Lektion i drönarskap

1, 2, 3, 4... 10.

Visst ligger en lugn och sansad attityd ofta i blodet, en egenskap man besitter i större eller mindre utsträckning. Som all annan social konst, kräver dock drönarskapet underhåll och aktiv ansträngning. Perfektion uppnås aldrig utan träning oavsett vilken disciplin, eller utövare vi talar om.

Ta snökaoset som ett perfekt tillfälle att medvetet träna på att behålla lugnet. För mig är det i alla fall inte alltid det faller sig naturligt, så en skvätt drönarmasochism gör världen snäppet trevligare för andra, och i förlängningen förhoppningsvis också för dig själv.

Exempel: Du sitter i morgontrafiken. I och med att du skall lämna barnen på dagis, måste du köra genom en tvärgata som vardagar mellan klockan 7.45 och 8.15 kan ta ca 20 minuter att passera, till hälften. Gatan är ca 400m lång, och utgör enda färdvägen till ditt mål.

Så. Du har lämnat dina barn på dagiset som ligger mitt på denna tvärgata, vilken vi kan kalla Kaserngatan, och sitter nu åter i bilen. Väl ute på gatan igen, har du precis köat i ca 10 minuter på väg till ditt arbete, och tagit dig uppskattningsvis 100 meter framåt. Då kommer ännu en liten påfartsgata från höger, anslutande till den trafikstockade led du själv kör på. Du har nu bara ytterligare ca 100m kvar till den avslutande T-korsningen, en högre trafikrytm, friheten.

På den anslutande vägen står 8 bilar i sin tur i kö för att ens komma ut från bostadsområdet bakom. Det generella valet verkar ofta vara att grinigt tänka: ”- De där bilarna har väjningsplikt, och jag har bannemig köat för länge redan”. Alltså, släpper nästan ingen fram dessa bilar, vars ägare sannolikt också behöver ta sig vidare i morgontrafiken.

Som drönare stannar du givetvis till, skapar en lucka och släpper på minst de första två bilarna i påfartskön, genom att få ögonkontakt med den andra chauffören och tydligt vinka fram denne. Har de följande sex bilarna den mindre goda smaken att alla ta tillfället i akt och klämma sig fram, är det mer deras förlust än din. Givetvis undviker du lätt detta genom att markerat smyga vidare framåt så snart som det antal bilar du själv tänkt släppa fram har passerat.

Givetvis lyckas jag inte heller själv alltid uppbåda den här attityden, men det blir allt oftare med tiden. En annan aktiv åtgärd är att släppa hetsen i köer exempelvis när du handlar mat. Tillfällen där du ståendes i en kö, flackar med blicken för att fösöka avgöra vilken annan kö som går snabbare än din egen och därefter byta kö. Bara för att som de flesta andra gånger upptäcka att kön du stod i först ändå var den som gick snabbast.

Stå kvar, och ta tillfället att njuta av att inte kunna göra så mycket annat än att ta det lugnt. December kommer sannolikt att bädda för ett antal goda träningstillfällen.

Annonser
Det här inlägget postades i Stil och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Lektion i drönarskap

  1. Minghetti skriver:

    Bra skrivet! Jag försöker ha den attityden… med otroligt varierande resultat är jag rädd…

  2. Algy skriver:

    Mycket tänkvärt. Och en påminnelse om varför jag svurit att aldrig, aldrig köpa en bruksbil.

  3. Spiceywiener skriver:

    Helt off topic, men jag sprang på en tysk drönare precis, ganska inspirerande kille: http://kleidsam.blogspot.com/

  4. Mattias skriver:

    Åk kommunalt i rusningstid när första snön kommit så får ni träna ordenligt på att hålla er lugna när folk visar sina sämsta sidor.

  5. Dandy skriver:

    Kan bara hålla med om att man gott kan ta det lugnt och istället bara acceptera att man får lite tid att bara ‘vara’. Vare sig det är kommunalt eller privat fortskaffningsmedel, så går det faktiskt inte så väldigt mycket snabbare att gasa på, vara otrevlig och stoppa upp en armhåla i medpassagerarnas ansikten eller surt stå och stampa för att kön till kassan uppehålls av rabattkupongdamen.

    Fram kommer man ändå, tids nog. En minut här eller där… Ett tag sedan kommenterade någon i ett inlägg om SJ att man helt enkelt kan vara ute i god tid. Det är också ett alternativ.

    Har f.ö. tagit för vana att erbjuda andra med färre varor att gå före. Folk blir så positivt överraskade att de skiner med hela ansiktet. Häromdagen var det en som t.o.m. bockade. Har märkt att ‘vi Stockholmare’ är riktigt dåliga på att släppa förbi en stackare med ett mjölkpaket när man själv står med en fullastad kundvagn/korg. Vardagens små guldkorn… 😉

  6. Sven Melander_87 skriver:

    Varför refereras vanligt svenskt vinterväder numera till som ”snökaos”?

    • Archibald skriver:

      Jag håller med dig Sven, och har själv sagt precis samma sak i flera tidigare inlägg. Dock kan man ändå inte blunda för det faktum, att när det kommer en normal svensk vinter, med normal snömängd, orsakar det kaos. I trafik, i media, i vardagen. Kaos, orsakad av snö. Snökaos.

      Sen måste vi också överväga vad man längre kan kalla normalt i snösammanhang. Så vitt jag kan minnas så är det inte översvallande många av de tio-femton senaste sydsvenska vintrarna som bjudit på några direkt ”normala” snömängder.

  7. Johan H skriver:

    Håller med herr Melander, det har inte varit något kaos än, bara en del riktigt dumma människor som tydligen inte förstår att det blir vinter varje år hår i landet. På parkeringen utanför huset stod i går en man och bytte till vinterdäck och gnällde över att han blivit överraskad(?). Mig veterligt blir det vinter varje år i slutet av November. Dock måste jag säga att snön gör Göteborgs bilister något bättre faktisk, folk tar mer hänsyn och är mer försiktiga. Sittande på cykeln så här års märker man stor skillnad då hösten annars är en tid av total hänsynslöshet i trafiken.

  8. the late Lord Canterville skriver:

    I syfte att bidra till en lägre egen puls OCH ett vilsammare tempo i vardagstrafien skulle jag vilja höja en röst för mästerstycket från Solihull – juvelen i den brittisk ingenjörskonstsens krona! Skaffa en Land Rover av äldre snitt (Serie I, II eller III)… Passar dessutom utmärkt till hundtransport, matchar Barbour-jackan och hittills har jag inte träffat ett enda Purdey Matched Pair som skämts för att åka runt i en.

    • Alistair skriver:

      Hear ye, hear ye!

      MVH
      ~Alistair

      • Dandy skriver:

        Inte ”hear, hear”?

        Om man hear ye:ar, så att säga, så påkallar man uppmärksamhet för att man möjligen önskar uttala sig. Vill man däremot t.ex. visa medhåll så är det bara hear, hear, kort och gott.

        Vänligen…

  9. Cyril Strideforth-Knickerbocker skriver:

    Mycket bra exempel på hur just trafiken – där vi sitter anonyma, avskärmade i bilar- tillåter oss att släppa upp Neanderthalaren i oss alla till ytan, om vi inte anstränger i motsatt riktning!
    Jag lyfter på hatten åt bloggaren och hoppas att jag, i samma anda, anstränger mig ytterligare i att vara otidsenligt artig mot totala främlingar i vintermörkret.
    (Men så kööör då för H-e!!)

  10. Ping: Ett lyckligare Sverige: #2 Att stanna upp och tänka ett steg längre « The Drones Club

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s