Blue, but not dull

Av en händelse blev jag under lördagkvällen bjuden på ett glas whisky av en god vän och styrelsekollega. Jag rekommenderar den gärna.

En god blended whisky

Johnnie Walker Blue Label, en god blended whisky

För vidare tankar och tips om drönarens och gentlemannens barskåp.

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Blue, but not dull

  1. jimmy skriver:

    har velat testa den ett tag nu men det skulle för tillfället gräva lite väl djupa hål i min plånbok, jävlar va dyr den är!
    //Jimmy
    fashionbycsn.blogg.se

  2. Alistair skriver:

    Helt OK,

    Två egna whiskyfavoriter: Glenfarclas (gärna 16-årig) samt Mortlach (gärna 15-årig). Islay i all ära men jag tycker allt att Speyside står för de förnämaste whiskysorterna.

    I övrigt föredrar jag Armagnac.

    MVH
    ~Alistair

  3. Stilton skriver:

    Laphroig blir det oftast för min del. Rök i mängder utan att det blir för dyrt. Men oj vilka härliga stunder Johnnie Walker har bjudit på!

  4. andersonchris skriver:

    Det är en typisk flygsprit som man köper för 140 euro i flygshopen.

    God för att vara blended men inte värd pengarna på långa vägar, förstås.

  5. Alistair skriver:

    Jag tycker JW kanske har ett oförtjänt dåligt rykte. Blue Label är helt OK.
    Jag är av uppfattningen att ”blended” och ”single malt” inte står i olika smakklasser. Den ena är varken bättre eller sämre än den andre. Det finns blended whisky som är oändligt mycket godare än single malt i samma prisklass.

    Även i detta område finns det utbredd och frodig ”stilfascism”.

    MVH
    ~Alistair

  6. Archibald skriver:

    Alistair: Kunde inte sagt det bättre angående blended kontra single malt.

    Alla: Jag håller med om att JW Blue Label kostar väl mycket pengar. Recensionen som bilden är länkad till tar upp frågan med vettiga slutsatser.

    Mannen som bjöd mig på den hade i sin tur fått den i present, och resonerade mycket träffande att JW Blue Label är en av de saker man får, men sällan lägger pengar på själv.

    För övrigt har jag en egen stor favorit i Ardbeg, men dricker väldigt gärna en relativt billig malt vid namn Balvenie. I många sammanhang är även enkel Famous Grouse helt ok. Det beror helt på sammanhang, samt vilka sorter man dricker vid tillfället.

    En Famous ter sig spritig, platt och smaklös efter låt säga ett glas Laphroaig av valfri sort. Ensam, i en liten rostfri mugg vid älven eller annat trevligt sammanhang, är ett glas Famous Grouse en fröjd.

  7. andersonchris skriver:

    I praktiken är den mesta blended whisky som säljs fruktansvärt dålig. De flesta av systemets grundsorter av single malt för omkring 400 kr är fullt drickbara. En blended whisky för samma pris är däremot bara lyxförpackad finkelsprit.

    Johnny Walker är inte den sämsta whiskyn men den säljs mest till icke-kännare som köper den för att den är dyr och därmed bra som bjudsprit.

  8. Alistair skriver:

    Här är vi nog överens om att vi inte är överens.

    Jag skulle utan vidare tordas utmana en gentleman med er inställning på blindtest. Kan du ärligen säga att du, i alla lägen, kan skilja en single malt från en blended? Jag (tillsammans med ett flertal mycket kunniga whiskykännare i min bekantskapskrets) kan det inte, och jag har druckit ganska mycket whisky…

    Att, som min herre gör, påstå att all blended whisky à 400 SEK/flaska är ”lyxförpackad finkelsprit” [sic] känns som oförblommerad stilfascism.

    Vad är en ”ickekännare”? Vilka kriterier måse man uppnå för det epitetet?

    Vad menar du egentligen med betygssättningen ”fullt drickbar” egentligen? Mig säger det föga, hemkört är ju också ”fullt drickbart” om så nöden kräver…

    Det vore uppfriskande om du kunde få min ”stilfascismradar” att slockna, just nu varnar den för fullt!

    MVH
    ~Alistair

  9. andersonchris skriver:

    Skillnaden mellan single malt och blended är nästan alltid uppenbar. En blended uppnår nästan aldrig samma renhet och tydlighet i smaken som single.

    Sedan kallar jag det inte stilfascism eftersom de dyraste och flashigaste flaskorna oftast är blended.

    Dessutom har jag haft många vänner, ofta söderifrån, som har varit inbitna blendeddrickare, typ knasiga Shivasvarianter.

    Det har varit mycket enkelt att få dem att gå över till billigare och bättre single malts.

  10. Archibald skriver:

    andersonchris: ”Renhet och tydlighet i smaken”? Vad menar du med det?

    Jag kan hålla med om det vanligtvis köps mycket blended whisky av nämnda anledningar. Folk i omgivningen känner igen namnen, och kanske värderar det hela högre av någon märklig anledning, då de också har någon aning om vad sorterna kostar. Något som ju ofta har betydelse för medelsvensson.

    Fördomsmässigt samma människor som av samma anledningar går klädda från topp till tå i Peak Performance, Gant och Henry Lloyd. Märken som allmänheten känner till, klassar som dyra och exklusiva, och ibland därmed tyvärr också som snygga enkom av de anledningarna.

    Jag håller fortfarande fast vid att en blend vid rätt tillfälle kan fungera precis lika bra som en single malt.

    För att ta hela resonemanget ett steg längre, skulle jag vilja påstå att diskussionen single malt kontra blended egentlige är alldeles för generell. Det går inte att bara ställa all blended whisky mot all single malt. Det är enligt min åsikt lite som att säga att jag föredrar folk från Göteborg före folk från Stockholm eller tvärt om.

    Antalet varianter av blended whisky är oändligt, och varierar helt beroende på vilka olika typer av malt man blandat. Häll ihop en stomme av fyra rökiga islays, och ställ den mot en blend av ljusare, mindre rökiga eller torviga malts. Dessa två blends skiljer sig ju markant från varandra.

    Att säga att single malt generellt är bättre, bara för att det är single malt, och att den därmed automatiskt har bättre egenskaper kan jag inte hålla med om.

  11. andersonchris skriver:

    Ledsen men nu har ni tagit en cykeltur.

    Blended är per definition en läge stående spritsort då den till stor del består av låkvalitativ grain whisky. All malts är heller inget vidare.

    Vi kan ju göra det enkelt och låta er nämna några blended whiskies i rimlig prisklass som slår hyfsade single malts i samma prisklass.

  12. Archibald skriver:

    andersonchris: Då har du missat poängen med diskussionen.

    Det krystade i att så ihärdigt framhålla single malts suveränitet, och att lika krampaktigt avfärda blended whisky utmålad som ”en lägre stående spritsort”.

  13. Alistair skriver:

    andersonchris:

    Min bäste herre.

    Ehuru cykling bereder mig stort nöje (senast en liten tur tillsammans med likasinnade runt Vättern den 13 juni) så vill jag upplysa Eder om att jag alls icke färdas på cykel, varken bildligt eller bokstavligt, i denna fråga.

    Jag är beredd att när som helst utmana Eder på ett blindtest med utvalda ”blendeds” av exempelvis fabrikaten Bell’s, Ballantines, Dewars, Famous Grouse m fl vid sidan om prismässigt likvärdiga single malts.

    Undertecknad törs garantera, ja t.o.m lova, att Ni icke kommer att spika 100% rätt avseende att särskilja ”single malt” från ”blended”. Vem vet, Ni kanske t.o.m hittar en och annan ny favorit bland ”blended-urvalet”…?

    Blott det faktum att Ni så ihärdigt och styvnackat vidhåller en så pass knasig inställning till de olika whiskykvalitéerna tyder på viss (stor?) osäkerhet i ämnet.

    Ni vet kanske hur det gamla ordstävet låter ”-En yta av självsäkerhet döljer ofta oceaner av okunskap”. Möjligen applicerbart på Eder i denna fråga.

    F.ö. instämmer jag med Archibald i denna fråga. Poängen missas med kraft och utan finess.

    Nu återgår jag till min kära Armagnac.

    MVH
    ~Alistair

  14. andersonchris skriver:

    Synd att det ofta blir dålig stämning här om man försöker föra en konstruktiv diskussion. Om man har ett genuint intresse och äkta kunskap så välkomnar man debatt.

    Ni vet likaväl som jag att den ursprungliga skotska whiskyn är single malt. Den brukade dock vara av mycket varierande kvalitet, så man uppfann blended whisky som ett sätt att både göra sig av med bulken av dålig sprit och dryga ut lagren av fin single malt.

    Blended whisky består för det mesta av mer än hälften råsprit samt en blanding av whisky från så många olika ställen att smakerna helt slår ut varandra. Finessen med skotsk single malt är just att man kan smaka geografin på platsen där whiskyn är framställd. Den finessen går helt förlorad i blended.

    När det gäller frågan om vilken whisky som dricks av gentlemän så är svaret otvetydigt single malt. I Storbritannien, där jag kommer ifrån, fungerar blended whisky (Bell’s, Famous Grouse etc) som en billig bulksprit för äldre alkoholister. En liter Bell’s kostar ungefär £15 i ASDA eller Tescos, vilket är en riktigt bra APK. Att ge bort en flaska Famous Grouse är med andra ord en förolämpning.

    Dyrare blended whiskies, i metallic-glänsande kartonger, exporteras mest utomland där de säljs till strandraggare som dricker dem med Coca-Cola.

    Om man gillar SKOTSK whisky så är det alltså single malt man tycker om. Annars finns det ju gott om olika sorters smaksatt sprit med 40% alkohlhalt att välja mellan.

  15. Alistair skriver:

    OK, Edert perspektiv verkar lika solklart som blint övertygat.

    Vill bara poängtera att Ni grundlade den ”dåliga stämningen” med, att ganska så okonstruktivt, ”kasta den förstta stenen” genom att bland annat påstå att ”-En blended whisky för samma pris är däremot bara lyxförpackad finkelsprit”.

    Kan inte finna några skäl att detta och andra av Edra uttalanden skapar grogrund för en särskilt trevlig och konstruktiv whiskydiskussion, framförallt inte avseende ”nykomlingar” och nyare vänner av skotsk whisky.

    Själv välkomnar jag en debatt som bygger på kunskap, ett öppet sinne, en vilja att lära sig och framförallt en förmåga att lyssna på andra….

    Tyvärr, men Ni verkar uppfylla de flesta ”stilfascistkriterier” avseende whiskyämnet.

    Nu lämnar jag definitivt denna inskränkta, och föga bildande ”diskussion”.

    MVH
    ~Alistair

  16. andersonchris skriver:

    Mja, eftersom jag brukar semestra i Skottland så tycker jag bara att det är trevligt att kunna ”smaka landskapet” i en god maltwhisky. Det är tyvärr helt omöjligt med en kvalmig blended.

    Dessutom kommer man inte runt argumentet att single malt och blended whisky är två helt olika produkter då den senare till stor del (upp till 85%) består av industrisprit på blandad säd (inklusive majs) medan den förra bara görs av kornmalt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s