Vi har sett den förr, men tål att ses igen. Gussies randiga sommarkavaj!

Strumpor från Topeco, skor från Church’s.

M.F.

För att vara lite extra wild and crazy, fick mockasinerna sällskap av ett par nötbruna linnechinos, som ju är helt bannlysta efterson de blir så fasligt skrynkliga och ser så ovårdade ut på nolltid.

Det är återigen underbart väder. Bejaka det vänner

Roberts Radio grundades av Harry Roberts i London år 1932. Företaget gjorde sig snabbt kända för sin goda kvalité. I och med den tekniska utvecklingen och minskat radiolyssnande minskade dock efterfrågan av kvalitativa radioapparater.

Idag har intresset vaknat på nytt, och kunderna som efterfrågar kvalitetsprodukter ökar i antal. Roberts radio har med sin Revival Collection återanvänt den ursprungliga designen från 50-talet. Originalversionen var en mycket exklusiv produkt som tillverkades helt för hand. Dagens modell R250 tillverkas i samma anda.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om packning, men det var för det första så pass länge sedan att de flesta av våra läsare troligen inte var med oss vid tidpunkten och för det andra var det ganska slarvigt skrivet. Det är nu förpassat till papperskorgen och i dess ställe kommer här något som förhoppningsvis kan skänka lite inspiration inför framtida packningsutmaningar. Det är dock inget facit och inget som är ristat i sten. Det är såhär jag gör, eller snarare; det är så här jag som regelbunden resenär för egen del lärt mig är mest funktionellt att göra.

Det första jag gör när jag ska ut och resa, mer än över natten, är att tänka igenom behoven från början. Att bara rafsa ner saker i en väska och hoppas att tillräckligt mycket kommer med är inte speciellt smart. Framförallt riskerar man att ta med massa saker man egentligen inte behöver. Det handlar helt enkelt om att tänka igenom outfits och gärna hitta överlappande sådana. Sagda tillställning är i mitt fall en ganska avslappnad fyrdagarskonferens med tre hotellnätter. Vädret i Stockholm, där det hela alltså äger rum, ser ut att bli tillräckligt behagligt för att skippa egentliga ytterkläder. Dels för att SMHI antyder det och dels för att jag gett mig faderulingen på att det hädanefter skall vara varmt och skönt. Det blir således att inviga sommarkostymen.

Efter att ha fattat papper och penna och tänkt igenom behovet ser det ut enligt följande:

- Två par skor (ett par bruna oxfords och ett par munkskor i mocka).
- Ett par skoblock och ett par skopåsar.
- Fyra par med stärkelse strukna skjortor (en ljusblå turndown, en vit turdown, en vit buttondown, en rosa buttondown).
- En somrig och tunn kostym.
- En klubblazer.
- En båtblazer (skulle kunna ha rationaliseras bort, men nu kände jag att jag ville ha med den).
- Ett par, tunna, grå ullbyxor.
- Ett par ljusa kaki-byxor.
- En livrem i mörkbrunt läder
- Tre par slipsar (en prickig, en enfärgad och en klubbslips).
- Fyra par strumpor.
- Fyra par kalsonger.
- Två t-shirts.
- En slipover.
- Necessär (med det en sådan brukar innehålla, läs mer här).
- Förströelselitteratur i pocketformat.
- Konferens-, rese- och hotellpapper.
- Skovårdsmateriel.
- Mobilladdare.
- Paraply.

Att resa och bevista sammankomstens första dag hade jag tänkt att göra i klubblazern, den ljusblåa skjorta, klubbslips, de gråa ullbyxorna, livremmen och de bruna oxfordsen (och, naturligtvis, ett par kalsonger jämte strumpor).  Kvarstår således att packa resten av det ovan listade. Enligt mitt vanliga packschema gick jag till väg enligt följande:

En rätt tråkig, men funktionell resväska.

Börjar med att packa kostym-kavajen genom att lägga den över väskan som bilden illustrerar, med axelpartiet i själva väskan och resten över locket.

Viker ihop kostymbyxorna och lägger dem över kavajen.

Lägger över kavajärmarna och viker kavajen på mitten. Och vipps har vi skapat ett första lager i väskans botten.

Viker båtblazern på samma sätt, fast utan byxor.

Och så har vi skapat oss ett andra lager.

Viker kaki-byxorna och lägger dem över båtblazern.

Buckle up!

Börjar packa det översta lagret. Först munkskorna med skoblock, förvarade i sina skopåsar.

Sedan necessären och en grövre plastpåse från den lokala skräddaren innehållande strumpor, t-shirts, pullover och kalsonger.

Sen övergår jag till att packa väskans lock. Vikta skjortor med likaledes vikta slipsar över sig. Inga konstigheter.

Och så har vi packat klart, vad väskans innanmäte beträffar.

I stora ytterfacket packar jag ner konferenshandlingarna och förströelselitteratur.

I det lilla ytterfacket packar jag skovårdsmateriel och laddare till mobiltelefonen.

Sådär ja, färdig för avfärd.

M.F.

Att pojkar är olydiga och ouppfostrade i skolan, ursäktas ofta med att de bara uppfyller förväntningarna på den stereotyp vuxna och skolan serverar dem. Att skönhetsidealet med svältsmala kroppar är eftersträvansvärt, skyller man på modedesigners som föredrar smala pojkkroppar. Sällan diskuteras hemmets roll i sammanhanget. Det är inte samhället som låter barn växa upp till ouppfostrade slynglar, med de värderingar sådana har.

Visst spelar intrycken från omvärlden alltid en viss roll i den uppfattning vi skapar oss rörande vad vi vill uppnå. Dessa intryck är dock i mina ögon långt ifrån något avgörande tvång för vilka val vi gör. Det är alltid fritt att väga in sitt eget sunda förnuft, om man begåvats med ett sånt.

Om barn i skolåldern ser ut som små späckstinna köttbullar med armar och ben, tycker jag inte det kan skyllas på något annat än vad deras föräldrar låter barnen stoppa i sig. Visst finns det i något sällsynt fall säkert en medicinsk diagnos som gör att barnen lättare lägger på sig vikt. Jag vågar dock tro och påstå att i 99% av fallen beror det på att ungarna dricker O’boy till frukost om morgonen, äter glass, godis och fika med saft och bullar med mera flera dagar i veckan. Att deras föräldrar låter dem göra det, och att föräldrarna sannolikt gör detsamma.

Jag tror att de flesta av de ovan uppräknade problemen, går att spåra i de signaler vi vuxna ger våra barn. Även om de får olika grader av uppstyrd uppfostran, är jag övertygad om att de saker vi säger till dem, eller gör i deras närhet är det ytterst avgörande faktorerna som påverkar, tillsammans med de mentala drag som utgör en del av barnens egen personlighet.

Är du själv väldigt mån om hur du klär dig, kommer det snart att märkas hos dina barn. Vill dina skolbarn ”hålla igen” med vad de äter, beror det snarare på vad ni gör hemma än vad signalerna i samhället säger. Här anser jag också det är väldigt viktigt att vi lär barnen den idag långt ifrån givna självklarheten: Vuxna är vuxna, och barn är barn. Det medför ganska många skillnader.

Visst ska man vara medveten om att barn gör som du gör, och inte som du säger. Det ska dock också stå klart att vuxna inte lever efter samma förutsättningar och förhållningsregler som barn, och att barn aldrig kommer att leva, eller ska leva som vuxna.

I lördags stod jag i kön på McDonalds, för att köpa mig och min familj en snabb lunch av skräpmat. I kön bredvid, stod en familj där barnen fått för restaurangen typiska ballonger på små pinnar. Sonen i envisades med att trycka upp sin ballong i mitt ansikte upprepade gånger. Även om hans föräldrar inte gjorde något åt saken, hade jag inga som helst problem med att framför ögonen på dem ta ett fast tag om barnets hand, och tydligt med nänligt förklara att han skulle sluta, och varför. Något föräldrarna till barnet borde gjort långt innan jag själv tog tag i saken.

Som alla andra, har jag givetvis fel och brister. Fler än jag skulle önska. Ju äldre mina barn blir, ser jag tydligt hur jag överför dem till deras led varesig jag vill eller inte. Det går inte att skylla på signalerna man får i samhället. Samtidigt ger jag dem de värderingar jag tycker är sunda, och som jag hoppas ska göra dem till trygga, sunda personer.

Jag tror inte det bara är sammhället som exempelvis säger ”det där kan du inte ha på dig” eller ”så där kan du inte se ut”, ”så där kan du inte göra”. Sånt kommer lika väl från pappor och mammor. Ibland är det av ondo, och ibland är det vad som krävs i kommunikationen mellan en vuxen och ett barn. Jag tror också vi i stor utsträckning kan styra vilket som har störst genomslag hos barnen. Tänk på det nästa gång du ondgör dig över samhällets inverkan på våra värderingar.

Det finns ett antal kriterier jag tycker en bra undertröja bör uppfylla: Den bör först och främst ha ett bra pris, då undertröjor undantagslöst är en förbrukningsvara.

Modellen bör vara smal för att inte ta onödig plats under skjortan, men vara lång för att stanna kvar i byxlinningen vid användning.

Att jag vill ha tröjan v-ringad, beror på att jag inte vill att tröjan ska synas då jag bär skjortan uppknäppt i halsen.

Jag tycker att halsvidden inte är lika generös som produktbilden nedan antyder, men det kan också bero på vald storlek i förhållande till min egen kroppsvolym. V-snittet fyller i alla fall sin funktion då tröjan inte syns under den uppknäppta skjortkragen.

Jag är generellt en ren storlek 48, och köpte tröjorna i storlek M. M&S webshop tog £5 i frakt, vilket ger ett styckpris på strax under hundringen. Vet än så länge inte hur de krymper vid tvätt etc., men hittills verkar tröjorna vara ett riktigt bra alternativ.

Som en avrundning på veckan sista arbetsdag, tar jag tillfället i akt att plocka russinen ur kakan, och serverar en mindre klippkavalkad som representativt knyter an till de gångna ordbataljerna.

Veckan har visat prov på vad jag anser vara en av TDCs stora styrkor, sprungen ur det faktum att vi är fyra skribenter med fyra synsätt på snitt, modeller, kultur och så vidare. Kort sagt lever jag i tron att vi med olika uttryck och inspirationskällor, förhoppningsvis ger mer bredd i det vi publicerar.

Något i stil med att det ”börjar bli tydligt att TDC gillar gubbmode?” nämndes. Personligen trodde jag det var något bloggen gjort sig känd för? Snitt, modeller och passform väljs med omsorg utifrån den egna smaken. Nedan, min auditiva tolkning av hur jag skulle föredra en klubb-blazers snitt och passform. Trevlig helg på er.

Klicka här för bildspel
Foto: Amerikanska Ambassaden.

M.F.