Avslappnad kontra bekväm

När avslappnad klädsel uppmuntras, utgår man ifrån att begreppet ”avslappnad” undantagslöst innebär samma sak för de i stort sett alla. Jag känner mig sällan avslappnad när jag känner mig nerklädd. Är jag bekväm i chinos och uppknäppt skjorta, kan jag känna mig avslappnad, men har jag det på mig för att andra i omgivningen skall känna sig bättre till mods, känner jag mig obekväm. Omgivningen kommer med största säkerhet även att uppfatta mig som sådan. Det är sällan avslappnat.

Påskrelaterat inslag

Påskrelaterat inslag

Det är märkligt hur dessa begrepp värderas och uppfattas av många som svänger sig med dem. Om samma personer skulle be två för dem okända män att klä på sig ett par ”snygga” byxor, hoppas jag innerligt att de inte satsar stora pengar på att de två männen kommer att sätta på sig ens i närheten likadana byxor. Sannolikt kommer både färg, snitt och passform att sklja sig åt avsevärt.

Varför förväntas då avslappnad klädsel ofta utgöra samma typ av plagg för en störra mängd människor?

Det är i mitt tycke ännu ett tydligt mått på hur man enligt sann svensk jantementalitet gärna förgör individen till förmån för omgivningens välbefinnande. Avslappnat innebär inte bara, eller ens i första hand(?) bekvämt för bäraren, utan lika mycket underförstått för hur omgivningen skall känna sig i ditt sällskap. Ett näst intill genetiskt fel i det svenska samhället, framavlat i generation efter generation enligt devisen ”du skall inte tro att du är något”.

Fel. Njut din tweed, eller vad du nu mår bäst av i situationen, om du känner dig avslappnad i den. Oavsett hur omgivningen tolkar uppmaningen om avslappnat eller liknande. Vill du ha slips och väst som delar av din klädsel, väv då in dem med självförtroende, och du kommer med tiden troligtvis att upplevas mer avslappnad än om du drar på dig någon form av uniform, uppmuntrad av omgivningen.

Inför informell påsklunch

Inför informell påsklunch

Annonser
Det här inlägget postades i Livsstil, Stil och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Avslappnad kontra bekväm

  1. fashionbycsn skriver:

    väl skrivet, det är den absolut dummaste dresscoden man kan ge, eller iof. ”fest” är också en riktigt kass dresscode, precis som du säger så ett plagg kan vara bekvämt men inte fan känner man sig avslappnad i det, utan det är så mycket mer som spelar roll, känner man sig trygg i plagget eller ej, är det verkligen ”jag” att vara klädd såhär osv!

  2. Johan skriver:

    Avslappnad klädsel i Sverige verkar idag tyvärr vara träningsbyxor och hood-tröja med tribals eller flames.

  3. Leo Carring skriver:

    Casual friday beordrades på min arbetsplats. Kontoret låg inom gångavstånd och jag trodde inte att jag skulle träffa några kunder den dagen. Jag gick därför till jobbet i sidenmorgonrock och sammetstofflor.
    Det var första och sista gången vi hade Casual Friday.

  4. andersonchris skriver:

    Den enda anledningen att ange en klädkod i en inbjudan är om man vill att gästernas klädsel ska vara lite mer informell än vad fallet vanligen kräver. Annars ska man veta hur man klär sig till olika sammankomster.

    Återigen återkommer vi till den enda regeln för korrekt klädsel för män, att man inte ska göra ett nummer av sina kläder.

    Det har inte heller med jante att göra eftersom svenskarna är mer förlåtande mot avvikande klädsel än andra länder där man håller fast vid traditionella klädkoder.

    Som vanligt kan en klädsel bara bli fel om den är en barriär mellan bäraren och omgivningen.

    Att vara överklädd är väl vanligen ett tecken på dålig självförtroende, att man vill undvika kritik genom att klä sig så väl man kan.

  5. Archibald skriver:

    Leo Carring: Högst drönarmässigt.

  6. Archibald skriver:

    Skriftligen angivna dresscodes skall följas, om de är av de vedertagna alternativen. Hemsnickrade varianter som ”Fest”, är snarare mer förvirrande än till hjälp för gästen.

    Fest kan för någon vara paljettskjorta uppknäppt till naveln, för en annan mörk kostym eller rent av smoking.

    Själv anser jag termen avslappnad så relativ, att den inte utgör något gott alternativ.

    Lika relativt kan begreppet överklädd vara. I fallet frack då dresscoden säger mörk kostym, kan vi tala om överklädd.

    Att en man är ensam om att bära kavaj eller kostym i ett sällskap, behöver nödvändigtvis inte handla om att han är överklädd, enkom för att omgivningen gör andra klädval. Oavsett den mindre ”uppklädda” massans åsikt.

    Avslappnat ligger enligt mig, liksom vackert, i betraktarens öga om ni ursäktar den stappliga formuleringen.

  7. andersonchris skriver:

    Skriftliga klädkoder i inbjudningar är i sig ett oskick som infördes när folk inte längre visste hur de skulle klä sig. Vissa dök upp för finklädda medan andra dök upp för nerklädda med resultatet att alla kände sig obekväma.

    I sverige inleddes detta när man avskaffade de traditionella klädkoderna på 60- och 70-talet. Därmed skapade man hela generationer som inte hade vett att klä sig riktigt.

    För att komma tillrätta med det införde man de väldigt medelsvenssonaktiga skrivna klädkoderna.

    Även om just du känner dig mer bekväm när du är uppklädd kan det få omvänd effekt på omgivningen. Om du dyker upp i smoking när alla andra har stickad tröja så kommer det inte att bli särskilt avslappnat för någon.

    Klädsel är i första hand ett sätt att visa att man hör hemma, inte att markera avstånd till sina vänner och medgäster.

  8. Archibald skriver:

    Naturligtvis skall man inte ha smoking på sig, om merparten går omkring i stickad tröja. Annars börjar du närma dig kärnan i mitt resonemang, och det som besvärar mig mest i frågan. Varför folk ofta har en så enveten vilja och förkärlek till att uppleva kläder som en barriär, mycket för att det handlar om kläder de själva inte föredrar.

    Jag bemöter inledningsvis inte personen i jeans och T-shirt, eller för den delen stickad tröja, på ett märkbart annat sätt än personen som av allmänheten troligtvis upplevs mer ”uppklädd”. Skulle jag på något vis ens antyda öppet att någon kunde anstränga sig lite mer då de klädde på sig, vore jag ute på mycket tunn is. Om de dock beter sig sämre, eller har en dålig attityd, behandlar jag dem därefter. Precis på samma sätt som med personen i kostym, frack, eller vilka andra kläder som helst.

    Det ses i samhället som en grundläggande rättighet att få klä sig som man vill och känner för, så länge det inte rör sig om kläder en större del av omgivningen tycker upplevs för ”fina”. Återigen ett mycket relativt begrepp, ”fina”.

    Det är sorgligt nog nästan mer socialt accepterat att klä sig i jeans med hål och revor i, än i kostym. Det är det här jag upplever som jantementalitet.

    Givetvis skall man inte klä sig för att skapa barriärer, eller markera avstånd. Dock saknar jag en utjämning av balansen då det generellt är ok att klä sig mer eller mindre ovårdat. Hamnar det en kavaj, eller kostym i sammanhangethöjer man gärna på ögonbrynen eller fnissar lite nervöst överseende.

    Nog är det ofta som du säger, att svenskar är mer förlåtande när det gäller avvikande klädsel. Det är bara det att jag tyvärr upplever att man är mer förlåtande när det gäller ovårdad eller åt det hållet avvikande klädsel, än det motsatta.

  9. andersonchris skriver:

    Klädsel kan ju vara ganska oviktig. Några av de trevligaste och mest skärpta personer som jag känner klär sig ganska slafsigt. Jag ser hellre att de behåller sina personligheter än att de börjar klä sig bättre.

    Om man är intresserad av stil och klädsel gäller det att utöva denna hobby med förstånd. Det räcker inte med att alltid dyka upp i kostym och slips till alla sammankomster.

    Den som gillar preppy kan ju med fördel använda den stilen på fritiden. Preppy började ju som ett sätt för toppar i politiken och näringslivet att klä sig både ledigt och prydligt.

    Vi som är tvungna att bära kostym och slips på jobbet gillar ju att klä oss lite mer ledigt när vi är lediga just för att vi ska känna oss lediga.

  10. Archibald skriver:

    andersonchris: Mycket vettiga åsikter. Jag har heller inte kostym på fritiden särskilt ofta.

    Fallet kunde ju lika gärna vara att de trevliga och mest skärpta personerna klädde sig ganska välvårdat, och ändå behöll sina personligheter?

    Det är precis vad jag vill komma till. Man kan behålla sin klädstil, Och sin personlighet. Oavsett om man klär sig mer eller mindre ovårdat.

  11. fashionbycsn skriver:

    andersonchris: det känns som du upprepar de archibald försöker säga fast med andra ord, givetvis ska man inte dömma någon utifrån hur personen klär sig på fritiden, varken om han/hon använder kostym eller t-shirt och slitna jeans det vore inte bara korkat utan ett stort stilbrott i mina ögon.
    däremot verkar det ofta som att folk tar för givet att man försöker vara något bara för att man väljer kavaj och skjorta före t-shirt och jeans vid utgång och att man därför blir spydigt och drygt bemött!

  12. Gustav skriver:

    Förlåt att lägga sig i diskussionen, men får jag fråga archibald var du fått tag på slipsen på bild. Jag inser nu att jag letat efter just en sådan slips utan att veta om det.
    Gustav.

  13. Archibald skriver:

    Gustav: Jag köpte slipsen (brun siden med paisleystruktur) på Dressmann förra våren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s