Vågar du vara vuxen?

Jag läste i morgontidningen om hur tre skolbarn fallit från ett fönster på tredje våningen i en skola i trakten av Jakobsberg. Händelsen utreds som ett brott, och rubriceras som vållande till kroppsskada. Skolans rektor uttalar sig om det inträffade, och spekulerar i orsakerna. Hon avslutar med att det är osäkert om ”övervåningen ens kan avändas” kommande dag(!)

Jag blir upprörd när jag läser dessa rader. Visst är det inträffade tragiskt, inte minst för de inblandade barnens familjer. Det finns dock sorgligt nog bara en avgörande orsak till det inträffade. Det är att tre elever, helt på eget bevåg suttit i fönstret. Sannolikt inte heller lugnt och stilla. Ett fönster flyger inte upp av sig själv varpå barnen trillar ut.

Det som förargar mig är att närmast närvarande vuxen troligtvis är den som till stor del kommer att lastas för att det som hände kunde hända. I detta fall ligger en lärare nära till hands. Någon ges skulden till att barnen ens kunde befinna sig i fönstret. Jag har själv arbetat som lärare i omgångar, och kommenderat ner grundskoleelever ur fönster. Dessa har muttrat och gnällt missunnat och oförskämt. Många gånger har de åter suttit i fönstret när jag några minuter senare passerat igen. Det är nu bara barnen och deras brist på omdöme och respekt som utgör risken i situationen.

Till sist fattade en skola ett beslut att försegla alla fönster med skruvar. Gissa det ramaskri det orsakade bland elever som tyckte det var ofattbart hur de vuxna kunde förhindra möjligheten att öppna ett fönster i de varma salarna. Ovan har vi facit i hand, och varför skolan i mitt fall agerade föredömligt.

Behärskar du konsten att dra gränser?

Behärskar du konsten att dra gränser?

Vad har då denna diskussion att göra i ett stilforum kan några av er säkert undra? Andra ser det uppenbara. Jag talar om att vuxna verkligen bör vara vuxna, och vågar ta sitt ansvar att sätta gränser. Jag talar även om allmän brist på respekt för vuxna, eller medmänniskor i allmänhet i samhället. Givetvis även vuxnas respekt för yngre. Stil grundar sig i hyfs och vettigt uppförande.

Jag vill tydligt framhålla att alla vuxna inte förtjänar barns respekt, bara för att de är vuxna. Respekten måste som sagt förtjänas. I en situation där den vuxne hålls ansvarig för den minderårige, vill det dock till att även barnen har vett och hyfs att avgöra sitt agernade. Förmågan till detta skall skolbarn till största del få med sig hemifrån. Något som dock inte utgör normalfallet.

Föräldrar och familjer ser det skrämmande ofta som skolans ansvar att även uppfostra barnen. Till viss del håller jag med, men grunden måste komma hemifrån! Skolans och lärarens huvuduppgift är att undervisa. Sedan skall skolan visst förmedla sunda värderingar och sätta gränser, men kunskapen om att det finns gränser skall komma från hemmet.

Jag övervägde först att kalla inlägget ”Det infantila samhället”, refererande till Carl Hamiltons bok med samma namn. Hamilton har många poänger i sin bok i fråga om vuxnas brist på förmåga att sätta gränser. Dock framför han också många fullständigt absurda åsikter, toppade med en god portion dubbelmoral vilket fick mig att tänka om. Linda Skugge bloggar om boken och ger en ganska träffande beskrivning av den. Hon delar i stor utsträckning mina åsikter om bokens poänger och idioti. Givetvis är åsikterna, i egenskap av Skugges egna, framförda på ett uppkäftigt och ibland onödigt spydigt skuggemanér.

Är du du läsare i skolåldern? Fundera då över hur många gånger du fnyst och avfärdat en uppmaning från en vuxen i din omgivning. Var det berättigat? Är du vuxen? Hur ofta har du avstått från att ta en konflikt med ditt barn? Eller inte nog så viktigt, hur ofta har du avstått från att tillrättavisa andras barn, och sagt ifrån när de gjort eller är på väg att göra fel?

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil, Stil och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Vågar du vara vuxen?

  1. Tuppy Pink-Bottle skriver:

    Först jeans till slips, nu detta pekoral till inlägg. Härmed överger jag denna blogg. Tack för den en gång i tiden trevliga läsningen.

    Med vänlig hälsning,

    T.P.B.

  2. Alistair skriver:

    Mjaaaa… tendenser till moralpanik är aldrig särskilt roligt.

    Såna här inlägg tenderar att vara ganska trista och är sådant jag kanske skulle förväntat mig på en religiös hemsida, inte en hemsida för gentlemän och drönare.

    Inget är nytt under solen, i varje samhälle under historiens lopp har det funnits de högljudda moralpredikanter som förfasas över ungdomens förfall och de äldres slapphet. Det brukar bli ganska bra ändå, de värsta illdåden brukar begås av de moralpredikanter som skriker högst………

    Nog kan väl denna blogg åtminstone LITE bättre än att baka fläskiga moralkakor på detta vis?

    Trots denna rejäla mina håller jag mig nog kvar ett tag till.

    Med skepsis och förvåning,
    ~Alistair

  3. Circlemaster skriver:

    Instämmer i föregående. Skulle kanske hellre se funderingar kring piprök, smoking jackets och Trickers läderskor.

    Med förhoppning om en njutnigsfull höst.

  4. Ed skriver:

    Tycker det är tråkigt att bloggen börjar glida ifrån stilinlägg och hamnar mer åt tråkiga moraldiskussioner. Mindre predikan tack…

  5. Archibald skriver:

    Inte helt oväntade reaktioner i denna samling.

    Nåväl, jag tar till mig presenterade åsikter inför framtiden.

  6. Augustus Fink-Nottle skriver:

    Ypperligt inlägg Archibald! Piprök i all ära… I samhället vi lever i anser jag det ytterst motiverat att poängtera kopplingen mellan etik och estetik. Uppskattade verkligen detta inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s