marcus Brody skriver:

        ”Sedan förstår jag inte varför någon annan skulle styra ditt liv för att dina barn går i en offentligt driven skola.”

        För att jag vill ha friheten att välja en bra skola istället för att mina barn tvångsplaceras i en dålig skola. Därför skulle din modell styra mitt liv. Likväl som privata alternativ inte är bra för att de är privata, är inte offentliga bra för att de är offentliga. Men på en marknad kan jag (ja, jag upprepar mig) välja!

      • Marcus Brody skriver:

        ”Därför göder man företag med skattepengar.”

        Men starta då en kooperativ skola som är bättre än de företagsdrivna. Som är effektivare och som återinvesterar all vinst i verksamheten. Du har ju ett starkt patos för jämlikhet, rättvisa och solidaritet, så varför inte…. Göra någonting!!!

        Du är upprörd över att människor inte gör som du vill, medan jag är nöjd om jag får göra som jag vill. Vilken ansats till livet tycker du är sundast? Du kan ju fråga nästa marockan eller tunisier du stöter på. Min tunisiska granne och min marockanska svåger håller i alla fall med mig.

      • Algy skriver:

        Hoppsan, här trampade jag visst på en öm tå. Jag känner starkt för demokrati, jämställdhet, öppenhet, ett samhälle fritt från påtvingade könsroller, där klassbarriärerna monteras ned och så vidare. Innebär det att jag är kommunist eller fascist eftersom jag vill att vi ska erbjuda en skola som är lika för alla, driven i offentlig regi på basis av samhällsnytta och inte vinstintresse? Nej. Men det är klart, du tycker kanske att alla som inte ställer upp på nyliberala avregleringar är odemokratiska?

        Jag är inte upprörd för att människor inte ”gör som jag vill”, jag är upprörd över att friskolereformen och det fria skolvalet skiktar samhället på sätt jag förklarat ovan.
        Du har ju inte förstått vad jag skrivit för fem öre – det är ju inte du som får ta konsekvenserna av dina val, det är ju dina barn som får det. Och att jämställa det fria skolvalet med röstförfarandet, grunden för den parlamentariska demokratin, är helt värdelöst. Menar du att jag som är för en allmän, offentlig skola samtidigt vill ta bort den parlamentariska demokratin? Kom igen nu.

        I övrigt vill jag förklara för dig vad som händer när man vill välja bort en ”dålig” skola för en ”bra”. För det första accepterar man att det finns dåliga och bra skolor och att det enda man kan göra för att komma till rätta med problemen är att ta sina barn därifrån. Det är en dålig lösning, då detta utarmar den kommunala skolan och leder till att undervisningen blir ännu sämre för de som går kvar och inte har föräldrar som är lika ”engagerade” som du säger, eller inte förstår systemet, eller som helt enkelt inte får plats på den skola de vill. Dessutom har samhället, alltså vi, lämnat walk-over. Skyll dig själv om du inte väljer rätt, det är inte mitt problem.

        Och när du ska välja skola, hur vet du att det är ”rätt” val? På vilka grundvalar gör du det valet? Jag tycker att jag ska vara trygg med att när min dotter får en plats på skolan här i kvarteret så kommer hon till en skola där hon får möta barn från alla samhällsklasser som finns här i området, till exempel. Där läromedlen inte är sponsrade av Svenskt Näringsliv och betygen inte är uppblåsta för att ragga elever. Jag vill inte ta den risken, jag vill inte att det ska vara avhängigt vad jag som förälder vet. Jag vill inte att det ska finnas något ”rätt” och ”fel”. Jag vill inte att det ska vara som att välja en tv i en butik.

        Varför skulle jag starta en egen skola? Det vill jag inte, jag vill att mina barn och alla andras barn ska gå i samma skola och få en god utbildning.

        Vårt liv styrs av andra vad du än tror. Jag vill bara inte att det ska styras av företag på en marknad, jag vill att det ska styras av människor som jag kan välja demokratiskt. Styrs det av företag får den som är rik mer att säga till om än den som är fattig då köpkraft är ett mycket viktigt mått på inflytande i den privata sektorn. Dåligt per definition när det handlar om vår välfärd, tycker jag.

        Nu är jag färdig med den här diskussionen. Ha en trevlig dag och fortsätt besöka TDC!

      • Marcus Brody skriver:

        Sverige har lägst gini-index av alla länder där det är mätbart. Lägst!
        Det här är inte ett nyliberalt land. I ett nyliberalt land betalar du ingen skatt och har ingen välfärd. I Sverige betalar vi hög skatt och har mycket välfärd. Vi är den totala motsatsen till ett nyliberalt land.

        Frågan kvarstår dock. Vem ska avgöra vad jag får välja och inte får välja? I detta fall en filosofisk fråga, för i realiteten har vi i demokratisk anda bestämt att det är ok att välja skola.

        Gällande min raljerande ton i de sista inläggen, tja Algy, det var du som började!

      • Algy skriver:

        Det är korrekt – Sverige är inte ett nyliberalt land.

        Raljera på du bara, jag tål ganska mycket.. 😉

        God kväll önskar,

        //Algernon

  17. STW skriver:

    Till Algy:

    ”Jag kan inte riktigt släppa den unga kvinnan från Rosengård. Varför tror du att hon klarade grundskola och gymnasium om hon nu var så dålig? Varför var hon så “dålig” från första början? Har det bara med slapp “vänsterpedagogik” att göra eller har det andra huvudsakliga orsaker, exempelvis att hon och många andra som befinner sig i ett “utanförskap” (detta borgerliga nyord som för övrigt kan betyda lite olika saker beroende på när det sägs och i vilket syfte) är offer för de enorma nedskärningar i offentlig sektor, däribland skolan, som började under tidigt 90-tal och som fortsatt med oförminskad styrka sedan dess? Där alla hjälplärare skärs bort, där klasserna blir större och resurserna mindre, där SYO-konsulenten ses som en helt onödig person, där skolornas toaletter stinker och det är mögel i fasaderna? Där det inte finns någon framtid om man inte blir fotbollsproffs som Zlatan eller halv/helkriminell. Allt hänger ihop.”

    Du tror nog att det hänger ihop, men det är för att du tror att du lever i någon form av rent marknadsliberalt helvete, vilket hänger illa ihop med verkligheten. Rosengårdsskolan har nog en av de bästa budgetarna i Sverige eftersom kommunen i Malmö, liksom alla kommuner i Sverige (i högre eller lägre utsträckning) ägnar sig åt att förflytta pengar från områden med rikare befolkning till dem med fattigare befolkning. Detta sker utöver skolpengen ibland, men ibland även genom att man ser kommunens skolor som en enhet och i det kommunala systemet därför tar pengar från en skola (som de fått via skolpengen) i ett område med högre socio-ekonomisk status till en med lägre. Det finns alltså, vilket är vädligt vanligt förekommande särskilt inom skolan, flera olika system igång samtidigt. Du argumenterar alltså här ifrån något som inte existerar. Tvärtom har alltså Rosengårdsskolan väldigt gott om resurser: en god vän till mig arbetade en hel termin med deras värsta bråkstakar som fick undervisning i grupper om ca 6 elever, exempelvis.

    Sen har du naturligtivis rätt i att skolans resurser skurits ned – jag var en av dem vars utbildning blev fattigare pga nedskärningarna i krisens spår – i bred bemärkelse. Jag vill dock betona att Finland har en skola som i stort kostar mindre resurser än vad vår gör, men att den ändå levererar mångfalt bättre. Till detta finns det naturligtvis många orsaker. En av dem, som hänger ihop med flickan ifrån Rosengård, (Rosengården heter ett område i Helsingborg:) är att i Finland så har de centrala test (examina) som man måste klara annars får man inte komma vidare i utbildningssystemet. Det går alltså inte att bara lotsa igenom barn och ungdomar, trots att de inte kan räkna och skriva, som man gör regelbundet i Sverige (jag har själv sett det många gånger i min praktik). Den flickan kan inte gå ut skolan utan de basala verktyg som krävs för att kunna klara sig i skolan, men det kan man tragiskt nog i Sverige. Detta är en av de få saker jag menar att Hr Björklund analyserat helt rätt och därför försöker öka den centrala kontrollen av.

    Allra helst skulle jag se en återgång till den gamla studentexamen, men med den skillnaden att slutproven inte skulle bedömas av den egna läraren som då gjordes, utan av en central nämnd där individerna skulle anonymiseras inför dem som bedömmer. Detta skulle få kontroll över marknaden eftersom skolorna (varken kommunala eller friskolor) inte skulle kunna marknadsföra sig med några ”glädjebetyg” (min egen eufemism:), och även få konsekvensen att skolorna inte skulle kunna lotsa igenom barn och ungdomar utan att ge dem en fullgod utbildning och gömma detta bakom ”Godkända betyg” som bara existerar på pappret. Alldeles oavsett driftsform (och då skulle ”kunskapsmässor” nog faktiskt kunna utvecklas till just det, istället för ett frieri till lathet (”Hos oss behöver ni bara gå på lektion 16tim i veckan och har fredagar lediga!”, som jag såg en gång på ett sånt där gräsligt jippo) och gratis teknik).

    Kort kommentar angående att jag menar att det lärs ut på lärarhögskolor bland andra att det inte finns någon ”essentiell kunskap” och därför inte något ”essentiellt” att lära ut, så är det kulturrelativism och post-modernismen i bredare bemärkelse jag talar om här. Jag menar att den för skolornas del får mycket olyckliga resultat och allra olyckligast för dem som kommer från kulturellt fattiga hem. Var ska de få det ifrån om inte från skolan? Och detta är inte något exklusivt för ”vänsterpedagogik” eftersom man kan se det redan när de ändrade till måluppfyllelse (vilket inte behöver vara dåligt) under den förra borgerliga regeringen – flum är flum även när det kommer från ”höger”. I denna kategori ligger definitivt även den galna satsningen på skoldatorer istället för lärare som förekommer i kommuner landet över, oavsett politisk färg. Man lär sig via tekniken och inte via läraren, verkar vara den nya devisen. När jag skrev min examensuppsats kunde jag observera att ca 40% av eleverna spenderade nästan hela sin tid under lärarnas genomgångar med att spela dataspel eller surfa på facebook, etc. Det hade jag också gjort när jag var 16, som tur var avskräckte nog priset på en bärbar dator på den tiden. Alla som vet minsta lilla om kognitionsforskning vet att dessa elever lika gärna kunde suttit hemma för de har inte lärt sig någonting under tiden de var på dessa lektioner. Och detta är kommunalpolitiker över hela landet som genomfört, dvs de du anser vara bättre huvudmän än föräldrarna till barnen.

    Jag har ju förstått att du hatar marknadsliberalism. Det gör inte jag, tvärtom, men jag hatar däremot hur den har implementerats i Sverige – av politiker från höger till vänster – som faktiskt inte förstår de mest basala incitamentssttrukturer i ett kapitalistiskt samhälle. Eftersom du nu tar upp samhället i många inlägg, i ett bredare perspektiv, så tycker även jag att jag kan få beröra problematiken: Politikerna har behållt gamla strukturer för upphandling och blandat det med en öppenhet för nya bolag på tidigare monopoliserade marknader. Detta har inte lett till en god blandning. Låt mig ge ett exempel från det verkliga livet: en bekant till mig arbetar på ett privat äldreboende i Helsingborg. Han beklagade sig en dag att det var för jävligt att man fick ha privata företag inom äldrevården, nu hade de jävlarna skurit bort kaffet till de gamla på eftermiddagen för att spara pengar. Då svarade jag att det knappast var ett problem eftersom de gamla då skulle välja bort detta boende, med sin vårdpeng, så företaget skulle gå i konkurs eftersom dels kommer de gamla som redan bor där att flytta och dels kommer inga nya att komma till när de hör att de behandlar dem så skamligt. Precis som vem som helst skulle gjort med sina egna pengar när de köper vilka tjänster som helst i samhället. Hans svar är svaret på varför du inte lever i det marknadsliberala helvetet som du tror du lever i: ”Nej, för då hamnar de sist på kommunens turordningslista.” Kommunen har alltså skapat ett turordningssystem där du som gammal skriver in dig på en turlista för att kunna komma in på ett ålderdomshem, på både kommunala boenden och företag som de har upphandlat tjänsten av. Om du sedan får en plats på ett boende du inte vill bo på, så som ovan beskrivna, så måste du tacka ja annars hamnar du längst ned på listan igen. Du har alltså bjudit in marknadskrafter för att lösa ett givet problem, inte tillräckligt med vårdplatser, men sen tar du bort all incitamentsstruktur för dem att ge brukaren (el. vanligare konsumenten) den tjänst de vill ha. Anledningen är naturligtvis att kommunen är upphandlaren av tjänsten du brukar, och det är därför i förhållande till kommunen som företaget måste ge tjänsten – och det är inte till brukaren själv.

    Följden blir att man inte behöver bry sig om vad brukaren kräver utan bara vad det offentliga kräver. Detta är en illasinnad blandning av två system som inte går ihop. Desto mer man kikar runt i samhället så ser man att det är likadant i princip på alla områden – man skapar en särskild peng som ska följa individen, men man ger dem inte upphandlingsrättigheten och man blir således aldrig en fri konsument på en fri marknad. Den politiska styrningen finns där hela tiden och lägger hinder i vägen. Om det är detta du refererar till som ”den hemska fria marknaden” eller liknande så måste jag säga att det är det alltså inte. Jag personligen föredrar att behålla min egen produktion och sprida den i samhället, det gör inte du och så får man respektera varandra utifrån detta. Men varför du föredrar att politiker till och med ska bestämma över den produktion de tagit från mig och sen lovat ge mig lika mycket tillbaka av som till alla andra i samhället, kan jag i alla fall inte förstå.

    /Tobias

    • Marcus Brody skriver:

      ”Tvärtom har alltså Rosengårdsskolan väldigt gott om resurser: en god vän till mig arbetade en hel termin med deras värsta bråkstakar som fick undervisning i grupper om ca 6”

      Varför lägger man aldrig det krutet på de 6 mest begåvade eleverna i skolan?… Typ delar in eleverna i grupper där alla har möjligheten att utvecklas utifrån sina förutsättningar? Jo men det gör man ju!…. \o/ I min dotters skola till exempel….

    • Algy skriver:

      Bäste Tobias,

      Jag hatar inte marknadsliberalism, men den ska hålla sig ifrån välfärden. Där hör den inte hemma och det kommer surt efter.

      Vi är helt överens om kritiken av sättet som marknadstänkandet har implementerats i den svenska välfärden. Skillnaden är att jag absolut inte vill att man ska vara en ”fri konsument på en fri marknad” när det kommer till välfärdstjänster. Jag tycker att verksamheten ska bedrivas i offentlig regi medan du verkar vilja släppa det helt fritt, alltså ge en påse pengar till människor och låta dem köpa allt själva. Detta menar jag skulle leda till att man lägger hela vår utbildning, hälsa och tryggade ålderdom i händerna på enorma välfärdsföretag vars enda affärsidé är att erbjuda minsta möjliga tjänst till mesta möjlig profit. Ty detta är marknadens inneboende funktion: att generera profit åt dem som äger. Oavsett hur många styrsystem, regler och kontroller vi gör av dessa företag kommer de att sträva dithän: minsta möjliga tjänst till mesta möjliga profit. Detta är förstås relaterat till hur mycket du betalar, pyntar du mer får du mer tillbaka men alltid minsta möjliga eftersom vinsten ska bli så hög som möjligt. Jag tror att detta är ett långsiktigt mycket dåligt sätt att bedriva välfärdsverksamhet på. Vi kan till exempel redan se att det förebyggande hälsoarbetet som primärvården förut bedrivit har tagit stryk efter etableringsfriheten på vårdmarknaden, då privata företag inte är intresserade av att få oss att gå färre gånger till vårdcentralen, de vill att vi ska gå dit oftare. Och vad värre är, de vill att vi ska gå dit ofta med åkommor som är lätta att bota. En av konsekvenserna av Stockholms läns landstings liberalisering av vården är att människor nu erbjuds återbesök för träningsvärk. Det är också därför som vårdföretag oftare etablerar sig i rika kommuner eller i delar av storstäder som har en frisk befolkning.

      Sen är det en annan sak som många felaktig antar, att det skulle vara lika enkelt och smärtfritt att byta äldreboende, skola eller sjukhus som det är att byta en dator man inte är nöjd med. Många äldre, exempelvis, mår dåligt av förändringar och det är svårt att plötsligt bryta upp och flytta för att företaget som driver boendet missköter sig. Min mormor blev sjuk och deprimerad när hon tvingades flytta, förvisso av en annan anledning men principen är densamma. Välfärden är inte som vilken annan marknad som helst och den kräver andra saker för att fungera.

      Det finns en annan och mycket bekymmersam konsekvens av utförsäljningen och det är att vi förlorar vårt demokratiska inflytande över välfärden. Företag i välfärdssektorn omfattas inte av offentlighetsprincipen, inte av meddelarskyddet och deras verksamhet kan inte styras av demokratiska beslut. Om kommunen eller staten eller landstingen, alltså vi, inte är nöjda med hur verksamheten bedrivs kan vi förstås byta utförare, men eftersom LOU är komplicerad och kontrakten ofta långa står vi med skägget i brevlådan och måste bita ihop. Det är nämligen oerhört svårt att säga upp ett kontrakt med ett stort företag som utför samhällsnyttiga tjänster, detta har bland andra Västtrafik bittert fått erfara då danska DSB First misskött pendeltågstrafiken i Västsverige å det grövsta. Men ingen annan utförare kunde hoppa in med mindre än att det skulle kosta Västtrafik enorma pengar för att någon skulle ta över alla tåg, måla om dem, rekrytera personal, göra nya tidtabeller etc etc.
      Det ironiska är att när sådana här saker inträffar skyller media ofta på den som upphandlat tjänsten, emedan det är företaget och driftsformen i sig som många gånger är problemet.

      Nu menar jag inte att vara dogmatisk, men om man implementerar principen om att alla skulle få behålla sin produktion helt själva och sprida den i samhället skulle detta leda till enorma klyftor mellan rika och fattiga och att man accepterade att vissa ska må bättre och leva längre för att de har en hög lön medan de som tjänar dåligt eller inte har något arbete kommer att vara sjuka, utstötta och dö i förtid. Dit vill vi väl inte igen, eller? Då kan man dessutom börja diskutera grundläggande saker som det bisarra i att vissa har en månadslön på 150 000 kronor medan vissa har 15 000 kronor. Men det är en annan femma.

      I fallet om skoldatorerna måste jag få fråga om du har arbetat politiskt? Om du har det, eller vet hur det fungerar, vet du också att kommunpolitiker, precis som alla politiker, låter tjänstemän bereda sina ärenden innan de fattar beslut. Jag har svårt att tänka mig att satsningen på skoldatorer bara togs ur luften.
      ”Jag tycker att det är bra med en dator istället för en lärare!”
      ”Intressant idé, den röstar vi om på nästa utbildningsnämndmöte!”
      Detta beslut lär ha fattats på grundval av ett mer eller mindre gediget tjänstemannamaterial där pedagogiska forskare säkerligen har haft en del att säga till om. Var det inte så är det en skandal, det håller jag med om, men den skandalen handlar i så fall om att politikerna inte har följt gängse beslutsgång. I annat fall har jag svårt att se att detta skulle innebära att politiker skulle vara sämre på att fatta beslut om skolan än vad föräldrar är. Hur många föräldrar rådde inte sina barn att välja det privata MoveIt-gymnasiet med löften om fria datorer och en fantastisk, IT-baserad undervisning? Den skolan har gått i konkurs nu och flera hundra elever lämnades vind för våg.

      Oj vad detta tog tid, det får bli mitt sista inlägg i ämnet, men tack för en intressant diskussion!

      Vänliga hälsningar,

      //Algernon

  18. IngNilsson skriver:

    Bästa Drönare,
    jag noterar och vill gärna göra er uppmärksamma på att marknadskrafterna nu börjat verka även inom skolsystemet med den obehagliga effekten att det inom kort inte kommer att finnas tillräckligt med kompetenta lärare.
    http://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-star-infor-en-nationell-lararkris
    Problemet är bara att utan lärare får Sverige ingen ny arbetskraft som kan ta sig an de högkvalificerade tjänster som framtiden kommer att erfordra för att säkra välfärdsstaten. Marknadsverkan är förvisso oftast ett utmärkt medel, men i vissa verksamheter är det inte alltid så lyckat. I detta fall ter det sig som att pissa i byxorna en kall vinternatt — det värmer i början men sedan blir det förbannat kallt.

    Cheers!

    • STW skriver:

      Bäste Ingemar!

      Märklig kommentar i förhållande till artikeln du refererar till. Eller var det ironi, månde? Där framgår det ju med största tydlighet att i de ämnen lärare kan välja mellan att agera på den helt privata marknaden, så väljer man hellre denna karriärmöjlighet framför läraryrket. Det har alltså lite att göra me att ”släppa in marknadskrafterna”. Eftersom de som är intresserade av de naturvetenskapliga ämnena samt matematik antingen läser till ingenjörer (el. dylikt) eller till lärare, så är det inte särskilt märkligt att de väljer det tidigare och dessutom tydligt anger att skälen i stort är ekonomiska. För de som istället intresserar sig för samhälle och historia är den privata marknaden betydlgit mer begränsad, vilket gör att läraryrket är betydligt mer intressant för dem trots den usla lönen. Att bli lärare är helt enkelt inte lika attraktivt som att arbeta på den privata marknaden, det är något man väljer för att man känner att det inte finns så många karriärmöjligheter att göra. Sorgligt, men sant för väldigt många (inte alla så klart).

      Det som ju ändå är bra för natuvetenskaps- och matematiklärare i framtiden är ju att då utbudet av dem kraftigt minskar men efterfrågan består, så kommer deras löner att skjuta i höjden i framtiden – något som även kommer att leda till att fler människor söker sig dit. Mer, inte mindre, marknadstänk krävs alltså – åtminstone för att locka till sig och reglera lönerna för lärare. Eller så kan man tänka som den ”forskare” som tog kontakt med mig och några hundra fler manliga lärarstudenter för att reda ut varför så få män dels söker sig till utbildningen och varför så otroligt många hoppar av: han bad oss svara på varför det var så. När han fick svaret att det var på grund av den extremt låga lönen i förhållande till utbildningen så skrev han tillbaka att: ”Jag är besviken på att så många anger ekonomiska orsaker, jag ville ju diskutera könsroller”. Ridå! Med dylika människor satta att utvärdera hur man bättre ska kunna locka till sig lärarstudenter så är utsikterna ganska små för förbättringar.

      /Tobias

      • IngNilsson skriver:

        Bäste Tobias,
        Ingemar? Svarade du kanske av misstag på fel inlägg?

        Refererande till din anekdot så är det tydligt att det har blivit väldigt viktigt att diskutera just könsroller i alla sammanhang. Jag tycks emellertid ha börjat dementera eftersom jag varken förstår syftet eller intresset.

        Cheers!

    • Archibald skriver:

      Jag tycker ärligt talat att det är strålande. Även om det är sorgligt att det har fått gå så långt.

      Troligtvis är detta en av de få saker som kan tvinga skygglappsförsedda beslutsfattare att inse att drastiska förändringar måste genomföras, med hänsyn till lärares lön och arbetssituation.

      Givetvis kommer inte heller de första försöken vara baserade på yrkeskårens verkliga krav och önskemål. Sannolikt kommer det inledningsvis vara samma tama halvmesyrer, fortfarande med andra ekonomiska intressen i första rummet, i samma anda som tagit skolvärlden till den avgrund den nu står inför.

      Tvärr kommer skolsituationen och arbetet för dagens aktiva lärare, förmodligen att hinna kollapsa totalt innan man vidtar några konkreta förbättringsåtgärder värda namnet?

  19. STW skriver:

    OK, inte Ingemar då. Ingvar, eller var det kanske Ingrid (i dessa ”hen-tider”kan man ju aldrig veta:). Hursomhelst, så är det ett självlösande problem: för få lärare kommer innebära högre lön för de som arbetar som lärare, vilket i sin tur kommer locka fler människor till yrket. Det finns just nu inga vinster med att utbilda sig i 4,5 år för att bli lärare (vi får inte ens en akademisk examen längre utan är reducerade till en yrkesexamen!), och sen ha marginellt mer pengar än ICA-kassörskan – och till slut vid 65 faktiskt ha förlorat i jämförelse med samma yrkeskategori.

    /Tobias

    • IngNilsson skriver:

      Bäste Sture Tobias Wosnipolsa (ser du även jag kan gissa :),
      nu var det inte lärarna som enskilda offer jag avsåg utan den effekt som en krympande och omotiverad lärarkår har på produkten, dvs. de ungar som de förväntas utbilda. Att kåren i sig kan utsättas för konkurrenskraft är självklart och det har alltid varit så. Emellertid är det mer en fråga om samhället kan kosta på sig ett dylikt stort godtycke vad beträffar utbildningsnivån hos utexaminerade gymnasister eller för den delen även högskoleutbildade och akademiker. Vi börjar redan nu få problem att konkurrera inom vissa industrisektorer där vi av hävd alltid varit framstående och tydligen är det inte isolerat därtill utan även universitetsvärlden har drabbats av samma åkomma. Min examinerande professor (nu med emeritat) klagade vid ett sammanträffande över den usla nivån på de nyantagna studenterna och förbannade Tham. Enligt utsago var det tidigare en elitutbildning där syftet med utbildningen var att ”hoppa längst” inom fackområdet men att man nu drog ett sträck där man förväntade sig att alla skulle klara sig och mätte sen inte ens hur lågt den bäste hade hoppat eftersom det 1) var ointressant för tilldelning av anslag till grundutbildningen och 2) skulle kunna tänkas verka demotiverande och intimiderande på de som näppeligen klarade gränsen.

      Detta är det som på längre sikt är det stora faran med skolsystemets förfall – i alla fall om du frågar mig. Ska man reda ut problemen måste man börja längst ner, nl. att se till att det är duktiga, kunniga och motiverade kandidater som söker sig till läraryrket och detta gör man sällan om man inte tycker det är kul att ha en lön som man knappt kan leva på.

      Cheers!

  20. IngNilsson skriver:

    L.S.,
    Jag läste en intressant artikel i ämnet på DN idag:
    http://www.dn.se/debatt/68-vinden-blaste-bort-lararnas-auktoritet-status-och-loner
    Personligen tycker jag mig se paralleller till inläggen här:
    https://thedronesclub.nu/2011/09/26/allmanbildning/
    Man får hoppas att den svenska skolan kan resa sig som en fågel Fenix ur den ruin som nu utgör densamma.

    Cheers!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s