Söndagens drönarpryl

Jag har så länge jag kan minnas ogillat när rostat bröd läggs på hög, varpå de färdiga skivornas kondens ger det liggande brödet en trist seg konsisten. Det gör inget om det svalnar något, bara det inte blir fuktigt och svampigt…

Nu finns det ju mer omvälvande problem i världen. Svält, finanskriser, blaskigt té och annat elände. Ändå har många frukoststunder präglats av ett för omgivningen sannolikt komiskt, lätt maniskt och kanske smått oroväckande balanserande av färdigrostade brödskivor på högkant för att undvika ovan nämnda irritationsmoment.

Allt detta tills jag med ens insåg vad jag givetvis saknat under alla år. Nu äter jag mitt rostade bröd i lugn, ro och harmoni.

Toast Rack, John Lewis

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil, Stil och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Söndagens drönarpryl

  1. Fredrik skriver:

    En sån köpte vi efter ha varit i England för några år sedan. Hm, måste ha varit -90 när jag tänker efter. Inte så några alltså 🙂
    Nåja, trevlig är den iaf, och fyller sin funktion, precis som du skriver.

  2. Ludvig Hallberg skriver:

    Nu vill jag inte vara den att kritisera detta säkert förträffliga husgeråd. Men blir inte det rostade bröded kallt om man ställer ett par stycken på hög där. Jag brukar rosta dem efter hand. Trots denna oro så vill jag såklart äga ett sådant här brödställ.

    Ludvig

  3. Fläderblom skriver:

    Ställ för rostat bröd kan vara eleganta, men det är irriterande när brödet svalnar. En av poängerna med rostat bröd är väl ändå det smältande smöret som absorberas av det lätt brända brödet?

    Min brödrost är en Elektrohelios från femtiotalet, liknande den här (som är av annat märke). Poängen är den lilla hyllan på toppen av brödrosten. Där kan de rostade skivorna ligga och hålla värmen i väntan på smöret och marmeladen.

    För brödrost- och rostat bröd-fetischister kan för övrigt inte webbplatsen The Toaster Museum Foundation rekommenderas varmt nog. Där finns många vackra skapelser i krom, bakelit och porslin att dregla över och drömma om.

  4. Algy skriver:

    Mycket bra att detta problem uppmärksammas! Rostat bröd (trots att jag försöker undvika alla former av bröd i så stor utsträckning som möjligt) är ett av livets stora glädjeämnen.

    Själv anser jag att för övrigt att alkoholmonopolet givetvis bör behållas. Detta är inget politiskt forum, vilket också har påpekats ett antal gånger och som tål att påpekas igen, men jag kunde inte låta dig stå oemotsagd i denna fråga.

    Smaken är som baken etcetera.

    • Archibald skriver:

      Vettigt påpekande. Jag är på det hela taget så opolitisk, att jag faktiskt inte hade en tanke på att uttalandet egentlige kunde ses som ett ställningstagande. Redigerar omgående ”spritmonopolet” till något annat.

      För övrigt går det rostade brödet under kategorin ”godis på lördagar” i hemmet Mulliner. Bröd Är helt riktigt av ondo i för stor omfattning.

  5. Algy skriver:

    Otyg finns det gott om, många är av icke-politisk natur. Som regnet i Göteborg till exempel. För tillfället yttrar det sig på samma sätt som om en jättelik människa med en gigantisk blomsterspruta skulle gå framför dig och utan avbrott pumpa fram ett finkornigt blask som sveper in din tunna ullkostym i ett slags dimma.

    Mycket obehagligt, på min ära.

    • Archibald skriver:

      Åh. Aerosolregn, med maximal nedblötningsfaktor. Trist. Här några mil norröver hänger allt i luften. Ständig skurvarning, men ännu torr mark.

      Ett evigt släpande på regnkläder och skoöverdrag, vilka jag ogärna monterar i onödan. Annars börjar temperaturerna äntligen tillåta en tunnare tröja under kavajen 🙂

  6. Fläderblom skriver:

    Algy: Nog är väl The Drones Club ett politiskt forum? Partipolitiskt är det inte, gud ske pris, men politik är långt mer än så. Över hela bloggen ligger en air av lugn, ro, elegans, artighet och espri. Det må låta som harmlösa små ord, men i dagens konsumtionsorienterade och stressande plastsamhälle framstår de faktiskt som rent samhällsomvälvande.

    ”Skall vi vara artiga?” är en fråga med större relevans för folkflertalet och hela vårt samhällsbygga än ”Skall vi ha en eller två karensdagar i sjukförsäkringen?”. Båda är politiska, men bara den sistnämnda är partipolitisk.

    En gentlemannarevolution är vad vi behöver! Vägra bära annat randsydda skor! Drick bara välsmakande te! Lyft hatten till hälsning! Håll upp dörrar för damer! Sluta skrika i mobiltelefonen! Skicka telegram och brev i stället för att twittra! Glöm inte nejlikan i knapphålet! Tillsammans kan vi skapa en bättre värld!
    Är inte det politik, som den borde vara?

  7. Goretexmannen skriver:

    Fläderblom: Dra inte det där för långt bara, för då måste vi överge bloggen! (Är det ens möjligt att skicka telegram numera?)

  8. FO skriver:

    Såvitt jag vet kan man inte längre skicka telegram i traditionell mening. Däremot finns ett en uppsjö av privata ”telegrambyråer” som bistår med service vid högtider och liknande.

  9. Fläderblom skriver:

    Goretexmannen & FO: Riktiga telegram finns tyvärr inte längre. Brev går dock bra att skicka. Man kan också kopiera en gammal telegramblankett, fylla i den och leja ett stadsbud för att leverera meddelandet. Dyrt, men det fungerar ganska bra. Undrar om man kan utnyttja RUT-avdraget för en sådan tjänst?

    Dt parti sm lov att driva frgan om återuppt telegrfverksmht får min röst den 19 sep STOP

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s