The Half Tucked Shirt…

Omsorgsfullt slarvigt...

Chuffs inlägg om ”Modeordens alienation” fick mig att åter komma att tänka på just ett i djungeln av modeord. Jag har länge haft en liknande känsla för det haussade begreppet ”Half tucked shirt”. Framförallt jollras det friskt om uttrycket hos The Sartorialist (en i övrigt många gånger utmärkt inspirationskälla).

Säkerligen finns det många som aktivt bara stoppar in främre delen av skjortan i byxlinningen för att uppnå en lätt slarvig look. Eller bara en av de båda nedre delarna av skjortans frontstycken i byxorna. Och visst, det kan säkert ha sin charm med en oxfordskjorta till ett par khakishorts, och jag ska inte säga att jag själv aldrig kommer att falla till föga… Men, utstuderat? Gränslöst.

Överanalyserat, eller bara avslappnat?

Samtidigt vet jag inte hur ofta jag under söndagarnas hemmafixande jag upptäcker att den något ledigare skurna skjortan bara letat sig ur den bakre delen av byxlinningen som resultat av att jag helt sonika böjt mig framåt för att ta upp något från golvet. Ett barn, en försåtsminerande 2×3 ploppars legobit som annars rikerar att trasa sönder hålfoten nattetid. Skjortans placering då alltså ett naturligt resultat av fysisk aktivitet.

…Vips är jag, eller riskerar i alla fall starkt att ge sken av att vara, trendsökande och hippt inne, med min ”half tucked shirt”? Det har rent av fått mig att inom hemmets fyra väggar aktivt och smått irriterat stoppa in skjortan igen. Inte för att det besvärar mig att skjortan lediga stunder till viss del hänger utanför, utan, för att det känns så förbaskat överanalyserat och som tvång att sätta en trendriktig stämpel på var enda lite quirk i klädseln med uttryck som ”the Half Tucked Shirt”.

Som Chuff skriver, känner jag heller ingen drift att försöka se ut på det ena eller andra sättet för att likna någon annan, eller ge sken av att jag bor i på ett anrikt gods av stenhus. Jag klär mig för att jag trivs i de kläderna jag bär. Inte för att slaviskt följa den senaste modevindens riktning eller ge sken av gamla pengar. Sedan känner folk i vardagen någon perverst måste och drift att sätta en etikett och hävda effektsökeri i medmänniskors vanor och beteenden. Det kan ofta besvära mig.

Jag må tveklöst vara en obotlig dandy, fåfäng angränsande till kokett, men gör det för mitt eget höga nöjes skull. Att jag skriver om det på nätet, handlar om en känsla av att det finns ett antal likasinnade bland er där ute, med samma drift.

Annonser
Det här inlägget postades i Reflektioner och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till The Half Tucked Shirt…

  1. Cyril skriver:

    Instämmer. Problemet med tillgjorda trender har tydligen funnits sen 1890-talet, då de s k ”Grilljannarna” gjorde entré i Stockholms nattliv. De var väl ungefär som dåtidens brats. Det sades att de: ”klär sig gammalmodigt, brokot och kortstubbadt enligt Wienvarieté och som stalldräng, utan att ens ha en häst.” Igår gammalmodigt och brokot, idag o-instoppade skjortor.

    • Archibald skriver:

      Jag kan väl också känna att många sätt att klä sig är mer eller mindre tillgjorda. Ibland är det en med flit oinstoppad skjorta, ibland är det en näsduk som stoppats ned i bröstfickan på ett omsorgsfullt genomtänkt slarvigt manér. Kanske läser vi snart om the half-tucked handkerchief?

      Det är den där envetna driften att sätta små ärtiga etiketter på sakerna som väcker ett lätt illamående. För tillfället.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s