TDC Vinskola #2, Helgdryck: snaps, port och bubbel

Efter gott gensvar och stort läsarintresse, presenterar vi härmed del två i TDCs Vinskola, där vinmakaren och författaren Lars Torstenson delar med sig av sin mångåriga kunskap på området. Då julen står för dörren, och kort därefter nyår kommer inlägg nummer två att avhandla ”Helgdryck: Snaps, Port och bubbel”.

Parallellt med sin nuvarande position som ”flygande vinmakare” för ett stort antal kända vinhus världen över, driver Torstenson den egna bloggen Vinifierat.se. Han har nyligen även skrivit böckerna ”Vinifiktioner”, en kort novellsamling kretsande kring vinmakeri och upplevelser, samt boken ”Vinprovning” vilken tilldelades ”Måltidsakademiens pris för Årets Dryckesbok 2011”.

Vi har fortfarande nöjet att erbjuda er läsare att till exklusivt TDC-pris köpa Torstensons bok ”Vinprovning” som ytterligare komplement till den egna vinkunskapen, eller som julklapp till svärmor? Även boken ”Vinifiktioner” finns här kraftigt rabatterat för 100:- inklusive frakt om ni anger ”The Drones Club” i fältet för övriga upplysningar.

Jag lämnar än en gång över ordet till Lars:

Som brukligt så här års lackar det mot Jul och Nyår och, för att traverstera Albert Engström, kräva denna årstid vissa drycker. Närmast på tur står Julen och även om somliga försöker få oss att tro annat, är öl eller julmust och snaps bästa drycken till julbordet. Hur man hanterar snapsen vet nog de flesta. Möjligen kan man påminna om, att ju kallare, desto mindre smak och det gäller att hitta temperaturen som passar bordssällskapet. Å andra sidan är det självklart att snapsen ska vara rejält nedkyld och flaskan får gärna vara täckt av ett tunt lager is när den ställs på bordet.

Vilken snaps man ska välja? Beror helt på den egna smaken. Själv har jag som tradition att dricka Aalborgs Jule Akvavit. Många påstår att den får en ny smak varje år. Eftersom jag nu arbetat i företaget vet jag att så inte är fallet. Däremot ändras flaskan och, jo, smaken kan variera lite eftersom den blandas på nytt varje år och eftersom vissa delar kan vara mer eller mindre lagrade. En kul idé är att spara en skvätt av årets Jule Akvavit och jämföra med det följande årets – det är skillnad, men receptet har inte ändrats!

Julölen förhåller det sig med som med snapsen: den egna smaken avgör. Det finns en uppsjö julöl att välja på nuförtiden och mitt tips är att man köper lite olika, gärna från småbryggerierna, och roar sig med att varje år hitta årets favorit.

Ingen jul utan portvin! Det finns flera typer av port. Enklast är ”Ruby”, som fått sitt namn av den rubinröda färgen. ”Tawny” har också fått sitt namn av sin färg, som är något läderartad. Den stora skillnaden på Ruby och Tawny är att Tawny lagrats mer eller mindre lång tid på fat, vilket också ger färgskillnaden. Men på jul är det portvin av typen Vintage Port som gäller.

Dessvärre har Vintage Port, liksom för övrigt även årgångsbetecknad ”Tawny”, kommit att bli väldigt dyrt. Ibland får man därför kompromissa, men, som sagt, inget går upp mot äkta Vintage Port på Julen. Om man avnjuter den på Dagen före Dopparedagen, Julafton eller Juldagen är mindre viktigt, däremot är det alltid lämpligt att ställa fram en skål med nötter eller kanske lite stilton och en pepparkaka.

Vintage Port görs bara riktigt bra år och då på det bästa vinet. Får bara en kortare tid i ektunnor, varför flaskorna vanligtvis innehåller mycket fällning. Ställ därför helst buteljen upp en eller gärna flera dagar innan den ska serveras – på så vis hinner ”grumset” falla till botten. Servera försiktigt så sedimentet stannar kvar i flaskan. OBS! om lite sediment kommer med i ett glas kan det vara bra att veta att det är ofarligt och tämligen smaklöst.

Ju mer du betalar desto bättre port. Vintage hittar du från drygt 300 kr till det tredubbla. Merparten av de kända, och pålitliga, husen, som Fonseca/Gumaraens , Dow´s och Graham´s kostar mellan 300 och 700 kr. Även Tawny finns i varierande prislägen, här bör man antingen gå på någon av de riktigt dyra eller nöja sig med klassikern Grådask för 159 kr. Detta registrerade varumärke existerade redan i början av det förra seklet! Namnet uppstod genom att det populära vinet med det hopplösa namnet Very Old Superior Red Portwine i folkmun kom att kallas Grådask på grund av den grå etiketten.

Nyår är bubblets egen högtid. Personligen har jag lite svårt att uppskatta mousserande vin annat än champagne på Nyår. Kort sagt: varför ska man denna Bubblets egen högtid dricka annat än det bästa? Samtidigt är den egna kassans innehåll avgörande för vad man orkar med. Ett bra tips kan därför vara att inhandla sin Nyårs-champagne långt i förväg, vid något lyckligt tillfälle då man vunnit på Triss eller så. (Kom ihåg att champagne i motsats till vad många tror är utmärkt som lagringsvin.)

Den som har råd köper en så kallad Prestige-champagne. Ett flertal champagnehus håller sig med en sådan. Det som utmärker dem är att de vanligtvis är fantastiskt bra och… dyra. I den här klassen hittar man Taittingers fantastiska Comtes des Champagne, Moët & Chandons ofta underskattade Dom Perignon och Louis Roederers Cristal. Dyrt och… fantastiskt bra.

Under Prestige-nivån hittar man ”Vintage”, årgångschampagne. ”Vanlig” champagne är alltid en blandning av flera årgångar. Man anstränger sig att göra en produkt som är sig lik år efter år. Med årgångsvaran förhåller det sig annorlunda. Här försöker champagnehusen istället att fånga året. Skillnaden från gång till annan kan därför vara stor. Det är charmen med årgångschampagne. Alltid dyrare än standardvarianten och vanligtvis bättre. Ligger prismässigt mellan ”Standard-” och ”Prestige-nivån”.

Enklast är standardskumporna, men även här finns mängder med bra viner. Den som vill ha en champagne med lite mer mineralton och krämighet väljer en ”Blanc de Blancs”. Det är en champagne gjord på bara den gröna druvan Chardonnay. Står det ”Blanc de Noirs” på etiketten är vinet gjort på de båda blå druvorna i champagne, Pinot Noir och Pinot Meunier. Det brukar innebära lite mer robusta och kraftfulla viner. Står det inget alls är vinet vanligtvis gjort på alla tre druvorna. De blå druvorna burkar ge lite mer kraft, Chardonnay lite mer elegans. Själv slukar jag all champagne men har en faiblesse för Blanc de Blancs.

Bland standardskumporna finns det, som sagt, många bra, och de kända märkena håller oftast hög klass. Prova gärna Billecart-Salmon eller Pol Roger. Eller gå på beställningssortimentet och servera något som inte alla känner till. Här är Guy Charlemagne och Larmand-Bernier bra producenter.

Slutligen: öppna champagneflaskan på rätt sätt! I motsats till vad man kan lockas tro ska det inte smälla när korken går ur flaskan, utan bara pysa. Ta först bort kapsylen runt korken och avlägsna grimman. Fatta därefter tag om korken med ett rejält tumgrepp med ena handen, fatta om buteljens botten med den andra och vrid sedan försiktigt flaskan så att korken långsamt hoppar ur. Tänk alltid på att rikta flaskan mot taket omutifallatt korken far iväg av sig själv när grimman avlägsnas.

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration, Livsstil och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till TDC Vinskola #2, Helgdryck: snaps, port och bubbel

  1. Mästaren skriver:

    Min egna favorit, Churchills LBV (Late Bottle Vintage) är en höjdar-Port. Är LBV någon slags mellanting mellan ”riktig” Vintage och Tawny???
    Får inte ihop det – men det blir nog Churchills i år igen 🙂

  2. Montgomery skriver:

    Det är en ganska hyfsad beskrivning av en LBV. Late bottled vintage är en port som kommer från en och samma årgång precis som en vintage (till skillnad mot en Tawny som normalt är en blandning av årgångar) men som lagrats något längre (därav namnet ”late bottled”). Men till skillnad från en vintage så är en LBV filtrerad innan den buteljernas vilket innebär att den inte åldras på flaska. En vintage bör oftast lagras mellan 15 och 25 år innan den uppnår sin fulla mognad och bör konsumeras inom 48 timmar efter öppnande. Detta problem har du inte med en LBV som kan öppnas direkt och sedan klarar veckor eller till och med månader.

    Måste ge en eloge för att ni propagerar för en så underskattad dryck som Port. Den har ett totalt oförtjänt rykte om sig att vara en ”tantdryck”. För övrigt är torr vit port med tonic water en utmärkt svalkande drink på sommaren

    • Mästaren skriver:

      Ska ge den vita Porten en ny chans i det beskrivna sällskapet – men blir det inte för sött? Hälften hälften Tonic och Soda kanske? Här ska exprimenteras….

      • Montgomery skriver:

        Vit port är normalt ganska ointressant. Kan fungera kyld som apperitif. Men har du en _torr_ vit port till drinken så ska det inte vara något problem att den ska smaka för söt. Och eftersom port inte starksprit så blir förhållandena något annorlunda än till vanliga drinkar.

        För övrigt är det port även i en bra Bloody Mary vilket jag fick erfara härom kvällen.

  3. Elbert Angström skriver:

    ”Årstid” är i singularis, så ”kräver” bör det vara om det ska travesteras med stil.

    • Lars skriver:

      Helt rätt: singularis kräver kräver. Tack för påminnelsen. Annat som blev fel är Larmandier-Bernier, som i texten fick heta Larmand-Bernier…

  4. Ping: Låt snapens väl smaka « The Drones Club

  5. Ping: Dryck till helgerna « The Drones Club

  6. Unge Herr Lindström skriver:

    Inte för att vara den som vill verka sig vet allt men,
    Efter att spenderat de två senaste sommrarna nere i Champagne-distriket och besökt flertalet producenter allt från små vinodlare till de stora champagnehusen så var de rådande överens om att en champagne som är tappad på flaska till försäljning, inte vinner något på lagring utan, bör inmundigas inom senast tidsramen på två till tre år. Detta då jäst och socker sedimentet har avlägsnats och på så sätt stannar förädlingen upp inuti buteljen. Att på eget vis ”lagra” champagne hemma i sin vinkällare över längre tid kan, enligt producenterna och bönderna, så dels leda till att korken luckras upp och därmed förstör denna förträffligt trevliga dryck.

    Druvan Pinot Meunier har även en tendens till att ”surna” till även i färdigblandade och buteljerade champagner, därav så har inte t.ex. GH Mumm inte med denna druva i sina årgångschampagner som lagras över en längre tid.

    • Lars skriver:

      Hm, nja, med snart 30 års erfarenhet av vinlagring, inte minst champagne, och snart 25 års efarenhet av vinmakeri, bland annat några champagner, vidhåller jag att bra champagne vinner på lagring, inte minst gäller detta ”prestige-” och ”vintage-”champagnerna, men i många fall utvecklas även standardskumporna väl med några års lagring. Enklare champagner innehåller inte sällan en hel del pinot meunier, som inte bara är billigare att köpa än pinot noir och chardonnay, den är också ”sur” redan från början (dess något aggressiva syra, ofta något i obalans med bristen på frukt, är ett av druvsortens utmärktande drag), och sådan champagne brukar inte vara bra vare sig med eller utan lagring. M a o: våga lagra din champagne om den håller hyfsad kvalitet från början.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s