Drönarlitteratur

Makt.

Det har vid flera tillfällen kommit frågor om vilka böcker drönaren läser. Jag känner ofta att diskussionen även överlappar förekommen frågeställningen ”vilken musik drönaren lyssnar på”. Ofta upplever jag att det finns ett tänkt, lite idealistiskt skimmer kring vad drönaren kan tänkas läsa och lyssna på. Många kommentarer har även skvallrat om mer eller mindre redan bestämda uppfattningar vad man tycker borde vara drönarmusik.

Min egen uppfattning är densamma som kring det mesta. ”Skall” och ”bör”, går bort. Precis som förutfattade meningar om att särskilda etiketter eller genrer skulle vara mer eller mindre passande än andra. Den diskussionen i sig skulle lätt kunna bli milsvid och uppta timmar. Vi låter den stanna här. Jag tycker det hela i det här sammanhanget landar i varje drönares egen högst subjektiva uppfattning om vilken litteratur eller vilken musik som för tillfället ger energi och inspiration. Något som förmodligen också varierar mycket med tiden.

Chef, ledare, eller båda delar?

Generellt är jag själv tyvärr inte någon konnässör av djuplodande tungt intellektuell litteratur. Jag läser erbarmligt långsamt, och tar mig därmed inte igenom en bok i ett nafs. Däremot minns jag ofta det jag läst ganska bra. För tillfället har jag lite oväntat återigen börjat ta mig igenom en gammal kursbok, som jag tyckte bra om då det begav sig. ”Nya Perspektiv På Organisation Och Ledarskap” av Lee G. Bolman och Terrence E. Deal.

I stort behandlar boken chefsskap, ledarskap och organisation ur 4 olika perspektiv. Det Strukturella, Det Politiska, Det symboliska samt HR-perspektivet. Hur olika ledarstilar tar hänsyn till organisationen och anställda på olika sätt och i olika utsträckning i blandade situationer. Idag kan jag förhoppnngsvis också ta till mig innehållet på ett annat vis. Det är intressant att iaktta verkligheten, se mönster beskrivna i boken, och fundera över om jag själv skulle göra det bättre, sämre eller likadant? Jag är inte i någon ledande position idag. Enligt tidigaren erfarenhet ur tidigare situationer har jag dock hamnat där i någon form, förr eller senare.

The Road

Senaste skönlitterära bok som gjorde störst avtryck var ”Vägen” (The Road) av Cormac McCarthy. En högst dystopisk framtidsvision om livet på jorden efter omfattande kärnvapenkrig. Handlingen kretsar i huvudska kring en man och hans lille son som ensamma vandrar till fots genom ett helt dött landskap. De följer vägen söderut i förhoppning om att hinna till varmare områden innan vinterkylan kommer.

Ingen direkt omfattande action förkommer. Målande miljöskildringar och tankar om livet innan under och efter katastrofen. I den totala bristen på liv kretsar den största delen av vardagen kring att hitta något ätbart. Då inga djur längre finns, har många människor själva återgått till predatorstadiet och samvetslös kannibalism.

Jag läste ”Vägen” sittandes i en solstol vid medelhavet, vilket gjorde att den gav en extra märklig kontrast till tillvaron runt omkring. Boken väckte även nyttiga tankar, och en känsla att sydda mellanlägg och mekaniska urverk kanske inte riktigt ligger på Maslows första trappsteg. Jag rekommenderar er gärna att läsa den.

Vidare hoppas jag att fler av er gärna lämnar råd och rekommendationer om böcker ni läst i kommentarsfältet nedan. Jag vet att diskussioner i tidigare inlägg blomstrat ut i tips om både en och annan favoritbok.

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil, Stil och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Drönarlitteratur

  1. Crossland-Taylor skriver:

    Om musiken; frågan är vad man associerar med en drönare, och det är väl vad den här bloggen handlar om, i viss mån? I bör perspektiv, känns inte indie-rock väldigt ‘o-drönaraktigt’? Jag lyssnar själv på indie, men jag tror du förstår min poäng. Musiken i Jeeves and Wooster kan nog vara av högsta ‘drönar-klass’?

    En övrig kommentar; lite mera fokus på mode i dina inlägg skulle uppskattas!

  2. Cyril skriver:

    Pratar vi skönlitteratur är en hel del av James Ellroy läsvärt. Gäller det fackböcker är det ju svårare, då gäller det snarare att det ska vara ett intressant ämne än en bra författare.

  3. Fredrik II skriver:

    Jag läste ”Den sista föreläsningen” av Randy Pausch för ett tag sedan. En otroligt bra bok som verkligen får en att tänka till. En man som är döende och får iväg ett budskap till eftervärlden, och det är en verklig händelse.

  4. Ing. Nilsson skriver:

    L.S.,
    I detta hänseende vill jag gärna slå ett slag för de germanska giganterna: Thomas Mann (Der Zauberberg, Dr. Faustus), Heinrich Mann (Der Untertan, Professor Unrat), Robert Musil (Der Mann ohne Eigenschaften) och Hermann Hesse (Das Glasperlenspiel), men även portugisen
    José Saramago (O Ano da Morte de Ricardo Reis, A Caverna) samt irländaren James Joyce (Finnegans Wake). Vidare är ju Evelyn Waugh (Brideshead revisited) inte terra incognita för en drönare precis och ej heller torde Umberto Eco var dat med alster som L’isola del giorno prima, La Misteriosa Fiamma della Regina Loana eller Baudolino.
    Svenska storheter som Hjamar Söderberg (Doktor Glas), Selma LAgerlöf (Gösta Berlings saga) eller Strindberg (Hemsöborna).

  5. Redax skriver:

    Från Chuffys sida rekommenderas Golding och Cervantes särskilt. Dessutom måste jag påminna om litteraturens roll i uppväxten, eftersom flera av våra läsare är familjefäder. Jag vill slå ett slag för den gamla äventyrslitteraturen som jag läste under min uppväxt. Robinson Crusoe, Robin Hood, Ivanhoe, Moby Dick osv. Dessa böcker bör vara obligatoriska för alla drönarbarn, snarare än det skräp som man prackas på i skolan.

    Ständige sekreterarens Stridens skönhet och sorg är också fantastisk.

    /Chuff

  6. laphroaigman skriver:

    Ellroy är ett bra tips. Två andra författare som jag varmt kan rekommendera är Arturo Perez-Reverte och Richard Ford. Reverte har skrivit ca ett halvdussin böcker i serien om kapten Alatriste, en legosoldat i 1600-talets Spanien, samt ytterligare ett antal intressanta böcker som utspelas i nutid, bl.a. The Dumas Club och Queen of the South. Richard Fords främsta verk är Bascombe-trilogin – The Sportswriter, Independence Day samt The Lay of the Land. För övrigt är Ford den första författare som fått både PEN/Faulkner- och Pulitzer-priset för samma bok, vilket han fick för Independence Day.

    Och sedan finns det ju runt ett dussin böcker av Bill Bryson som är fantastiskt underhållande…

  7. Algy skriver:

    En i det närmaste nödvändig läsning för den historieintresserade drönaren är Winston Spencer Churchills ”Andra världskriget” i sex band. Litteratur tung som en betongbunker i Kent, men ack så intressant.

  8. Alistair skriver:

    …och förutom den klassiska littartur som redan nämnts vill jag slå ett slag för de klassiska Ryssarna där Dostojevskij är en personlig favorit. ”Brott & straff” är ett givet val. En roman som ställer och problematiserar eviga frågor om samvete, skuld, människovärde och moral på ett synnerligen spännande sätt.

    Äventyrs- och reseskildringar där författaren sätts på hårda prov är ett annat favoritlitteraturområde för mig.
    Särskilt dylika i marin miljö appellerar på mig. Läser faktiskt Slocum just i detta nu (borde läst den för LÄNGE sedan). Danas ”Två år för om masten” och Monsarrats ”Det grymma havet” är andra favoriter som jag tycker en drönare borde läsa. En drönare torde ju sätta stoicism och förmåga till uthållighet och ”stiff upper lip” högt som dygder i tider som prövar.

    En given drönarroman måste ju självfallet även ”Greven av Monte Cristo” vara. Jag har nog nämnt det förr men den tjocka versionen är både mycket bra och mycket mera lättläst än man först tror när man håller i boken. Rekommenderas mycket varmt.

    Annars prioriterar jag att mest läsa intressanta biografier (senast Carlo d’Estes utmärkta biografi om Dwight D. Eisenhower; ”A soldiers life”) och synnerligen ”nördig” litteratur inom mina personliga fritidsintresseområden…

    MVH
    ~Alistair

  9. Jens Rosenberg skriver:

    Archibald, har du sett filmatiseringen The Road? Sevärd i mitt tycke.
    James Elleroy är som många nämner än läsvärd författare. Andra författare jag uppskattar att läsa är Paulo Coelho, Nelson DeMille, Dennis Lehane och gamle trogna Hemingway.

  10. Sulla skriver:

    Då vi ändå är inne på McCarthy så måste jag slå ett slag för hans (i mina ögon) magnum opus Blood Meridian. Långt ifrån världens mest lättlästa bok men nog bland det absolut vackraste och hemskaste/ondaste jag läst. Ett helt fantastiskt språk med de vidrigaste detaljer och de vidrigaste figurer. Kopplingarna till gnosticism som man kan ana sig till i texten gör den väldigt intressant (för mig, åtminstone) men har man inte det intresset ska den nog kunna ge din själ en omgång ändå. Därifrån kan vi koppla vidare (gissa gärna hur) till en annan personlig favorit: Mörkrets Hjärta. Om den finns nog inte mer att säga än att den är fruktat bra. Den tredje personliga favoriten och del av min egen närmast religiösa kanon är De Välvilliga (inte bara för att huvudpersonen är bögnazist utan även för att de filosofiska tankegångarna är väldigt intressanta.).

    Så. Iväg och läs nu.

  11. Archibald skriver:

    Conrads ”Mörkrets Hjärta” har lästs, och uppskattats. Lagerkvists ”Dvärgen”, Söderbergs ”Doktor Glas” är andra trevliga och tankeväckande verk.

    Lehane och Ellroy ligger näst på tur i ”ToRead-listan”.

    @Sulla: ”Blood Meridian” ligger också på tur. Av någon fånig anledning kom jag av mig något när C Juhlin haussade den i sin blogg. Inget illa alls om Juhlin, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som hände. Dock dags att ta tag i den efter de kommande veckornas flytt till nytt hus och kaoset det medför.

    @Jens Rosenberg: Har ännu inte sett filmatiseringen, men ska nog försöka göra det. Jag brukar kunna tycka bra om filmatiseringar av böcker jag gillat.

    @Alistair: Jag har en riktig favorit i ”Den Gamle och Havet”. Sträckläste den första gången som fisketokig tioåring efter att ha sett en mycket gammal filmatisering. Har sedan med åren läst den om och om igen då den hela tiden får nya dimensioner och tolkningsmöjligheter med ökad egen livserfarenhet. Det är verkligen en bok jag vill uppmana resten av er att läsa.

  12. Cyril skriver:

    Nu när ni tar upp såväl marin miljö som biografier så kan jag slå ett slag för kapten Cooks loggböcker. De finns i urval utgivna på Penguin Classics om jag minns rätt. I boken kan man läsa om hans resor till Australien och Nya Zeeland, men även om livet ombord. Lite svensk anknytning också eftersom botanikern på 2 av 3 resor var en svensk lärjunge till Linné, om jag minns rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s