Lördagens teaterbesök

I lördags kväll gick jag på teater med fru Mulliner. Med facit i hand, något vi gör alldeles för sällan. Sett till att medelåldern i publiken, utan att överdriva, troligtvis låg några få år under sextio, verkar besöksfrekvensen vara densamma för övriga delar av vår generation. Något vi bör tänka över, och ändra på.

Teaterprogrammet meddelade utöver skådespelare, även en uppsjö av hantverkare och andra medverkande i teaterstaben. Kostymörer, skrädderi, snickeri, tapetseri, perukmakeri. Till och med en egen smedja för tillverkning av egen rekvisita.

Om några få år, när merparten av lördagens publik inte längre orkar ta sig till teaterföreställningar, hur länge till kommer landsortsteatrarna att gå runt? Var kommer dessa kvarvarande hantverkare att ta vägen?

Vintervarietén bjöd på en bred blandning av framträdanden på temat vinter och vad årstiden medför. Allt från influensaepidemier och en socialrealistisk tolkning an Snövit, till föreställningens absoluta höjdpunkt i ett mycket vl genomfört framförande av Söderbergs ”Pålsen”.

Jag uppmanar nu alla drönarklubbens läsare, att under nästa nyårsafton med gott samvete kunna bocka av minst ett teaterbesök under 2012.

Teatern, en vacker, alltför sällan besökt lokal

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil, Stil och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Lördagens teaterbesök

  1. FB skriver:

    Detsamma gäller tyvärr konserthus och operor (vilka jag besöker mer frekvent än teatern).

  2. Erik2 skriver:

    Fast jag får erkänna att jag inte finner någon njutning i att se på teater. Det ger mig inget mervärde jmf en film överhuvudtaget.

    Men jag hindrar ingen från att se en teaterföreställning om det nu är vad man tycker om, så länge det förbannade kulturstödet slopas.

  3. Mr. Roberts skriver:

    Medelålder vid årsmöte hos aktiebolag är betydligt över 60. Verkligen.

  4. lano skriver:

    Teater, musikal och opera är fantastiskt. Jag försöker gå så ofta jag kan. Filmer i all ära – det blir aldrig samma sak som ”the real deal”.

    För övrigt är stöd till kulturverksamheter det sista på listan som borde strykas, men det är bara min åsikt.

    • Hr. Waldén skriver:

      Jag tycker att man måste vara mycket noga med att skilja på film och teater, det är två olika konstformer, även om de givetvis har stora likheter.

      En film är mycket mer av ett allkonstverk, och som regissör du har mycket större möjlighet att göra det du vill, den har inte samma begränsningar som teatern.

      I teater måste man skapa en bild i åskådarens huvud, vilket givetvis är en nackdel som samtidigt är det som är så fantastiskt vackert med teater.

      Att musikal är bättre på scen däremot, kan jag bara hålla med dig om.

      • Erik2 skriver:

        Musikal är en annan sak, det ger mig ett mervärde i form av förbaskat bra sångare och en ljudupplevelse som jag inte har råd att efterlikna hemma.

        ”lano”: Du kan väl betala mitt Spotify Premium om jag nu ska bidra till dina teaterbesök?

  5. sjukopparkaffe skriver:

    Att gå på teater eller musikal är en fröjd för ögat och själen. En stunds upplevelse som inte är i digital form utan av mer närvarande karaktär. Ofta tycker jag att man försöker klä upp sig inför evenemanget vilket alltid är trevligt. Personligen försöker jag och min fru att gå teatern i någon av de två städerna omkring oss minst ett par gånger per år och gärna något besök i den kungliga huvudstadens utbud också. Förra året besöktes även en musikal i London (Lejonkungen) vilket var ett trevligt avbrott till besöken på Jermyn Street.

  6. Ing. Nilsson skriver:

    L.S.,
    Theater och opera är alltid ett rätt men ack så sparsmakat nöje. Skillnaden mot film är ju att film är ett statiskt medium, emedan uppträde på en scen alltid är realtidspåverkbart och därigenom också lite oförutsebart dito. Jag gillar att se pjäser och gesamtkunstwerke i just denna form, även om det inte hindrar att jag har ett försvarligt antal dvdskivor med olika operaföreställningar. Det senare är dock ett substitute för en riktig förställning. Spänningen över ex.v. huruvida sopranen skall klara av att på ett tillfredställande sätt tolka det stycke som ”bara inte får gå fel”*, eller om violinisten et cetera., är en stor del av behållningen. Det sagt är film som konstart ett väldigt trevligt medium, förutsatt att det ger upphov till tankar som är bestående. Av någon anledning (kulturellt betingad kanske) har den amerikanska marknaden för detta en ansenligt mindre attraktionskraft på mig än den europeiska. Visst finns det guldkorn även i den förra, men oftast är halten kvalitet i nonsensbruset lägre än man skulle önska. Vidare och lite medvetet provocerande, vill jag inte undanhålla min mening att italiensk opera är intelligensbefriat väsen och att den germanska diton är föredömlig i alla hänseenden 🙂

    Cheerio!

    *http://www.youtube.com/watch?v=eMXX2A5pIac

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s