Första intrycket, är ofta visuellt…

Man talar alltid om vikten av att ge ett gott första intryck. Vad du än gör i efterhand, kommer den där första känslan att dröja sig kvar. Oavsett om den var helt missvisande, eller ej. Det är långt ifrån alltid du vid senare tillfälle ges en möjlighet att med ord förtydliga eller förklara dig. För det mesta vet du inte ens om när du gett ett annat intryck än det du hade för avsikt att förmedla.

Om skönhet kommer inifrån, är sorgligt nog helt oväsentligt när du under de första fem sekunderna scannas av och bedöms av den person du möter. Den slitna frasen att en bild säger mer än tusen ord, är ganska talande.

Detta är ett tungt vägande skäl för att du bör lägga ned kraft på att uppvisa ett propert yttre, där dina kläder spelar en central roll. Oavsett om du är på jobbet, eller ledig. Du bör även hjälpa ditt barn med läxorna. Fråga Mrs. Jones.

Annonser
Det här inlägget postades i Stil och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Första intrycket, är ofta visuellt…

  1. ftet skriver:

    Hahah, vilken rolig teckning. Var kommer den från? Är det ett internetskämt?

  2. Alistair skriver:

    Det där kan diskuteras både djupt och länge. Jag är inte övertygad om tesen, framförallt har jag lärt mig att första intrycket sällan stämmer. Första intrycket kan vara en väldigt farlig värdemätare för en att bedöma persons karaktärsdrag och förmåga.

    De farligaste individerna är de som har psykopatiska drag vilka flitigt använder sig av en intrycksstyrningsteknik som den kände sociologen Erving Goffman kallade ”cynisk aktör”. Efter att ha jobbat med professionell rekrytering i några år så vet jag hur farligt detta är.

    En annan dyrköpt erfarenhet är att jag även har lärt även mig undvika (eller åtminstone ”hantera”) människor som låter sig styras av ”de första fem sekundrarna”. Också det en potentiellt farlig medarbetartyp.

    Därmed inte sagt att man skall ha en proper yttre stil (både kläd- och beteendemässigt) men det är väl att predika inför redan frälsta på detta forum, inte sant?

    Apropå ”farliga medarbetare” så var det en historisk kändis som en gång lär ha sagt att ”-Den farligaste medarbetaren är den ambitiöse dumskallen”.

    MVH
    ~Alistair

    • Ny kommentator skriver:

      Jag har svårt att förstå om du vänder dig mot artikeln i ditt inlägg.

      Du ”är inte övertygad om tesen” eftersom första intryck sällan stämmer. Du blandar här äpplen och päron. Tesen i artikeln är att det är bra att göra bra första intryck. Du synes ha omtolkat det till att vara fråga om huruvida ett första intryck är korrekt, vilket artikeln överhuvudtaget inte behandlar.

      Du gör med andra ord en så kallad halmgubbe; misstolkar någons uttalande för att sedan klanka ner på det.

      Tack för upplysningen om ambitiösa dumskallar. Hur roligt (eller eventuellt träffsäkert) det än är har jag svårt att se hur det anbelangar artikelns ämne.

      (Har aldrig kommenterat här innan men nu var jag tvungen.)

      • Alistair skriver:

        Njaa, min uppfattning och kommentar rörde snarare att det också kan ses som att det första intrycket handlar om så mycket mer än att bara ge ett första intryck. Jag tycker artikelförfattaren missade att ”det intryck” man skall förmedla MÅSTE vara så nära en ärlig bild av sig själv. Alltså, ett råd att inte försöka vara någon annan än sig själv (något jag alltför ofta stött på).

        För övrigt är det tråkigt att du uppfattar uttrycket för en avvikande uppfattning som ”att klanka ner” på någons uttalande. Det rör sig inte om någon argumentationsfel (”halmgubbe”) utan en reflektion kring vad ett ”första intryck” egentligen är och hur viktigt det egentligen är.

        Så, det handlar överhuvudtaget inte om huruvida det skulle vara ”korrekt” eller inte om ett ge ett ”första intryck”. Ett intryck ger man ju vare sig man vill eller inte. Det handlar snarare om varför man skulle vara mån om att ge ett särskilt intryck eller som artikelförfattaren skriver; det intryck man hade för avsikt att förmedla. Således vågar jag påstå att om man har för avsikt att förmedla ett intryck som avviker från ens ”ärliga jag” så är man farligt ute.

        Detta är också min egentliga tes; måste man fundera över vilket intryck man vill ge (förutom att kontrollera att man är hel och ren) så gör man både sig själv och ”motparten” en otjänst. Man kommer väääldigt långt på att vara… sig själv.

        Min ”upplysning” hade för övrigt ingenting med artikelns ämne att göra.
        Deal with it.

        Så, vad tycker du om det?

        MVH
        ~Alistair

      • Ny kommentator skriver:

        Bra råd att inte vara någon annan än sig själv.

        Men du måste förstå att jag uppfattar det som underligt när du ”inte håller med om tesen” när du i själva verket säger egentligen samma sak som artikeln; nämligen att ett första intryck är viktigt.

        Huruvida ett första intryck är korrekt eller inte hör inte till frågan. Jag märker härvidlag att du missförstod mitt uttryckssätt ”första intrycket är korrekt” som i att agerandet från intrycksgivaren är korrekt (d.v.s. i enlighet med vett och etikett). Jag åsyftade med uttrycket emellertid snarast huruvida ett första intryck är att lita till. Det senare är alltså en annan fråga och inte artikelns ”tes”. Du kan därför inte invända mot den utan får nöja dig med att lägga fram det som en (ny) egen tes.

        Mot bakgrund av ovan anförda anser jag fortfarande att du gjorde dig skyldig till en halmgubbe. Den var måhända omedveten i och med att du till synes sammanblandade olika ”teser”.

        Sen är det ju förträffligt om ett första intryck dessutom är ärligt. När inlägget (som jag förstod det) endast handlade om klädernas inverkan på ett första intryck, kan vi ju laborera med diverse oärliga första-intryck, kanske att en lagerarbetare går klädd som en bankdirektör? Det blir dock en lite annan fråga även om jag definitivt finner den intressant. Aldrig riktigt tänkt på klädernas eventuella ”oärlighet”.

        Jag lever med att din upplysning inte hade med ämnet att göra. Förlåt om jag lät gnällig.

        Jag avsåg heller inte att låta gnällig när jag uttryckte att du ”klankade ner på”. Jag förstår dock om det uppfattades så. Sorry. My bad.

        För övrigt uppskattar jag mestadels dina inlägg.

      • Mathias skriver:

        Varför skulle inte en lagerarbetare kunna klä sig som en bankdirektör? Det är ännu ett sätt att sätta sig på personer man anser sig vara överlägsna i samhället pga. Deras profession. En lagerarbetare har ju också rätten att ha ett intresse för kläder och stil!

  3. Arga Klara skriver:

    Visst är det så. Ungefär 80% av all kommunikation är ju icke-verbal; alltså tonläge, kläder, ansiktsuttryck och så vidare. Och den siffran gäller i allmänhet, skulle tro att andelen vid det första intrycket är ännu högre.

  4. Retsirc Grebtton-Keith skriver:

    ”You never get a second chance to make a first impression!”

    Människan är en komplicerad varelse med många sidor. Invändigt ler man åt fåfänga, men ambitionen att uppträda snyggt mot omgivningen uppskattar man och respekterar. Det vore sorgligt om ett hyfsat uppträdande, älskvärt sätt, vårdat yttre övertolkades som psykopatoida drag. Då låg många illa till. Är omgivningen så ohyfsad att bra uppträdande och snyggt yttre ses med misstänksamhet då kan man bara beklaga. Uttrycket ”beauty is in the eyes of the beholder” kan vändas och avslöjar då hur fel en betraktare kan uppfatta situationen, kanske på grund av eget tillkortakommande i livet men det ska man heller inte förakta, bara hoppas på bättring.

    • Alistair skriver:

      ”Det vore sorgligt om ett hyfsat uppträdande, älskvärt sätt, vårdat yttre övertolkades som psykopatoida drag.”

      Håller med, men ”samhället” av idag går tyvärr mer mot en självcentrerad individualisering vilket ,åtminstone för mig, har lett till iakttagelsen att ganska många människor förställer sig på ett sätt som varken gör dem själva eller omgivningen rättvisa.

      Jag kanske har en onödigt misogyn inställning men jag upplever att det hör till ovanligheten att man träffar ”genuina” människor som vågar vara sig själva även under det första intrycket.

      Det är alltför många som sjunger ”ytlighetens lov”. Tyvärr.

      Därför litar jag (nästan) aldrig på det ”första intrycket”.
      För egen del tycker jag att det är sorgligt att det allmänt verkar vara så att man måste anstränga sig för ”ett hyfsat uppträdande”, ett ”älskvärt sätt” och ett ”vårdat yttre”.
      Är det verkligen så illa?

      Det kanske var bättre förr ändå?

      MVH
      ~Alistair

  5. Calle skriver:

    Det räcker långt att bara vara snäll!

  6. Archibald skriver:

    Jag håller då och då intervjuer, samt något vi kallar referensluncher. Det sistnämnda ett slags test där en potentiell framtida anställd som intervjuats två gånger, går på en högst informell lunch med två anställda från företaget.

    Det ger den sökande en möjlighet att ställa frågor man kanske inte gärna lägger fram under en mer formell anställningsintervju. Utöver frågorna i sig, visar de även om personen om denne vågar undra över/ifrågasätta saker, eller ej.

    Någon som exempelvis bara tyst och förnöjt menar att ”allt bara verkar vara jättebra”, berättar i mina ögon på det sättet en hel del om sin inställning till saker och ting även i övrigt.

    Min erfarenhet säger att personens yttre många gånger ganska träffsäkert har speglat mycket av ”personligheten” under dem.

    Om det som sägs och hur det sägs är genuint, eller ansträngt påhittat, lyser många gånger igenom ganska snart under någon timmes diskussion.

    Att på ett avslappnat sätt kunna behålla det första, goda intrycket, även genom en längre verbal mangling är i mina ögon ofta en stor del av underlaget för ett gott betyg.

  7. chuffnell skriver:

    Något som jag mer och mer kommit att lägga märke till, är hur handslaget påverkar intrycket av en människa. Eftersom jag själv har ett tämligen fast handslag, kan jag ibland reagera på hur slappt många människor hälsar. Säger det något om personen, påverkar det vårt intryck av vederbörande? Kanske.

    • Archibald skriver:

      Några tidigare tankar om just handslaget 🙂

    • Mästaren skriver:

      Också spännande i olika kulturer. I kina t.ex. har man av tradition ett slappt handslag,á lá död fisk. Mellan män, kvinnor skakar normalt inte i hand. Vilket inte alls skall tas för slapp karaktär, som det kanske görs här hemma.
      Dessutom möttes jag ofta av kineser som ”läst på” – det kunde bli närmast komiska ögonblick när de skulle trycka till min stora skandinaviska näve, alternativt skaka med båda händer som besatta. Själv framhärdade jag i mitt normala utan överdrift fasta handslag, det funkade !

  8. Calle Z skriver:

    Det normala förfarandet bland de flesta människor är att man under introduktionsfasen, d v s det första tillfället/-en man möter nya människor, mer eller mindre ”sniffar” på varandra, för att identifiera andras, men även sin egen roll i sammanhanget. Ens beteende kan därför antingen vara åt det passiva hållet, eller tvärtom överaktiv/offensiv. Därför är man oftast knappast ”sig själv” i början, utan ens normala beteende i grupp framträder normalt efter denna introduktionsfas. Detta är situationer som egentligen är självklara och som vi alla känner igen oss i.

  9. m. skriver:

    handslag…bland det mest störande som finns är folk som av en eller annan anledning tror att de har ngt. att vinna på att krama sönder min hand…….det har ni inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s