Drönarslöjd: Näsduken

Drone Mtrl P

Det är inte alltid helt lätt att hitta den näsduk man letar efter. Utbudet i butikerna erbjuder inte alltid den färgkombination, ton, det mönster eller material man egentligen helst vill ha. Att hitta en enkel, enfärgad vit näsduk i en grövre linnekvalité visade sig vara svårt det med. Då låg det nära till hands att göra som Lena Philipsson, och tillverka en själv.

Med önskemålet om material ganska klart för mig, visade sig med ens en trevlig middagsservett bli perfekt i struktur och tjocklek. Själva tillvägagångssättet är ganska okomplicerat, där jag använde en näsduk av ungeför motsvarande tjocklek som storleksmall. Jag tog till ca 1 cm runt om att bygga den rullade kanten av.

Mäta, rita, klippa

Efter år av flugbindning och annat småpill som erfordrar en stundtals lätt autistisk läggning, vågar jag nog beskriva mig som relativt händig. Då jag inte riktigt syr för hand våldsamt ofta tog det ändå sin lilla tid att få till tekniken och flytet i arbetet. Själva rullandet av kanten var krångligast inledningsvis. För övrigt en syssla som troligtvis kommer att göra dig lätt ödmjuk inför prissättningen på näsdukar med handfållad kant.

Rulla/vik, och nåla

När några centimeter sedan rullats och nålats, föll tekniken någorlunda på plats. Med lätt fuktade fingrar kan rullningen lämpligen liksom tvinnas in ca 2 cm i taget, varpå den rullade delen av sömmen nålas fast, osv.

Tvinna in kanten med tumme och pekfinger, nåla.

I hörnen kapade jag bort en liten flik med en sida om ca 5mm för att minska materialmängden i det ihoprullade hörnet. Trots det, är nog hörnen svårast att få till på ett bra sätt.

Hörnfåll

Den grova linneväven var nog även relativt bra som material för första försöket i tillverkningen. Inte så tunt och känsligt, lätt att få grepp om samt tacksamt att sy i. När hela härligheten är färdignålad, är det bara att ge sig i kast med själva sömnaden.

Efter en del möda

Som högerhänt föll det sig naturligt att börja i ett hörn, och sedan arbeta sig medurs runt näsdukens kanter. Stick ner nålen inifrån näsduken, ut mot kanten och fånga upp någon tråd eller två i väven. Gå sedan tillbaka igenom och låt nålen passera genom några få trådar i den rullade kanten snett uppåt framåt. Arbeta dig framåt hela varvet runt.

Ett stygn för...

Min gamla syslöjdslärarninna, min skräddare, min svärmor, fru och andra sykunniga personer i min omvärld skulle kanske gråta bittert över resultatet i närbild. Själv tycker jag fållen ger en lagom stökigt naturlig känsla. Förhoppningsvis blir rullningen mer jämn och inte fullt så grov vid nästa försök. För fler kommer det att bli. Framförallt i andra roliga material som lätt ruggade ullvävar och liknande inför vintern.

Till slut

Handrullad kant, a'la drönare.

I bruk

Framtida möjligheter

Paisley

Hundtand

Ändlösa varianter...

... av rutiga ulltyger.

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil, Stil och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Drönarslöjd: Näsduken

  1. Herr Kantarell skriver:

    Sick!

  2. Fläderblom skriver:

    Annars går det ju att vika näsduken så att kanter och hörn döljs i fickan. Själv använder jag gärna Lord Whimsys bevingade puff . Detta är ett elegant men ändå avslappnat alternativ som inte exponerar de förskräckliga fållar som några av mina näsdukar är utrustade med.

  3. Erik skriver:

    Jag kan ju tipsa om både handgjorda och konfektionsnäsdukar på En Förlorad Värld.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s