Ett kort sting av längtan

Ibland kan man få ett kort sting av längtan bort från det nu gällande. Det hände mig nu senaste då en vän hade kommit hem från USA och med sig hade han en tidig julklapp som fick mig att längta till sommaren…

På outlets finns allt det roliga…

/R. Steggles

Det här inlägget postades i Anekdoter, Bilder, Reflektioner, Stil och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Ett kort sting av längtan

  1. Ing. Nilsson skriver:

    Tja man skådar ju inte given häst i mun direkt, men frågan är var användningsområdet är för ett par dylika skodon. Squash månne?

    • Archibald skriver:

      Underbart Hr. Ing. Nilsson 🙂 Jo, skorna i fråga, är sådana som de yngre generationerna (dit jag vid valda tillfällen gärna räknar mig själv) trivs att ha på sig i ledigare sammanhang. Gymnasitkskor, eller sneakers kallas de, och började figurera redan tidigt under nittonhundratalets första hälft.

      Just skorna på bilden är förmodligen inte vidare lämpade att använda vid squashspel, såvida man i förlängningen inte vill drabbas av ömma knän och liknande åkommor. För sådan aktivitet krävs en långt mer kraftigt uppbyggd sula.

  2. Ing. Nilsson skriver:

    Bäste Archibald,

    Tack för informationen. Emellertid är det fortfarande inte helt tydligt hur dessa skor bäst kan nyttjas emedan bruk som just gymnastikskor tycks vara direkt olämpligt. Ehuru de för mig ter sig kunna fylla en funktion på tennisbana eller liknande, är jag ju inte förtrogen med skornas kvalité eller beskaffenhet, så jag litar fullständigt på ditt omdöme i denna sak.
    Var skulle dessa skor då bättre kunna komma till sin rätt? Stranden kanske? De förefallar otympliga som morgontofflor nämligen och snörning tycks de ju också ha, vilket i alla fall inte direkt appellerar på mig när jag stiger ur sängen.
    Skämt à sido så gav min hustru mig ett par liknande canvasskor i blått och bortsett från bruk på stranden* samt i mitt uthus där jag inrett ett rökvänligt kontor famlar jag ännu i mörkret vad användningsområden beträffar. Vidare upplysning vore därför synnerligen välkommen.

    * Jag tyckte att ett par välstrukna linnebyxor bäst ackompanjerades av ett par trevlig korrespondentskor i brunt läder och canvas ( http://www.herringshoes.co.uk/_shop/products/Herring-Herring%20Henley-Chestnut%20Calf%20Canvas-2026-1085-1.jpg ), men min hustru tvärvägrade då att följa med och därav de smaklösa ”strandskorna”.

    • Archibald skriver:

      Lag ler igenkännande när jag läser din kommentar, bäste Nilsson.

      Fruar tycker ofta att de saker de ger bort ”är snygga”. Som något man tycker att vi män borde ha vett att inse. Samtidigt som män bör akta sig noga för att pådyvla sina kvinna saker som herrn i fråga själv föredrar, om dessa inte faller damen i smaken.

      Ledsamt nog har kvinnor med glädje ofta (därmed inte sagt alltid) axlat den chauvinistiska manteln, som ger dem rätt att kräva det ena och det andra. Saker som en man idag aldrig skulle kunna drömma om att försöka bestämma öven Någon annan, så där utan pardon. Kläderna vi bär är ett tydligt exempel.

      Då jag köpte en jacka förra året, provade en man bredvid mig en likadan mullvadsbrun modell som jag själv köpte. Han tyckte om den omedelbart, det var tydligt. Frun/sambon/flickvännen dök upp, dikterade att den var så mycket snyggare med en röd jacka (liknande den hon själv hade på sig), vilken mannen sedan med svansen mellan benen bar med sig till kassan och betalade. Jag blir uppriktigt ledsen varje gång jag ser det hända.

  3. Per i Norr skriver:

    Dessa skor är, liksom många andra, drabbade av logotypesjukan.
    De går alltså i princip bort men om man bill ha ett par sneakers så finns det ju inga alternativ. Sjukan är väl 100-% för den typen av skor.
    Det här har ju dessvärre spridit sig till andra typer av skor. Vem vill ha ett par dojor med firmanamn/logotype i relief i skolädret? Eller sulor som ger avtryck av detsamma?
    Bort, bort, bort!

    • Ing. Nilsson skriver:

      Met risk att återfalla i en irriterande upprepning: Given häst skådar man ej i mun utan man tackar, bockar och tar emot. Att handla skor där producenten odiskret vill göra mig till tvivelaktig reklampelare är direkt oförskämt. Oftast är det dock så att man handlar sina skor själv och då kan man ju välja ett par trevliga skor med lädersula istället.

    • Alistair skriver:

      Sperry Topsiders är både snygga, diskreta och av, relativt sett, god kvalité.
      Dessutom inte alltför vanliga i Sverige.

      MVH
      ~Alistair

  4. Dandy skriver:

    Bara kommentarerna här är värda sina rader i guld…

    To each his own when it comes to the sartorial bits and bobs. Men håller med föregående kommentarer om att det känns lite olustigt att frivilligt och utan ersättning agera vandrande reklampelare för diverse märken. Krångligt.

    ”Quality and Stealth.”

  5. Dandy skriver:

    Ing. Nilsson — inte heller jag är fullt säker på ytterligare förslag till användningsområden. Men skulle absolut inte rekommendera nämnda skor vid hästpolo, som både bild och text refererar till. Misstänker att det skulle kunna resultera i mången illa hästtrampade tår, pinsamma halkrelaterade incidenter samt en hel del gräsfläckar.

    Nu fick man ett kort sting av längtan efter lite hästpolo… Undrar om den gode Mr Lauren även tillverkar klubbor, eller om han enbart är förtjust i att referera till sporten?

    • Ing. Nilsson skriver:

      För hästpolo rekommenderar jag rejäla och för ändamålet anpassade stövlar. Herr Lauren håller jag mig undan och hans produkter likaså. Jag tycker hela kulturen runt kläder som har sin bas i att andra ska kunna se eller i alla fall ana prislappen genom logon eller märket, ett riktigt otyg. Rejält och med kärlek tillverkade kläder gjorda av passande tyger är aldrig omodiöst eller billigt. Fram för skräddaren och bort med sweatshops i Nikes eller herr Laurens regi.

  6. Algy skriver:

    Jag skulle tro att dessa skors enda egentliga användningsområde är korta promenader under vår och sommar i valfri storstad. Polo Ralph Lauren har i mitt tycke alltid varit en tillverkare vars kläder är snobbiga på fel sätt, ett slags snobbighet för den stora massan. Med den där hästen på bröstet, jackan, byxorna eller för all del skorna positionerar man sig och säger: ”Titta, jag har en häst på tröjan. Den har alltså kostat mycket pengar. Den är inte nödvändigtvis bra, inte nödvändigtvis snygg, men otvivelaktigt dyr. Jag och mina gelikar har råd med dyra tröjor och det vill vi också visa.”.

    Jag bär relativt ofta tröjor tillverkade av den brittiska firman John Smedley. De är mer än hyfsade i kvaliteten, ser bra ut, men framförallt är de helt omärkta vilket jag ser som befriande. Visst kan man skräddarsy tröjor i merinoull, men vill man handla något snabbt och lätt är John Smedley ett utmärkt val.

  7. Alistair skriver:

    Det finns en lösning om man uppskattar kvalité men tycker (liksom jag) att logotyper på kläder är en abomination; sprätta bort!

    Jag har ett formidabelt litet zoo med bortsprättade krokodiler, gula örnar (eller är det kråkor?) et.al. i en liten låda. Ungefär som Brasse.

    Eventuella kvalitetskläder med icke bortsprättbara logotyper köpes ej (av mig i alla fall). Hit räknas dock inte Ralph Laurens masstillverkade kollektioner. Det hade inte köpts ändå.

    Om de vulgärt logotypiserade skorna i inlägget tycker jag därför inte.

    MVH
    ~Alistair

  8. Dandy skriver:

    Nej, av någon anledning känns det lite elakt mot inläggsförfattaren nu…

    Mr Steggles, hoppas att du inte tar illa vid dig. Alla tycker ju olika, och väl är väl det. Smaken är ju som bekant delad… as is the proverbial… well, you know the rest! 🙂

    Cheerio!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s