Att se en ledig dag

En annan stor, välbesökt bloggare tipsade för en tid sedan om den franska filmen ”Ne le dis à personne”, svensk titel ”Berätta inte för någon”. Jag kan nu efter att ha sett den inte göra mycket annat än att vidarebefordra tipset. En mycket trevlig film.

Jag kommer inte ge mig på att återberätta eller recensera filmen, det finns gott om sådana välskrivna texter att finna annorstädes på internet. Jag kan bara säga att jag tycker ni kära läsare borde ägna en ledig kväll åt att se den. Två mycket välinvesterade timmar.

Drama/action av trevligt oamerikanskt slag

Drama/action av trevligt oamerikanskt slag

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Att se en ledig dag

  1. andersonchris skriver:

    Mjo, har inte sett filmen i fråga. Generellt sett tycker jag att fransk filmproduktion är ganska trevlig. Många av filmerna har produktionsvärden som ligger i paritet med amerikansk film – samtidigt som de struntar fullständigt i alla mallar för rollpersoner och handling som finns i Hollywood.

  2. ryssen skriver:

    Problemet med många franska filmer handlar om att de är ganska vackert gjorda jämfört med Hollywoods massproduktion. Den senare ”avslöjer” sin dåliga kvalité omedelbart och försöker därmed inte att ugöra sig för filmkonst. Det krävs en viss träning för att inse att en vacker trevlig fransk film i själva verket är också värdelös. En sådan film kan bjuda på ett vackert bildspråk men samtidigt saknar något kulturellt värde. Filmskaparna har med andra ord ingenting att säga. En vacker förpackning utan djupt innehåll.

    Jag vågar dock inte uttala mig om den aktuella filmen då jag inte sett den. Bara det faktum att den går på vanliga massbiografer gör mig dock lite skeptisk.

  3. andersonchris skriver:

    Det tror jag inte.

    Det finns många som har svårt att se fransk film och inte fattar vad den handlar om.

    Det beror just precis på att fransk fim inte följer de mallar för filmskapande som har alla är vana vid från hollwoodfilm.

    Fransk film har ofta ett mycket mer subtilt, mångtydigt och ibland provokativt innehåll än tillrättalagda blockbusterfilmer.

    Fransk film är nästan aldrig politisk korrekt heller.

  4. ryssen skriver:

    Visst har vissa franska filmer ”subtilt, mångtydigt och ibland provokativt innehåll”. Truffaults filmer hade det till exempel. Man kan göra en lång lista på riktigt bra franska filmskapare, men desvärre är fransk massproduktion är lika dålig som amerikansk. Det är den sorts komersiella filmer som majoriteten av fransmän uppenbarligen väljer, inte Truffault. Vad gäller samtida franska filmskapare känner jag inte någon som skulle räknas till riktig filmkonst. Francois Ozon gör till exempel vackra filmer som saknar djupt innehåll.

  5. Alistair skriver:

    Ryssen: Vad är ”riktig filmkonst”?

    F.ö. antar jag att du med ”Truffault” refererar till den franske filmaren François Truffaut?

    MVH
    ~Alistar

  6. Archibald skriver:

    Alla: Filmen i fråga är inget djuplodande intellektuellt drama eller liknande. Kort handlar den om En man som väldigt abrupt skiljs från sin hustru.

    I många år tros hon vara död, tills mannen en dag får ett mail som kastar nytt ljus över hustruns försvinnande.

    En av detaljerna som jag tror gör att filmen tilltalar mig är att den saknar en normalt obligatorisk, parallell och snaskig kärlekshistoria.

    Denna som vanligtvis innebär ett antal billiga avklädda kärleksscener. Allt för att plocka billiga publikpoäng a’la amerikansk produktion.

    Ett av många säkerligen betraktat som lättsmält morddrama utan några egentliga djupare budskap. Ibland är dock det enkla det bästa.

  7. andersonchris skriver:

    Francois Ozons filmer har både yta och innehåll. De är dock inte övertydligt berättade som merparten av dagens film. Således får man gräva lite djupare för att förstå vad de handlar om.

    Som inbiten amatörcineast diskuterar jag ofta film med vänner och oskyldiga bekanta. Därvid har jag upptäckt att dagens svenskar har ett mycket kluvet förhållande till film.

    Å ena sidan kritiserar man gärna amerikansk film för att den är för kommersiell. Å andra sidan är man så präglad av det amerikanska filmspråket att man har mycket svårt att ta till sig andra filmer.

    För egen del anser jag att den amerikanska filmindustrin är den hantverksmässigt skickligaste men att kommersiella hänsyn ofta gör filmerna fantasilösa och innehållslösa.

    Franska filmer är å andra sidan både välgjorda och följer sin egen väg berättartekniskt och innehållsmässigt, vilket gör dem intressanta.

    Fransk film hyllar ofta idéer och infallsrikedom, även om idéerna i sig är mångbottnade och inte alltid vackra.

  8. andersonchris skriver:

    I helgen fick jag tid att se filmen.

    Det mest påfallande, förutom det makliga tempot, var att alla rollpersoner var ganska flerdimensionella och mänskliga.

    De flesta rollfigurer hade både goda och dåliga sidor och det fanns en tydlig koppling mellan handlingen och personernas agerande och egenskaper.

    Lite luckor i handlingen fanns det allt men på det hela taget kändes det som en fullmatad och engagerande film.

    Sedan hade den naturligtvis det typiskt franska temat om mörka hemligheter och ondska under ytan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s