Kostymtest: The Tailoring Club

Jag har nu i ca två veckor bekantat mig med min kostym av grå ullflanell från Brothers senaste kvalitets-satsningThe Tailoring Club”. Sett i tidsperspektivet livslängden för en vettig kostym, är det ingenting. Dock tid nog för några första reflektioner. Allt givetvis helt baserat på mina egna preferenser och tyckande om snitt, passform, material etc.

Jag har gått, stått och levt i plagget som hel kostym, som udda kavaj och med byxorna separat till annan kavaj. Nyhetens behag stärktes kanske något av att jag sedan en tid tillbaka varit på jakt efter just en flanellkostym i en mellangrå ton. Ändå kan jag klart konstatera att det var en trevlig variant som nu är en given del i min garderob. Dold under tunnare rockar och bl.a. misshandlat inpackad under en fodrad jerseyväst har kosymen fått bekänna färg i vardagen.

Kavajen har en högt placerad gorge line, samt en bröstficka placerad i höjd avpassad därefter. Dessa detaljer ger utrymme för en kavajlängd något kortare än det man skulle kunna kalla traditonella mått. Hade man frågat Flusser, hade kavajen slutat ca 5 cm ovanför riktmärket vid tummens knoge. Den täcker inte helt och hållet stussen, men når gott och väl halvvägs över. Den högre placerade brytpunkten mellan krage och slag balanserar dock upp och förstärker intrycket av längd.

Slagbredden på ca 8 cm är en trevlig överraskning i ett sammanhang där man de senaste åren mest kunnat hitta långt mycket smalare varianter. Under slagen hittar man en trevlig detalj i den lilla tygögla som används för att styra upp en boutonnière. En detalj vi på TDC gärna ser att stilmedvetna män bär oftare. Vidare skymtar ett trevligt polkadotmönstrat kragfoder.

Slagen har en trevlig rullning i övergången till bröstet, som följd av en gedigen sydd halvkanvaskonstruktion. Det är här kläderna frånThe Tailoring Club skiljer sig mycket från övrigt utbud i samma prisklass. Stor tanke och omsorg har lagts ned på uppbyggnaden under yttertyget, vilket även motiverar det något högre inköpspriset.

Jämfört med kavajer från exempelvis T.M. Lewin, upplever jag att TTC försetts med en något mjukare kanvas, som inte riktigt ger samma styrsel och styvhet som plaggen från den engelsa leverantören. Om det sedan har att göra med materialkvalité, tjocklek, eller är ett medvetet val för att ge TTC-kavajerna en mjukare framtoning är inte jag rätt person att sia om.

Axeln är något markerad, utan att för den skull ge ett för skarpt intryck åt powersuithållet. Ärmhålen är högt skurna, vilket jag uppskattar då de ger en snyggare siluett och bättre rörelsefrihet, utan att kavajärmarna rör sig nämnvärt vid ärmslutet. För att göra en längre, insnöad utläggning kortare, orsakar ett lågt skuret, större ärmhål att kvajärmen glider upp då du exempelvis sträcker fram armen för att ta någon i hand, skriva på ett tangentbord, etc. Sen är jag inte heller en vän av onödigt vida kavajärmar.

Det känns som att designteamet har ägnat stor tanke ägnad åt kavajens inredning, med en ficka strax under vänster ärmhål, perfekt för att gömma mobiltelefonen som stort plus. De utanpåliggande fickorna i kombination med den mjuka utformningen och det ruggade flanelltyget bäddar för goda möjligheter att bära kostymen ledigt och avslappnat.

Kavajen har en mycket figurnära passform. På mig satt den perfekt i grundutförandet, vilket händer väldigt sällan. Sen är just detta om något en fråga om eget tycke och smak. Personalen på Brothers var nog, om jag uppfattade det situationen rätt, ganska sugna på att plocka fram en kavaj i storlek 50, men jag föredrar att den sitter som en handske. Varken vidare eller tightare. Ärmlängden känns väldigt välavvägd, och visar i mitt fall de centimetrar av skjortmanschetten jag föredrar.

Jag skickade entusiastiskt en bekant, tillika mycket kläd- och kostymintresserad herre att prova TTC kostymerna. På honom satt tyvärr kavajerna för hårt över axlar och överarmar. Troligtvis följden av att aningen för vältränad överkropp, som dock storleksmässigt var långt ifrån broilerproportioner. Men, så är inte heller alla kläder, för alla.

Även om konfektionskläder generellt är menade att passa en bredare målgrupp, blir resultatet hemskt om snittet är tilltaget för att passa såväl breda och grova, som mer slankt byggda kroppar. Tyvärr ser man denna passformsmässiga mishmash till plagg allt för ofta. Särskilt hos större klädkedjor.

Gällande användningsområden, känner jag att man kan få den att passa in i många sammanhang. I allmänhet tycker jag också att en flanellkostym ett av de mer behagliga plagg man kan ha på sig. Generellt ger den ruggade strukturen en något mer avslappnad känsla, än exempelvis en grå kostym av finare, mer tätvävd ull.

Med en mörkare färgad sidenslips dras kavajens framtonong istället åt det mer formella hållet. Mot en vit fullspreadkrage och med en grov vit linnenäsduk i bröstfickan blir det gott och väl nog business för mig. Hittills har jag dock inte använt andra slipsar än varianter av grövre kvalitéer till kavajen. Stickad ull eller ullflanell. Av en händelse, råkar de olika slipsarna på bilderna i inslaget vara bruna. Jag tycker annars att den grå tonen öppnar för mängder av dova, mörkare färgalternativ till slipsar. Vinrött, rostorange, ändlösa toner av blått, lila, rosa…

Vid en lätt improviserad utfrågning av den lokala Brotherpersonalen, om deras erfarenheter så här långt, står det klart. Benvidden på TTC-byxorna är något i det smalaste laget. Säljarna tar utan vidare fram byxor som är en storlek större, när kavajstorleken är fastställd.

The Tailoring Club-kollektionen är som jag ser saken avsedd för en aningen mer kräsen, medveten grupp av herrklädeskonsumenter. Kanske inte lika hälsovådligt insnöade i sitt klädintresse som undertecknad, men ändock.

Denna målgrupp har enligt min erfarenhet och fördom också en tendens att ta vara på och underhålla den kropp de vill förpacka i välsydd herrkonfektion, genom träning. Gissningsvis räcker det med måttlig löpträning eller några år med mediokra fotbollsambitioner, för att byxorna från TTC skall sitta som ålskinn a’la längdskidlandslagets tävlingsdräkter.

Nåja, kanske inte fullt så allvarligt, men till nästa kollektion, (för en sådan vill jag se till varje pris) gör i mitt tycke byxbenens omkrets genomgående ca 2 cm större i lår och vadtrakten.

Annars upplever jag att man lagt ner mycket arbete även vid utformningen av byxorna. En midjehöjd som är något högre än den jag normalt ser på byxor till kostymer av liknande modell är en positiv överraskning. Utan att djuploda för mycket i kostymteori, orsakar en för lågt skuren byxmidja ofta ett synintryck där bäraren upplevs kortare än han egentligen är.

En lågt skuren midja, i kombination med en i sammanhanget ofta något högre placerad kavajknäppning, gör att byxlinningen, för det mesta med skärp, orsakar en horisontell linje som helt enkelt delar bäraren på mitten. En högre midja som på dessa byxor, gör byxlinningen mindre framträdande, med ett mer smickrade, avsmalnande och förlängande synintryck som följd.

Detaljer som slag på byxbenen och knappar i byxlinningen för att bära hängslen med läderstroppar, är trevliga detaljer jag uppskattar. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det beror på, även snittet på byxorna kring grenen och de främre delarna av låret känns väldigt lyckat. När man då väl hittat en storlek som fungerar. Jag är ingen större vän av byxor med frontveck, men de här flatfrontbyxorna faller klart bättre än många andra varianter på mer moderna kostymer. Kanske en följd av midjehöjden?

Även utformningen av små detaljer som lapparna med produktnamnet inuti plaggen, tagarna med prisinformation etc. och överdraget som kostymen levereras i bidrar till en snygg helhet.

Några läsare här i bloggen har hittills hävdat att de hellre ”bara lägger till några tusenlappar”(till ett utgångspris på ‘några tusenlappar’, reds. anm.) för att köpa en kavaj från en ”mer välrenommerad tillverkare”. En inställning som i mina öron säger att man tror plagg är bättre om de kostar mer, och kommer från en tillverkare man hört talas om. I mina ögon ett vanligt sätt att resonera bland svenska män. Något hittills bidragit till att det varit svårt för satsningar av det här slaget att hitta en målgrupp i Sverige.

Min upplevelse av innehållet i The Tailoring Club-kollektionen är en frisk fläkt och nödvändigt tillskott i mellanprissegmentet på den svenska marknaden. Material valda med omsorg, väl konstruerade och dekonstruerade kavajer, stickade plagg av kashmir och accessoarer uppsydda hos AD56 i Milano. Med detta tycker jag att The Tailoring Club säger att man menat allvar. Prisnivån är satt därefter, men förhoppningsvis inser tillräckligt stor del av kedjans kundgrupp vad det är man betalar för, och att det troligtvis är värt pengarna.

Det skulle inte förvåna mig om andra liknande satsningar görs av andra företag, när man inser att kvalitet, eller i alla fall löftet om den, säljer. Sedan får tiden utvisa vem som levererar. Förhoppningsvis utnyttjar TTC sitt försprång, och håller utbudet i kommande kollektioner varierat, intressant och välsytt. Jag ser med förväntan fram emot utvecklingen.

Avslutningsvis, lite jävlaranamma av Foals. Värdig att matcha en vasst skuren kostym.

* * *

* * *

Annonser
Det här inlägget postades i Stil och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Kostymtest: The Tailoring Club

  1. Peder skriver:

    Riktigt fin kostym. Har du någon erfarenhet av Oscar Jacobson´s ”topplinje” med tyger från Loro Piana? Jag var nere i Kungsbacka i deras Outletbutik och de har först halva priset på allt och sen ”tag 3, betala för 2 plagg” på hela sortimentet.

    • Archibald skriver:

      Nej, tyvärr. Har dock hört mycket bra om de kläderna, och Anderrs Wiberg på Brothers nämnde dem under pre-launchen av TTC, som ett vettigt konfektionsalternativ just nu.

      Min uppfattning är att de ligger högre prismässigt, men det är väl troligtvis motiverat med tyger från LP, osv.

  2. Alistair skriver:

    Lysande och informativt. För mig är detta seriös bloggkvalitet.
    Well done!

    MVH
    ~Alistair

    • JP skriver:

      Hear, hear!

      Archie,

      Jag skulle gärna vilja veta lite mer om skillnaderna mellan en sådan här kostym och en från TM Lewin. Att TML har mer styvhet och styrsel skriver du, det är också rimligt givet deras brittiska ursprung. Men kan du säga något om hur du upplever skillnaderna i sömnad och uppfattad ”kvalitet” ?

      Sedan antar jag att TML har en något mer ”tillåtande” skärning vad gäller byxvidd etc? Ärmhål?

      • Archibald skriver:

        TML har ju ett antal olika snitt och modeller, där företrädesvis benvidden på byxorna skiljer. En traditionell TML-byxa ligger kring ca 22cm vidd i benslutet. Deras slim-fit, som passar mitt tycke och smak bättre ligger kring 20, som sedan väldigt välplanerat taperas uppåt. De har faktiskt även förvånansvärt trevligt högt skuran ärmhål, där de i slim fit-modellerna är snäppet vassare än de övriga.

        Gällande kavajerna, skulle jag nog hittills säga att TML är något mer minimalistiskt kvalitativ med Cuprofoder från Bemberg, och de fickor man kan förvänta sig i en välsydd kostym, medan TTC enligt bilden ovan enligt min uppfattning valt att lägga in fler detaljer. Saker som verkligen förhöjer känslan och upplevelsen av kavajen. Materialkvalitetsmässigt vet jag inte var del lagt nivån. Min gissning, baserad på resten av satsningens karaktär, tror jag inte att de tummat på materialkvalitén.

        Fodertypen TML använder är högkvalitativt, och används i riktigt bra kostymer, men har även blivit blivit ett slags buzzword, tillsammans med ”floating chest piece” (som förekommer i praktiskt taget alla kavajer), vilka man använder för att ge sken av en kvalitetsnivå, kanske högre än den man faktiskt levererar.

        Upplevelsen är som jag ser det än så länge jämförbar, där TTC levererar ett något mer modernt snitt och TML aningen mer traditionellt. Dock beskrivs TML ibland som lite av modekostymer bland mer konservativa kostymbärare. Sammanfattat tror jag det beror lite på vilken upplevelse man eftersträvar och föredrar i kostymen man bär 🙂

      • JP skriver:

        Archie,

        OK, tack för ett uttömmande svar! jag är inte i köpartagen just i detta nu, men senare i vinter lutar det åt ett inköp av antingen en TTC- eller TML-kostym. Då min budget är begränsad för tillfället måste jag nog vänta till mellandagsrean.

  3. Fredrik skriver:

    Mycket bra recension! Jag såg att mina tidigare uttalanden citerades friskt och får väl säga att det kanske var lite väl förhastat av mig. Självklart uppskattar jag sådana här satsningar inom Sverige och vill mycket gärna se en utveckling av det. Men nykomlingar får i regel alltid motta lite druvhagel från undertecknad innan de gått igenom skärselden och kanske klarat sig genom min kräsna smak.

    Nåja, bottom line är självklart att det här kanske kan vara början på en större stilgrad hos svenska män, där kvalité och eftertänksamhet gällande tyg och passform premieras, vilket självklart uppskattas.

    Jag ögnade igenom texten ganska snabbt, men, varifrån kommer västen? TTC likaså?

    • Archibald skriver:

      Läsares åsikter, av alla slag, är en viktig del av bloggen.

      Västen fyndades tyvärr inte här hemma, utan vid senaste londonbesöket.

  4. Pelle Pellerton skriver:

    Sjalen, varifrån kommer den? Very international indeed!

  5. Peder skriver:

    Jag såg en liknande sjal på NK i Göteborg idag, pris 995 kr

  6. Andreas skriver:

    Byxornas längd och fotvidd är perfektion!

    • Archibald skriver:

      Roligt att höra. Skräddaren, anlitad av butiken på Drottninggatan, gjorde ett bra jobb utifrån önskemålen. Byxorna är ett par omskräddade 52or, då jag normalt drar 48, men som tidigare nämnt har en vad och lårvidd som inte var riktigt kompatibel med TTCs byxsnitt 😉

      Ombyggnaden uppfyllde alla förväntningar, där midjevidd förvandlades till den för en normal 48, samt benlängden till den jag önskar. Brothers till heders, ingår den även i priset!

  7. JensBob skriver:

    Var själv och provade kostymen i fråga förra veckan och trots att mycket av den levde upp till de förväntningar jag hade och faktiskt överträffade dem i vissa fall (exempelvis konstruktionen av bröstpartiet och slaget som enligt mig var perfektion) så blev det inget köp av tre anledningar:

    För det första det som redan nämnts, nämligen kavajens längd. Jag kan ta att en kavaj är något kortare än ”idealet”, men denna var helt enkelt för kort för min smak.

    Nästa nedslag var på knappställningen som enligt mig är för högt placerad, vilket ger kavajen en aning konstig balans på min kropp, men som säkert skulle kunna avhjälpas med lite hårdare träning på gymet. Jag vill dock ha kläder som framhäver de goda sidorna av min fysik och döljer de mindre positiva, inte tvärt om.

    Slutligen uppskattar jag inte att byxorna är flat front. I mitt tycke passar det inte alls så bra med slag på byxor som är flat front som om där finns gångveck. Detta förstärks ytterligare om man tänker sig använda hängselknapparna, då byxor med hängslen absolut enligt mig ser bäst ut med gångveck. På den grå flanellkostym jag redan äger så har byxorna just gångveck, högre ”rise”, dvs midjan sitter högre, aningen lösare passform i midjan, hängselknappar, inga bältesöglor samt slag. Hade jag velat ha ett par mer moderna byxor hade jag valt lägre och smalare midja, bältesöglor istället för hängselknappar och inga slag istället, inte en blandning.

    Med det sagt så tycker jag kostymen är ett givet köp för den som inte har samma tämligen strikta stilistiska krav som jag och som har en kroppstyp som passar bättre i den. Mycket mer prisvärt är svårt att hitta, åtminstone om man vill köpa i fysisk butik, med allt vad det innebär av service, ändringar etc. Man ska inte förringa värdet i att Brothers står för en del ändringar, fyndar man kostym på nätet exempelvis så får man ju räkna med minst en tusenlapp extra för att få kostymen att sitta som den ska.

    • Paul W H skriver:

      ”… fyndar man kostym på nätet exempelvis så får man ju räkna med minst en tusenlapp extra för att få kostymen att sitta som den ska.”

      Minst 1000? Ehhh, köper du verkligen rätt storlek från början?

  8. Paul W H skriver:

    Varför är TTCs hemsida på engelska när det bara finns svenska återförsäljare?

    • Paul W H skriver:

      Svar till mig själv: säljs tydligen i en butik i Finland också, även om det inte framgår av den egna hemsidan.

  9. Emsworth skriver:

    Delvis Off Topic:
    Har uppsnappat att torsdagen den 13 oktober är Suit Up Day, då alla uppmanas att bära kostym. Är lite nyfiken på om detta är något som anammas av bloggens läsare.

  10. Peder skriver:

    Tack för tipset Emsworth, det ska jag absolut göra.

  11. Ping: The Tailoring Club « The Drones Club

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s