Drönaren och munlädret, eller Attityden och omvärlden #2.

Lunchstämning!

Här om dagen redogjorde jag för effekterna av kombinationen yrkesroll och social läggning. Dessa faktorer resulterar även i andra situationer än de som direkt påverkar relationen till kollegor och omedelbara kunder. Ett angränsande till överrörligt väloljat munläder kan helt utan förvarning också försätta dig i situationer du aldrig kunde ana ens en minut tidigare. Men, det är bara att gilla läget. Munväder kommer oftast med matchande inställning.

Under lunchen. Deltagare: i ordväxlingen Konsult 1, Konsult 2, Köksa med bestämd uppsyn, över starka armar tight uppkavlade kockrocksärmar och österrikiskt påbrå. Jag väljer att benämna henne Ilse. Kökschef med om möjligt ännu tydligare österrikiskt påbrå, accent, pondus och alltjämt närvarande glimt i ögat, kallad Rudi. Resterande köksbesättning.

Plats i tillvaron: kön till den lilla hårt frekventerade lunchrestaurangen.

Scenario: Konsult 1, man i sina bästa år, först i kön samspråkar om inflytt i hus och relaterade ämnen med nästkommande Konsult 2, i femte månaden gravid dam med käck attityd och skinn på näsan. Restaurangen erbjuder ett fåtal, men väl valda och ännu mer väl tillagade lunchalternativ. Trots detta faktum, kolliderar villrådigheten över matval med den hjärnkapacitetskonsumerande husrelaterade diskussionen.

Plötsligt står Konsult 1 öga mot öga med Ilse, vars bestämda uppsyn omgående visar att den förstår blackoutstatusen i den mötande, något desorienterade konsultblicken:

(Konsult 1) *tillstånd fågelholk* med tillhörande frågande min utan aning om matval.

(Ilse, konstaterar)
”- Du ska ha husets leverbiff med potatismos, baconsky och rårörda lingon!”

(Konsult 1)
”-Då ska det vara en rejäl portion!”

Varpå Ilse slevar upp ett lass av en omfattning som lätt förser en medelsvensk mindre by med mat i en vecka.

(Ilse, med oförändrat bestämd, angränsande till barsk uppsyn)
”-Sådärja. Och nu jäklar får du lova att äta upp det där.”

(Konsult 1)
”- Hm-mm… Om inte får du lägga mig över knät och smiska mig bar inför publik.”

Spontant jubel och leenden bredare än Grand Canyon utbryter bland den österrikiska köksbesättningen bakom disken.

(Rudi vid kassan, sekundsnabbt)
”- A-haah! En Livsnjutare ! ! ”

(Ilse, med en antydan till hårt leende)
”- Då får du bannemig komma och visa upp tallriken efteråt!”

Ilse vänder blicken mot den efterkommande Konsult 2.

(Ilse)
”- Jaha, och du vill ha?”

(Konsult 2, ganska omgående *lätt, spelat(?) oroad uppsyn*)
”- Jag håller mig nog till den långkokta oxbringan tack”.

Ridå.

Lunchen avnjuts, och Konsult 1 sänker uppskattningsvis 300g delikat leverbiff i 1½ stycke med omfattande mängd tillbehör utan antydan till paus eller överdriven mättnad.

Vid återlämning och visitation av länsad tallrik hade Konsult1 mycket god lust att tillägga hur gärna han ville lämna, bara en liten liten bit för följdernas skull. Men undvek detta.

Muntra leenden utväxlas och ett kort, tack för idag, vi ses!

Social bonda… Bonding, samt trevlig mättnad inför resten av eftermiddagens möten och andra ystra upptåg.

Annonser
Det här inlägget postades i Anekdoter och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Drönaren och munlädret, eller Attityden och omvärlden #2.

  1. NCF skriver:

    Han borde ju ha gått och frågat om han inte kunde få lite till istället.

  2. Stefan skriver:

    Kul, men intrycket dras ned av en del inte helt lyckade formuleringar och felstavningar.

    Sen tycker jag personligen att sexanspelningar är lite väl billiga (och ja: vulgära) sätt att skämta.

    Det är dock kul att se att TDC utöver ämnet stil i yttre mening, även tar upp frågor om uppförande och angränsande ämnen

  3. Lord Suggs skriver:

    ”Intrycket dras ned”, rättar du en inlämningsuppgift eller läser och skriver du på en blogg?

  4. Algy skriver:

    Jämför gärna med ett avsnitt av den utmärkta serietidningen Kapten Stofil, där Den Maskerade Proggaren möter Simon Spies hjärna. Där finns en episod med en man i lederhosen som jag osökt kom att tänka på.

  5. Fläderblom skriver:

    Leverbiff och oxbringa att välja på. Inte illa. Var hittar man denna eminenta restaurang?

    • Archibald skriver:

      Mitt i det mörkaste Östergötland, vid Linköpings flygplats. De genomsnittliga lunchgästerna består till stor del består av diverse flygteknikinriktade ingenjörer från den närliggande verksamheten.

      Restaurangen har både en mer stimmig serveringsavdelning för den större massan av gäster, men även en avskild mer ombonad del för välplanderade och bokade besök som erfordrar en lugnare atmosfär. Maten är dock densamma i de båda avselningarna. En annan favorit (fast inslag i lunchmenyn) är tre köttmättade bratwursts, severade med husets potatismos och sauerkraut.

  6. Stefan skriver:

    ”… rättar du en inlämningsuppgift eller läser och skriver du på en blogg?”

    Skriver man ska man i möjligaste mån försöka skriva så väl och korrekt som möjligt. Det är väl inget konstigt med det?

    • Lord Suggs skriver:

      Skribenten kanske gjorde just det utifrån sina språkliga förutsättningar? Jag reagerar på det recenserande och mästrande tonfallet som jag finner ytterst märkligt. Varför inte glädjas åt innehållet istället för att leta fel i formen? Det är en blogg för guds skull.

  7. En skarp dam skriver:

    Konstaterar förnöjt att det är ”Stefan” som associerar smisk med sex… Naughty!
    Jag brukar trösta mig med att de kvicka replikerna kräver en kvicktänkt hjärna. Även om det ibland resulterar i ordvitsar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s