Mindre, eller färre? Språkvård del II

Ett språkligt fel som kan vara något svårt att upptäcka, och för många även att acceptera, uppstår ofta i bruket av ordet ”mindre”. Alltför ofta används detta för att beteckna antalet objekt en mängd man talar om, då det i många situationer egentligen beskriver storleken på varje enskild sak. Som i andra fall rörande korrekt språk, blir felet dock mer uppenbart ju mer du är medveten om det. 

Frågan om mindre kvinnor än män?

”Jag vill ha mindre kostymer, och mer jeans!”. Visserligen är det i det närmsta en folksjukdom att svenska män köper för stora kostymer, men här borde personen i fråga använt ”färre”, istället för ”mindre”. Önskemålet och uppmaningen blir för den språkmedvetne snarare löjeväckande och svår att ta till sig om den framförs på fel sätt. I fallen då du vill hävda din vilja är det extra viktigt att formulera dig korrekt för att få gehör. 

Ordet färre används korrekt om substantiv som går att räkna, exempelvis kostymer. ”Mindre” bör istället beteckna substantiv som inte går att räkna som exempelvis ”mindre påverkan”, ”mindre gnäll” och ”mindre prat”.

Annonser
Det här inlägget postades i Stil och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Mindre, eller färre? Språkvård del II

  1. Brist på språklig pregnans och tydlighet är såklart ett oskick och bör motarbetas. Ditt resonemang är korrekt, men jag vill ändå göra ett tillägg som komplicerar ”sanningen”.

    ‘Mindre’ hänvisar till en förändring i volym, ‘färre’ hänvisar till en förändring av ett (uppräkneligt) antal objekt. Om man vill uttrycka det faktum att ANTALET kostymer har minskat från (t.ex.) fem till fyra så använder man ordet ‘färre’. Vill man istället förklara att man gjort sig av med kostymer för att skapa mer ledigt UTRYMME i garderoben (t.ex. i förmån för andra klädesplagg) använder man istället ordet ‘mindre’.

    • Archibald skriver:

      Vi tackar Hr. Fressen för en utförlig och välmotiverad komplettering.

      För övrigt går de djärva kombinationerna i din blogg klart i linje med vår syn på jantesverige. Det tycker vi om.

      • Jag gläds åt att vi — i anonymiteten på internet — kan få utlopp för våra trängande behov av att vara språkpoliser. Som de gentlemän vi är, så är det trots allt omöjligt att påpeka språkliga fadäser i vardagslivet. Jag gillar den där dubbelheten, att vi kan vara griniga gubbar på nätet men ändå vara (någorlunda) fina och hänsynsfulla människor på riktigt.

        Kul att du fann en strimma av intresse i ställen på min blogg.

        /Fredrik

  2. garderners delight skriver:

    The drones club antar mer och mer gestalten av ”de ängsligas kammare” men det ska bli intressant att följa…

    • Archibald skriver:

      Au Contraire, Mon Frère! Tillvaron består bara av så mycket mer än kläder.

      Vidare består efterdyningarna av julhelgens wassail-inducerade energi, med ystra och ovanligt höproduktiva drönarskribenter som följd.

      • garderners delight skriver:

        Så…? Julfirandet har inte skänkt välstånd åt självkänslan utan snarare aktiverat behovet av sublimering? ”

      • Archibald skriver:

        Gosh, jag känner bestämt att det kan saknas aningen Rock’n Roll i tillvaron här?

  3. Stilton skriver:

    gardeners delight: Naturligtvis vore det bäst om du kunde ta över sidan och driva den i mer förståndig och ödmjuk regi åt oss. Tyvärr är det alldeles för roligt att sitta inlåst i ”de ängsligas kammare” och ägna sig åt halvtaskig folkbildning, och därför lämnar vi inte bloggen ifrån oss.

  4. Basker-Ville skriver:

    ”Jag vill ha mindre kostymer och mer jeans” ratas till förmån för ”Jag vill ha färre kostymer och mer jeans”. Varför inte gå hela vägen till den allra bästa varianten, ”Jag vill ha färre kostymer och fler jeans”?
    Mindre handlar om volym. Färre om antal.
    Mer handlar om volym. Fler om antal.
    Det är väl ett större antal jeans (eller par jeans) talaren vill ha, eller?

  5. Livgardist skriver:

    Jag tycker snarare att det verkar vara ett mode i att klä sig i allför små kavajer numera, smala saker som aldrig skulle kunna knäppas. Syndromet verkar vara särskilt framträdande bland poppiga programledare och musiker.

  6. andersonchris skriver:

    Språk är viktigt men ordmärkande är kontraproduktivt.

    Vardagsspråket kommer alltid att innehålla lite skavanker och det är helt OK, så länge talaren eller skribenten gör sig förstådd.

    Dessutom är det svårt att lära ut absolut rätt eller fel när det gäller ordval.

    Exempelvis kan man mycket väl säga att man vill se mindre kostym och mer jeans på en viss abstraktionsnivå, t.ex. om talar om klädstilen på ett ställe.

    Det verkliga problemet är väl att svenska språket håller på att lösas upp så att alltför många slänger sig med en mängd direktöversatta engelska uttrycksformer som inte finns i svenskan och egentligen saknar innebörd på svenska.

    Det största problemet med svenskan är med andra ord alla anglicismer.

  7. Wiktor Rosett skriver:

    Livsgardist: Dock bör vi skilja på folksjukdom och mode. Visst har poppiga programledare samt musiker, som du nämner, en omniös tendens att bära stramande kavajer i storlek 34… Men om du rör dig utanför dessa kretsarm till det svenska folkhemmet och besöker slumpmässigt femtioårskalas eller bröllop ska du se att majoriteten av alla män bär för stora kostymer. Besökte själv en begravning tidigare idag, och det är beklämmande få som verkar veta vad passform egentligen innebär.

    Det får mig onekligen att tänka på ett annat ämne som jag reflekterade över kvickt innan begravningen. En fråga där ena sidan av mig svarar självklart ja, den andra självklart nej. Jag bar en vit linnebröstnäsduk till min svarta kostym och på begravningar är det naturligt att fälla någon tår. Får jag då använda bröstnäsduken?

    Liknande dilemma, om än omvänt, läste jag nyligen om i något klockmagasin (möjligtvis något modemagasin som även behandlade klockor).
    ”Kan man bära en klocka runt handleden som ej fungerar?” Svaret blev ett självklart nej (och naturligtvis kan jag inget annat än instämma). Men att bära en bröstnäsduk utan att ha tillåtelse att använda den, vore väl som att bära en klocka utan att få tillåtelse att kolla på uret (vilket blir samma sak som att bära en klocka som ej fungerar.) Hur resonerar ni? Finns det någon etikettregel?
    Vad långdragen jag är idag, hoppas jag inte drog er in i tristess.

  8. Sotaren skriver:

    Jag läxade upp en vän om det här för några veckor sedan efter att han på en tunnelbaneperrong fällt kommentaren ”det här tåget har mindre vagnar än vanligt”. Dylika malapropismer är i mina öron väl så grova som ”sjuk sköterska” och liknande.

  9. S. O. Pettersson skriver:

    ”Dylika malapropismer är i mina öron väl så grova som ”sjuk sköterska” och liknande.”
    Möjligen är detta ironi. (Sådant är svårt att se i skrift). Om det inte är det, så är det verkligen lustigt. Malapropism är alltså, att blanda ihop fonetiskt näraliggande ord. Det fenomen som här beskrives är ett annat. Om nu malapropism skall accepteras som ett svenskt ord överhuvudtaget — övertecknads åsikt är att det är utrikiska, utan hemortsrätt i äran och hjältarnas språk. (Färre minns Tégners sista vers ”Tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent”; det är mer på allvar nu än då).

  10. Suedehead skriver:

    Wiktor: Om näsduken är till dig själv är kanske det bästa att ha med en ”bruks”-näsduk i innerfickan som kan användas. Har man bara en, och det råkar vara den i bröstfickan, och du inte erbjuder den till t.ex. en behövande dam så är det ett stilbrott oavsett om det är en handmålad från Drakes. Siden i bröstfickan och bomull i innerfickan så undviker du situationen. Detta är min personliga tolkning som jag anser vara både funktionell och stilfull.Jag vet att t.ex.Hardy Aimes misstycker, men dogmer och reglementen är kryckor för den intiativlöse och ängslige. ; )

  11. Sotaren skriver:

    S.O. Pettersson: Visst, ordet har en snäv, språkvetenskaplig definition, men å andra sidan använder många människor i den angloamerikanska världen ordet i betydelsen ”felanvändning av ord”, ett språkbruk som jag uppmuntrar av tidsbesparingsskäl. Om ordet hör hemma i svenskan vet jag inte, men det har i alla fall en egen Wikipedia-sida:

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Malapropism

  12. S. O. Pettersson skriver:

    Sotaren: Poängen är alltså, att om man klagar på andras felanvändning av ord, bör man vara korrekt själv. Att använda ”malapropism” i den utvidgade bemärkelsen är inte korrekt. Svenska är det inte heller, även om det råkar ha en egen Wikipediaartikel. Detta är dessutom ett mycket värre språkfel än det Du ondgör dig över.

  13. Sotaren skriver:

    Jag kan hålla med om att ”malapropism” var ett olyckligt ordval med tanke på sammanhanget, men när det gäller det andra du skriver måste jag nog tyvärr meddela att vi inte drar jämnt. 🙂

    ”Poängen är alltså, att om man klagar på andras felanvändning av ord, bör man vara korrekt själv.”

    Jag tycker personligen att denna inställning är att sätta ribban på tok för högt. Egna språkliga tillkortakommanden bör, enligt min mening, inte hindra någon från att när så passar kommentera sina vänners språkgrodor. Detta eftersom vi om så var fallet skulle hamna i den absurda situationen att *ingen* skulle kunna kommentera någon annans språkgrodor eftersom *ingen* har ett helt igenom felfritt och korrekt språkbruk. En situation som i alla fall jag tycker låter obehaglig och kvävande.

    ”Att använda ”malapropism” i den utvidgade bemärkelsen är inte korrekt. Svenska är det inte heller, även om det råkar ha en egen Wikipediaartikel. Detta är dessutom ett mycket värre språkfel än det Du ondgör dig över.”

    Jag håller verkligen inte med. Med ”mindre, färre”-missbruket finns det *långt* större risker. Vad sägs exempelvis om ”jag har mindre kavajer än min pappa”? Här snackar vi tvetydighet av rang. Menar personen att denne har färre kavajer än sin far eller att denne har mindre kavajstorlek än sin far? Finns hur många exempel som helst.

  14. Archibald skriver:

    En tanke efter kort genomläsning av diskussionen. Få, om någon, kommer någonsin att ha ett till 100% korrekt tal eller skriftspråk.

    Jag ser det som att en vilja och strävan mot ett så korrekt språk som möjligt är en väldigt bra start. Det är en hårfin gräns att upplevas som språkfascist och som hjälpsam här.

    Ofta är påpekanden om någons talspråk ett ytterst känsligt kapitel. De flesta anser sig ju ”kunna prata” redan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s