När kostymen blir uniform

Gårdagens räntelunch med ett av landets större låneinstitut var en klädmässigt relativt trevlig upplevelse. Kostym och slips, udda blazers och dräkter dominerade. Visst sågs fortfarande många för långa slipsar, kavajärmar m.m. Dock fanns en upplyftande generell ambition att hålla klädkoden formell, men på en avslappnad nivå.

En iakttagelse jag gjorde var dock hur lätt kostymen blir uniform i dessa sammanhang. Kombinationen marinblå eller grafitgrå kostym med vinröd eller röd/marin klubbrandig slips dominerade. Lite i stil med åsynen av många svenska politiker. Det finns en ambition att hålla en viss nivå av formalitet i klädseln. Iblan är kostymerna rent av dyra och av god kvalitet, men kreativitetet och inspirationen lyser med sin frånvaro.

Stilig, men inte i omfattningen 6 av 10 möjliga

Stilig, men inte i omfattningen 6 av 10 möjliga

Många av er tänker nu säkert: ”-Jaha, men en helt korrekt vald sammansättning är ju inget att klandra. De männen hade ju inte en aning om vad de andra skulle välja för slips och kostym den dagen?” Lite enkel sannolikhetslära säger oss dock snabbt att om ca 60% av männen i en slumpmässigt sammansatt grupp bär näst intill identiska kläder, så är det högst troligt att de använder dem relativt ofta.

Sammanfattat. Viljan finns där ute, i vissa sammanhang. Dock önskar The Drones Club mer än så. Intresset och ambitionen bland svenska män behöver generellt höjas några snäpp även i dessa kretsar.

En sista tanke, att närma sig sextioårsåldern är inte en förmildrande omständighet, och gör det inte mer rätt att placera byxlinningen i höjd mellan knapparna på en tvåknäppt kavaj!

Dagens val, ton i ton.

Dagens val, ton i ton.

Annonser
Det här inlägget postades i Stil och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

25 kommentarer till När kostymen blir uniform

  1. S. skriver:

    ”En sista tanke, att närma sig sextioårsåldern är inte en förmildrande omständighet, och gör det inte mer rätt att placera byxlinningen i höjd mellan knapparna på en tvåknäppt kavaj!”

    För tillfället är det inne med låga byxlinningar. Men för mågna män (speciellt mer rundlagda) sitter byxorna bäst på magen strax under naveln. Sitter de längre ned finns risken att magen hänger ut utanför byxorna.

  2. Alistair skriver:

    Instämmer. Jag tror syndromet stavas ä n g s l i g h e t. Jag brukar försöka undvika svepande generaliseringar men i detta fall verkar den utstuderat konforma klädkoden härstamma från en tydlig och kollektiv brist på självförtroende. Man ängslas kontinuerligt i sitt klädval och i ”Folkhemssverige” där konsesus alltid måste råda får man inte sticka ut. Mycket är nog självpåtaget men jag kan inte undvika att även notera ett visst mått av Aksel Sandemoses ”Jantelag” när man försöker klä sig lite mer individuellt (men ändock korrekt).
    En ”oskyldig” kommentar från en färglös och grå kollega om ens ”färgglada” eller ”häftiga” klädval döljer ofta en uppfattning om att ”-Jaså, här har vi en som tar sig friheter och vågar sticka ut. Vem tror han att han är?”. Kanske är jag paranoid, möjligen är man endast avundsjuk och/eller genuint uppskattande. vad vet jag?

    Vidare har vi ju inte en tradition i Sverige av att välkomna en viss nivå av manlig fåfänga (som man har i Frankrike, Italen och viss mån i UK). Möjligen kan någon genusforskare lägga ett intressant perspektiv på detta, alternativt kan en socio-politisk lägga ett ”intressant” klassperspektiv på denna företeelse.

    Nåväl, man får i vilket fall som helst inte ge tappt. Vi är väl en växande skara medvetna män som gillar att trotsa rådande (och uppluckrande?) stilparadigm, eller?

    MVH
    ~Alistair

  3. Archibald skriver:

    S: Sant, magen skall Inte hänga ut, men exemplet jag hade i åtanke från gårdagen gav dock mer intrycket av att ha byxorna någon decimeter ovanför naveln. Inte ens en klassisk midjehöjd på byxorna borde hamna mitt på kavajen.

    Spontant får jag heller inte riktigt ihop det rent anatomiskt, att ha byxorna strax under naveln, och då få dem att sitta mellan knapparna i en tvåknäppt kostym… Hur högt måste den naveln sitta då ”S”?

    Vidare känner jag inte heller att ökande ålder helt naturligt måste inkludera ett ökat bukomfång.

  4. Archibald skriver:

    Alistair: Mer eller mindre huvudet på spiken.

    Ett av mina huvudmål, kanske rent av min mission här på The Drones Club, är att motarbeta det jantesverige du gav ett mycket målande och bra exempel på i din kommentar.

  5. jimmy skriver:

    håller helt med det du skriver, visst är det bra att man följer klädkoder etc men var finns kreativiteten och lekfullheten som kan få en kostym att gå fråmn att vara ”formell och rätt” till en klockren 10poängare! precis som någon skrev i tidigare kommentar beror det på ängslighet vilket är synd, det känns som man borde kommit över det när man fyllt 30+ iallafall!
    Mvh
    Jimmy
    Fashionbycsn.blogg.se

  6. Fredo skriver:

    För att relatera till ”jeanstråden” tycker jag nog inte att du skall vara för kritisk.
    Jag blir ganska sugen på att byta branch..

    Men självklart är det även i sammanhang med en högre nivå av klädsel en allmän rädsla för att vara annorlunda som gör att alla ser ganska lika ut.

    Precis som Jimmy skriver ovan tycker jag att man efter 30 borde våga sticka ut lite mera och vara mera personlig. Så var det i alla för mig, jag ville länge klä mig bättre, men det är först de senaste åren jag vågat ha min egen stil.

  7. Fredo skriver:

    Förresten Archibald, snygg outfit! Enkelt men elegant kombinerat!

  8. DavidNiven skriver:

    Jag håller till viss del med, men i vissa professionella sammanhang, där kostymen faktiskt är en uniform, bör man undvika att stå ut alltför mycket/vara alltför extravagant i klädseln. Det är mer passande att istället se till att ha en förbaskat välskuren och stilig grafitgrå kostym och skjorta och den snyggaste slipsen. Klubbrandigt låter inte så business…

    Jag måste också försvara det något högre ”klassiska” midjan på kostymbyxor därför att jag anser att skjortan ofta sitter snyggare nedstoppad i dem. Med detta menar jag förstås inte att de ska sitta uppe vid armhålorna.

  9. andersonchris skriver:

    Niven har förstås rätt i att det är varianterna av affärsklädseln som är avgörande. Det finns tusentals olika vinröda slipsar, en del fula en del fina.

    Det är just förmågan att bära en affärsuniform med oväntad stil som är konsttricket.

    Vem som helst kan klä sig udda, det är ingen bedrift.

    Förresten är det väl först på senare år som den klassiska affärsuniformen har nått Sverige, flera decennier efter andra länder.

    Själv varierar jag gärna den klassiska vinröda slipsen med silvergrå eller guldbruna varianter. Också klassiskt men mer ovanligt än vinröd.

    Man ska också minnas att vinrött har en psykologisk effekt då det ger sin bärare en markant och kraftfull framtoning. Det är ju den arketypiska powerslipsen.

  10. Alistair skriver:

    DavidNiven: Absolut, problemet är bara att ”gemene man” i Sverige med kostymkrav inte har en egen, självständig uppfattning om vad som är en ”förbaskat välskuren och stilig grafitgrå kostym och skjorta och den snyggaste slipsen”. Kvalité i materialval och inte minst kvalité i bärande lyser ofta med sin frånvaro.

    I brist på självförtroende köper sig den genomsnittlige svenske ”kostymmannen” sin illasittande, men moderiktiga kostym på nån förfärlig klädkedja (utan att konsultera en skräddare för att ta in midja, korta ärmar, rätta till byxlängden mm). Man ängslas vidare i sitt skjortval och väljer ”moderiktig” färg och d:o passform (utan att tänka på hudton, kostymfärg & slipsfärg).
    Slipsval i Sverige är nog konformitetens ”paradgren”, det är ofta fruktansvärt enformigt. Om rådande trend är smala slipsar med ”sportjournalistfeta” knutar, då väljer ”ALLA” (nåväl, de flesta kanske) den stilen. Även skovalet blir ofta alltför moderiktigt konformt; modell alldeles för långa ”pajasskor” med billigt och dåligt vårdat läder är ofta ett ”naturligt val”.

    Klädd i denna uniform känns det ”rätt”. Man ser för bedrövlig ut men passar väl in i det likaledes bedrövligt klädda brödraskapet. Puh! Jag riskerar inte att ”sticka ut”.

    Jag instämmer med andersonchris; att klä sig udda (eller extravagant)är ingen konst och det är inte heller målsättningen för en gentleman (möjligen för en dandy…).

    Korrekt men stilig klädsel för gentlemannen handlar om att balansera på den tunna linjen mellan endera ”dresscode” (kalla det uniform om du vill) och endera personlig stil.

    Varför klarar procentuellt sett fler italienare, fransmän och britter än svenska män av detta?

    Angående ”powerslips”; är det nån mer än mg som minns den gula ”powerslipsen” som var rådande norm under början-mitten av 90-talet (om jag inte minns fel). Har för mig att det var amerikansk influens. Gul med prickigt eller foulardprickigt mönster skulle det vara om jag minns rätt.

    MVH
    ~Alistair

  11. Archibald skriver:

    andersson, Niven: Kloka synpunkter. Min tanke med variation handlar inte om storblommigt eller clownrutigt, utan något lutar något åt andersons tankegångar om subtila avvikelser från arméerna an grånade män i identisk klädsel.

    Som ni båda framhåller är givetvis snittet och passformen på bäraren avvgörande.

    Vinrött må ha egenskaper som undermedvetet ger ett maktintryck, kanske rent av en uppfattning härstammande från tiden då endast de rika och betydelsefulla i samhället hade råd, eller ens fick bära färgen då den var svår och dyr att framställa.

    Personligen känner jag dock att effekten går förlorad. Se exempelvis tre politiker fotograferade sida vid sida som tre kloner i exakt samma färgställning av grått och vinrött. Då upplever jag det mer löjeväckande, för att inte tala om när ett betydligt större antal i en mindre samling bär exakt slipsen jag klippte in i inlägget.

    Alistair: Träffsäkert. Jag tycker att jag fortfarande relativt ofta ser denna gula slips när medelamerikanen skall göra sig fin. Bylsiga Dockers, säckig ljusblå skjort av comfort-fit modell samt en stor kavaj.

    Gällande mitt uttalande om hur långt äldre män tenderar att ofta
    dra upp byxorna, trodde jag att det i inlägget framgick tydligt att det inte hade något som helst att göra med ”klassiskt hög midja” på byxorna eller ej.

    Det är ju varken ett okänt faktum eller något sensationellt mysterium att byxorna till klassiska kostymer faktiskt har en något högre midja.

    Läs gärna min text igen, och upprepa det jag försökte återspegla med valfri tvåknäppt kostym ni sannolikt har i garderoben. Dra upp byxlinningen så att den hamnar i höjd mitt emellan kavajens båda knappar.

    Betrakta åsynen i spegeln, vilken torde resultera i att du innanför ca 50% av kavajen ser kostymbyxan. Den övre del (ungefär övre hälften) av utrymmet innanför kavajen som skall fyllas av skjortan och slipsen blir i synintrycket löjligt liten. Helheten förafaller, i alla fall i mina ögon, obalanserad och snudd på komisk. Det förstärker också intrycket av eventuell övervikt, snarare än minskar det.

  12. DavidNiven skriver:

    Jag instämmer i era svar. Konstigt nog verkar folk i gemen vara väldigt omedvetna om vad de har på sig. Jag tror att de som har dåligt passande kostymer antagligen klär sig ganska illa till vardags också.

    På tal om kostymer, det borde nämnas något om det otyg till kavajmode som verkar råda i landet nu, i vilket kavajen är överdrivet kort (når ner över halva stussen). Snart är antagligen den midjekorta kavajen tillbaka.

  13. Alistair skriver:

    ”Snart är antagligen den midjekorta kavajen tillbaka” 🙂 Jag måste erkänna att jag faktiskt både har ägt och även stolt använt en beige bomulls d:o på det glada 80-talet. Den var av märket ”Ciao” men finns ”tyvärr” inte kvar i min ägo. Frid över dess minne.

    DavidNiven: Din analys är nog dessvärre ganska korrekt, snart är vi nog där igen!

    MVH
    ~Alistar

  14. andersonchris skriver:

    Det känns inte nödvändigt eller givande att hacka så mycket på andras klädsel. Det är nog bättre att jobba på sin egen.

    För egen del ser jag gott om extremt välklädda människor varje dag, men vi kanske umgås i olika kretsar?

    Det är dessutom SVÅRT att hitta välsittande konfektionskostymer. Jag brukar prova fem-tio sorter innan jag hittar rätt. De som har dåligt sittande kostymer har förmodligen inte tiden eller intresset att prova mängder med kostymer.

    De flesta klädkedjorna har dessutom ett litet sortiment av kvalitetskläder. Man kan alltså vara väldigt snyggt klädd även om man handlar på Dressmann.

    Live and let live, kort sagt.

  15. Alistair skriver:

    andersonchris: Vi kanske umgås i olika kretsar. Lyllos dig som har förmånen att slippa de konforma horderna.

    Även om jag i stort instämmer i övrigt så tar jag dock kraftfullt avstånd från din sista upfattning:

    ”Man kan alltså vara väldigt snyggt klädd även om man handlar på Dressmann”.
    Nej, nej, nej.
    Vi kan väl säga att ”we agree to disagree”.

    MVH
    ~Alistair

  16. Archibald skriver:

    andersonchris: I stort har du rätt, ingen föredrar en gnällspik.

    Om dock alla gick och höll tyst skulle jantesverige blomstra som aldrig förr, i illasittande kläder. Att leva efter devisen occupe-toi de tes oignons har heller aldrig fallit mig i smaken.

    Angående sökandet efter en konfektionskostym som sitter tillfredställande bra redan vid köp, så skulle jag vilja säga att man generellt borde lägga ner mer kraft på att hitta en skräddare som gör de förhållandevis enkla men nödvändiga ändringarna.

    Detta framförallt i fallen där män ändå lägger ned förhållandevis stora pengar på sina kostymer. Däri ligger vår uppgift, att öka medvetenheten om betydelsen av detaljer.

    I ditt uttalade om Dressmann, så är jag benägen att hålla med. Förutsatt att man gör de ovan beskrivna ändringarna.

    Det kategoriska avfärdandet av kläkedjan, mest bara för att man ”ska” tycka illa om dem, känns enligt mig nervöst och trångsynt.

    Jag håller med om att ca 80% av kläderna de erbjuder är ren crap sett till både material och passform. Likväl beundrar och respekterar jag alla som lägger ner tid, kraft och pengar på att mer eller mindre fullt ut satsa på erkända kvalitetskläder.

    Att dock bara avfärda allt Dressmann säljer utan hållbar motivering, går som sagt helt bort.

  17. Alistair skriver:

    ”Det kategoriska avfärdandet av kläkedjan, mest bara för att man “ska” tycka illa om dem, känns enligt mig nervöst och
    trångsynt.”

    Archibald: Varför ”nervöst” och ”trångsynt”?
    Jag har inte uppmanat kreti och pleti att man ”ska” göra nånting i denna fråga. Det är väl helt upp till var och en att tycka vad man vill. FÖR EGEN DEL håller jag dock den månne ”nervösa” och ”trångsynta” uppfattnngen att Dressman säljer skitkläder med skitkvalité till skitpriser.
    JAG tycker att Dressman är en styggelse och gör den manliga delen av den svenska befolkningen en ”stilmässig björntjänst”. MIN uppfattning är att ju förr denna kedja konkar, desto bättre (det lär dock inte ske nom överskådlg tid är jag rädd).

    ”Att dock bara avfärda allt Dressmann säljer utan hållbar motivering, går som sagt helt bort.”

    Archibald: Jag brukar ”gå helt bort” i min uppfattning i ganska många frågor. ”PK” är inte min melodi.
    Men eftersom det kanske inte tidigare framgått så får du här flera ”hållbara motiveringar”:
    -Dålig kvalité
    -Dåliga materialval
    -Ointressant men ”moderiktig” och i det mesta plagierad design.
    -Okunnig och oengagerad personal
    -Kläderna kostar lite pengar men är enlgt mitt förmenande dyra i förhållande till vad man får.
    -Massförsäljnngen av dessa dåliga men ändock ”moderiktiga” kläder påstår jag kan verka hämmande i det kollektiva behovet av bättre ”stilsjälvkänsla”.

    Känns lite konstigt att en förmodad stil- och gentlemannaförkämpe kan försvara en sådan formidabel bastion mot god smak som Dressman utgör.

    MVH
    ~Alistair

  18. andersonchris skriver:

    De flesta klädbutiker håller en kvalitetsratio på 20% kvalitet och 80% skräp. Undantagen är möjligen butiker som Ströms och NK.

    Dressmann köper in vissa kläder som har samma tillverkning som dyra märkeskläder. Med en dressmannetikett är de ofta hälften så dyra som samma plagg med ett finare märke på.

    Det gäller bara att hålla korpgluggarna öppna så ser man kvalitet var den än finns.

  19. Alistair skriver:

    Intressant även om jag inte delar din uppfattning. Vad bygger din ”80/20 ratio” iakttagelse på?

    Jag måste dock ånyo understryka att vi ”agree to disagree”. Dressman kan, enligt mitt förmenande, i inga fall mäta sig med kvalitetskonfektion av ens halvbra fabrikat. Härvidlag kan jag räkna upp många fler exempel än Ströms och NK där kvalitén är avgjort bättre.

    Har du aktier eller andra intressen i Dressman?

    MVH
    ~Alistair

  20. andersonchris skriver:

    De flesta kläderna i butikerna är illa skurna och sydda i sladdriga material och modebetonade färger. Efter fem tvättar är de förstörda.

    Även lite dyrare märken som Eton och Stenströms har dessa problem, om vi tar skjortor som exempel.

    I praktiken är skillnaderna ganska små mellan märkesbutikerna och kedjorna som Brothers, MQ och Dressman. De lite bättre sortimenten är ofta tillverkade på samma band men försedda med olika etiketter.

  21. Stilton skriver:

    Andersonchris: Vilka märken delar löpande band med Dressmans leverantörer?

  22. andersonchris skriver:

    Exempelvis Oscar of Sweden. Det finns också skjortor som är fullt identiska ned YSL.

    Sådant är ju dock hysch-hysch eftersom det undergräver de stora märkena.

  23. Basker-Ville skriver:

    Att det bara skulle vara märket som skiljer Brioni, Boss, Dressler, YSL, Corneliani osv från Dressman och H&M har vi hört till leda. Var och en som har ögon att se med och fingrar att känna med kan dock lätt utföra en empirisk undersökning av hur det verkligen förhåller sig. Jag har själv gjort det, omsorgsfullt och många gånger, och kan bara konstatera att det är LÖGN. Börja med materialen – hos Dressman & co är det polyester som gäller. Fortsätt med sömmarna. Är det hos Dressman & co de är raka och fina utan att bilda konstiga veck kring kritiska delar som axlar och gren? Känn på mellanlägg, axelvaddar och annat som finns men inte syns. Det är inte hos Dressman & co som de har form och stuns. Där är de snarare svampiga och hängande. Välj slutligen ut några plagg från vardera leverantören, bär dem under ett år och tvätta några gånger. Jag lovar att noppfrekvensen är markant högre hos de polyesterblandade Dressman-plaggen.

    Vaz och Lada är något annat än BMW och Mercedes.
    Cloetta är något annat än Valhrona.
    Eilert Pilarm är inte Elvis Presley.
    IKEA är något annat än Svenskt tenn.
    Mc Donald’s är inte att jämföra med Edsbacka krog.
    Blend Ultima är inte Davidoff.
    Anna Odell kommer, till skillnad från exempelvis Leonora Carrington, att vara bortglömd om ett år.
    Bic är sämre än Mont Blanc.
    Hushållsost kan inte liknas vid Västerbotten.

    Varför skulle inte motsvarande gälla för kläder?

  24. Alistair skriver:

    ”Hear ye, hear ye!”
    Very well put mr Basker-Ville!

    MVH
    ~Alistair

  25. andersonchris skriver:

    Dressman har tagit sig ur polyesterträsket.

    De har faktiskt en del plagg med mycket bra väv, både i bomull och ull.

    På senare tid har de börjat med ull/kashmir och ull/silke i vissa kostymer.

    De tygerna slår det mesta i Boss & Co på fingrarna – till halva priset!

    Stick och handla så kanske de tar in ännu fler plagg av samma kvalitet.

    The cat is hereby officially out of the bag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s