I armbandsurens våld

En drönares THC

Armbandsur har en förmåga att fascinera på ett märkligt sätt. För egen del var jag rädd att de klockor jag redan ägde, av mindre påkostad sort, skulle te sig mer och mer ointressanta då jag införskafade min första riktiga kvalitetsklocka. Nu blev det lyckligtvis inte så, eller har i alla fall inte blivit så ännu. Kanske för att de fortfarande är i majoritet i det sakta växande klockbeståndet? Det lär visa sig med tiden. Omvärlden ser ibland med oblida ögon på kärleken till de små accessoarerna.

”-Vaddå, du har ju redan en klocka?” Ibland önskar jag smått att det kunde vara så. Att jag kunde känna mig till freds med exemplaren jag redan har i min ägo. Men de ger mersmak. Några tycker det är roligt att en man bryr sig om en relativt anonym detalj såsom ett armbandsur. Andra faschineras liksom jag något mer detaljerat av urtavlor, index, armband, urverk osv.

Jag tar då och då en lunch tillsammans med en bekant och medinsnöad klockvän. Vi diskuterar modeller och införskaffande. Jag föreställer mig det lite på samma sätt som jag kan uppfatta andra sitta och se sådär barnsligt, obegripligt och irriterande uppslukade ut över Teknikens Värld och Motorbörsen i jakten på nästa bil.

Nåja, jag ska nog tillstå att jag i sammanhanget och i jämförelse med honom inte vet ett skvatt om armbandsur. Jag tilltalas mest på något pojkaktigt vis över mattborstade stålytor som står i kontrast till skarpt frästa ringspår, mattsvarta urtavlor med ljust kontrasterande målade index av Superluminova eller annan lysmassa. Men det känns genuint, och utgör en framtida ljuspunkt i tillvaron. En sån känsla som i barndomen infann sig då man hade födelsedagen eller julafton i sikte. En konkret glädjekälla och något att se fram emot.

Inkörsporten till tyngre substanser.

Gillandet av klockor kan även ha en förmåga att förvilla och förblinda. Den bekante har till synes totalt fångats, nästan uppslukats i världen av boetter i rostfritt stål, ETA-kalibrar, kronograf eller ej, kronometerklassning, handdragen mekanik kontra automatisk. Det mest hjärskärande i sammanhanget är att teorin lite tagit de fysiska klockorna i sitt våld. Han prenumererar på klocktidningar, surfar över internet till den grad att han vet exakt var och när man finner de vågor av värt läsande vilka genererar den oslagbart bästa surfen, och köptillfällena. Allt detta har resulterat i en total villrådighet gällande vilken klocka i mängden som de sakta växande besparingarna skall satsas på.

Jag beundrar beslutsamheten och hängivenheten, samtidigt som jag våndas med honom. Det som imponerar, är att han som jag förstått det i nuläget satt målet för sin första investering ganska högt. De lystna konversationerna handlar från hans håll om IWC-modeller i en prisklass det med en medelhög spartakt tar lång tid att uppnå. Även Jaeger Le Coultre figurerar ibland. Jag beundrar karaktären, beslutsamheten viljan och tålamodet att redan från början sätta målet högt, samtidigt som jag funderar över om eller när det där första inköpet kommer att bli verklighet?

I mitt tycke borde han starta någonstans och göra ett initialt, mindre prestationskrävande inköp, för att verkligen få blodad tand. En slags katalysator vilket effektiviserar och motiverar på vägen mot det mer omfattande klockköpet. Men det är ju mitt eget sätt att resonera, och går säkerligen inte att applicera på alla andra. Ett annat sätt att se på saken är ju att detta första mindre kostsamma köp, skulle stjäla medel från införskaffandet drömmodellen. Vilken den nu visar sig bli.

För egen del har jag startat ett riktat sparande mot nästa införskaffande. Det växer snigelsakta månad för månad, men minskar aldrig, och står heller aldrig stilla. Vad jag vet har min vän ännu inte bestämt sig. Han är för närvarande på en längre ledighet, och återvänder till arbetsplatsen i höst. Det skall bli spännande att se vart klockvärlden tagit honom då.

Med denna betraktelse vill jag även önska alla våra läsare en trevlig sommar. Jag går i eftermiddag på en mycket efterlängtad fyra veckors semester, och kommer sannolikt inte att skriva något större antal blogginlägg under den tiden. Om något alls.

Midnattssol i Lappland

Jag hoppas att ni som jag kommer att ta tillfället att vistas ute i det solsken och den värme jag beställt till juli månad.

Med vänliga hälsningar

Archibald

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil, Stil och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till I armbandsurens våld

  1. Algy skriver:

    Jag har precis införskaffat en Omega Constellation från 1972. Ett mycket stilrent automatur i för sin tid extremt platt hus utan sekundvisare. Den kostade förvisso en del i inköp och dessutom 2400 kronor att laga och serva hos urmakaren, men nu är den snart fit-for-fight.

    Och ändå, ändå är det min pappas första klocka som jag helst har på mig. En högst anonym, manuell Certina från 1960. Efter service och glasbyte blev den oerhört snygg, och det är i sanning viktigt, men främst är det nog tanken på att den har gått i arv som gör känslan så speciell.

  2. Andreas Weinås skriver:

    Du har en vän i viken i mig…Sedan jag ärvde min Datejust ref 1600 av morfar så har det bara gått utför, särskillt inriktat på Rolex Vintage. Senast var det en Sub ref 5513 som tömde plånboken men nu har jag även en ny kärlek som väntar på att dokumenteras i bloggen efter semestern. För precis som du går jag nu på en mycket efterlängtad semester i ett par veckor.

    Ha en trevlig sommar!

    //Andreas

  3. Alistair skriver:

    Hej,

    …och välkommen Archibald. Du har fått samma ”diagnos” som jag. Svårt att bli frisk ifrån

    Jag har samma erfarenheter som jag minns när jag köpte mitt första ”kvalitetsur” på 80-talet. Den ”mediokra” lilla samling jag redan hade trodde jag för en sekund skulle förblekna men det blev precis tvärtom. Det är svårt att göra sig av med sina klockor, de blir en del av en själv.

    Håller med om att man bör börja försiktigt och gradvis öka nivå och kvalité

    En erfarenhet är att dock man, förr eller senare, slår i ”kostnadstaket” vare sig man vill eller inte
    Det faller sig naturligt att den ökade graden av medvetenhet och kunskap, förr eller senare leder en allt högre. Det vill till en ENORM självdisciplin för att inte, någon gång, hamna i ”Patekträsket”….

    Tilläggas bör att marknaden sett ett enormt uppsving. När jag började var en Rolex ref.5513 inte i närheten av vad den representerar idag. Visst, det var en Rolex, det var väl hyfsat OK, men nypriset på 80-talet var långt under 10 000 sek med ett andrahandsvärde på kanske hälften. Idag betingar halvslitna ”vintage” 5513 , jämförelsevis, astronomiska värden och är enorm enormt eftertraktade.

    Idag har jag faktiskt modererat min samling något. Jag har endast 19 ur kvar och är ganska ”fokuserad” i mitt samlande mot särskilt utvalda ur. Skicket är ENORMT viktigt. NOS smäller högt. Jag har släppt bredden (och många klockor…) och charmen jag såg hos vissa märken har falnat något. Jag har till exempel ”bara” 4 Rolexar och 3 Omegor kvar. När det gäller dessa märken har jag bara sparat de klockor som jag har en särskild relation till och som jag dagligen kan tänka mig att använda.

    Som sagt, ännu har jag inte nått mina drömmars mål och ”jakten” pågår ständigt.

    Jag tror dock aldrig att jag kommer sälja min allra första Rolex ref.1002 jag köpte på annons i ”Gula tidningen” för snart 25 år sedan.

    Lycka till i era strävanden mot era klockmål och tveka inte konsultera mig om ni tror jag kan hjälpa er med några särskilda frågor eller funderingar.

    MVH
    ~Alistair

  4. Johan skriver:

    Köpte mig själv en IWC spitfire i torsdags, verkligen skön känsla med ett kvalitetsur på armen.

  5. Cyril skriver:

    Själv är jag inte alls lika biten av detaljerna även om jag, rent estetiskt, givetvis kan uppskatta ett snyggt och passande ur. Äger själv två st ”kvalitetsur”, en Omega och en Heuer som jag pinsamt nog inte ens kan modellerna på… men jag tycker de är snygga i alla fall. Det tar dock ett bra tag att skaffa sig en samling om man håller sig i de högre prisklasserna. Skulle gärna vilja se en genomgång av de lite billigare ”doldisarna” som trots allt gör snygga och kvalitativa ur. Blev t ex positivt överraskad av Candino, och kommer nog att köpa ett sånt inom en snar framtid.

  6. E skriver:

    Vilken Spitfire köpte du?
    Själv kommer jag nog inte samla på flera klockor, men det står mellan http://www.uret.se/iwc-portuguese-chronograph-silver-dial-p-2864.html och http://www.uret.se/iwc-portuguese-chronograph-black-dial-p-2870.html , vad tycker alla ni drönare? Vilken ska jag ta?

  7. Johan skriver:

    Den vanliga utan UTC, brunt läder med extra svart. Helt enastående. Har för smala handleder för en större. Skulle tveklöst köpa med vit tavla.

  8. Är i behov av lite Klockhjälp.
    Det är så att jag har fått ärva min morfars gamla guldklocka.
    Den är tyvärr trasig efter en usel urmakare skulle byta batteri men lyckades istället förstöra kronan så att det inte går att ställa klockan.

    Jag vet tyvärr inte vad det är för model på klockan osv. Det jag vet att det är en Omega and that’s it.
    Jag ska nu leta reda på en ordentlig urmakare och se vad man kan göra för att få igång den.

    Men om någon Drönare kan tänkas veta vad jag har för model så skulle jag bli jätte glad för hjälpen.
    Tack på förhand.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s