Visuell balans

Några nyligen postade inlägg om skjortor med kontrasterande kragar genererade diskussion. Jag kan som sagt tycka att en skjorta med en vit krage (inte två, eller tre) kan se riktigt bra ut, buren med rätt attityd. Något som dock aldrig berördes i tidigare diskussioner, är att den vita kragen som de flesta andra detaljer i klädseln, ganska kraftigt påverkar det visuella intrycket av kläderna du bär.

För att inleda med lite historia, är konceptet med kontrasterande skjortkragar långt ifrån så mode och trendrelaterat som många tror. Ända sedan tiden då skjortor generellt såldes med löstagbara kragar, har en vit krage ibland kunnat ses på skjortor som i övrigt är av en annan färg. De tre alternativen nedan från T.M. Lewin, borde med den lösa kragen kunna kombineras så att den vita växelvis används tillsammans med de två andra skjortorna vid tillfälle.

Jag läste någonstans att en välkänd mediaprofil som syr upp alla sina skjortor i Istanbul, ofta byter ut bara kragen då den första slitits ut. Ett bra sätt att förlänga livet på en bra skjorta åtskilliga år, då krage och manschetter ofta är de delar som slits absolut mest på en skjorta. Om det ursprungliga skjorttyget inte finns att tillgå, är ett vitt alltid ett gångbart alternativ.

Som i så många andra fall är det väl fel att säga att vem som helst passar i en skjorta med kontrasterande krage. Givetvis finns alla de personligheter med attityder som stigmatiserat skjorttypen, vilka fortsätter att besanna fördomen. I och med en så starkt förknippad negativ bild, känner jag att det krävs snäppet mer av bärarens inställning och attityd, men framförallt sätt att bära upp skjortan för att det ska bli bra, istället för att bara förstärka nidbilden av den.

För att återgå till vad jag antydde i inledningen, skapar även en kontrasterande vit skjortkrage ett ganska tydligt avbrott i synintrycket, på samma sätt som horisontella linjer i mönster, ett synligt skärp i en lågt skuren byxmidja och slag på byxbenen, etc., etc.

Med detta i åtanke, riskerar en kortare bärare av en skjorta med kontrasterande krage, att visuellt framstå som ännu kortare. På samma sätt kan en långsmal bärare dra fördel av detta, och via en kontrasterande krage minska intrycket av en långsmal gestalt.

Generellt, och rent teoretiskt kategoriseras skjortor med vit kontrasterande krage som väldigt formella, och att de uteslutande bör komma i kombination med dubbel manschett. Flusser förkastar helt varianter uppsydda av grövre tyg som exempelvis pinpoint oxford, likaså button down-kragar i sammanhanget. En inställning jag tror kraftigt bidrar till att modellen kommit på skam, i och med bärare som gjort sitt yttersta för att utstråla formell styrka, vilka istället bara kraschar som patetiska och arroganta.

Min bild av att bära modellen är att även kunna tona ner och döva det fyrkantiga och intjatat formella, från ett måste, till en möjlighet när så önskas. Jag skulle gärna använda den första skjortan nedan tillsammans med en kastanjebrun, fylligt stickad ullslips och mellangrå kostym.

* * *

* * *

Annonser
Det här inlägget postades i Stil och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Visuell balans

  1. Lord Sidcup skriver:

    När jag tänker på gräsliga kontraster, så menar jag normalt sett inte den vita kragen, som förekommit länge och väl. Inte heller menar jag ett kontrasterande tyg på kragens insida, vilket också varit förekommande länge.

    Värre blir det när det sistnämnda tyget även syns på utsidan, med snibbar som matchar resten av skjortan, eller när knappraden och knappslån belagts med något grällt kontrasterande tyg. Ett annat elände är grällt kontrasterande knapphål och knappar. Blått och mörkrött är den värsta kombinationen när det gäller det sistnämnda – tyvärr verkar ju just den kombinationen ha spritt sig.

    Som jag sagt tidigare kan grälla kontraster fungera, om man nu går in för en allmänt extremt look. Tillsammans med glittrigt lackade naglar och orange tuppkam är det helt rätt. Men för de flesta ser det helt enkelt gräsligt ut.

    /Spode

  2. Magnus A skriver:

    Tyvärr har en viss kategori folk under sent 80-tal och 90-talet förstört dessa vita kontrastkragar. De trodde de var Gordon Gekko bara för de hade just dessa blå skjortor med vit kontrastkrage. De betedde sig minst sagt mindre angenämt …

    Varje gång jag ser en sådan skjorta får jag reflexmässigt mindre angenäma minnesbilder. Det spelar tyvärr ingen roll att det finns en stilmässig historia bakom de vita kragarna! Jag kommer aldrig att kunna ha en sådan skjorta.

  3. Mathias skriver:

    När du skrev: ”Jag skulle gärna använda den första skjortan nedan tillsammans med en kastanjebrun, fylligt stickad ullslips med en mjuk tapering upp till ca 7cm. Mellangrå kostym, och grov vit linnenäsduk eller en fint vit/ljusblått hundtandsmönstrad variant i bröstfickan.”, satt du och fnissade och tänkte -”guud, detta blir ju så bra, haha”?

    Lika ironiskt som en bostadsannons med en bild på ett fat fyllt med chilis på en köksbänk kombinerat med texten ”köket inbjuder till härligheter”?

    Kontentan: Är stil något man kämpar med att bygga upp eller något man bara besitter utan att prata om det? Har väldigt svårt att se att de stora stilikonerna genom året varit så reflekterande över analretendenta detaljer som 1cm hit och dit på slipsen.

    Kul blogg btw 🙂

    • Archibald skriver:

      Kan hålla med om att det ser rätt överspänt ut, när det kommer ut så här i skrift 🙂

      Nej, jag tror inte stilmedvetna människor ofta uttalat går och tänker på slipsbredd i siffror. Däremot vågar jag anta att oväntat många av dem sannolikt är förbaskat petiga med bredden på de slipsar de faktiskt köper och använder.

      Det en förbluffande stor skillnad på hur en slips som i nederkanten är 8cm bred och vid knuten 4cm ser ut på, jämfört med en som är sju centimeter i nederkant, och ungefär 5 cm vid knuten. I mitt tycke, intrycket av haklapp, ställt mot intrycket av det du kallar stil.

      Kontentan, enligt mig: Klädmässig stil kan presenteras mer eller mindre avspänt eller utstuderat, men att den någonsin händer helt av sig själv, utan någon som helst bakomliggande ansträngning, är något jag istället har väldigt svårt att tänka mig. Och ja, vad folk än vill tro, är jag övertygad om att klädmässig stil på ett eller annat sätt är något man sakta lär sig med tiden, samt att de ikoner du nämner genom tiderna varit smärtsamt medvetna i sitt klädval 🙂

      Sen tror jag inte att det ena utesluter det andra, i frågan om att besitta stil, och att prata om den eller inte. Även om det, precis som din kommentar antyder, fortfarande är förvånansvärt tabubelagt för män att diskutera stilfrågor här i sverige.

      Roligt att du kikade förbi.

  4. Ing. Nilsson skriver:

    Bäste Archibald,

    Till kontrasterande skjortkragar och manschetter tar jag med lätthet avstånd. Vidare skulle även jag tycka det var trevligt med en ”kastanjebrun, fylligt stickad ullslips med en mjuk tapering upp till ca 7cm. Mellangrå kostym, och grov vit linnenäsduk eller en fint vit/ljusblått hundtandsmönstrad variant i bröstfickan.” Dock blir det mycket trevligare och mer elegant om man väljer en enfärgad ljusblå skjorta istället för mäklarskjorta. Jag ser en stark analogi i Sten Bromans definition av gentlemannen: ”Den man som har ett dragspel hemma men som aldrig spelar på det är tamejfan en riktig gentleman!”.

    • Archibald skriver:

      Each to his own Nilsson. Uttrycksmässigt får jag nog kapitulera, och omformulerar centimetrarna. Det är inte alltid bra att tänka högt i skrift 🙂

      • Ing. Nilsson skriver:

        Vanzelfsprekend!!! 🙂

        Emellertid måste jag efter att ha mätt dagen mörkblå virkade slips och funnit dess bredd nertill vara 9.5cm samt kontrollerad hur bred en 7cm slips torde vara att jag är betydligt mer benägen att bära slipsar mellan 8 och 10 cm i bredd. Kanske är jag fet som en öltunna men med usel självinsikt. Dock finner jag det för mig estetiskt misslyckat att ha en alltför smal slips. Ergo, formulera dina cm som du behagar – det är bålen på bäraren samt dennes (brist på) smak som vid handen ger vilken vidd som är lämplig.

  5. Mästaren skriver:

    Lös skjortkrage – ja en fläkt av det förgångna.
    Kul grej, men känns inte som mitt skoj.
    Lika lite som vit krage är mitt skoj det heller.
    Mäklarskjorta, ja det var ju också ett namn
    Handen på hjärtat, de skjortor som visas med vit krage
    hade ju samtliga varit väldigt mycket snyggare om
    kragen och skjortan varit i samma tyg.
    Sedan förknippar jag oftast kragformen på mäklarskjortor
    som den tredje nerifrån räknat.
    Den kragformen spär på min aversion mot fenomenet.
    Sällan annars sett cut away.
    Det var min åsikt om mäklarskjortor (ett uttryck som tar sig)
    Egentligen onödig att vädra men men det var lite kul.

    Men i övrigt; fortsätt gärna skriva ! Också centimeterangivelser!
    håll på din årikt om mäklarskjortorna.
    För liknelsen ovan om bostadsannonsfenomen är fel, grov och överdriven.
    Mäklarpatrask tror att de kan sälja genom det underliga språket som beskrivs ovan. Medan du lyckas måla en bild man faktiskt kan relatera till och förstå
    Mer sånt

  6. markgreven skriver:

    Hear, hear Archibald!
    Rätt buren, vid rätt tillfälle tycker jag definitivt att den vita kragen kan bäras och se bra ut. Något mindre formellt, rentav elegant. Johan Kristian Homan har burit den med ackuratess ett flertal gånger!

  7. Algy skriver:

    Jag måste bara spy lite galla över den tredje skjortan uppifrån. Även utan kontrastkragen är den hemsk med sin låga, extrema cut away. Det blir inte bättre av att kombinationen med en anorektisk slips inte fungerar. *rys*

    Förlåt, jag blev bara lite upprörd. Det måste vara det vita vinet och den dåliga sömnen som nybliven småbarnsförälder.

  8. Heja skriver:

    Jag måste berömma drönarklubbens härliga skribenter för den höga frekvensen uppdateringar. Ni gör mina dagar. Tack!

  9. lano skriver:

    Som några vid detta lag kanske märkt, ställer jag mig hos den skaran människor som avfärdar detta plagg.

    Jag har full respekt för alla lyckade kombinationer av detta plagg. Matteo Marzotto, Lapo Elkann och Gordon Gekko visar så gärna vägen. Tyvärr blir det dock oftare fel än rätt, känner jag spontant.

  10. Borrelli skriver:

    Jag är en stor beundrare av kontrastskjortor. Tycker de kan kombineras och bäras i många olika former. De ger liv till det visuella uttrycket och är ofta väldigt eleganta. Men jag är då även typen som vågar välja annan färg än svart och beige på klädseln i mina bilar. Kanske väldigt osvensk och mer italiensk i det avseendet.

    • Archibald skriver:

      Osvenskt, är det nya svenska 🙂 Tycker det låter som att du har en intressant stilfilosofi. Tack för ett trevligt inlägg i diskussionen, och välkommen till TDC.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s