Vintage revival

Att handla kläder i second handbutiker innebär ofta ett evigt letande. Få plagg är något att ha, och när man slutligen hittat något, vill det även till att storleken ligger inom ramen för vad som är rimligt eller värt att åtgärda via skräddarändringar.

På nätet återfinns nu aktörer som Herr Judit, och på senare tid även Alexander Marchesans avdelning i nätbutiken Grandpa. Båda erbjuder såväl modeplagg, som klassiska fynd. Som vanligt i vintagesammanhang gäller det att leta för att hitta just de plagg man själv finner intressanta. Dock är koncentrationen av bra plagg något högre på dessa platser än i många andra liknande butiker. Med rätt inställning och lite tålamod kan du göra ett och annat fynd.

Blandat utbud, med inslag av trevliga klassiska plagg.

En något mindre butik i sammanhanget är Vintage Revival, som drivs av Andreas Weinås. Utbudet är inte översvallande stort, men möjligheten att finna en trevlig överrock, kostym eller virkad slips är god.

För att liva upp eftermiddagen en grå onsdag lägger jag till dagens musikaliska inspiration, Nouvelle Vague:

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil, Stil och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

51 kommentarer till Vintage revival

  1. Alistair skriver:

    Instämmer och delar uppfattningen om nämnda nätbutikers högre ”kvalitetsdensitet”.
    Finns en del utländska goda exempel också; ”Savvy Row” för att nämna en enda.

    Vill dock (med en dåres envishet?) framhärda att grundfundamenten i ett bygga en mångsidig och användbar kvalitetsgarderob framförallt är tålamod och en genomarbetad och långsiktig plan.

    För att parafrasera Farbror Barbro ”-Det finns inga genvägar till den perfekta garderoben”.

    ~Alistair

  2. andersonchris skriver:

    Man ska naturligtvis inte handla second hand-kläder eftersom det tyder på mycket låg klass.

    Det finns heller inget skäl att handla begagnade kläder.

    (1) Om man är ute efter en vintage-look så ska man veta att kvalitetstillverkade plagg förändrar sig mycket lite och att man kan löpa nya kvalitetsplagg som ser likadana ut som förr i tiden.

    (2) Om man vill spara pengar så är det bättre att leta noga i de billiga klädkedjorna. Brothers, H&M, MQ och Dressmann finns överallt. 75% av deras sortiment är oanvändbart men det finns alltid ett litet antal kvalitetsplagg. Om man känner igen bra tyger och bra sömnad är det inga som helst problem att hitta bra plagg till lågt pris.

    Det är absolut ingen skam att vara fattig men ändå klädintresserad. Tvärtom är det ett mycket gott tecken att man bryr sig om sitt utseende trots att man har det skralt. Det är nämligen första steget till att få det bättre. Om man klär sig väl har man lättare att få ett bra jobb. Man har också lättare att få människor med sig, vilket gör att man blir mer framgångsrik i sitt jobb.

    I England har vi ett talesätt som innebär att man inte klär sig för den position som man har utan för den position som man vill ha, och det ligger mycket i det.
    Men då är det mycket bättre att börja med en fräsch basgarderob från kedjorna och sedan bygga ut med kvalitetsplagg steg för steg.

    Att gå runt i begagnade trasor är väl ett utmärkt sätt att markera avstånd från den vanliga världen och då brukar inte mycket hända på framgångsfronten. Dessutom är det som jag påpekat tidigare, mycket dålig smak att gå runt i främlingars kläder, som med stor sannolikhet är döda om det handlar om vintagekläder.

    I många kulturer brukade man bränna kläderna efter avlidna eftersom det ansågs som fullkomligt motbjudande och tabu för de levande att bära dem.

  3. Andreas skriver:

    Andersonchris – Vore väldigt roligt om du kunde förklara vilka av plaggen jag säljer som är begagnade trasor eller om du över huvudtaget skulle kunna plocka ut vintage plaggen ur min garderob. Jag må vara partisk i frågan men jag tycker din kommentar känns ganska ogenomtänkt då långt ifrån all vintage är sunkig. En välbevarad Cornelianikostym eller rock från Z Zegna till samma pris som H&M eller Brothers så är för min del inte valet svårt. Ur miljösynpunkt är du inte heller speciellt vettigt ute när du föreslår att man snarare skall köpa billig massproduktion till samma pris.

    //Andreas, Vintage Revival

  4. Alistair skriver:

    Anndersonchris,

    Återigen; ”-I beg do differ”. Kraftfullt.

    ~Alistair

  5. andersonchris skriver:

    Miljöargumentet tycker jag är mycket klent. Jämfört med storskalig miljöförstöring från fossila energikällor och industriutsläpp så står sig valet av kappa ganska slätt. Men jag tycker absolut att folk förmodligen borde köpa färre kläder av bättre kvalitet, vilket antagligen skulle få en viss miljöeffekt om alla i hela världen gör det.

    I övrigt är det dålig smak att bära främmande människors begagnade kläder och det är heller inte nödvändigt att göra det, av någon anledning.

  6. Upon Avon skriver:

    Anderson, du tycker att det är dålig smak att gå runt i 2nd-hand kläder, och det är en i det här fallet förbaskat subjektiv åsikt.
    Jag tycker att jag gång på gång här på bloggen ser vresiga argument från din sida, och visst, det väcker debatt och det är väl det som är meningen med bloggen men jag tycker att du har en alltför negativ och dammig syn på saker och ting – speciellt angående vårt nuvarande samtalsämne.

  7. Marcus skriver:

    AC: Angående hur folk klär sig i England- att folk klär sig som de vill uppfattas snarare än vad de egentligen representerar håller jag helt med om. Jag observerar dagligen folk här(UK) som bär kostym oavsett vad de har för jobb. Chef såsom underodnad i alla möjliga olika branscher. Ofta sitter dessa kostymer väldigt illa då bäraren just ”vill se ut som någon” snarare än att de verkligen besitter en mognad och position som ofta innefattar män med ”skräddade kostymer etc”. Jag skrattar varje gång jag ser killarna som är 20-25 år med kostymbyxor på höften, kavaj som är alldeles för stor samt skor som inte är av denna jord(åt det negativa hållet). Det ser så löjligt ut när de försöker representera något som de så uppenbarligen inte är…

    När det gäller second hand och vintage; är det inte skillnad på dessa begrepp? Jag besökte Camden Market för ett tag sedan och gick då in i någon form av herravdelning med vad jag trodde var second hand. Då jag råkade yttra mig angående det relativt höga priset sade herren som hade butiken, lätt irriterat,- It’s not second hand, it’s vintage. They are different things! Hade han rätt eller hur förhåller det sig egentligen?

  8. Cyril Whiskers Knickerbocker III skriver:

    Så det är dålig smak att gå omkring i nån död killes kläder, men bra smak att gå omkring i kläder som sytts i nån sweatshop i Asien och sedan skeppats hit för att krängas billigt? Vet inte om jag håller med om det faktiskt, Chris.

  9. Andreas skriver:

    Andersonchris – Det låter på mig som att du kategoriskt förkastar något oavsett omständigheterna. Jag håller med om att det finns mycket inom Second hand som har sett sina bästa dagar men det finns också extremt mycket guldkorn från en tid när kläder syddes och inte limmades ihop. Jag antar att med din ståndpunkt är du inte för att ärvda plagg eller klockor heller? Eller är det okej om du håller det inom familjen 😉

  10. Cyril Whisker Knickerbocker III skriver:

    Argumentet om vintage-looken är naturligtvis reciprokt – likaledes som man kan köpa klassiskt mode nytt och få vintagelooken, så finns det ingen som kan se huruvida en klassisk kostym är vintage eller nyköpt…

    Huruvida man gillar begagnade kläder (och klockor, och bilar, osv osv) är då helt och hållet upp till den personliga smaken, eftersom ingen annan vet om det.

    Jag tycker vi låter det vara så, utan att skriva ev vintageälskare på näsan att de har dålig smak.

    Och som jag sa tidigare – en riktig gentleman har ju gjort lumpen och därvid gått omkring i andra människors begagnade kläder.

  11. Stilton skriver:

    Allt tyder på att Andreas Weinås klär sig bra. Andreas Weinås använder mycket 2nd hand-kläder. Alltså kan man klä sig snyggt i second hand-kläder.

  12. Cyril Whisker Knickerbocker III skriver:

    Ett tips i all välmening som väl inte direkt har med saken att göra är att nya kläder inte är rena, åtminstone inte om de producerats i låglöneländer. Fabrikerna är fulla av både ohyra och kemikalier, och under transporterna förekommer både bekämpningsmedel och ohyra.

    Man bör således definitivt tvätta/rengöra såväl nya som begagnade kläder.

    • Calle Z skriver:

      Jaså du är också nojig när det gäller nya kläder… 🙂

      Glad över att läsa att man inte är ensam om detta, eftersom man har fått höra genom åren från vissa delar av ens omgivning att nya kläder inte behöver tvättas, medan jag har hävdat motsatsen p g a ovan nämnda anledning.

      /C.

  13. Andreas skriver:

    Stilton – Jag tackar för de fina orden. Självklart tycker jag att folk får ha sin egen uppfattning men det är tråkigt när man drar det hela över en kam. Det finns bra Vintage precis som dålig Vintage men i grund och botten ställer det lite krav på den personliga stilkänslan att kunna hitta plagg som inte har exponerats i mångmiljonkampanjer eller figurerat i modetidningar.

  14. M skriver:

    Herr Judit är den korrekta benämningen. For the record.

  15. andersonchris skriver:

    Marcus skrev: ”Jag skrattar varje gång jag ser killarna som är 20-25 år med kostymbyxor på höften, kavaj som är alldeles för stor samt skor som inte är av denna jord(åt det negativa hållet). Det ser så löjligt ut när de försöker representera något som de så uppenbarligen inte är…”

    Tråkigt att man ska behöva förklara allt.

    I England gäller fortfarande en mer formell klädstil än i Sverige. I Sverige är det många, även högutbildade, som bär sport- eller fritidskläder på jobbet, exempelvis jeans, träningsskor eller piké (ofta allt på en gång). I England är det otänkbart på de flesta kontor, det är det kostym och slips som gäller. Det är i och för sig inget problem eftersom utbudet är större och priserna lägre än i Sverige. I England får man lätt en välsydd kostym från Berwin & Berwin (klassiskt) eller Austin Reed (modernt) för samma pris som en sladdrig MQ-kostym i Sverige. Problemet är bara att löneläget kan vara ganska lågt för fotfolket. Därmed är det många som kanske bara har råd med en arbetskostym. Om man bär samma kostym dag ut och dag in så kommer den inte att se snygg ut, även om den var hyfsad när man köpte den.

    Vad som emellertid är verkligt skrattretande är svenskar som åker på affärsresa utomlands klädda i en illasittande kostym från Tiger, en hudnära och halvgenomskinlig skjorta från Eton och en neonfärgad slips från realådan, gärna kompletterat med spestiga skor med rundad gummihäl. Dessutom beter de sig som svenskar på charterresa, dvs. dyker upp till möten lätt bakfulla efter att ha fastnat i hotellbaren och kör en stark bruten engelska kryddad med svordomar och home-boy uttryck. Katastrofen är ett faktum. Jag känner till flera fall där svenskar har klätt sig och betett sig så avvikande att de har hamnat i konflikt med de utländska motparter som de skulle förhandla med.

    Naturligtvis finns det många skickliga svenska affärsmän också, men jag vill bara exemplifiera de problem som uppstår när man faktisk inte vet vad som händer och gäller i olika situationer.

    En sak som ni ska veta att engelsk stil och manér går hem överallt i världen. Alla gillar en välklädd, välartikulerad och socialt smidig engelsman. Så det är inte oväsentlig att försöka förstå och emulera en sådan stil.

  16. Upon Avon skriver:

    England hit och England dit. Fyfan, kom ner på jorden din jävla översittare.

  17. Cyril Whisker Knickerbocker III skriver:

    Håller med om att svenskar på charterresa kan vara skrattretande ibland. Engelsmän på charterresa däremot är snarast hotfulla, dyngraka och tragiska.

  18. Cyril Whisker Knickerbocker III skriver:

    Har jag (england) för övrigt (england) nämnt att jag (england) bott i England? Det har jag (england) i alla fall gjort. Därför vet jag (england) minsann också (england) ett och att (england) om stil och klass!

  19. Calle Z skriver:

    @Upon Avon: Med tanke på att denna blogg har en inriktning mot det anglofila så får du tyvärr acceptera ”England hit och England dit”…

    @andersonchris: Kan bara instämma återigen i det du skriver. Beror givetvis också på vilken branch det rör sig om, men i stort sett så är det beskrivna även min erfarenhet.

    Det som är avgörande enligt min mening till varför man generellt har en större finess på kontinenten är ju p g a att det formella ligger som bekant på ett högre plan i och med striktare hierarki mellan de olika sociala skikten inom organisationer. Därmed är det lättare att ta med sig denna ”uppfostran” utomlands, till skillnad från här i Sverige där vi har en mer informell attityd och kan därför uppfattas som socialt klumpiga eller rentav buffliga i formella sammanhang. Vill tillägga att givetvis finns det en del svenskar som har ett oklanderligt uppträdande och är socialt smidiga i formella sammanhang utomlands.

    /C.

  20. Upon Avon skriver:

    CalleZ: Jag syftade på andersonchris raljerande inlägg över hur uselt Sverige är kontra England, och i stilväg kan jag hålla med honom om det, med det känns som att han försöker att aklimatisera in sig hos ”de fina engelsmännen” och samtidigt se ner på Sverige. Det gav uttryck för en översittarattityd.

  21. andersonchris skriver:

    Upon Avon

    Jag tycker att Sverige är ett finfint land i kalasklass. Därför har jag aktivt valt att bo här, trots trevliga alternativ. Jag älskar Sverige och skulle försvara landet till sista blodsdroppen, om det behövdes.

    Bloggen har dock en anglofil anstrykning (Drönarklubben, PG Wodehouse etc) och det är ett faktum att svenskarnas prägling av amerikansk populärkultur och brist på formell fostran gör att vissa av oss beter sig lite underligt i krävande sammanhang utomlands. Exempelvis att de klär sig apart och snackar rap-slang med kraftig svensk brytning under affärsmöten.

    Dvs. inte jag men andra, som även Calle Z intygar ovan.

  22. Cyril Whiskers Knickerbocker III skriver:

    Fast det blir så fjantigt att snacka om ”engelsk fostran” eftersom engelsk fostran också är chavs, council houses och gravid vid 16. Den engelska fostran som avses här innehas ju inte av en majoritet av engelsmännen.

    Se har ja jobbat mycket internationellt och de flesta uppfattar kanke svenskar som informella, men också som trevliga, anpassningsbara och framför allt snackar vi ju bättre engelska än tyskar, finnar, ryssar, you name it.

    Tramsigt, enligt min uppfattning, att definiera både engelsmän och svenskar efter hur en minoritet beter sig.

  23. andersonchris skriver:

    För det första tror jag inte på att indela människor efter klass. De flesta beter sig fullt rationellt i förhållande till sin omgivning. Dålig omgivning och dåliga förutsättningar föder dåligt uppträdande, oavsett land. Med individuella undantag, förstås.

    Alla länder har dock en under-, medel- och överklass. Det är tråkigt och jag skulle hellre se att alla hade lika möjligheter att lyckas i livet, men så är det inte. Skillnaden mellan chavs från council estates och svenne banan från förorten ligger mer i detaljerna än i substansen.

    Däremot är det en rejäl skillnad på engelsk och svensk överklass. Mycket lite av den svenska ”överklassen” är verklig överklass. Det handlar mer om folk med vanlig, hederlig bondbakgrund som försöker se ut som om de har mer pengar än de verkligen har. Engelsk överklass har däremot en traditionsrikedom som de flesta i Sverige inte kan föreställa sig.

    Hursomhelst tror jag inte på klass eller att placera människor i fack. Med ett skarpt huvud, ett gott uppförande och en god klädsel kan man överbrygga de flesta klyftor.

  24. Cyril Whiskers Knickerbocker III skriver:

    …och det goda huvudet saknar huvuddelen av såväl svenskarna som engelsmännen, varför det blir tramsigt att påstå att engelsmännen i gemen uppför sig bättre.

    För övrigt var det du som just tog upp klass samtidigt som du sa att du inte gillar att prata om det.

  25. andersonchris skriver:

    Det var nog du som tog upp frågan om ”underklass” genom att hänvisa till chavs och council estates.

    Det råder dock ingen tvekan om att det finns en vardagsartighet i andra länder, exempelvis England, som vi inte har i Sverige. I England får de flesta lära sig hur man uppför sig redan i småskolan, vilket innebär småsaker som artigt tilltal, att yngre personer kliver ur vägen för äldre och att man hjälper tanter över gatan, bär bagage eller plockar upp saker som folk tappar. Om man tappar en 20-pundssedel i baren i England så är det alltid någon som plockar upp den och lämnar tillbaka den. Om man tappar en femhundring på krogen i Sverige så är den borta i ett nafs.

    Hursomhelst så har jag arbetat utanför Sverige längre än jag har arbetat här och jag vet att alla uppskattar engelskt gentlemannauppträdande. Svenskar har av någon anledning mycket svårare att komma till sin rätt utomlands, även om det naturligtvis finns undantag.

    När jag arbetar i Sverige är jag 80% svensk och 20% engelsk men när jag reser utomlands i tjänsten skruvar jag alltid upp engelskheten till 99% och det funkar strålande.

  26. Alistair skriver:

    AC

    Till skillnad från dig så är jag 50% tvättäkta britt, i mina barn- och ungdomsår uppväxt i England och idag med halva släkten bosatta i England eller i någon av samväldets länder. Jag har dock inget behov av att t på mig någon slags ”engelskhet” när jag är i England. Märkligt resonemang du för för övrigt om någon slags påtagen engelsk identitet beroende på var i världen man befinner sig?

    Utan att gå in på egen klasstillhörighet kan jag väl säga att jag spenderat väldigt mycket tid i England under mina år, (det har blivit naturligt så) och jag känner faktiskt inte igen mig i huvuddelen av din bild du ger av Storbritannien i allmänhet och England i synnerhet.

    Visst finns det skillnader mellan det svenska och engelska samhället men det du beskriver låter, för mig, hårt schabloniserat, till del romantiserat men framförallt inte särskilt relevant.

    ~Alistair

  27. andersonchris skriver:

    Det här håller på att urarta till någon slags metaforisk snoppmätning.

    Jag bloggar inte för att framhäva min egen person, utan för att föra fram idéer. Generellt skriver jag inte om någonting som jag inte förstår eller inte känner till.

    Den bakgrund som du beskriver blir bara intressant om du anger vilken skola du gick i, vilket universitet du studerade vid och vilken citybank du arbetade för i England.

    England är ett mångfacetterat land och man kan ha diametralt motsatta erfarenheter beroende av vilken del av landet man bor i, vilken bakgrund man har, vilken utbildning man har och vilket arbete man har.

    Livet i Birmingham eller Manchester kan vara extrem annorlunda från livet i Brighton eller St Ives. Livet på ett kontor i Cheltenham är extremt annorlunda från livet på ett kontor vid Cheapside i London. De som bor i Swansea eller Glasgow har mer gemensamt med östeuropa än tillvaron i exempelvis Winchester eller Esher. Sussex och Kent är två skilda världar, fast de ligger så nära.

    De som har studerat vid ett ”redbrick university” eller uppgraderade polytechnics har inte samma chans som de som har studerat vid Oxford eller Cambridge.

    Visst finns det överviktiga, illa klädda, illa tatuerade och illa försupna engelsmän som slåss, stjäl bilar och säljer knark. Men i andra stråk av livet öppnar sig dörrar med möjligheter som inte bara är slutna, utan helt dolda för andra.

    Det är också en enorm skillnad på exempelvis svenskt lågstadium och engelsk primary school. I primary school, som till stor del drivs av kyrkan, handlar det mycket om att fostra barnen i gott beteende. De flesta flåbusar i England har någon gång lärt sig att uppträda artigt, men de kan välja om de gör det eller inte.

    • Alistair skriver:

      AC,

      Alls icke.
      Det är blott ni som ”mäter snopp”.
      Jag står, förundrat, och tycker att mätningen inte tillför så mycket. Dessutom tycker jag att du mäter på fel sätt med fel sorts linjal.

      ~Alistair

  28. Calle Z skriver:

    Det verkar som om ni talar förbi varandra. Ni har båda (CWK/A vs AC) rätt. Vi kan väl använda oss av mängdläran som analogi:

    I en pool så har vi A, B och C. I en annan a, b och c. Poolen med versaler har det gemensamma att de tillhör samma pool, den svårdefinierade s k ”volksgemeinschaft” – folkgemenskap/folksjäl. Detsamma gäller för poolen bestående av gemener. Men utöver detta så tillhör även ‘A’ samt ‘a’ samma pool, ‘B’ med ‘b’ och ‘C’ med ‘c’. Detta utgör de olika socio-ekonomiska klasserna inom en nation. Gemensamt för de olika poolerna är man inom repektive pool generellt delar samma attityd, beteende, tradition och värderingar.

    Utifrån detta teoretiska resonemang så har ni alltså båda rätt.

    /C.

    • Alistair skriver:

      Instämmer,

      Med din kloka slutledning blir dock AC retoriska anslag ännu mer oförståeligt då han envisas med kraftigt schablonartade påståenden. Han om någon (med sin gedigna erfarenhet av åtminstona två olika sammhällssystem) borde väl inse och förstå att ingenting är ”svartvitt”.

      Att uttala såg så tvärsäkert, schablonartat om allt från second-hand kläders användande till hur ”man” gör i England gör tyvärr oftast att AC:s inlägg, av mig, uppfattas som begränsande och inte särdeles intressanta.

      Risken finns att man ”skräms bort” av dennes tvärsäkra och dömande retorik.

      ~Alistair

  29. andersonchris skriver:

    Äsch, det är väl rätt uppenbart att det finns gängbildning och mobbningstendenser här. Det spelar ingen roll vad jag skriver så får jag alltid samma personer på mig som ifrågasätter och medvetet missförstår. Men med så många kategoriska och okunniga inlägg och kommentarer så är det knappast jag och mina kommentarer som är problemet.

    Jag vet vad jag vet och den som försöker påstå att jag inte vet vad jag vet har en omöjlig uppgift.

    Om vi ska spekulera i Alistairs bakgrund, så är han kanske halvskotte med tanke på namnet och valet av benämningen brittisk snarare än engelsk. (Det kan naturligtvis vara en felgissning). I så fall förstår jag att Alistair inte förstår vad jag pratar om, för jag har varit i Skottland väldigt mycket. Jag trivs väldigt bra på landsbygden och på öarna i Skottland men i städerna finns några av de värsta galningarna på de brittiska öarna.

    Hursomhelst tillbringade jag min mesta tid i England i börsmäklarbältet och på bank i City så det är kanske en speciell miljö. Men det är också i den miljön som det idealiserade England med kritstrecksrandiga kostymer, cricketmatcher, segling, herrklubbar och Pimm’s lever kvar.

  30. Alistair skriver:

    Nej, inte skotte inte gängmedlem och absolut inga ambitioner till mobbare.
    Återigen, ett välänt retorikmanér att förminska sin/sina meningsmotståndae: ”…kategoriska och okunniga inlägg och kommentarer…”.
    Tyvärr AC men är det nån som kastar sten så är det du. Bara för att man blir emotsagd betyder det inte att man är mobbad, även om det är ganska praktiskt att ta till såna tillmälen för att nedgöra den andres argument.

    Vad gäller min bakgrund så tro’t eller ej men Alistair är bara ett alter ego…

    Jag har synnerligen engelsk bakgrund, inte skotsk. Hade dubbelt medborgarskap ända till 18-års ålder. Min släkt härstammar från sydvästra England för att vara mer exakt.

    ~Alistair

  31. Calle Z skriver:

    ”…Jag trivs väldigt bra på landsbygden och på öarna i Skottland men i städerna finns några av de värsta galningarna på de brittiska öarna…” (AC)

    Kanske var det just av denna anledning som gjorde att kejsar Hadrianus lät uppföra muren… 🙂

    /C.

  32. Alistair skriver:

    Ingen påstår att din vetskap och kunskap är ogiltig (”påstå att jag inte vet vad jag vet”).
    Jag antar att du är skolad och bildad och då vet en av filosifins fundamenta, den att all kunskap är subjektiv.

    Din kunskap just DIN och absolut inte allmängiltig på något sätt. Det är där skon klämmer.

    Min erfarenhet av sant gentlemannamässigt uppträdande är att vara medveten om just detta. Tyvärr fallerar du gång på gång vilket får mig att misstänka att du inte riktigt är så säker på allt du påstår som du vill göra gällande.
    Varför detta behov att skriva andra på näsan?

    Det du skriver säger en sak men betyder något helt annat för mig åtminstone.

    Fascinerande.

    ~Alistair

  33. andersonchris skriver:

    …cuz I got a brand new combine harvester, an I’ll give you the key…

    Nå, om vi ska bli konkreta så var Alistairs inlägg om klockor sällsynt kvalitativt för bloggen. Inlägget utstrålade kunskap, intresse och var med sin vänliga ton informativt för den som vill skaffa bättre armbandsur.

    Om alla inlägg och kommentarer hade hållit den nivån så hade det inte funnits något problem här för då hade jag och andra kunnat utbyta normala synpunkter om erfarenheter och fakta, exempelvis att plastglasen lätt repas, vilket stämmer.

    Tyvärr finns det ju en historik med åtskilliga inlägg av av typen ”Alla som bär mjukisbyxor är underklass.” (You know what I am talking about, Stilton). Att med den bakgrunden påstå att mina kommentarer är ”begränsade” och ”ointressanta” måste jämställas med en ren lögn.

    • Stilton skriver:

      Jamen vaddå, har man mjukisbyxor på sig utomhus så har man ju inga höga ambitioner. De flesta av oss begår ju stilmissar, men vi försöker i alla fall. Klafsar man runt i mjukisbyxor så försöker man inte ens. Det är kanske inte en diskussion vi behöver ta nu. Men jag antar att du syftade på bildtexten ”Muntra leenden på samhällets botten”. Du påpekade då att du bar mjukisbyxor hemma – och det gör nog de flesta ibland, och det är det inte heller någon som lägger sig i. Man kan också bära dem när man tränar påpekade du, och ingen sa emot där heller. Men när man går utanför dörren och ut bland folk iklädd mjukisbyxor kan vi väl få säga att det inte är så himla stiligt och att det illustrerar en total brist på ambition?

      /S

      • andersonchris skriver:

        Stilmissar blir det bara när man försöker uppnå en viss stil men misslyckas. Exempelvis när man använder knasiga kombinationer av plagg som inte passar ihop.

        Att man går klädd i mjukisbyxor för att det är bekvämt är inte en stilmiss. Vi går ibland och shoppar och fikar i mjukiskläder för att vi känner oss avslappnade då.

        Vi har båda jobb där vi klär oss formellt så det är skönt att slippa kostymen och dräkten ibland.

  34. Alistair skriver:

    Jag skrev inte ”begränsade” utan ”begränsande”, en icke obetydlig skillnad.

    Förutom att du implicerar en lögn från min sida (vilket jag betraktar som förolämpande) så instämmer jag i det mesta i ditt senaste inlägg.

    På nåt sätt känns det ändå som att vi EGENTLIGEN är mer överens än vad vi kunnat kommunicera hittills.

    ~Alistair

  35. andersonchris skriver:

    Begränsande innebär samma sak i det sammanhanget.

    Hursomhelst har jag aldrig påstått att jag skulle vara en perfekt gentleman, för det är jag inte och ingen är väl heller perfekt.

    Däremot har jag flera gånger påpekat att det inte är gentlemannamässigt att gå runt och ser ner på andra människor, exempelvis för att de har haft mindre tur i livet. En gentleman värnar om de svaga.

    Jag beter mig faktisk ganska hyfsat mot såväl jämlikar som behövande. Däremot tar mitt tålamod omedelbart slut när jag stöter på tölpar, fårskallar och översittare. Då kan det gå åt andra hållet väldigt, väldigt snabbt.

    Det kan man kanske se som en svaghet, men bland andra Prins Charles lär ju ha samma”problem”, att ”he doesn’t suffer fools gladly”. Så man kanske inte är i så dåligt sällskap, i alla fall.

    Hursomhelst har du inte kommenterat min lilla sångtext, Alistair.

    • Alistair skriver:

      Sydvästra England har många musikaliska stoltheter, vet dock ej om detta Somersetband faller mig direkt på läppen.

      Portishead faller mig mer i smaken. Är själv född i Gloucestershire. Är dock väldigt familjär med både Somerset och Dorset från ungdomsåren.

      ~Alistair

      • andersonchris skriver:

        Tacka Google.

        Hursomhelst omfattar sydvästra England Somerset, Devon och Cornwall. Så om du är från Gloucester så är du inte från sydvästra England.

        Har inte träffat någon från sydvästra England som inte tycker att The Wurzels är extremt underhållande.

        Sedan undrar jag lite över ”till skillnad från…”

  36. Cyril Whiskers Knickerbocker III skriver:

    Nej herr Andersson, jag har aldrig tagit upp begreppet ”klass” då jag anser det vara ett utdaterat, meningslöst begrepp. Men eftersom Ni far med osanning nödgas jag kasta en virtuell handske framför era fötter. Ni vet nog vad det betyder, men för att påminna:

    Antingen plockar Ni upp den, och då möts vi med sekonder i gryningen, företrädesvis enligt Queensberry rules.

    Eller så plockar Ni inte upp den, och då kan Ni varken anses vara en gentleman eller en riktig karl.

    Seså, valet är Ert.

  37. Stilton skriver:

    AC: ”Stilmissar blir det bara när man försöker uppnå en viss stil men misslyckas. Exempelvis när man använder knasiga kombinationer av plagg som inte passar ihop. Att man går klädd i mjukisbyxor för att det är bekvämt är inte en stilmiss. Vi går ibland och shoppar och fikar i mjukiskläder för att vi känner oss avslappnade då.”

    Nä, om man inte försöker se stilig ut, så kan man ju knappast misslyckas. Så min teori om att mjukisbyxorna avspeglar en total brist på ambition verkar ju ganska rimlig.

    För övrigt anser jag att Gotland bör försvaras.

  38. Alistair skriver:

    AC,

    Dina inlägg andas en sällsynt raljans och okunskap. Du är inte bara otrevlig och förolämpande i dina inlägg utan även rent ignorant Jag måste tyvärr övergå till ren utbildning eftersom du verkar helt okunnig om det som allmänt kallas ”The South-West England”.

    The South-West Englnad består av ett antal grevskap och ett antal självständiga kommuner (”unitary authorities”) vanligen kopplade till tätorter:
    Grevskap:
    Cornwall, Devon, Somerset, Dorset, Wiltshire och Gloucestershire.

    Självständiga kommuner:
    City of Plymouth, Torbay, Bath & North East Somerset, North Somerset, City of Bristol, South Gloucestershire, Poole, Bournemouth & Swindon.

    RENT TEKNISKT är jag född i South Gloucestershire (inte, som du felläste, Gloucester, som är en ort i Gloucestershire) men har släkt även i Devon, Somerset och Dorset.

    Jag tycker att du fortsättningsvis skall hålla dig till ämnen du behärskar.

    Ditt observandum om vad man tycker är underhållande i sydvästra England betyder ingenting.
    Du påstår att du inte har träffat ”någon” som inte tycker att Wurzels är underhållande. Implicerar du att ”alla” tycker att Wurzels är underhållande i sydvästra England? Tja, eftersom du inte ens visste vad sydvästra England geografiskt bestod av så känns ditt påstående helt irrelevant.

    Jag kan dessutom lugnt påstå (utan någon som helst hjälp av Google) att Wurzels på inte sätt av allmogen betraktas som ”underhållande”… 😉

    Vill du med din avslutande fråga påskina att även ni har engelska bakgrund eller engelska rötter? Varifrån då om jag får fråga? Knappast sydvästra England i så fall antar jag….:-D

    Grabben, du har lite att ta igen om jag överhuvudtaget skall börja ta dig på allvar igen.

    ~Alistair

  39. Alistair skriver:

    AC,

    My dear man, why not start rebuilding your credibility by adhering to your previously stated admiration of the ”English way” and becoming just a tad more courteous?

    ~Alistair

  40. andersonchris skriver:

    Glömde bort den här lilla virtuella tuppfajten.

    Gloucestershire ingår i den delen av England som man vanligtvis kallar för ”The West”. Detta gäller även Bristol, vars Univeritet kallas för the University of the West of England.

    Portishead är ett av de där engelska banden som är mer kända i Sverige än i England på grund av att de pluggats här av vissa välkända svenska popjournalister. (Ett annat exempel är St Etienne.) För den breda massan i England är Portishead bara en ort.

    Hursomhelst tycker jag att Alistair framstår som ungefär lika engelsk som falukorv oavsett var han är född. Därmed inte sagt att det är något fel på vare sig engelsmän eller falukorv. De är bara lite olika.

    Beträffande mig själv så bloggar jag som sagt inte för att framhäva mig själv.

  41. Alistair skriver:

    Sluta nu att tramsa AC.

    Vanligtvis hade jag givit upp nu och sagt ”-Jag ger mig, du FÅR ha fel”.
    Dock måste jag lyfta fram hur det ligger till så att inte TDC:s gäster itutas felaktiga uppfattningar.

    ”West of England” är en relativt ny regional benämning på de fyra självständiga kommunerna Bath & North East Somerset, Bristol, North Somerset och South Gloucestershire. Termen är långt mycket yngre än ”South West of England” och grundar sig i en tidigare regional geografisk styrelseindelning av området runt kring Avon med Bristol som central ort. Termen används nu ungefär på samma sätt som vi brukar använda termen ”4:e storstadsregionen” om Norrköpings-Linköpingsområdet. D v s ett sätt för näringsliv och offentlig sektor att marknadsföra områdets affärsmässiga och infrakstrukturella potential.

    Området ingår fortfarande i det man vanligen kallar ”The South West England” (vilken jag redogjorde i detalj för i ett tidigare inlägg).

    Kan du inte bara lägga ner istället för att försöka markera nåt genom att lyfta fram, för sammanhanget, irrelevanta petitesser?

    F.ö. vet jag inte vad du får svamlet om Portishead och S:t Etienne ifrån. Var du i Storbritannien över huvudtaget under 1990-talet???

    Jag har aldrig gjort anspråk på någon slags ”engelskhet” och nöjer mig ganska bra med falukorvsjämförelsen.

    Apropå det, varför är det viktigt att mäta en persons ”engelskhet”?

    Tillåt mig att småle (ungefär som jag småler åt dina kommentarer om ”låg klass”) en smula åt ditt sista påstående… Visst, inte bloggar du för att framhäva dig själv inte… sure…. 😉

    Du lät antyda i ett tidigare inlägg att jag hade fel i mitt antagande ”till skillnad från”. Kan du utveckla?

    F.ö.är jag en Bristol Rovers man och kan därför omöjligtvis gilla Wurzels…

    ~Falukorven Alistair

  42. Algy skriver:

    Upphör aldrig att förvånas över hur vissa människor (AC) kan ge sig in i en diskussion och raljera, bete sig otrevligt, skriva andra på näsan och i allmänhet vara en översittare av rang utan att se sina egna tillkortakommanden.

    Alternativet är förstås att hon/han fortsätter diskussionen på ett principiellt plan (vägrar ge upp) eller för att hon/han tycker att det är roligt att hela tiden tjafsa emot (en så kallad ”käring/kärring mot strömmen). Mycket tråkiga drag, båda två.

    Oavsett orsaken är en sak säker: att med attityden AC uppvisar det är högst osäkert om hon/han verkligen skulle ha klarat av en karriär inom det engelska bankväsendet, då det är viktigt (även i obehagliga miljöer som den hierarkiska, engelska företagsvärlden) att kunna läsa av och förstå andra människors signaler och alltså vara, som AC själv uttrycker det, ”smidig” för att nå framgång.

    Läser ni ovanstående diskussion märker ni snart att Alistair flera gånger har försökt hyfsa tonen kombattanterna emellan och faktiskt betett sig som en, ja, gentleman. Tyvärr har det varit resultatlöst.

    För övrigt har även jag arbetat i England, och anser att det på ett effektivitetsplan var helt hopplöst om man jämför med de platta, mycket ”smidigare” organisationer vi tidigare har haft i Sverige. Jag tycker mig dock se att vår modell håller på att ändras. Framgent kommer vi troligen att få se mer av hierarkiska företagssystem även här. Det skulle vara en stor sorg, tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s