TDC Vinskola #3; Vinprovning – en introduktion

Vi har nu kommit till del tre i TDCs vinskola, där vinmakaren och författaren Lars Torstenson delar med sig av sin mångåriga kunskap på området. Det har nu blivit dags att ni får bekanta er lite med teorin bakom vinprovning, där detta inlägg ger de första grunderna.

Parallellt med sin nuvarande position som ”flygande vinmakare” för ett stort antal kända vinhus världen över, driver Torstenson den egna bloggen Vinifierat.se. I det här skedet av inläggsserien kommer Torstenssons bok ”Vinprovning” till verklig nytta för alla er som köpt den hittills. Boken tilldelades bland annat ”Måltidsakademiens pris för Årets Dryckesbok 2011”.

Vi har fortfarande nöjet att erbjuda er läsare att till exklusivt TDC-pris köpa Torstensons bok ”Vinprovning” som ytterligare komplement till den egna vinkunskapen. Även boken ”Vinifiktioner” finns här kraftigt rabatterat för 100:- inklusive frakt om ni anger ”The Drones Club” i fältet för övriga upplysningar.

Jag lämnar än en gång över ordet till Lars, för att ge er en introduktion till vinprovningen:

Låt det vara sagt redan från början: det är lätt att prova vin. Och kul. Eller rättare sagt: det ska vara kul. Är det inte det finns det roligare saker att ägna sig åt och man bör då göra det. Hur lätt det är med vinprovning visas enklast med hjälp av alla vinprovningars moder: trefärgsprovningen. Mer om den strax, men först några ord om vad som krävs för att man alls ska kunna prova vin.

Glasen är viktiga. Glöm det fina arvegodset och de vackra remmarna från Tyskland. Här krävs glas som anpassats för vinprovning. Till att börja med ska glaset ha en kupa. Denna får gärna vara stor men viktigast är att den smalnar av något upptill så att den på ett bra sätt samlar upp aromerna. Glaset bör också vara utrustat med ett ben, som man ska hålla i. En del kan få för sig att det finns något snobbigt skäl till detta, men saken är den att om man håller runt kupan kan man inte se vinet, dess färg och eventuellt grums och annat.

Tänk på att bara fylla glaset till högst en femtedel – något beroende på hur pass stort glaset är – så att vinets aromer, och Din näsa, får plats i kupan.

Står glasen på en vit duk är det bra. I annat fall bör man lägga fram ett vitt pappersark så man kan titta på vinet mot en neutral bakgrund. Bra är vidare att ställa fram lite vatten och kanske också ett papper och en penna åt alla som vill skriva ner sina intryck.

En del vill ha bröd, oliver och ost på bordet. Vid en professionell provning förekommer vatten och undantagsvis osötat bröd. Däremot aldrig saker som kan påverka smaken, till exempel ost. Vid en provning med vännerna är det dock inte fel att ställa fram något som gör upplevelsen större för den mindre erfarne provaren och då kan ett par bitar ost vara på sin plats. Man kan också börja provningen utan tilltugg och avsluta den med. På så vis får provarna tillfälle att smaka vinet även till mat – något som ofta ändrar upplevelsen eller i vart fall åsikten om vinet.

Kan man undvika starka dofter i rummet man provar i – os från matavdelningen, parfym och rakvatten från deltagarna – är det bra. Går det att ordna ett hyggligt ljus i lokalen så att alla ordentligt kan se och bedöma vinets färg, klarhet och skiftningar är det utmärkt.

När så alla attributen är på plats kan man börja provningen:

1. Fatta glaset i dess ben och luta det över ett vitt underlag. Titta på färgen. Vilken färg har vinet och vilken nyans av den färgen? I början är det svårt att bedöma färgen på annat vis än i förhållande till de övriga vinerna i provningen och det är gott nog så; med tiden lär man sig ”se” färgen och dess nyanser. Är vinet klart eller grumligt?

2. Snurra på glaset, antingen i luften eller mot bordsytan, så att vinet skvalpar runt och stoppa sedan ner näsan i kupan och lukta. Är doften stor eller liten? Öppen, frisk och fräsch eller mer instängd, kanske med inslag av jordkällare o d? Vad finns mer i doften? Trä, ek, frukt, bär, blommor…? Var inte rädd för personliga referenser. Man skvalpar runt med vinet för att sprida det över en större yta i glaset samt för att med hjälp av syre frigöra aromer – på så vis luktar det mer (en provning i sig är att hälla samma vin i två likadana glas, snurra runt vinet i det ena men inte i det andra och att sedan jämföra doften i de båda glasen).

3. Smaka så på vinet. Ta en liten skvätt i munnen och håll den där och fundera över om vinet är torrt eller om en sötma kan förnimmas, eller är kanske rent av vinet sött? Kan man uppleva en tydlig syra (känns framförallt på tungans sidor, ett vin med en rejäl syra påverkar ungefär som en citron), eller är vinet snarare ganska runt? Är det mjukt eller strävt (dra gärna med tungan mot gommen för att känna detta; gäller i första hand röda viner)? Finns där beska? Annat?

En del vill absolut svälja vinet för att kunna känna smaken ordentligt. Det är i sin ordning. Proffs, som spottar ut vinet, har lärt sig att bedöma vinet utan att svälja det. Bäst är förstås även om amatören spottar ut vinet, dels för att inte påverkas av alkoholen i sig, dels för att inte påverkas av den Pavlov-klocka som många har inbyggd och som säger ”äntligen fredag!” när man sväljer lite vin.

I kommande inlägg ska vi titta närmare på vad färgen kan säga och varför vinerna är, eller upplevs vara, på ett visst sätt. Nu tillbaka till vinprovningarnas moder: trefärgsprovningen.

Det här kan låta löjligt, men faktum är att den bästa nybörjarprovningen är att jämföra ett vitt, ett rosa och ett rött vin. För den som är seende är det förstås lätt att med ögonen avgöra vad som är vad och det är poängen med provningen: att visa hur lätt det kan vara med vinprovning! Den som vill göra det svårare sätter en bindel för ögonen och försöker hitta rätt bland de tre vinerna utan att se färgen. Inte lika enkelt längre…

När man väl jämfört de tre vinerna, utan och kanske med bindel, serverar man något att äta och funderar över hur vinerna ändrar sig beroende på vad man får sig serverat.

Notera att allt inte behöver vara perfekt. Enkla vinprovarglas med kupa finns på Duka, Ikea med mera, ett vitt pappersark duger som underlag, ljuset är ett problem för de flesta så överarbeta inte den detaljen… Ett, även för de mindre roade, kul sätt att ordna en provning är att göra aperitifen till en provning och att sedan fortsätta prova vinerna till maten som serveras under kvällen.

Tips på vin till färgprovningen: Vitt, rosa och rött vin i prisklassen 65 – 80 sek. Samtliga vinerna bör vara torra. Använd gärna Systembolagets ”klockor” för att jämföra med Dina egna intryck.

Och kom ihåg: man provar alltid från vänster mot höger.

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till TDC Vinskola #3; Vinprovning – en introduktion

  1. Henrik skriver:

    Trevligt och lärorikt, jag ser fram mot kommande artiklar i serien!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s