Lördagsdrinken – Tom Collins

Värd att pröva

Ofta när man erbjuds en drink har jag noterat att det är lätt att hamna i gamla hjulspår. Istället för att passa på att pröva något nytt så återkommer man till sina gamla trotjänare.

Planen är därföratt då och då publicera ett förslag på en drink att pröva istället för de vanliga. Många kommer nog känna igen drinkarna (en del kommer säkert även ha dem som trotjänare) men min erfarenhet är att folk ofta känner till fler drinkar även vad de faktiskt provat. En sådan drink som många hört talas om men som mindre ofta beställs är en Tom Collins.

Tom Collins har hundraåriga rötter vilket också märks i ingredienserna – gin, citronjuice, sockerlag och sodavatten. Ursprungligen gjordes en Tom Collins med söt gin men i takt  med att söt gin försvann ifrån marknaden fusionerades Tom Collins med drinken Gin Fizz så att de idag är samma sak.

Målet när man blandar en Tom Collins är att få rätt smakbalans mellan den söta sockerlagen och den sura citronjuicen. Det finns därför ett antal olika förslag på recept för att uppnå detta. Jag brukar föredra följande balans:

6 cl gin
3 cl citronjuice
2 cl sockerlag
Sodavatten

En Tom Collins tillreds i glas och mixas med sked (av samma anledning som att man inte skakar en gin martini). OBS! Det räcker med en liten bit sodavatten annars tar sodan över smaken.

Annonser
Det här inlägget postades i Stil och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till Lördagsdrinken – Tom Collins

  1. Sulla skriver:

    En drink jag nyligen bekantade mig med är Lynchburg Lemon, och jag blev mycket förtjust. Den är måhända inte helt optimal i förhållande till det rådande utomhusklimatet, men jag tror att framåt sommaren så kan vi nog bli mycket goda vänner.

    En annan och något nymodigare sommardrink är blandningen fireball, tranbär, hallonpuré och 7up över krossad is. Vad det gäller proportioner så får man experimentera sig fram.

  2. Fläderblom skriver:

    Underbart att även ungdomar lär sig njuta klassiska drinkar och inte bara häller i sig vodka med Red bull. Tom Collins är en gammal favorit och jag har några invändningar mot det ni skriver.

    ”Old Tom gin”, det ni kallar ”söt gin”, har faktiskt återinträtt på marknaden (om än inte i Sverige). Flera smådestillerier i Storbritannien gör återigen denna ginvariant som är sötare och något oljigare än den ”London Dry” som har varit standard i flera decennier.

    Anledningen till att man inte skakar en Dry Martini är att den då blir grumlig. Tom Collins är grumlig i sig själv på grund av den ingående citronjuicen. Det är alltså inte av samma skäl som de båda drinkarna röres. Att blanda och röra ihop i glaset kallas för övrigt för att ”bygga” drinken – Dry Martini röres och silas; Tom Collins byggs.

    Tom Collins och GIn Fizz må innehålla samma ingredienser, men är trots det oftast inte samma drink. Tom Collins byggs i ett grogglas (highball glass) och sodavattnet fylls försiktigt på varefter man rör om. Till en Gin Fizz skakar man citron, gin och socker i en shaker, häller det i ett fizz-glas och sprutar ner en skvätt sodavatten från en sifon. Gin fizz blir därigenom kortare och skummigare. Som vanligt i drinkvärlden finns det många olika åsikter om vad som är vad, men en fizz brukar utmärkas av det nedsprutade (snarare än nedhällda) sodavattnet.

    Glöm inte heller bort de övriga medlemmarna av familjen Collins: John Collins är släktens överhuvud och blandas på genever i stället för gin. Den svenske systersonen heter Olof Peter Collins och blandas på O P Anderson aquavit. John är traditionell, Olof Peter är modern. Båda smakar gott.

    Skål!

    • Gussie skriver:

      Mycket bra komplettering. Tackar för den. All den kunskap som våra läsare besitter som man får ta del av är en av de roligaste sakerna med att skriva på TDC.

    • Mästaren skriver:

      john collins blandas i min värld av bourbon !

      • Fläderblom skriver:

        Jag misstänker att din värld är oroväckande modern. John Collins, gjord på genever finns i flera äldre cocktailböcker, ta till exempel en titt i The Savoy Cocktail Book. John Collins på bourbon hittar däremot jag främst på nätet.

        Att drinknamn inte är skyddade är ett stort problem för cocktailkonnässörer. Det finns åtminstone ett halvdussin helt olika drinkar som kallas San Francisco (sliskvarianten med apelsin, bananlikör och vodka tycks vara specifikt svensk) och ett stort antal blandningar som kallas Cosmopolitan, för att ta några exempel. De försök som har gjorts för att standardisera namn och recept har inte varit framgångsrika; var och en har sina ”biblar” och mästarmixologer, vars terminologi man uppfattar som den rätta. Själv håller jag den tidigare nämnda Savoy Cocktail Book främst, men är också förtjust i Jerry Thomas pionjärverk från slutet av 1800-talet och Beachbum Berrys samlingar med exotiska drinkar från 1940-1960-talen.

      • Mästaren skriver:

        OK
        I min gamla cocktailbok som ligger i källaren vet jag att
        ”The Collins Brothers” var en lång lista med diverse mer eller mindre obskyra spritsorter, Juan Collins för tequila Tom för Ginen, hade för mig att Jenever Collins kallades Jan Collins där och John Collins var just amerikansk whiskey. Och det var ändå en bok utgiven på 70 talet.
        Men strunt samma.
        Skulle ändå aldrig använda genever att blanda med någonting.
        En Oudes Jenever, helst från destilleri Zuidam upphällt i ett glas
        från frysen däremot – det är grejor det.

  3. Archibald skriver:

    Som en användbar parentes i sammanhanget.

    Sockerlag: 1dl vatten och 1dl socker kokas upp sakta. Låtes sedan svalna.

    För övrigt ett roligt sammanträffande att Gussie valde just drinken i fråga, då min kvällsläsning den senaste tiden gjort mig påtagligt sugen på en Tom Collins, enligt författarens beskrivning blandad av kokosmjölk och en skvätt Angostura.

  4. Björn skriver:

    Ursäkta en förundrads fråga, men hur sjutton skulle sodavatten, som är varken mer eller mindre än kolsyrat vatten, kunna taga över smaken? Att man inte skall spä ut drinken för mycket förstår jag.

  5. Retsirc Grebtton-Keith skriver:

    Is there a more pleasing sentence in the English language than ‘would you like another cocktail or would you rather move on to champagne?’

  6. backeby skriver:

    Som boende utanför vår vackra huvudstad så är det ofta svårt att hitta vattenhål som serverar bra drinkar. Att hitta ett ställe som klarar av att tillverka en ”riktig” Old Fashioned är mitt nuvarande uppdrag.. Attans att det ska vara så svårt.

  7. Alistair skriver:

    Håller också den nu (tyvärr) så trendiga ”Lynchburg Lemonade” högt. Som kuriosum drack jag denna för första gången i USA i början på 90-talet, trots en initial skepsis (då den ju baseras på den vedervärdiga whiskeyn/bourbon Jack Daniels) så har den varit en av favoriterna sedan dess.

    Förutom ovanstående nämnda Old Fashioned är en annan bourbonbaserad favorit Mint Julep. Annars är jag mer inne på ginbaserade cocktails. Vodkabaserade dito har jag svårt/mycket svårt för.

    MVH
    ~Alistair

    • Mästaren skriver:

      har inte smakat Lynchburg lemonade men undrar, är den inte övermåttan söt med både likör och seven up?
      Håller med om att bourbon är en strålande bas i drinkar och coctails!

  8. Mästaren skriver:

    En gammal favorit från förr är annars en Grosshandlare.
    Eau de Vie(värsta fall trestjärnig cognac) och sockerdricka.
    En fläkt av 1900 talets första hälft.

  9. Philip skriver:

    konstigt att Lynchburg skattas så högt, då jag alltid sett den som Whiskey sours lite slöa halvbror som dricks när det passar bättre med en läskande highballdrink än klassikern. då jag gör sour/lynchburg tar jag för vana att varva citronerna med en lime (kanske en lime var femte citron) och även ta lite mindre sockerlag och istället kompensera med lite brunt/muskovadosocker. detta balanserar surheten utan att den istället blir sötsliskig. Muskovadon gör sig även fint med t ex fidel Castro om man gillar sådant.

  10. Rune Rebellion skriver:

    Precis. Lynchburg Lemonade är ju Whisky Sours sliskige bror, men ack så god. Cointreaue och en slice apelsin i utfyllnad är skillnaden.
    Enligt mig tycker jag man börja kvällen med Whisky Sour, för att sedan fortsätta till Lynchburg.
    En skvätt Angostura höjer upplevelsen betydligt.

    Håller verligen med Gussie; ”men min erfarenhet är att folk ofta känner till fler drinkar även vad de faktiskt provat”. Har själv aldrig testat.

  11. Nisse skriver:

    I gin fizz kan man hälla i lite äggvita innan man skakar den, just för att få ram den härliga skum kanten på drinken.

  12. PeriNorr skriver:

    Sodavatten, var får ni tag på det?
    I min värld är det alls icke kolsyrat vatten. Då jag under tidigare del av mitt liv varit arbetare och kört s.k. bryggarbil vet jag vad såväl soda- som vichyvatten är (var?). Båda dessa produkter innehåller olika salter.
    Däremot tar jag i min lättgrogg 3cl eau de vie och kolsyrat vatten ur sifon. Aaahh.

    • Archibald skriver:

      Googla ”sodasifon” för enklaste lösningen. Även möjligt via senaste årens kolsyrat-vatten-hysteri-lösningar under varumärken som som Wassermaxx och Sodastream.

    • Gussie skriver:

      Sodavatten kan i alla fall jag fortfarande köpa på glasflaska i min lokala ICA-butik. De flesta krogar med en ordentlig bar brukar också ha sodavatten tillgängligt för att blanda drinkar med.

  13. Johannes Jonsson skriver:

    French 75, säger jag bara!

  14. Adde skriver:

    Är sodavatten detsamma som kolsyrat vatten typ Loka, Ramlösa eller Vichyvatten?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s