Demokratiska effekter

Valfrihet. Frihet under ansvar.

Valfrihet. Fler trillingnötter i asken?

Det finns en överenskommelse mellan er läsare och oss skribenter här i klubben. Det är att vi bland annat inte diskuterar politik. Däremot tar jag gärna upp sunt förnuft, eftertanke och relaterade diskussioner. Något jag ofta känner saknas i vardagen.

Därmed kan jag bara inte låta bli att kommentera efterspelet till riksdagsvalet i och med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Ett val där delar av folket bäddade för en kraftig missnöjeseffekt av oanad vidd.

Nu skall alla som läser detta, först och främst förstå: Jag sympatiserar Inte med sverigedemokraterna. Alls. Följande inlägg har heller inget med partipolitisk sympati att göra. Snarare handlar det om att resonera enligt sunt förnuft. Eller i avsaknad av det.

Oavsett hur skygglappsförsett jag tycker att SDs resonemang är, känner jag att de demonstrationer som hålls mot dem och deras intåg i riksdagen är ganska verkanslösa nu. Några månader för sena.

Partiet har ju nu, ledsamt nog, helt lagligt och enligt konstens alla regler garanterats tillträde och önskats dit av en tillräckligt stor del av det svenska folket. Det kan inget missnöje i världen ändra på. Ett sådant fiktivt scenario skulle i sig vara emot alla demokratins principer. Möjligtvis kan demonstrationerna kanske trigga den svenska jantementaliteten, att böja sig och ändra åsikt inför de massor som låter högst? Dock tror jag inte det.

Partiet har röstats in i riksdagen av folk som till synes använder samma klena omdöme och tankegång när de röstar i riksdagsvalet, som när de röstar i uttagningarna till schlagerfestivalen. Med samma skrämmande resultat.

Hittills känner jag att många som var i position att med smarta drag låta SD sänka sig själva med sitt eget resonemang innan valet, istället försökte tiga ihjäl allt. Stoppat huvudet i sanden och hoppats att de elaka killarna som kastade sand skulle vara borta ur sandlådan när man drog upp huvudet. Istället bäddade man med sin tystnad för att de utan större problem, relativt oemotsagda, skulle kunna promenera in och muta in en permanent plats.

Först ignorerade folk problemets allvar. Nu irrar man istället runt hysteriskt och ojar sig över att SD kommer in i riksdagen? Tänk er reklamen för ett känt ölfabrikat, där ett gäng kvinnor först står i en walk-in closet och skriker sådär flamshysteriskt i glädjeyra. Alla karaktäristiska gester, falsettskrik och händerna som i spasmer skakande framför sig. Sedan männen som beter sig likadant i en walk-in ölkyl.

Byt nu ut de inblandade personernas ansiktsuttryck från formade av glädjehysteri, till att istället vara förvridna av oro och rädsla. Fortfarande med samma fjantigt hysteriska kroppsspråk. Så upplever jag reaktionerna på valresultatet. Vad tusan hade ni väntat er? Vad gjordes för att aktivt förhindra det som skedde?

Vad hade ni väntat er sverige?

Vi kan bara hoppas att ledande makter lyckas återta initiativet under de fyra kommande åren. Jag undrar bara smått om, och i så fall vilka avtryck Åkessons version av ”This is My life” kommer att sätta i den svenska demokratins historia?

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

33 kommentarer till Demokratiska effekter

  1. Oscar skriver:

    Jag har själv invandrarbakrund så förfäras självklart att SD kommer in i riksdagen.

    Men jag håller med dig om allt du skriver! De är demokratiskt valda. Alla demonstrationer nu är fruktansvärt löjliga. Hur skulle det motsatta se ut: Jag drar ihop ett gäng för att demonstrera mot att ”kommunister” återigen kommit in i riksdagen (vill inte på något sätt lika V med SD men tankesättet tycker jag man kan applicera).

    Precis som du säger så skulle det demonstrerats och debatterats tidigare.

    Jag tycker definitivt att den här bloggen kan diskutera sunt och förnuft, socialkompetens och uppförande osv.

  2. Kadelake skriver:

    Först så regerade jag precis som Archibald på demonstrationerna men efter att ha tänkt efter blev jag lite mer positivt inställd. Demonstationerna kan faktiskt ha en poäng: att visa de andra partierna att deras väljare inte vill ha ett samarbete med SD. Men jag håller fortfarande med om att reaktionen är väldigt försenad.

  3. Cyril skriver:

    Även jag har invandrarbakgrund (från Finland, men ändå….).

    Men jag tror att vi kan enas om en annan sak också, och det är att SD var illa klädda på sin valvaka. Varenda en såg ut som om de köpt en 999-kr kostym på Dressmann och knutit en slipsknut stor som en knytnäve som pricken över i:t. detta, kombinerat med ”untz untz untz”-technon som ackompanjerade Åkessons inträde gjorde att jag vred mig i soffan inte bara på grund av resultatet…

  4. Stefan skriver:

    Visst är det bedrövligt att se hur politikerna hittills bara har stuckit huvudet i sanden och vägrat befatta sig med de frågor som är SD:s själva hjärta och motor — problemen med invandringen. (Allt detta förmodligen som ett resultat av feghet, vilket är en av många baksidor med ett system som styrs av yrkespolitiker, vilka givetvis är rädda att förlora sitt levebröd om de blir obekväma och lämnar ledet.)
    Nu finns det istället en risk att när man väl lyfter på det lock som legat så tätt över denna känsliga fråga, så kommer det inte att leda till en tryckutjämning, utan till en explosion när gemene man ser sina rädslor och sin skepsis gentemot främmande människor legitimerade och bekräftade i och med att politikerna äntligen börjar prata om det, och över huvud taget befatta sig med det.

  5. Laz skriver:

    Gents,

    En stilla undran… Om ni måste nämna att Ni inte sympatiserar med någon (SD, V eller något annat), har Ni inte då börjat med politik?

    Annars gillar jag Er stil, både kläder och uppförande!

    Er Laz

  6. lano skriver:

    Jag skulle egentligen bara vilja citera en politiker, kommer inte ihåg vem, och kommer inte ihåg exakt hur han sa det, beklagar detta, men det lät ungefär såhär:

    ”Vi vet alla vad som behöver göras. Problemet är bara hur vi ska bli valda på nytt när vi gjort det.”

    Jag vill poängtera att jag i detta inlägg inte på något sätt visar sympati till SD, däremot vill jag nog påstå att om de regerande politikerna hade tagit den fråga SD främst representerar på allvar, hade inte SD ens existerat som parti idag.

  7. Lord Suggs skriver:

    De reaktioner som nu uppvisas av tidningar, på arbetsplatser, på tv, facebook etc. etc. är som jag ser det, ironiskt nog, just en sådan pöbelmentalitet man beskyller SD för att stå för. Jag kan inte komma från känslan att en sådan här händelse fyller samma funktion som när en offentlig person dör, människor får ett alibi att släppa fram sina känslor obehindrat. Byt ut SD mot valfri annan politisk/religiös grupp och känn hur obehagligt det hela blir. Ingen har hittills heller velat analysera varför över 300 000 svenskar röstade på SD utan man fortsätter glatt med precis samma inställning som placerade dem i riksdagen.

  8. Lord Suggs skriver:

    Instämmer dessutom till fullo med Cyril, försökte lyfta denna sartoriala vinkel på det hela på jobbet idag. De tyckte kanske att jag inte ”insåg allvaret”…

  9. Rasmus skriver:

    OBS! EN SMULA OT! OBS!

    Vet inte riktigt vart jag ska vända mig för detta men jag vill bara generellt tacka för den här bloggen, som jag verkligen uppskattar och som på ett speciellt sätt förgyller min vardag. Att kommentarerna dessutom ofta håller en oerhört hög standard gör det hela ännu bättre. Fortsätt på det här viset, drönare!

  10. Erik skriver:

    För att fortsätta på den sartoriella linjen, varför är politikernas klädstilar så rigida? Javisst, deras arbetsklädsel kanske är kostym/dräkt, men det finns ju mängder av möjligheter att faktiskt göra något stilmässigt intressant av kostym, utan att förlora i trovärdighet. När politiker vill ge ett färgstarkt intryck väljer de färgglada slipsar eller ficknäsdukar i bjärta kulörter (ibland i samma färg/mönster, som ett sådant där slips/näsduk-set…). Var är de snygga snitten? De intressanta detaljerna? Skulle det skada anseendet så mycket att någon gång bära en snygg blazer, ett par monks, en kreativ vikning av pochetten eller ett par välsittande men avslappnade slacks?

    Fast iofs, när man ser vad de bär när de vill slappa så faller en del bitar på plats ändå:

  11. Johan H skriver:

    Jag har inte riktigt förstått varför man ogillar att folk går ut och demonstrerar mot något de ogillar eller gillar, det är ju precis vad demokrati handlar om, rätten att visa vad man tycker. Att jag kanske inte sedan sympatiserar med den ena demonstrationen/folkliga uppvisningen är ju en annan sak men sånt får man ju ta när man lever i en demokrati. Att sedan skylla SDs framgångar på de mer etablerade partierna är lite enkelt, SD spelar på enkel retorik som många helt enkelt faller för. Så är det nog. Vi som är lite äldre än de yngsta läsarna minns nog valet om att gå med EU. För och mot sidan lade miljoner i pengar och mankraft för att sprida information för och mot, men rörelsen ”rör inte min prilla” tog över halva debatten direkt, något som måste frustrerat de som arbetat, både for och mot, timtals helt otroligt. Demokratins styrka är även dess svaghet, alla får vara med utan motprestation.

    • Cyril skriver:

      Anledningen till ogillandet av demonstrationer tror jag av att det i det här fallet beror på ogillandet av valresultatet. Man kan diskutera hur man ska förhålla sig till det men många verka tycka det är fel att protestera mot resultatet av ett demokratiskt val. Å andra sidan kan man naturligtvis få visa att man ogillar SD.

      Den andra anledningen är kanske att det inte kommer att leda till nånting. SD kommer att sitta i riksdagen i fyra år och det går inte att ändra på.

      Summerat så tror jag att folk lite grann fruktar att demonstrationerna inte handlar om att visa ogillande, utan att det handlar om förändring. Och då en förändring av det demokratiska valresultatet, vilket då per definition är odemokratiskt.

      Angående kläder och politik vill jag definitivt framhålla en avvikande uppfattning. Vänsterrörelsen tycker att ”det privata är politiskt” och låter politiken följa med in i såväl sängkammaren som garderoben. Jag tycker motsatsen. Saker som klädsel eller sängkammaraktiviteter har inte med politik att göra.

      Men framför allt så riskerar politik på denna bloggen att spåra ur diskussionen från det den egentligen ska handla om – snygga kläder!

      • Algy skriver:

        Jag ber att få protestera: politik och kläder hör ihop i allra högsta grad. Som en markör av klass-, religions- och partitillhörighet spelar det en enorm roll. Det är givetvis ingen slump att Lars Ohly gärna visar sig i jeansjacka och ryggsäck medan Maus Olofsson med sina lila och blå färgkombinationer gör sitt till för att se ut som minst hälften av Sveriges kvinnliga befolkning i medelåldern.

        När det engelska kommunistpartiet gick ut på gatorna för att värva medlemmar ur arbetarklassen under mellankrigstiden gav deras strateg klara order: klä er snyggt (i.e. Sunday Best) om ni vill att arbetarna ska ta er på allvar.

  12. Lord Pesherton skriver:

    Valets obehagliga resultat i form av SD:s riksdagsinträde blir till en komplex fråga; Hur kunde det ske? Den frågan bottnar i flera svårlösta problem, exempelvis många år av undermålig integration och SD:s missvisande tillrättalagda approach i debatter och framträdanden.

    Majoriteten av SD:s röster kommer från invandrartäta områden där integrationen misslyckats. SD är knappast lösningen på deras frustration och missnöje, men tyvärr drar enfrågepartier ofta fördel av kollektivt missnöje och misslyckad profilering från andra partier.

    En blank röst har varit ett alternativ för att visa sitt missnöje, men det lyfter ju inte fram några sakfrågor. Jag kan tycka att SD:s siffror i opinionsmätningar före valet borde borde ha varit varnande nog för att orsaka en politisk reaktion med målet att mota missnöjda och vilsna själar i grind.

    Men precis som ni skrivit tidigare så är det nu för sent. De har fått sina mandat. Låt oss hoppas att deras inflytande blir minsta möjliga och att det preventiva arbetet inför nästa val blir mer lyckat.

    En fråga för alla illa klädda politiker (skrämmande många) kanske vore att byta ut avdraget för hushållsnära tjänster till avdrag för figurnära skrädderier?

    • Johan H skriver:

      fast nu har du fel, majoriteten av SDs röster kom inte från invandrartäta områden utan tvärtom områden med få invandrare, en del ligger dock nära invandrartäta. De flesta områden där SD gikck framåt är områden med hög arbetslöshet och det är nog en av förklaringarna. I grästorp där en nationalsocialist röstades in är det ganska få invandrare per invånare oavsett vad de tycker t ex.

  13. Steve skriver:

    För att återknyta till kläddiskussionen så är kläder i allra högsta grad politik och strategi när det gäller politikerna själva. När de nya moderaterna skulle lansera sig gick det som bekant ut riktlinjer om att skippa slipsen, knytblusen och andra ”traditionellt borgerliga” attribut.

    Man eftersträvar folklighet, att se ut som de väljare man försöker appellera till. Att då komma i figurnära bespoke, monkstraps och dyra klockor fungerar inte. Att sticka ut är politiskt själmord. Minns debatten om Sahlins väska och Reinfelds klocka. Man skall inte vara förmer.

    • Cyril skriver:

      Religions -, parti och klasstillhörighet? Hur klär sig en rik muslim som röstar på alliansen? En pingstvän som röstar vänster?

      • Algy skriver:

        För tusan hakar, en pingstvän som vill signalera att han är pingstvän klär sig antagligen som andra i hans vänkrets gör. Vill han signalera att han är vänster klär han sig antagligen på ett sätt som signalerar det. Vill han inte signalera något alls kommer han ändå att signalera något med sin klädsel. Så är det och så kommer det att förbli. Klädkoder är sociala koder, även om bäraren inte är medveten om dem. Och jag kan nästan lova att de flesta toppolitiker vet precis vad de signalerar med sin klädsel. Jag tror inte att borgare med röda slipsar annars skulle ha ökat så markant (flört med mittenväljare), att Maria Wetterstrand annars skulle börja använda dräkt (seriöst regeringsalternativ), att Lars Ohly skulle använda jeans i formella sammanhang (kontakt med sin arbetarbakgrund) och så vidare.

        När det gäller just Lars Ohly skulle jag inte säga att han klär sig fulare än de flesta svenskar. Men det säger också en del om svenskarna..

  14. Erik skriver:

    SD kom in pågrund utav Sveriges värdelösa integration och invandringspolitik. Punkt.

    Man får såklart tycka precis vad man vill om invandring och vara hur ”för” mångkultur som helst, frågan gäller inte detta. I den i mitt tycke vettlösa politik som har förts där de invandrare som har kommit till Sverige mötts av en anställd från Försäkringskassan istället för Arbetsförmedlingen, i dess bakvatten har sedan kriminalitet följt.

    Det handlar inte om rasism, det handlar inte om främlingsfientlighet det handlar däremot om en verklighet som de sju riksdagspartierna ständigt viftar bort och media skriker rasist såfort frågan tas upp, är det demokrati? Vem är det egenligen som tycker att det är bra att frågan inte ens kan diskuteras på ett nyktert sätt?

    Ska det behöva gå så långt, att ~330 000 väljare ska rösta på ett parti som de inte nödvändigtvis sympatiserar med innan frågan ens skall komma upp på bordet? Jag menar, man blir ju ärligt talat förbannad, vem i dess rätta mentala tillstånd tycker att -”Jo, blundar vi för problemen och kategoriskt vägrar ta tag i de problem som faktiskt finns, då löser sig nog allt.”.

    Återigen så måste jag poängtera att jag inte är en Sverigedemokrat (löjligt att jag ens måste påpeka det men annars hade vissa avfärdat det jag skriver med RASIST!!!), men jag tycker det är helt åt helvete den jävla dagisnivån invandringsfrågan har hanterats på.

    Vem fan tycker att det är ”humant” att tvinga in folk i ett bidragssystem, vem tycker att det är ”humant” att klassificera invandrare som någon semi-efterbliven grupp som måste skyddas med speciella lagar som ska ”hjälpa” dem i samhället.

    Hela den här jävla cirkusen hade kunnat undvikas om någon hade haft stake nog att diskutera frågan på ett normalt sätt, men icke! Det var tydligen för mycket att begära.

    • lano skriver:

      Jag håller med dig. Vi vet alla vad som behöver göras. Nu är det dags att ändra på rasist mentaliteten, man måste få diskutera problem för att kunna komma fram till lösningar, och utan att bli anklagad för att vara rasist.

    • Algy skriver:

      Vi kan börja med en politik som skapar arbete, inte bara lämnar över allt till en inbillad ”marknad” som på något magiskt sätt ska ställa allt tillrätta. Det är givetvis ingen idé att låta en nyanländ flykting sätta sig på Arbetsförmedlingen när vi har en 10-procentig arbetslöshet i Sverige, resultatet blir detsamma; socialbidrag/försörjningsstöd. Och med arbete menar jag riktiga arbeten, inte några hittepå-jobb i RUT-avdragets spår som kostar mer än de smakar.

      Men annars håller jag med dig.

  15. Erik skriver:

    Sen klädaspekten kanske man bör ta upp.

    Alla SDare såg ut att ha handlat sina kostymer på mellandagsrean på Dressman, förutom Björn Söder (?) som hade en grå kostym som iallafall jag tyckte var fin.

    Inom Alliansen är det väl Hägglund som är den mest välklädde, han vågar iallafall göra något mer än att välja en mörk kostym och matchande power-tie *host* Reinfeld *host*.

    Ohly klär sig otroligt fult.

  16. Fläderblom skriver:

    Politikerna har faktiskt ett mycket gott skäl att klä sig som pajasar; det kallas självbevarelsedrift.

    Beakta följande exempel:
    1) Samma dag som Olof Palme blev skjuten hade han besökt Ströms och lämnat in en kostym för ändring.
    2) Anna Lindh mördades i samband med ett besök i Filippa K:s butik på NK.

    Ergo: Politiker som intresserar sig för kläder blir mördade!
    Slafsigheten och Dressmann-kostymerna är delar i en överlevnadsstrategi. Förtjänar de verkligen klander för det?

  17. Ing. Nilsson skriver:

    L.S., Bäste Erik,

    Enligt mitt förmenande klär sig Ohly inte, han skyler sin kropp. Denna skillnaden är väsentlig och skickar tydliga signaler till omgivningen.

  18. Sulla skriver:

    ”…kombinerat med ”untz untz untz”-technon som ackompanjerade Åkessons inträde…”

    Cyril, du (och alla andra här) vet säkert redan detta men det var tydligen Moldaviens bidrag till årets (eller möjligen förra årets) ESC som spelades just då.

    Jag känner lite att om man ska rösta på rasister så kan man väl ändå rösta på folk som är bra på att vara rasister.

  19. Cyril skriver:

    Jag håller fortfarande inte med om att kläder hör ihop med politiska åsikter. Det finns nämligen så många andra grupptilhörigheter att signalera. Ungdomar med byxorna på trekvart signalerar t ex inte vänster eller höger utan att de gillar en viss musikstil. Personer med Stone Island-jackor signalerar att de är beredda att slåss om ett fotbollslag. Med mera, och så vidare. Pingstvännen som klär sig ”som sin vänkrets” signalerar således möjligen att han är med i pingstkyrkan, men han kan ju rösta hur som helst för det. Kläder och politik hör således alls inte ihop eftersom vi inte definierar oss själva utifrån det parti vi röstar på, utan utifrån helt andra riktlinjer.

  20. Algy skriver:

    Som du säkert såg skrev jag att en människa med sina kläder signalerar olika tillhörigheter, de må vara politiska eller inte. Det bör dock konstateras att grupptillhörigheten (klass, religion eller vad man väljer för exempel) ofta innebär ett politiskt ställningstagande, det följer så att säga ”med på köpet” även om det finns många undantag. Låt mig formulera min uppfattning på följande sätt: Kläder och politik hör ihop, men inte alltid.

    Sen finns givetvis ”hönan eller ägget”-diskussionen: klädde sig Torbjörn Fälldin som han gjorde för att han var jordbrukare eller för att han var centerpartist? Hade du frågat mig för ett par månader sedan hade jag sagt att han tog med sig sin något, eh, lantliga stil in i riksdagen från fälten, men efter att ha hört och läst på en del om mannen ifråga är jag snarare beredd att påstå det motsatta – han förstod att göra politiskt bruk av sin image som hela Sveriges månskensbonde.

    Som sagt, jag är övertygad om att det i n t e är någon slump hur våra folkvalda i framförallt riksdagen väljer att klä sig. Nog om detta, nu ska jag hälla upp en maltwhisky som köpts till ett horribelt underpris och sätta mig för att njuta av lördagsnatten.

    • Cyril skriver:

      Jag skulle nog vilja påstå att grupptillhörigheter som kommer till uttryck via klädsel väldigt sällan har några politiska dimensioner. Kan du nämna några grupper förutom punkare?

      • Algy skriver:

        Ja, det finns flera ungdomskulturer som förr och nu är ihopkopplade politiskt med inom- och utomparlamentariska grupper, med gayrörelsen och med olika fredsrörelser. Men jag tänker att vi möjligtvis talar om två olika saker. Jag menar att kläder och klädkoder kan ha en politisk kraft i och med de saker de representerar. Du verkar tala om ungdomskulturer och huruvida dessa kan kopplas ihop med något politiskt parti. Jag menar att en röd slips och en jeansjacka kan sända ut mer eller mindre genomtänkta politiska signaler, det är en annan sak än att diskutera vilket politisk grupp som SHARP-skins, provies eller indiepandor kan tänkas rösta på.

        Ungdomskulturerna i Sverige har i många fall brittiskt ursprung, där klassamhället (än så länge) är betydligt mer framträdande än här. I en del av subkulturerna har det varit en poäng i sig att ta avstånd från detta på olika sätt, att vända ryggen åt eller kanske utmana etablissemanget. Det kan också ses som en politisk handling även om det inte handlar om ett rikta sitt stöd till ett visst parti.

        Jag framhåller att kläder kan spela och spelar stor roll i hur man definierar sig själv politiskt, religiöst eller klassmässigt. Det kan lika gärna handla om att INTE klä sig som andra i sin grupp för att på det viset ta avstånd. Det tror jag är oerhört vanligt.

        Nu hinner jag dessvärre inte skriva mer, men tack för intressanta mothugg!

  21. lano skriver:

    Jag måste säga att det är skönt att läsarna här på drönarklubben kan hålla diskussionerna på en bra nivå. Det är sällan man kan ha en politisk diskussion utan varken påhopp, svordomar, eller liknande.

    Tack för mig!

  22. Redax skriver:

    SD är politikens motsvarighet till Dressman. Det är inte snyggt, inte hållbart och inte passande, men det är billigt och enkelt och bevisligen köper folk skiten.

    Därmed inte sagt att man behöver gå i taket för det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s