Rakning på farfars sätt

Då ett vårdat yttre är av vikt, vill vi såhär en lördagmorgon bidra med ett stänk inspiration. För detta har vi konsulterat drönarklubbens gästande teknik och materialanvarig i barberarutskottet, Laphroaigman, för en grundlig genomgång om klassisk rakning:

Liksom många andra män i min umgängeskrets har jag under en stor del av mitt vuxna liv sett rakning som ett nödvändigt ont, med irriterande bieffekter. Användning av ett antal olika rakapparater resulterade alltid i besvikelse över att jag i princip kände mig orakad innan jag hunnit ur badrummet. Hyvelrakning med olika flerbladsvarianter från Gillette gav i och för sig bättre resultat, men ofta till priset av irriterad hud och tömd plånbok, då bladen är väldigt dyra.

För ca ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att se om det kanske trots allt var bättre förr, och investerade i en s.k. safety razor av den typ som användes förr i tiden. Det som följer nedan är mina egna funderingar och erfarenheter från mitt inträde i den värld som ofta kallas ”classic shaving”.

Som med allting annat här i livet finns det oändligt många produkter att välja bland när det gäller den här typen av rakutrustning, och prisbilden varierar kraftigt. Ofta lönar det sig att söka sig utanför landets gränser; även med fraktkostnader blir det ofta betydligt billigare och utbudet är bättre. Själv köper jag nästan uteslutande rakutrustning och tillbehör via två irländska butiker – Connaught Shaving och Irish Barber.

För den som har en begränsad budget att röra sig med rekommenderas att ändå investera i en bra hyvel, där mitt eget val är Merkur 34 C vilken hos ovan nämnda butiker kan köpas för ca 350 kr. Utbudet av hyvlar är dock stort och för den som är osäker rekommenderas ett besök på något av de forum som är ägnade åt rakning, exempelvis. http://badgerandblade.com/, där olika produkter diskuteras.

Vad gäller bladen är min egen erfarenhet att det lönar sig att bortse från de allra billigaste varianterna; styckkostnaden per rakning blir oerhört låg även med lite dyrare blad, då ett blad endast kostar mellan två och fem kronor. De blad som fungerat bäst för mig är Personna, vilka hos Connaught Shaving kan köpas i ett femtiopack som inklusive frakt kostar runt hundralappen. I början använde jag något billigare blad från Derby, men de tenderade efter ett tag att ge mig lite småirriterad hud.

För den som arbetat upp sin teknik och är stadig på handen rekommenderas ofta de mycket vassa bladen från Feather, som dock även har rykte om sig att kunna orsaka ordentligt blodvite hos den som inte hanterar hyveln med en god dos skicklighet. Hos bl.a. Connaught Shaving kan man ofta även beställa s.k. ”sample packs”, där man får 5-10 blad vardera av 5-10 olika märken. På så sätt kan man prova sig fram till de blad som passar bäst. Då priserna, jämfört med bladen till Mach3, Sensor Excel mm är så låga kan man kosta på sig att byta blad ganska ofta; själv kör jag normalt sett fyra rakningar innan jag byter blad.

Verktyg

Det går givetvis att använda sig av rakgel eller kräm som appliceras direkt med handen, men själv föredrar jag att använda rakborste. Rakborsten är i sig en smärre vetenskap, men kan grovt sett vara av två slag, antingen syntetisk eller av grävlingshår. Den gängse uppfattningen är att grävlingsborsten håller fukten bättre, och därmed är bättre lämpad att arbeta upp lödder inför rakningen. En syntetisk borste kan köpas för under hundralappen och fungerar enligt min uppfattning bra, medan en grävlingsborste normalt sett kostar från 200 kr och uppåt, beroende på vilken typ av borste det är.

Inledningsvis är det mycket viktigt att huden fuktas ordentligt inför rakningen. Många föredrar att låta skägget fuktas och mjukas upp medan man duschar; själv nöjer jag mig emellanåt med att tvätta ansiktet ordentligt och sedan låta fukten sitta kvar i ansiktet medan jag ägnar mig åt tandborstning mm. Inför rakningen använder jag nästan alltid någon form av olja. Även dessa kan variera oerhört i pris, men ett väldigt prisvärt alternativ som jag upptäckt är Apotekets mandelolja som kan köpas för en mycket billig peng. Dock finns den sällan framme i butikerna, utan man får fråga efter den och får då en bra produkt till ca en fjärdedel av priset för en ”vanlig” rakolja.

När rakoljan applicerats och fått ligga på huden någon minut är det alltså dags att applicera tvål eller kräm. Den prisvärdaste varianten är förmodligen Palmolives produkter som finns i de flesta matbutiker och är bra. Personligen varierar jag dock mellan en rakkräm från Taylor’s of Old Bond Street och en tvål från Crabtree and Evelyn. Krämen ger enligt min uppfattning något mindre friktion mellan hud och hyvel, medan tvålen har fördelen att den räcker oerhört länge – en 100 grams tvål räcker för mig uppåt ett år och kostar mellan 50 och 150 kr.

Inför appliceringen bör borsten ha fuktats ordentligt med varmt vatten under någon minut, förslagsvis medan oljan applicerats och fått verka. Därefter bör borsten skakas och kramas ut ordentligt så att den är relativt torr. Om man använder kräm bör man ta en klick ungefär så stor som yttersta lillfingerleden. Själv använder jag numera inte tvålkopp, utan lägger krämen direkt på borsten och arbetar upp löddret direkt mot ansiktet; vill man använda en tvålkopp går det oftast bra med en gammal porslinspjäs, exempelvis en gammal tekopp eller liknande. Tvålen förvaras normalt sett i en trä- eller plastkopp där man också kan arbeta upp löddret. Man bör arbeta in ganska ordentligt med tvål i borsten, som framgår nedan ska löddret räcka till ett antal omgångars rakning.”

När man börjar applicera tvålen/krämen på ansiktet är alltså borsten ganska torr. Under appliceringen bör man löpande föra till några droppar vatten på borsten, och på så sätt gradvis bygga upp det skyddande löddret under en till två minuter. Till slut blir det så dags att lägga an hyveln mot ansiktet, vilket görs med väldigt lätt hand. Normalt sker min rakning i minst tre omgångar, med en metod hämtad från den utmärkta boken ”Leisureguys Guide to Gourmet Shaving”.

Tillbehör

Inledningsvis rakar man sig ”medhårs”, dvs. i den riktning som ger minst friktion mellan hyveln och skägget. När hela ansiktet har rakats första gången appliceras nytt vatten på ansiktet, varefter man arbetar upp nytt lödder med den kvarvarande tvålen/krämen på borsten. Omgång nummer två innebär att man rakar sig ”across the grain”, dvs. att man rakar sig sidledes i förhållande till den riktning skägget växer i. När denna procedur är avslutad är det dags för den tredje omgången, då man rakar sig ”against the grain”, eller mothårs (även detta efter att huden återfuktats samt belagts med nytt lödder).

Därefter kan det finnas behov av ytterligare finjusteringar här och var i ansiktet, beroende på hur slät man vill vara i ansiktet efter rakningen. Själv har jag alltså ganska känslig hud, och har ofta fått bättre resultat (dvs. mindre irritationer) genom att inleda med två rakningar medhårs, innan jag går över till att raka ”across the grain”. Det bör i sammanhanget noteras att många anser att man aldrig bör raka sig mothårs, då detta ökar risken för blödningar och rakfinnar, så detta är något man får pröva sig fram till på egen hand.

Efter avslutat värv sköljs ansiktet av ordentligt, och valfri återfuktning appliceras. För egen del använder jag ingen after shave balm eller liknande utan applicerar en hudkräm, oftast Niveas Intensive Moisturizing Care. Eventuella små blödningar kan effektivt stoppas med ett alunstift som finns att köpa på Apoteket. Hyvel och borste rengörs ordentligt, och bör därefter torka fritt, gärna hängande i ett rakställ. Borsten bör regelbundet rengöras, och förslagen på hur detta kan göras är många. Själv använder jag en mild tvål eller schampo efter åtta-tio rakningar, och varannan månad rengör jag borsten med hett vatten med några droppar vinäger i.

Som sammanfattning kan jag säga att jag inledningsvis var lite tveksam till övergången till att raka mig med safety razor, då de första fyra-fem försöken orsakade en del skärsår och hudirritation. I efterhand kan jag konstatera att detta nästa uteslutande berodde på tre faktorer:

  • – slarv med förarbetet, då jag inte lät fukt och lödder verka tillräckligt länge,
  • – fel vinkel på bladet, vilket gjorde att bladet skrapade skägget istället för att skära det (man bör som utgångspunkt ha handtaget på hyveln mer eller mindre horisontellt och därefter sänka ytterdelen av handtaget 30-40 grader).
  • – jag tryckte alldeles för hårt med hyveln mot huden. Detta är en stor skillnad mot rakning med en vanlig flerbladshyvel såsom Gillette Mach 3. Med en safety razor är själva poängen att man inte ska anlägga något tryck, utan snarare låta hyveln glida fram över ansiktet.

När jag väl hade lärt mig ovanstående blev slutresultatet en betydligt behagligare och bättre rakning till en bråkdel av kostnaden jämfört med de produkter jag använt tidigare. Baksidan av myntet är att tidsåtgången ökar ganska markant; en normal rakningsprocedur för min del tar ca 15 minuter. Detta dock ett pris jag dock gladligen betalar, då jag tycker att fördelarna mer än väl motiverar en tidigarelagd uppstigning ur sängen.

/Laphroaigman

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil, Stil och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Rakning på farfars sätt

  1. David B skriver:

    Någon som har erfarenheter av kniv?

  2. Peter skriver:

    Det beror på vad du menar med erfarenheter utav kniv. Om det är några frågor du har generellt sett kan jag försöka svara på dem.

    Ang. inlägget måste jag säga att jag är glad att ni har tagit upp ett ämne jag själv intresserar mig i relativt mycket. Precis som ni säger är förstagångsupplevelser ang. rakning oftast relaterat till ett visst obehag, men artikeln följer ett bra exempel på en tradition som borde, på tanke med alla fördelar, återupptas.

    Detta är antagligen begrundat i två olika sorters personer gällande rakning. De som rakar sig för att de måste, och dem som gör en ”Ritual” över det hela. Det sistnämna inkluderar artikelns olika punkter, och gör start av dagen något mer välkomnande.

    Dessutom får man väl använda begreppet ”rakning på farfars sätt” för att sätta det i en positiv syn. ”Vintage”/”Old school”-”Shaving” kan missuppfattas. Liknelser ses direkt till ”Vintage/Old School” för övrigt i ´Bloggens´ anda, på tanke med att ta hand om sina kläder verkar vara en förlegad tes i den stora massan.

    M.v.h Peter

    • David B skriver:

      För något år sedan var jag sugen på att gå över till att använda kniv alternativt en ”safety razor”. Det hela rann dock ut i sanden. Nu med denna artikel blev jag lite sugen igen. Har läst jag att många gått från sina vanliga hyvlar, till safety razors, och sedan gått över till kniv. Funderade därför på om man skulle hoppa på kniven direkt. Är därmed ute efter lite för och nackdelar. Själv känner jag väl en överhängande risk att råka skära halsen av mig själv då jag inte direkt är den morgonpigga personen.

      • Fredrik skriver:

        Jag har rakat mig med kniv under några månader nu och måste säga att det är en otrolig känsla. Inte alltid för att det blir bättre, för det blir det inte, utan för att det känns så rätt 🙂
        Att det inte alltid blir 100 beror till största delen på att jag inte har lärt mig allt helt bra… Det är mycket att hålla reda på när det gäller knivrakning. Förutom själva rakningen krävs det även att du kan strigla kniven. Inte så lätt som det ser ut. Kan du dessutom slipa den själv så är det en fördel. Annars finns det alltid personer du kan skicka iväg den till. Kolla in http://www.straighrazorplace.com, där kan du hitta ett helt gäng som går igång på knivrakning 🙂

        Tyvärr lyckades jag nog ”slipa sönder” min kniv i helgen, så jag fick gå tillbaka till min Merkur Vision. Inte helt fel det heller, men en väldigt annorlunda upplevelse.

  3. J skriver:

    Välskrivet inlägg. Påminner lite underhållande om kapitlet ur ”American Psycho” där huvudpersonens morgonrutiner beskrivs utförligt 🙂

  4. Suedehead skriver:

    Mycket bra introduktionsartikel. Jag beslutade mig själv för ca. ett år sedan att slänga Giletten ”Mach 107 och 1/2” i papperskorgen för att istället övergå till klassisk rakning. Resultatet blir bättre, man får en anledning vårda den manliga samlargenen genom alla tillbehör man kan införskaffa, det ger en bra start på dagen att unna sig en stund för sig själv i badrummet utövandes ett urgammalt hantverk. Förutom nämnda Badger & Blade forum finns det även utmärkta nybörjarguider på Youtube. Personligen ledde upptagandet av denna form av rakning även till den trevliga upptäckten av klassiska engelska företag som Geo F Trumper, D.R. Harris och Penhaligon´s, tillverkare av utmärkta hudvård/rakningsprodukter samt parfymer med tradition.

  5. andersonchris skriver:

    Hå. Köp en bra rakapparat istället. Det tar ungefär två minuter, blir i princip lika bra som rakhyvel och lämnar inga skärsår. De som får dåliga resultat med rakapparat har ofta använt fel typ (Philips) eller köpt en alltför billig modell. En Remington eller bra Braun rekommenderas.

    Man ska inte hålla på och tramsa sig.

    • Archibald skriver:

      Attans Hr. anderson, hela vår blogg bygger ju på saker vi män tramsar oss med 🙂 Inlägget torde ju sitta som handen i handsken för de flesta av våra läsare?

      Jag ser själv helt klart poängerna för dem som har tid och lust till det hela.

      Många tycker också att en quartzklocka köpt på närmsta bensinstation är ett lika gott alternativ till armbandsur, som en mekanisk Omega el. dyl. Det hänger väl helt enkelt på åt vilket håll den egna slängen av OCD är vinklad?

  6. Stilton skriver:

    Andersonchris: Man ska springa på band på gymmet istället för att promenera i skogen också. Upplevelser betyder ingenting, eller hur? Man ska inte hålla på att tramsa sig…

    Nu rakar jag mig inte klassiskt, utan med M3. Men jag förstår dem som gör det. Personligen tycker jag att det är skönt att bada bastu, även om jag förmodligen blir lika ren av att duscha.

  7. Erik skriver:

    Använder en Merkur 34c. Mycket trevlig bekantskap! Har dock inte börjat använda riktig tvål och borste men det kommer. Flickvännen retar mig lite när jag surfar runt efter ”real badger brush”.. Det är väl mer socialt accepterat att googla efter ”Real beaver bush..” .. Nu gick jag kanske över gränsen..

  8. andersonchris skriver:

    Stil och funktion hänger ihop. Och ”säkerhetsrakhyvlar” är extremt ofunktionella med dagens mått. Anledningen till att pappa använde ”säkerhetstrakhyvlar” var att de i alla fall var bättre än rakkniv.

    Dagens Mach 3 etc är klart överlägsna eftersom de rakar bättre och skadar mindre. Varje rakning skalar bort hudens topplager så om man rakar sig tre omgångar varje morgon så är det sämre än en omgång, vilket är tillräckligt med en Mach 3.

    Dessutom finns det rakapparater som gör jobbet lika bra om man bara undviker de med runda skärhuvuden av Philips-typ. Det går mycket snabbare och skadar inte heller huden. En bra Braun eller Remington (typ 1500 kr) rakar lika bra som en våtrakning fast snabbare och utan irritation.

    En fd kollega rakade sig faktiskt med rakkniv eftersom det var sättet som han hade lärt från sin far. För honom var det funktionellt eftersom han var flink. Han visade för oss någon gång och det tog knappt två minuter. Å andra sidan sa han att han skar sig som fan de första åren och att han fortfarande skär sig när han har bråttom.

    Hursomhelst har den moderna mannen en hel del att hinna med på morgonen så det är bara korkat att hålla på med antika rakprylar in en kvart om man får lika bra resultat på två minuter med en rakapparat.

    Stil utan funktion blir bara tomma åthävor och meningslöst poserande. Och sådant är varken manligt eller elegant.

    • laphroaigman skriver:

      Var och en väljer det som passar bäst; som framgår av inlägget så tycker jag att säkerhetshyveln ger bättre resultat än både maskin (nu har jag i och för sig inte testat Remington, delvis pga att jag har ett negativt intryck av deras hårklippningsmaskiner, två styck gick fysiskt sönder inom loppet av sex månader, den sista mitt under pågående klippning:) ) och flerbladshyvel.

      Jag delar inte din uppfattning att Mach 3 är skonsammare mot huden, jag tycker att de skrapar av skäggstubben snarare än skär (ungefär samma upplevelse jag hade innan jag lärde mig hantera säkerhetshyveln) och mina hudirritationer är betydligt färre med säkerhetshyveln. Åtminstone i mitt fall är sällan ett pass tillräckligt heller med flerbladshyvel och man ska väl inte helt bortse från det faktum att det vid varje ”pass” med en Mach 3 är tre stycken blad som glider över ansiktet jämfört med säkerhetshyvelns enda.

    • Eric Palmcrantz skriver:

      De enda s.k. ”moderna” anledningarna för att raka sig med kniv är i mitt tycke:

      1. Det blir billigare i längden än moderna hyvlar.
      2. Man behöver aldrig riskera att stå utan ström, batteri eller nytt blad.
      3. I vår stressade samtid kan det vara ett sätt att stanna upp i vardagen och fokusera på nuet.

  9. Martin skriver:

    Vad kull att du hittat fram till den klassiska våtrakningen och uppskattar alla dess fördelar! Sedan några månader tillbaka driver jag tillsammans med en kollega raksajten shavingroom.se där vi bl.a sprider kunskap om den klassiska rakningens konst.

    På sajten finns en hel del tips om hur man bäst skapar en skön morgonrakning samt även lite länkar till ett antal intressanta sajter om våtrakning. Självklart har vi en noga utvalt sortiment med rakprodukter.

    Vi hoppas att fler ska upptäcka fördelarna med en skön och avkopplande rakning!

    Hälsningar
    Martin, grundare av shavingroom.se

  10. garderners delight skriver:

    Mina uppriktiga komplimanger för en läsvärd och intressant artikel! Jag tycker om när vi låter lust och känsla genomsyra såväl yttre som inre liv.

  11. Cyril Whisker Knickerbocker III skriver:

    Får själv bäst resultat med den gamla tvåbladshyveln från Gilette. Men mycket sitter i förarbetet – den som lider av hudirritation kan nog vara ganska mycket hjälpt av en rejäl grävlingsborste.

  12. Per skriver:

    Måste bara rekommendera Fitjar Såpekokeris raktvålar och krämer.
    http://www.fitjarsoapinternational.com/

    Mina favoriter Folgefonn och Fjellheim – helt underbara. Dessutom är Jorunn Hernes mycket trevlig att ha att göra med.

  13. Rakknivsbloggen skriver:

    Tycker att du borde testa att raka dig med kniv, den absolut bästa och närmaste rakningen du kan få

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s