Att bli stor

Det debatteras om träning högt och lågt. Etikett, hyfs, stilar, målsättningar, kost. Listan kan göras oändlig. Jag har själv de senaste månaderna återupptagit ett visst mått av träning för att bibehålla kroppsformen och hälsan. Stillasittande arbete och en fullbokad vardag för verkligen inte kroppstillståndet i rätt riktning. Detta har nu ändrats. Ordningen på väg att återställas.

Då till ämnet och tanken. Något har slagit mig då träning ju ofta kommer upp i diskussionen, likväl som kläder. Varför är huvudmålet för så många män att bli muskulöst stora genom träning? Det vill säga, sådär gödsvinsstora. Tänk broiler. Jag har två kollegor, båda halvtannat huvud kortare än jag själv. De hävdar med nästan komiskt enig bestämdhet hur fel jag tränar. Hur man ska göra si eller så istället för att snabbare bli mer muskulös. Stor.

Vad är stort för dig?

Vad är stort för dig?

I mitt stilla sinne tänker jag att jag som redan känner mig ‘stor’, mer tränar för hälsan. Både för kropp och själ. Givetvis även för en mer fördelaktig egen siluett. Den mer än måttliga fåfängans pris. Kläder kan maskera den mest miserabla kropp. På en mindre förfallen dito tar de sig än bättre ut, och dessutom mår jag bättre i förlängningen. Jag vågar nog säga att vi alla strävar efter att vara ”stora” på något vis. Det är bara så intressant att se hur olik definitionen av stor är hos olika personer.

Egentligen är det kanske ganska logiskt? En strävan efter någon egen form av ökad självsäkerhet eller tillfredställelse. Olika från person till person. Stil, något man har eller inte? Dock vågar jag påstå att den aldrig kommer gratis, även om den faller sig mer naturligt för somliga än andra. Den egna stilen och storheten blir vad man gör den till, och vägen dit är sannolikt aldrig enhetlig.

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil, Stil och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Att bli stor

  1. Erik skriver:

    Jag skulle vilja påstå att ”alla” börjar styrketräna för att växa och se bättre ut naken. Alla älskar sig själva och de som tränar får helt enkelt mer att älska 🙂

    Det finns anledningar till varför det finns många speglar på gym. Att se att man utför en övning korrekt givetvis men också för att se sig själv pumpad till max. Det är något primitivt över det men någonstans i kroppen ligger den där viljan över att vara det största lejonet på savannen.

    Man kan lura sig att säga ”jag tränar för hälsans skull och för att det är roligt” men likförbannat är det resultaten och när man tittar sig i spegeln som ger dom största kickarna.

    Själv började jag träna och gick upp ca 10kg, från att vara en tämligen tanig typ till att vara en betydligt mindre tanig person och jag kan säga att jag inte ångrar mig.

    Sen att kostymerna sitter bättre är ju såklart också en fördel 😉

    • Archibald skriver:

      Mycket av det du skriver är sant.

      Min gräns är dock satt vid att inte gå upp i kostymstorlek.

      Det vore dels för kostsamt, dels är jag fullt nöjd med nuvarande volym. Den blir bara snäppet mer väldefinierad.

      Lite som att köpa nya skor i samma storlek, färg och modell, men av bättre fabrikat och material.

      • Erik skriver:

        Ah nej att behöva byta ut hela sin garderob är ju inget att eftersträva.

        Själv är jag ännu ung och har inte skaffat allt för många kostymer.

        Fick dock nyligen min måttsydda kostym från Suitopia.se som sitter som en smäck! Får lov att tacka för tipset om suitopia, en ypperlig tjänst!

        Nu är det bara till att hitta en fin skjorta som ska gå med min mörkgråa kostym samt mer djupröd slips. Blått kanske?

  2. Anders skriver:

    Vad man än tycker om biffar och broilers så kan man faktiskt ta råd om träning från dem, de som är pålästa i alla fall.

    Jag köpte en styrketräningsbok (”Lift like a Man, look like a goddess”) till tjejen för ett tag sedan som gick ut på att även tjejer bör köra tung styrketräning (på samma sätt som män) för att få ut så mycket från träningen som möjligt, samma sak gäller såklart män som inte vill bli bitar. Rädslan hos kvinnor att de ska vakna upp en dag och se ut som monster är inte bara överdriven utan i princip omöjlig då inte ens män med mycket mer testosteron i kroppen kan köra ett par träningspass för att sedan en morgon se ut som Arnold. De flesta killar tränar år efter år utan att lyckas bli så stora när de tom vill det.

    För egen del får jag helst så mycket hälsa, definition och storlek som möjligt med minimal tidsåtgång då jag har en massa andra saker för mig. Genom att använda periodiserad träning mot bodybuilding (”Serious Strength Training”) och äta rätt kan jag helt enkelt växa i lagom takt och hinna med allt annat som är viktigt i livet.

    • Archibald skriver:

      Helt riktigt. Givetvis skall man inse värdet av råd från de som är experter på området. Effektiv träning är ju alltid eftersträvansvärt.

      Jag har heller inget emot dem som vill, och lyckas bygga stora mängder muskler. Det kräver hängivenhet och ett engagemang få kan uppbåda.

      Det jag dock har svårt för är när personer inte kan inse att alla som tränar inte har samma mål, och mitt är inte att se stor ut.

  3. Jimmy skriver:

    Själv började jag styrketräna för att bli större, tycker personligen att det är snyggt och manligt att vara vältränad och lite ”bitig”, själv har jag satt en övre gräns på runt 85 kilo nerdeffad, men det viktigaste är väl att man är nöjd med sig själv, oavsett vikt/längd/kläder så är ett gott självförtroende (icke att förväxla med dryghet) det stiligaste man kan uppnå!

    • Archibald skriver:

      Det låter som en sund inställning.

      Det är just förmågan att inse att störst inte är snyggast jag efterfrågar. Att ha vett att sätta upp ett mål, och sedan vara nöjd där.

      • Jimmy skriver:

        de håller jag helt med om, tyvärr så verkar ju gemene man sträva efter att vara stor som arnold och se ”soft” ut = trekvartsbyxor, keps och tygskor eftersom det är ”manligt” samt konsumera fruktansvärda mängder stöl

  4. Alistair skriver:

    Det var mycket fokus på muskelträning i dessa inlägg. Jag vill balansera detta genom att ge en bild av min personliga träning.

    Bra träning för egen del inkluderar landsvägscykling, badminton och squash.

    Konditionen upprätthålls därmed på ett både trevligt och stilfullt sätt. Jag uppnår optimal fettförbränning under längre och hårdare cykelpass vilket håller vikten i balans.

    Bra målsättningar är viktigt för mig. Exempelvis att köra Vätternrundan under 12 timmar är ett mål som pressar mig att hålla rätt nivå på min träningsdisciplin.

    I slutändan (visst, ett hemskt men ändock användbart begreppp) får jag bra träning (med stil) med acceptabel vikt/fett ratio samt framförallt ett kroppsligt och själsligt välbefinnande.

    Eftersträvande av ”bitighet” och ”manlighet” är helt ointressant för mig. ”Alfahanneidealet” som många män försöker uppnå är för mig en gåta.
    Jag undviker därför gym och den typ av träning som där genomförs. Jag finner den allmänna miljön och idealen där smått vulgära.

    Min eventuella muskelträning uppnås genom hårt arbete i trädgården eller vedboden…

    MVH
    ~Alistair

    • Erik skriver:

      Att många män är ute efter stora biceps och bröst större än sina flickvänners är tyvärr lite trist.

      Däremot så är en väldefinierad kropp ett plus i praktiskt taget alla sammanhang. Framförallt för självkänslan. Nu säger jag ju såklart inte att man inte kan tycka bra om sig själv eller vara lycklig om man inte har en kropp som en gud. Men jag garanterar att man kommer må bättre med en än utan.

      Förutom de rena direkta fördelarna av att vara muskulös. Att undvika problem med ryggen, spänningshuvudvärk, ledbesvär listan kan göras lång. Så ser en välbyggd (eller låt oss säga ”fit”) kropp mer attraktiv ut än en förslappad sådan.

      Tränar man korrekt får man även en naturligt bättre hållning vilket inte är att förakta.

      Dit jag vill komma är alltså att man inte ska ignorera de fördelar med ren styrketräning bara för att man föraktar tribals och wife-beater-linne. Squash i all ära men har du inte musklerna att ta av så kommer du skada dig.

      Därför anser jag faktiskt att det är var mans absoluta skyldighet att se till att ens kropp är i samma goda skick som hans psyke förhoppningsvis är. Det är något man bör föra över till kommande generationer att fysiskt välbefinnande är minst lika viktigt som det psykiska.

      Nu känner jag mig lite uppe i varv när jag tänker på hur fruktansvärt korkat det är att inte träna. Miljarder med skattepengar används idag för att bota åkommor hos folk som helt (eller nästintill helt) hade kunnat undvikas om de hade masat sig iväg till gymmet 60 minuter i veckan under sina liv.

    • Archibald skriver:

      Alistair: Strålande! Detta är precis vad jag är ute efter. Lagom träning på egen nivå. Att det i mitt fall delvis handlar om renodlad muskelträning beror på att det är tidseffektivt. Den träning du själv beskriver är fullgod, om den utförs i tillräcklig omfattning.

      Som komplement väljer jag själv att cykla till och från arbetet varje dag. Det blir ca 10 km om dagen vilket ger ett utomordentligt märkbart resultat, samt även en daglig stund för eftertanke. Nog så viktigt i sammanhanget.

  5. Mattias skriver:

    I stort anser jag att det är rätt så begåvad tanke att röra på sig för att få bättre kondition, att bibehålla en viss klädstorlek, att få bättre hälsa et cetera. Alla argument går bra så länge man rör på sig. Däremot vänder jag mig mot språkbruket.
    Att säga att man tränar indikerar att man så småningom kommer att ställa upp i någon form av tävling eller test. Man tränar så att säga inför något för att på så sätt bli bättre i det man gör. Exempelvis kan man träna badminton, löpning, skidåkning och schack.
    Men om man nu rör på sig för sitt eget välbefinnande utan några som helst planer på att visa upp sina färdigheter eller mäta sig med andra då är det motion det handlar om. Man borde alltså prata om att man motionerar för att erhålla den bättre hälsan, bibehållna klädstorleken eller den bättre hållningen.

  6. Albin skriver:

    Att inte förakta är ju den njutning och avslappning som iaf jag får ut av att lyfta lite tungt efter en dag på föreläsningar alternativt jobb. Sen att man dessutom får bättre hållning och kroppsfigur ser jag mest som en (positiv)-bieffekt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s