Informellt på kontoret

Ofta förekommer åsikter och debatt om kläder som bör anses vara för informella att ha på kontoret. Det går att hänvisa till tumregler och synsätt, vad som anses klassiskt rätt och fel i öändlighet. Ofta ytterst tröttsamt.

För egen del tycker jag det är ganska trevligt att emellanåt använda dessa plagg även på arbetet. Kanske inte till det mest formella kund- eller styrelsemötet, men som behaglig vardagsklädsel är de förträffliga.

Herringbone tweed

Ullslips med flugfiskemotiv, J. Comfort.

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil, Stil och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till Informellt på kontoret

  1. Alistair skriver:

    I’m back…

    Vad som blir ytterst tröttsamt är ditt koketteri och ditt ordval ”kontoret”. Att kokettera kring vad som är ”behaglig vardagsklädsel” känns, tja, ointressant och intetsägande. Det blir dessutom paradoxalt eftersom den (som vanligt) tighta skjorthalsen ser allt annat än behaglig ut….

    Dessutom, vad som är formellt eller inte på ”kontoret” beror väl på miljön och vilken typ av kontor det handlar om??? Det är faslig skillnad på ett bankkontor, arkitektkontor eller ett socialkontor…

    Börja med att förklara vilket som är ditt ”kontor” och vilken norm som gäller för ”formell/informell” klädsel där. Det bidrar mer och torde göra ditt inlägg något mer informativt…..

    Vidare,
    Vad är det som gör din klädsel på bilderna så ”informell”? Tröjan/pullovern under kavajen? Något mer kan jag inte se vilket skulle ”sporta ner” klädseln i bilderna till en mer ”informell” nivå?
    Vi har ju inte fått någon som helst upplysning om byxvalet i någon av bilderna. Har du kostymbyxor i samma tyg som kavajen? Har du jeans? Har du rent av plyschbyxor (ett spännande val)?

    F.ö. är den nedre kavajen den första jag kan minnas att jag sett på dig som har ett någorlunda trevligt snitt på slagen. Personligen kan jag inte med den ”smalslagiga” modenycken som både du och signaturen Stilton dras med från gång till annan. Inte särdeles snyggt och så typisk det mycket överskattade märket Tiger (vilket jag dock inte kan föreställa mig att varken du eller Stilton använder).

    Förresten vore det trevligt att se dig lite oftare i det du kallar ”formell” klädsel.

    Regler är tröttsamt men koketteri är tröttsammare.

    Jag har med stigande irritation förfasats över de brådmogna och ängsliga anslaget i de redaktionella inläggen i denna blogg. Därför dritar jag mig att nu åter dra mitt ”bloggsvärd”. Jag ämnar balansera den ängsliga nivån och kommer att motarbeta alla former av koketteri och svammel på denna blogg.

    ~Alistair

  2. 1871 skriver:

    Hurra, de senaste dusterna har enligt mig saknat något!

  3. Archibald skriver:

    Så trevligt. Välkommen.

    Hmm. Tja, kontoret är helt sant ett högst vagt begrepp, och vad som kan ses som informellt, detsamma.

    Vad jag menade som informellt skulle nog vara tweed och en slips med flugfiskemotiv. Sen är det ju helt klart beroende på vem eller man jämför det hela med gällande hur formellt det bör anses.

    Informellt jämfört med vit skjorta, mörk kostym och vit näsduk. Stuck up überformellt jämfört med den genomsnittlige svenske kontorsarbetaren i remsandaler eller jeans och luvtröja.

    Jag tackar för gillandet av de bruna slagen. Gällande den smalhalsiga modenycken väljer jag hellre att se slagvidden som, kanske lite sextiotalsromantisk? Är glaset halvfullt, eller halvtomt?

    Jo, jag är helt riktigt rätt fåfäng. Rent av kokett många gånger, men, det kan nog komma att mattas av med tiden. Ett lyte jag dock föredrar framför många andra möjliga.

    Cheers.

  4. Cyril Whisker Knickerbocker III skriver:

    Fiskeslips är naturligtvis mer informellt, men jag vill nog också hävda att rutig skjorta är mer informell än enfärgad eller randig. Kanske lite subjektivt, men men. Personligen ogillar jag dock skarpt den giftgröna slipovern/pullovern men det är väl personlig tycke och smak. Samtidigt är slipsknuten rätt snygg på den bilden. En half-windsor?

    Det vore dock roligt att se lite mer exempel på fritidsklädsel som inte inkluderar en blazer eller kavaj. Det tycker jag saknas på bloggen.

  5. Uncle Fred skriver:

    Vi arbetar uppenbarligen inte i samma värld, du och jag. På min arbetsplats, som även kan kallas kontor, så är det vanligaste plagget just jeans och tröja. De mer uppklädda kommer i jeans, skjorta och en lite snyggare tröja.
    När jag dyker in till jobbet i kostymbyxor (gillar inte det ordet men kan inte komma på något bättre), skjorta och uddakavaj ses det som något väldigt speciellt. Och då har jag inte ens en slips på mig…

    Informellt för mig? Kanske ett par manchesterbyxor och en (rutig) skjorta, ev button down. Eller nåt i den stilen…

    • Archibald skriver:

      Ja, det du beskriver skulle jag nog kalla normalfallet om man generaliserar det svenska ”kontoret”. Situationen hos kunden jag sitter hos nu, är troligtvis inte avsevärt annorlunda.

      Jämfört med många i omgivningen, uppfattas jag säkerligen som en övervintrad julgran med slipsar, manschettknappar och näsdukar. Något många av männen runt om kanske, på andras inrådan, tar på sig vid bröllop eller liknande. På andra mer marknadsinriktade avdelningar är klädkulturen en annan.

      Formellt eller inte kan ju ses ur två vinklar. Dels omgivningens, men även utifrån den egna känslan. Jag känner mig för det mesta ganska avklädd i bara jeans och tröja. Vissa dagar är det vad jag vill ha på mig. Det här betyder sedan givetvis inte att jag på något vis ser ner på dem som dagligen trivs bra i byxor och tröja.

      Dock är det sällan några problem att smälta in då det ju inte är kläderna som skapar relationer, utan personen i dem.

  6. Ove Birkenof skriver:

    En fråga rörande plaggen i den översta bilden:
    Kan det vara som så att både pullovern och kavajen kommer från årets MQ-kollektion samt att näsduken kommer från Kappahl?
    Kan det dessutom vara så att du lyckats fynda allt på rea till en summa som klart understigger 1000:-?

    • Archibald skriver:

      Skarpa iakttagelser. Kavajen, rätt. Näsduken, rätt. Pullover, kunde ha varit rätt, men köptes förra året på H&M, 100% ull och vettig kvalité för pengarna i fråga.

      Skjorta och slips. reafynd Dressman.

      Allt som allt, ca 800:-. Ordinarie pris ca 3000:-

  7. C. Spiceywiener skriver:

    MQ, H&M, KappAhl och Dressmann, det var som fan.

  8. Alistair skriver:

    ”Allt som allt, ca 800:-. Ordinarie pris ca 3000:-”

    DET var humor!!! Kvalificerad sådan dessutom!!!!

    Jag säger då det…

    Härmed får du, Archie, anses permanent diskvalificerad i alla diskussioner där kvalité är huvudämnet.

    ~Alistair

    • Archibald skriver:

      Attans Alistair. Jag får osökt upp bilden av den där stora, bullriga killen på skolgården. Han den där alla är lite rädda för, som springer runt och högljutt gör sig lustig på andras bekostnad, men som egentligen bara vill vara med och leka.

      Du har många vettiga åsikter och sakliga argument i dina diskussioner, men än på ett tag kommer vi att resonera på väldigt olika sätt i frågan ovan.

      Läs gärna några av mina tidigare tankar om kvalité.

  9. Johan skriver:

    Alistair: Sedan när var pris likvärdigt med kvalité? I så fall innebär ju att Gant och Ralph Lauren skulle stå för någon kvalité vilket är helt absurt.

    • Alistair skriver:

      Jag har aldrig påstått att pris per automatik är lika med kvalité.
      Än mindre har jag påstått att Gant eller RL skulle stå för kvalité (som motsvarar priset…).

      Vad tycker du själv är kvalité, Johan?

      ~Alistair

  10. Stilton skriver:

    Själv handlar jag extremt sällan på MQ, H&M, Kappahl och Dressman. Handlar jag lågpris, så handlar jag oftast på Zara (där man ofta kan få riktigt snygga säsongsplagg till småpriser, deras chinos är ganska sköna). Men om någon hittar något snyggt i ovanstående butiker så är det väl bara att gratulera. Så länge man inte inbillar sig att det är bra kläder man köper, så är det väl ok.

    Jo, just det. Hade en vit linnekavaj från H&M en gång som var riktigt snygg. Sen spillde jag rödvin på den. Adjöss.

    /S

  11. Calle Z skriver:

    Till Archies försvar, åtminstone gällande skjortorna från Dressman, så köpte jag själv 4 stycken (400 SEK/st.) ämnade som vardagsskjortor. Deras bästa skjortor är gjorda av tvinnad tråd i 100 % Egyptisk bomull, så jag ville kolla upp ifall de höll måttet. Nu efter att de har tvättats några gånger (40 grader, samtliga knappar knäppta, vänds in & ut) så måste jag ärligt talat säga att kvalitén är klart godkänd med tanke på priset.

    Själv handlar jag också väldigt sällan på ovan nämnda kedjor, utan endast när jag behöver införskaffa slit & släng grejer som t-shirts, kalsonger eller strumpor. Men det viktigaste är ju själva passformen så ifall man råkar på något trevligt så kan man med gott samvete ignorera märket på produkten. Kvalitén är oftast inte mycket bättre på en del av de dyrare märkesprodukterna tyvärr.

  12. Archibald skriver:

    Ängslighet kan ju också handla om att exempelvis bara våga (ja, eller vilja) bära kläder av märken som bara kan anses vara av god kvalité av omvärlden.

    Så, allvarligt talat Alistair. Om du nu förfasas så hemskt över koketteri som du avslutar din första kommentar till inlägget ovan, känns det rätt oklädsamt hur du bara några kommentarer nedåt, helt ängsligt själv koketterar med vad som minsann är ”kvalité” och gott nog i dina ögon.

    Den tidigare pondusen, bleknar något till att få mer av ilsken gläfsande terrier-karaktär. Börja motarbeta först när du sopat rent framför den egna dörren.

    • Alistair skriver:

      Attans Archie, jag trampade visst på en öm, öm tå.
      Säg mig, ge mig några goda skäl varför just jag skulle ha en anledning till att betrakta dig som en kvaliténs fanbärare efter din palett av förevisade ”dussinklädmärken”.

      Vidare väljer jag att avhålla mig från beskrivande (och värderande) omdömen om dig som person men låter mig dock inte nedslås. Jag vill inte ”leka på nån skolgård” utan avser fortsätta att yttra försök till sanningar, till glädje och förtret. Om du uppfattar mig som en ”bully” så får det väl stå för dig. Står du inte pall för lite kritik så säger jag bara, attans Archie!

      Jag tar det som en komplimang att ditt inledande intryck av mig som någon med ”pondus” har bleknat. Pondus känns mossigt…

      Slutligen så ”förfasas” jag inte ett dugg, jag bara kallt konstaterar utifrån ett observerat beteende. Kalla det koketteri om du vill. Det är tillhör retorikens klassiska motvapen att avfärda jobbig och svidande kritik (som närmar sig sanningen???) som förolämpningar.

      Ge mig några hållbara anledningar att ändra uppfattning om ditt sätt att förhålla dig till kvalité!

      ~Alistair

      • Archibald skriver:

        Nå, ”förfasats” var din egen formulering inledningsvis.

        Det står dig fritt att tycka vad du vill om min syn på kvalité.

      • Alistair skriver:

        Visst, men det var det ”brådmogna och ängsliga anslaget i de redaktionella inläggen” jag förfasades över. Den känslan har inte gått över (än).

        ~Alistair

  13. Cyril Whisker Knickerbocker III skriver:

    Diskussionen om kvalitet tycker jag lätt blir lite utopisk. Självklart skulle man bara köpa ting av finaste kvalitet om man:
    1. Visste exakt vad man ville ha
    2. Hade obegränsat med pengar
    Det är inte alla förunnat att uppfylla varken det ena eller det andra. För de flesta av oss blir det en nödvändighet att delvis köpa kvalitetssaker som räcker längre och lågprisprylar som kanske blir lite mer slit och släng.

    Däremot bör man kanske begränsa sig. Man behöver ju inte köpa 4 lågpris-slipovrar om man egentligen bara behöver en enda. Bättre då att spara de pengarna till att investera i kvalitet.

    Jag äger ett och annat plagg från H&M själv. Min grundregel är att alltid blanda billigt med kvalitet. Det enda faux pas jag kan se i artikeln är att skribenten helt och hållet iklätt sig lågpriskläder. Det skulle inte jag ha gjort.

    • Alistair skriver:

      Cyril,

      Kloka ord.
      Jag vill också poängtera att det går att köpa finaste kvalité till vrakpris. Bara man har lite tålamod, lite tid och lite tur.
      Min Burberry macintosh har jag köpt på Myrorna för 525 spänn. Helt felfri, 80-tals ”vintage” i perfekt storlek inklusive löstagbart foder. Köpte även ett par svart Church brogues in min storlek, obetydligt använda för… 125 spänn (ja, det är sant) för många år sedan. De använder jag fortfarande efter 3:e omsulningen.
      Det var två exempel på vad second hand marknaden kan ge.

      Vi får aldrig blanda ihop kvalité och kostnad även om många gör det.

      Mitt främsta allmänna råd är att göra en detaljerad, långsiktig plan (flera år) över sin tänkta garderob. Att man tänker stegvis och alltid har vissa plagg i fokus. På det sättet är man ”temperad” (ja, min militära jargong finns kvar) att alltid, medvetet eller omedvetet, söka rätt plagg. Då kan man göra ”fynd” och undvika det där halvtaskiga fyndeta man luras till på reor och utförsäljningar eller lågprisvarianterna på ”dussinklädkedjorna”.

      Realisationer och impulsköp ger jag lika lite för som nämnda ”dussinklädkedjor”.

      ~Alistair

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s