Medveten konsumtion

Shopping vs. konsumtion

I tordags sände Utbildningsradion ett tv-program i serien ”UR samtiden”, vilket handlade om mode , konsumtion och företagens ansvar i tillverkningsfrågor. Det hävdades att modepress undviker frågor om arbetsförhållanden i tillverkarnas fabriker etc. för att det inte finns ett intresse bland ”modekonsumenter” att höra om dessa saker.

Handen på hjärtat, när jag vill läsa om kläder och relaterade ämnen för att få inspiration, eller som rekreation, vill jag inte istället läsa om bildning av fackföreningar för arbetare i Kina. Det kan och vill jag göra i andra sammanhang och medier, som i dagstidningar och nyhetssändningar. Detta betyder dock inte att jag tycker det är oviktigt om kläder tillverkats under goda förhållanden eller ej.

Har jag två alternativ, skulle jag nog kunna tänka mig att betala lite mer, om jag visste att det plagget tillverkats under bättre förhållande än det andra alternativet. Men, hur vet man med säkerhet vilka vägar de kläder man bär har tagit innan de når butiken?

Maj-La Pizzelli, i egenskap av modebranschexpert, hävdade ca 44 minuter in programmet att modebloggar alltid ger en väldigt ytlig rapportering om kläder som uppmuntrar till konsumtion. Att man här istället borde ta upp saker som rättvis produktion och så vidare, parallellt med artiklar om trender och mode.

Jag känner att om man undviker rapportering av mode, trender, de senaste plaggen, så undviker man även till stor del att skriva om kläder producerade under usla förhållanden i låglöneländer. Olof Enckell var en av representanterna för gruppen modejournalister. Han försökte tala om kläder med högre kvalitet, vilket minskar masskonsumtion. Jag upplevde inte att det fick något våldsamt gehör i resten av panelen.

Även om jag själv ibland köper kläder, som kanske ingår i en tillverkningsprocess där någon arbetare säkerligen skulle kunna ha bättre arbetsförhållanden och lön, hoppas jag att The Drones Club även främjar något sundare konumtionsvanor.

Jag vill att mina kläder skall vara hyfsat välsydda, sitta bra och hålla länge. Jag lever i tron att det är svårt att producera såna kläder via barnarbetare i Bangladesh. Samtidigt vill jag understryka att jag inte lägger ned just någon kraft på att undersöka var exempelvis T.M Lewin syr upp sina löjligt billiga skjortor.

För som en gammal ihärdig kommentatör träffsäkert påpekade, så är det bannemig ingen grånad gentleman sittandes med korslagda ben på någon vacker adress i London City som tråcklar ihop dessa plagg. Hur resonerar du själv i frågeställningen kring tillverkningsförhållandena vid produktionen av de kläder du bär?

Bilden nedan är länkad till en plats där du själv kan se programmet, och följa diskussionen.

Se programmet på UR Play

Annonser
Det här inlägget postades i Reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

33 kommentarer till Medveten konsumtion

  1. Karl skriver:

    Jag tror att många försöker tänka på det men långt ifrån slaviskt följer den tanken. Det är naturligtvis synd men det är det som händer när djupa klyftor uppstår i världssamhället. Svårt att undkomma.
    Jag har själv valt att börja avstå från kläder jag absolut inte vill ha(vilket inte sällan är billiga ”lockvaror” av ganska dålig kvalité)och även se över second hand-utbudet mer noggrant innan jag köper nyproducerat.
    Kan man göra något, även om det är lite, så tycker jag att man skall göra det.

  2. Jonas skriver:

    Egentligen en helt värdelös debatt, ingen säger någonting av värde för att nå någon slags lösning på ett problem som inte ens definieras under hela debatten. Tycker lite synd om Olof som av de övriga i panelen placerades i samma modebloggarfack som Kling och Fahrman, där han inte alls hör hemma. Lite småkul dock att han presenterar sig som en förespråkare för ”stillös” stil. Men om det är något han har så är det stil!

  3. M skriver:

    Något som kan verka paradoxalt är att det är just de billiga plaggen som bidrar till att lyfta de fattiga i tredje världen ur fattigdom. De går från inget jobb till ett lågavlönat jobb. Ett lågavlönat jobb som resulterar i de billigaste kläderna för västvärlden. I takt med att de jobbar och utvecklar sin kompetens så blir de alltmer yrkesskickliga, och på sikt kan de få högre lön i och med att de kan tillverka och sälja produkter med högre grad av förfining och komplexitet.

    Alltså: det efterfrågan på de billigaste plaggen som hjälper de fattiga människorna. Att köpa traditionellt klädhantverk tillverkat i Storbritanninen eller i Italien hjälper inte de fattiga i tredje världen ett endaste dugg.

    Allt okritiskt tal i Sverige ”sundare konumtionsvanor” och att ”minska masskonsumtionen” är ett tydligt symtom på hur indoktrinerade vi är här. Om vi istället frågar oss vad som egentligen skulle vara fel med hög konsumtion? All konsumtion innebär ju att vi köper något som någon annan har tillverkat. Ett köp av en tröja innebär att någon som odlar bomull har jobb, någon sömmerska har jobb, någon skeppare och lastbilschaufför har jobb och någon i en butik i Sverige har jobb. Vad händer om tar till oss av Utbildningsradions förmaningar och låter bli att köpa den billiga tröjan? Jo, en himla massa människor förlorar sina jobb. Ökad fattigdom och misär, såväl här i västvärlden som i tredje världen.

    Ironiskt nog så har jag själv, i takt med ökad stilmedvetenhet, den senaste tiden tenderat att gå ifrån just ”masskonsumtionen” till förmån för nämnda brittiska och italienska traditionsbundna hantverk. Utbildningsradions uppfostrande ambitioner borde snarare vara att berätta för mig att jag borde ha dåligt samvete för detta, men hänsyn till de fattiga i tredje världen.

    • David B skriver:

      Det finns alltid en märklig dubbelmoral när väst kritiserar ”låglöneländer”. Västvärlden har själv byggt ett samhälle med hjälp av kol, olja och barnarbete… nu när öst vill göra samma sak så är de onda.

  4. Zeron skriver:

    Det finns många moraliska ställningstagande man måste göra. Hur förhåller man sig till att Hugo Boss var Hitlers personliga designer? Visserligen en aning långsökt, men nu när man vet blir det lite svårare……

    Våra val som konsumenter gör skillnad

    • Jöns skriver:

      Man kan börja med att köpa en av märkets klubbkavajer, riktigt snyggt skurna!

      • Alistair skriver:

        Håller med!

        Har en dubbelknäppt Boss med utbytta knappar (till hemmaregementets) anno -95 i 120s kvalité som sitter ”som en smäck”. Väldigt trevlig skärning och passform.

        MVH
        ~Alistair

      • Zeron skriver:

        För vissa blev det inte ett dugg svårare, kanske en aning lättare istället

  5. IB skriver:

    Klassiskt att lägga ansvaret på konsumenten! Hur skall vi kunna kontrollera hur produkterna är tillverkade. Detta tycker jag även gäller TDC, vem startar en modeblogg med den uppförsbacken. På ngt sätt har det skett en förskjutning från myndigheter till konsumenter och även i viss mån aktieägare. Vad hände med myndigheter? När blev det lagligt (dvs inte bara omoraliskt) att använda sig av barnarbete. Jag tycker visserligen att andemeningen i artikeln ovan är rimlig och utmärkt ur ett moraliskt perspektiv men det är dags för våra myndigheter att ta tag i problemen. Nuff said!

    • chuffnell skriver:

      Svenska myndigheter opererar, som tur är, inte i Bangladesh. De kan omöjligen kontrollera hur hela världens fabriker framställer sina produkter. Det är inte praktiskt möjligt. Däremot är det fritt fram för oss konsumenter att ta ansvar. Det tycker jag att vi ska göra.

      • alistair skriver:

        Jag har ännu inte gett upp i ett moraletiskt hänseende men jag tror att det blir MYCKET svårt för en normalkonsument i Sverige att ”ta ansvar” och agera konsekvent.

        Det kan tendera till blir en väldigt pretentiös diskussion som vi i västvärlden kan tillåta oss att ha utan att vi egentligen kan göra något åt det så länge marknadsekonomi råder med dagens definition.

        Att ”ta ansvar” är något 100%:igt. Antingen tar man ansvar eller så gör man det inte. Man kan inte ta ”lite” ansvar. Det är samma sak som att inte ta ansvar.

        Jag hoppas vi kan vara överens om att OMÖJLIGEN kan känna till eller ta reda på förutsättningarna för HELA produktionskedjan i tillverkningen av moderna kläder.
        Bara om vi verkligen kan göra det kan vi drömma om att ”ta ansvar”

        Hur göra?
        Minska gapet mellan producent och konsument, d. v. s minska storleken av den förhatliga ”marknaden”. Då blir det dyra kläder kan jag lova. Det finns ju en anledning till att den grånade gentlemannen på den fina London City adressen inte sitter där längre.
        I förlängningen måste vi även odla vår egen bomull och ha en tillräcklig ylle- och läderproduktion i landet som måste vara beredda att betala för.

        Men inte ens i denna utopi kan vi vara helt ansvarslösa eftersom djurfodret som krävs, gödslingen för vår uppstartade inhemska bomullsodling som krävs samt det drivmedel som transporterna kräver måste också moraletiskt kunna stämplas som ”rent”. Kan det göras? I doubt it.

        Nä, så länge vi hycklar om moral utan att vara beredda att betala och att ta konsekvenserna för den fullt ut så kan vi lägga ner den här debatten om ”ansvar”.

        Mitt eget sätt att på något vis bidra till en bättre värld är att alltid köpa kvalité.

        MVH
        ~Alistair

  6. M skriver:

    Att ta ansvar innebär att vi bör fortsätta med vår handel med de fattiga i tredje världen. Annars förlorar de sina jobb och blir ännu fattigare. Kanske måste de då börja sälja sina kroppar istället, ur askan i elden.

    • Alistair skriver:

      Instämmer med tanken och logiken.

      Dock ligger det ett inneboende problem i var marginalerna tar vägen. Återigen medför det låga produktionspriset och det långa avståndet mellan producent och konsument att mellanleden (Stefan Persson et.al.) profiterar på ett omoraliskt sätt.

      Idag lever många i en föreställningsvärld att kläder med låg kvalité (som dock framstår som ”god ” kvalité) och lågt pris är ”billiga”. Mer fel kan det inte bli.

      MVH
      ~Alistair

      • M skriver:

        Bra att någon åtminstone är med på att problematisera de billigare kläderna, istället för att ha perspektivet att det enbart är dåligt.

        ”Återigen medför det låga produktionspriset och det långa avståndet mellan producent och konsument att mellanleden (Stefan Persson et.al.) profiterar på ett omoraliskt sätt.”

        Jag håller inte med om två saker här. Dels är det inte ”omoraliskt” att tjäna pengar. Om inte Stefan Persson hade kunnat tjäna pengar så hade han inte lyft ett finger för att producera kläder. Däremed hade en massa folk i tredje världen OCH i västvärlden saknat jobb. Och vi hade inte kunnat köpa de billiga, och faktiskt ofta väldesignade kläderna från H&M. Jämför med Ingvar Kamprad. Han hade aldrig startat upp IKEA om han inte hade kunnat tjäna pengar. Slutsats: möjligheten att tjäna pengar innebär att företag startas, vilket i sin tur innebär att massor med folk (i IKEA:s fall 127000, i H&M:s fall 60000 anställda) har jobb, och att konsumenterna får möjlighet att köpa deras bra produkter. Den billiga produktionen i tredje världen lyfter massor med människor ur fattigdom.

        Det låga produktionspriset innebär att H&M har lägst priser jfm alla sina konkurrenter och är grunden för deras affärskoncept. Utan det låga priset – inget H&M. Detsamma gäller IKEA.

        ”Idag lever många i en föreställningsvärld att kläder med låg kvalité (som dock framstår som ‘god’ kvalité) och lågt pris är ‘billiga’. Mer fel kan det inte bli.”

        Visst, den förhållandevis lägre kvaliteten innebär att kläderna i längden inte blir så billiga. Men många låginkomsttagare är tacksamma att de överhuvudtaget kan ha råd att köpa ett par jeans för 99 kr för att de inte har möjlighet att spara ihop 1200 kr för ett par jeans som kanske håller några månader längre. Och många av H&M:s plagg håller faktiskt en hyfsad kvalitet. Jag ett par H&M-jeans (som kostade just 99kr) som har hållit snart ett år, vilket ska jämföras med ett par Acne-jeans jag hade för några år sedan som kostade 1300kr och höll i ett halvår. Så det är inte svart eller vitt här heller.

  7. alistair skriver:

    Instämmer i delar av ditt resonemang.

    Det är dock inte alltid moraliskt rätt att ”tjäna” pengar. Långt ifrån.
    Begreppet ”tjäna” kan ha lika många betydelser som begreppet ”demokrati” har (Iran betecknar sig, i likhet med oss som demokratiskt).
    Prins John (i Robin Hood) tyckte nog också att han ”tjänade” pengar.

    Stefan Persson är dessutom inte den ende saliggörande som kan skapa jobb i tredje världen. Hans sätt (i likhet med Kamprads) kan problematiseras djupt i ett moraletiskt perspektiv.
    Den billiga produktionen i tredje världen lyfter inte enbart massor av människor ur fattigdomen. Genom att välja detta orättvisa sätt så cementerar marknaden i väst också djupa orättvisor i världen. Något som drivna affärsmän i väst (”marknaden”) utnyttjar maximalt. Om samma produktion hade legat i Sverige hade betydligt större del hamnat i producentens fickor men det är inte lika lönsamt för ”marknaden”. Ergo; utnyttja lågkostnadsländer. Det ger konkurrenskraft och hög profit.
    Det är ett marknadsmässigt systemfel vi betraktar.

    Nä, här finns större, mer djupgående frågor som jag tycker är viktigare.
    Ett bra exempel på ett sätt att motverka denna negativa utveckling som vi ser på många plan finner vi i Italien och den ”slow food” rörelse som uppstått dels som en reaktion mot den profithungriga (!) livsmedelsmarknaden och dels som ett steg i en allmän kulturvåg för ett hållbarare samhälle och friskare människor.
    Effekten i detta exempel är mer lokalproducerade livsmedel, bättre kosthållning och en helt ny filosofi och relation kring mat. Utan att utveckla detta närmare borde vi anamma en liknande syn på kläder och klädproduktion.

    Tyvärr är det nog så att ”låginkomsttagare” (i likhet med många andra) i många fall prioriterar att köpa lågkvalitetskläder till ett ”billigt pris hellre än att köpa färre men kvalitetsmässigt överlägsna kläder. Vi skall ha klart för oss att marknaden och dagens modekarusell har ett mer eller mindre hårt grepp om de flesta. Hur många av oss gör idag helt aktiva och oberoende val?

    Detta skulle man kunna skriva uppsatser om. Jag tolkar det dock som att du och jag har en del fundamentalt olika uppfattningar vilka gör att vi kan ha svårt att närma oss varandra i diskussionen. Dock intressanta vinklingar.

    MVH
    ~Alistair

    • Algy skriver:

      Jag håller helt med Alistair här. Att envetet hävda tesen ”a rising tide lifts all boats” är djupt problematiskt. Snarare är det väl så att ”a rising tide lifts some boats, while others run ashore”.

      Det finns andra moraliska aspekter, utöver de nationalekonomiska, på denna typ av resonemang. Att acceptera stora företags urusla arbetsvillkor i låglöneländer på grundval av att det skulle vara bättre att ha ett jobb än att gå utan anser jag vara en förkastlig inställning. Detta rättvisemässigt helt orimliga agerande fungerar bara eftersom marknadslogiken har upphöjts till politisk norm i Västvärlden, och följdaktigen även i de länder som vill tävla med oss.

  8. Fred skriver:

    Diskussionen blir gärna väldigt mycket antingen eller . Utvecklingsländerna behöver tillverkningsindustri, denna måste nästan alltid börja på en personalintensiv nivå med lågt kunskapskapital. Detta innebär inte att det är acceptabelt att utsträcka detta till barnarbete, slavliknande förhållanden m.m. Man kan tycka att barnkonventionens barnarbetsförbud är en lyx för västvärlden men den är en förutsättning för reell utveckling i alla länder.

    Det är naturligtvis så att det inte är moraliskt felaktigt att tjäna pengar på sin affärsverksamhet, skulle vara svårt annars. Har man som affärsidé att utnyttja någon annans svaghet, i det här fallet asiatiska länders låga ekonomiska utvecklingsnivå, staternas dåliga skydd av medborgare m.m. så krävs stor försiktighet för att inte bli plundrare. Det är en väldig skillnad mellan att använda differensen mellan låg inkomst i Bangladesh och hög köpkraft i Sverige och att medvetet eller medvetet omedvetet utnyttja arbetsförhållanden som de flesta av världens länder dömt ut i FN- och ILO-konventioner.

    Som konsument är jag ganska lurad hur jag än gör men jag har i alla fall valet att avstå från det jag känner till och får vetskap om, t e x finns ett stort amerikanskt sportmärke som inte kommer in i min garderob.

    Påminner mig om en ganska cynisk kommentar:
    Det är fruktansvärt med dessa barnarbetare, de har ju ingen känsla för kvalitét

  9. Zeron skriver:

    Självklart förstår jag att konsumeten inte kan ta reda på allt. Men konsumenten kan kräva att företaget som producerar visar hur varan producerats i alla led.

    Sen ska man inte tro att man kommer undan problem för att man köper dyrar/finare kläder. Även om kläder sys i Italien eller England så har vi ingen aning av var fibrerna kommer ifrån eller hur bomullen odlas. Idag vet vi oftas bara ett led bakåt i processen.

    Personligen känner jag mig tryggare när jag handlar på H&M än när jag handlar kläder från ett mindre företag. Anledningen är dels H&M:s större ekonomiska resurser att kontrollera sina levenratörer, dels den granskning H&M utsätts för av media och NGO:s.

    Konsumenten har makt genom sina val….se bara hur utbudet av ekologiska matvaror ökar i våra matbutiker eller hur antalet brödbutiker som säljer surdegsbröd ökar i Stockholm.

  10. Olof skriver:

    Diskussionen här är ju betydligt intressantare än den i programmet. Jag gillar liksom Alistair kopplingen till mat och Slow Food-rörelsen. Det finns ju en organisation i Italien som heter Slowear (med bland annat Incotex och Montedore) som börjar väcka rejält med uppmärksamhet. Deras idé är just att främja ansvarsfullt producerade kläder som är gjorda för att hålla längre.

    Min inställning har alltid varit att kvalitetsmedvetenhet föder en sundare konsumtion. Både sett ur ett miljöperspektiv som produktionsvillkor för de anställda i fabrikerna. Det är som Zeron skriver inte alltid helt lätt att veta hur produktionen gått till, men om vi som konsumenter är beredda att betala mer för varje enskilt plagg så är jag övertygad om att vi på sikt kommer få ett betydligt mer spännande och ansvarsfullt modeklimat. Jag tycker ibland det är skrämmande hur kläder kan vara så billigt och att vi accepterar en sådan dålig kvalité som kedjorna producerar (många dyrare modemärken också för den delen). Men jag tycker mig också se en förändring, inte minst inom herrmodet. Men det behövs fler som hoppar på tåget.

    • Alistair skriver:

      Olof,

      Du klädde mina tankar med andra och troligen bättre ord.
      Kände inte heller till ”Slowear”. Intressant.
      Jag tror också på kvalitet vid inköp som en sund inställning. Färre inköp men desto bätttre, ”-Less is more and better” kanske?

      MVH
      ~Alistair

      • Olof skriver:

        Indeed! Spana in http://www.slowear.com. Slow Fashion finns också som begrepp, även om det känns lite som en paradox..

      • David B skriver:

        Det är dock inte helt lätt att veta vilka märken som faktiskt håller en hög kvalité. Det är här bloggar som TDC blir så viktiga.

        För 10 år sedan så tycker jag att de flesta märkeskläderna höll en rätt bra kvalité. Köpte du ett känt märke, så köpte du oftast kvalité. Nu köper du oftast ett plagg sytt i samma fabrik som HMs kläder, men för 10x pengarna.

  11. Samuel S skriver:

    Intressant diskussion! Folk får handla vilka kläder de vill, men det är naivt att tro att man hjälper tredje världen genom att köpa kläder som är tillverkade under slavliknande förhållanden. Det system som har satt dem i fattigdom är knappast det som kommer att ta dem ur den. Läs gärna ”Bomull – en solkig historia”. Intressant läsning.

    • Hugo skriver:

      Det är knappast naivt, utan det är snarare så ekonomisk utveckling sker. Stegvis. Det är ju heller verkligen inte klädindustrin som satt de i fattigdom. Klädindustrin, samt all övrig industri, är det som har förbättrat deras situation de senaste årtiondena.

  12. Fred skriver:

    Skönt, problemet löst. Nej, visst nej, Dressman säljer kostymer för 799 :-, svårt övertyga kollegan att det inte ens är värt att bära ut eländet ur butiken. Slowear är bra, slowfood är bra men något verkligt genomslag kommer det tyvärr inte att få förrän den dagen vi sitter där och måste samla ihop spillrorna av en sönderkonsumerad (ursäkta slaskprssssammansättningen) civilisation.
    Hur övertygar man Hannah som har 500:- som bränner i fickan att vänta till nästa månad och då köpa kvalitet, samtidigt som HM lockar med instant hapiness för 99:- kicken?

    • Zeron skriver:

      Då måste Hannah besitta kunskapen att avgöra kvaliten mellan olika varor. Det är inte glasklart att en tröja från H&M är av sämre kvalitet än en tröja som är tre gånger så dyr. Det är inte alltid prislappen som avgör kvaliten. Möjligt är att den dyrare tröjan är av finare tyg, men tröjan kan var tillverkad i samma fabrik som H&M:s tröja.

      Vad är kvalitet? Är inte det subjektivt?

  13. Fred skriver:

    Ja, Zeron, kvalitet är subjektivt och det är inte självklart att dyrare är bättre kvalitet. Däremot torde mängden inköp och därmed trycket på miljö, möjligheten till rent kriminell utsugning av barn m.m. minska om konsumtionen förändrades från ständigt nya inköp av låg material- och designkvalitet till färre inköp med ett högre kvalitetsinnehåll. Nu blir inte skillnaden så stor om man går från budgetkedjorna till de stora internationella statusmärkena eftersom de, som du påpekar, troligen tillverkas i samma fabrik. Förändringen måste bli större och vi kommer att behöva göra upp med ett antal av våra favoritföreställningar kring traditionella tillväxtbegrepp m.m. Tufft men kanske både nödvändigt och önskvärt.

    • Zeron skriver:

      Problemet är med andra ord inte kläders kvalitet utan att vi köper mer än vad vi behöver. För vem behöver en basgaderob med 19 skjortor egentligen.

  14. Jöns skriver:

    http://www.old-town.co.uk/products.htm
    Jag har genom genom The Chap funnit denna hemsida. De verkar stilmässigt befinna sig på gränsen till ”mordgåterollspelshelger” men de verkar prioritera slitstarka material och lokal produktion framför modemässig utstrålning (kläderna är definitivt inte lika coola som de italienska). Jag såg två-tre saker som var ganska intressanta i alla fall.

  15. Lulu skriver:

    Så vi konsumenter i väst ska känna oss skyldiga att handla billiga varor från fattiga länder? Det verkar ju så om man lyssnar på de altruistiska globaliseringslibertarianerna. Marknaden är bara god och om företag inte var där skulle all gå åt pipsvängen. Dessa samveten kryper fram även om någon har mage att kritisera det goda företaget monsanto som inte vill annat än att hjälpa svältande människor. För det är ju vi västerlänningar som när vi vill förhindra gmo-mat och masskonsumtion bakom det löjeväckande argumentet att jordens resurser är begränsade egentligen vill se tredjevärlden lida.

  16. Fred skriver:

    Jag vet inte om det är så att man inte vill förstå. Fler enheter med lägre kvalitet som måste omsättas oftare innebär ett större resursutnyttjande och större möjligheter att bedriva rovdrift. Hög konsumtionstakt har byggt upp vår välfärd men kan inte vara vägen att gå för framtida utveckling. Köper jag 19 skjortor för att använda dem under min livstid så kommer resursanvändningen att bli mindre än om jag köper fem nya per säsong för att de inte håller ihop säsongen efter.

    Upplysta konsumenter i all ära men vi är inte där och det kan inte enbart ligga på konsumenten att förändra ett i grunden dysfunktionellt system.

  17. Ping: Ska vi byta grejer? « The Drones Club

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s