TTC står i mina ögon för det kvalitetstänk jag anser tidigare varit alltför sällsynt i den här prisklassen. Sydd halvkanvas, handdsydda sömmar, ett genomtänkt formspråk. Kavajer med högt skurna ärmhål, och en sällan skådad passform. Min uppmaning är; Ta steget fullt ut. Män både vill, och bör knyta sina egna flugor

Tydligen delar Karl Lagerfeld min uppfattning

Januari är reatider inom klädbranschen vilket alltid är värt att dra nytta av. Inte minst om man låter bli att falla för frestelser utan ser till att köpa basplagg eller andra plagg man är behov av.

En av de reor som jag vill passa på att rekommendera er är Hilditch & Keys Sale by mail. Själv passa jag på att skaffa mig en vit och en ljusblå.

Som jag skrev i ett inlägg för snart tre år sedan är H&K i min mening den skjorttillverkare på Jermyn Street som har högst kvalitet. Den vita skjorta som jag köpte i slutet av 2008 ser ut likadan ut idag som efter första tvätten.

Sedan jag skrev inlägget våren 2009 har priset på H&K:s skjortor ökat något (sannolikt som en konsekvens av det svaga pundet) men är fortfarande mycket prisvärd.

Anledningen till att Aquilla kan hålla så låga priser är således att de använder sig av det som kallas röd ceder, vilket är billigare än ”äkta” ceder. Knäckfrågan blir således vilket av träslagen som har bäst uppsugningsförmåga? Vilket var en fråga som vi misslyckades med att besvara i vårt första experiment. Men skam den som ger sig. Så vi fixade fram en köksvåg och gjorde om experimentet, i hopp om ett mer tillfredsställande resultat.

För att öka tillförlitligheten i testet valde vi tre block istället för två. Från vänster: Herring Shoes (obehandlat ceder), Church’s (obehandlat ceder), Aquila (obehandlad ”röd ceder”). Vi började med att mäta blockens vikt i torrt tillstånd, det gav för handen följande resultat: Herring 364 g, Church’s 339 g, Aquila 359 g.

Sedan dränkte vi med gemensamma krafter blocken i den Flördegska diskhon och höll dem under ytan ett antal sekunder…

… var på vi lät dem droppa av sig den värsta, och mest ytliga vätskan.  Sedan vägde vi dem igen. Resultatet blev följande; Herring 369 g, Church’s 346 g,  Aquila 367 g.

Skillnaden mellan originalvikt och vikt efter att ha tagit ett dopp blev följaktligen 5 gram för Herring, 7 gram för Curch’s och 8 gram för Aquila. Ett gram motsvarar 1 kubikcentimeter vatten, om vi inte alldeles fått något om bakfoten.

Slutsatsen att Aquila skulle ha ”vunnit”, och att alla ska springa och köpa rött ceder hej vilt, ligger nära till hands. Men, då tål att påpekas följande:  Uppsugningsförmågan i experimentet måste sättas i relation till den yta som skoblocket blottar mot vattnet. Hur många kubikcentimeter vatten per blottlagd kvadratcentimeter sugs upp, blir således den egentliga kärnfrågan.

Eftersom vi inte har någon möjlighet att exakt mäta hur stor yta, i antal kvadratcentimeter, de respektive skoblocken har – så får vi basera våra slutsatser på antaganden.  Blocket från Aquila har en expanderande del, som skapar ett hålrum  i ena sidan av skoblocket(se bilden),  vilket gör att det har större yta att suga upp vatten än då båda andra blocken. Blocket från Church’s å sin sidan har ett uppstickande parti vid hälen som gör att det i vart fall har större yta än skoblocket från Herring.

Man kan alltså drista sig till att konstatera att de tre blockens förmåga att suga upp vatten under sin tid i diskhon står i korrelation till deras yta. Som en följd av skillnaden i yta ligger skillnaden i antal kubikcentimeter vatten de absorberade inom felmarginalen.

Konklusionen av hela experimentet blir således att om det finns en skillnad i uppsugningsförmåga mellan ”äkta ceder” och ”röd ceder” är den så pass försumbar att den knappast motiverar att man lägger ut flera hundra kronor extra på att skaffa skoblock i äkta ceder, när blocken från exempelvis Aquila och Bexley har en (minst) lika bra uppsugningsförmåga.

Således: Böj, drönare, knä vid Aquila. Dina främsta skoblock köpas där.

Mats Flördeg

Archibald Mulliner

Jag har mer än en gång lovordat satsningen ”The Tailoring Club”. Några tycker att modellerna inte faller dem i smaken. Andra att kavajerna är aningen för korta, att översta knappen sitter aningen för högt. På mig sitter de precis som jag vill ha en kavaj. Som sydda efter min kroppsform och önskemål om ärmlängd, etc. Detta helt utan skräddarändringar.

Jag väljer att än en gång kommentera detta, då jag anser att det är ett betydande steg i rätt riktning för svensk konfektion i mellanprissegmentet. I mina ögon otroligt omsorgsfullt skurna plagg och konstruktioner med kvalitetstänk. Snart kommer vårens uppsättning av plagg, där diamondflugor och lätta högkvalitativa tygkvalitéer utlovats från säker källa.

”En av de stora modetrenderna för herr denna vår, är en sofistikerad rockstil där du mixar den klassiska blazern med stilren och otvättad denim. Färgpaletten går i minimalistiskt svart och vitt som kan användas till alla nyanser av blått och grått…”

Visserligen pratar man tydligen i mode och trendkretsar i termer av att saker är ”so last next year”. Vore dock synd att påstå att jag har den insynen i branschens framtidsplaner. Oavsett vilket, ett sammanträffande. Får vi rent av se fler svarta broguekängor i butikerna till hösten?

Chin-chin
Chuffnell

Vi bestämde oss för att titta närmare på en av de klart starkast lysande stjärnorna på skoblockshimmelen, nämligen det nys nämnda Aquila shoe care. Archiblad och Mats lade var för sig fingrarna på två par skoblock och en skoborste från sagda företag för kunna utföra en ordentlig utvärdering. Efter en eftermiddag av vetenskapliga(nåja) experiment och botaniska utforskningar är vi reda och fälla vår dom över Aquila.

Företaget i fråga lanserades i fjol och har sedan dess varit ett återkommande samtalsämne i de skonörds-kretsar som TDC-redaktionens medlemmar stundom umgås i. Den faktor som gör att att Aquila shoe care sticker ut bland konkurrenterna är priset. Deras helfotsblock i cederträ har ett styckpris på 349 kr, men med en väldigt förmånlig mängdrabatt. Två skoblock för 499 kr och fyra skoblock för 799 kr. Priset är nästan skrattretande lågt jämfört med den enda(?) svenska konkurrenten i ”vi tillverkar ordentliga skoblock i cederträ”-svängen, nämligen grossistföretaget Hammargruppen.

Hammargruppens motsvarighet får man punga upp 500 kr stycket för, alldeles oavsett hur många man köper (på Graffords hemsida promotas dessutom hammargruppens skoblock som ”prispressade”). Även om man blickar ut internationellt håller Aquilas skoblock ett mycket konkurrenskraftigt pris. Herrings motsvarighet har ett styckpris, som till följd av den brittiska valutans nuvarande ställning, i princip håller samma nivå. Men Herring erbjuder i likhet med Hammargruppens återförsäljare ingen mängdrabatt. Vi hittar egentligen bara ett företag som säljer en motsvarande produkt till ett motsvarande pris. Nämligen den franska skotillverkaren Bexley (i övrigt mest känd för att leverera randsydda skor av sekunda kvalité). Bexleys pris är aningen mer fördelaktigt än Aquila, 4 block för 59 €, men just nu verkar de ha en realisation som ger 5 block för 59 € (sic!) – vilket faktiskt är ett helt bisarrt lågt pris.

Thuja plicata; amerikansk "ceder".

När något är för bra för att vara sant, så är det oftast inte sant, brukar man ju säga. Vad är då anledningen till att Bexley och Aquila kan hålla ett så pass mycket lägre pris? Vad skiljer dem egentligen åt jämte Herring och Hammargruppens motsvarande produkter? Och här kommer den botaniska aspekten in i bilden. Det visade sig nämligen att Bexley och Aquilas respektive cederträ-block inte alls var tillverkade av ”äkta” cederträ. Finns det falskt cederträ frågar sig läsaren fullt naturligt. Och ja, det kan man faktiskt säga att det finns. De båda lågprismärkena använder sig av den röda amerikanska cedern (med det latinska namnet ”thuja plicata”) i sina block. Trots namnet är trädet inte medlem i ceder-släktet utan istället en del av thuja-släktet. Äkta ceder är mycket dyrare än ”thuja plicata”, vilket alltså förklarar prisskillnaderna.

Att jämföra Aquila med Hammargruppens skoblock blir därför lite av att jämföra äpplen och päron. Den relevanta frågan i sammanhanget blir istället huruvida det ”falska” cederträet har samma uppsugningsförmåga och antibakteriella egenskaper som ”äkta” cederträ. Det man som lekman kan konstatera till att börja med, är att den karakteristiska ceder-doften från Aquillas skoblock nästan är starkare än den från ett skoblock gjort av trä från ceder-släktet (vilket vi antar är anledningen till att ”thuja plicata” kallas för rött ceder, trots att det egentligen inte är ceder). Fräschhetskänslan sitter rätt mycket i doften. Och vi föreställer oss också att doften är kopplad till det antibakteriella. Hur är det med uppsugningsförmågan då? Vi fick helt enkelt göra ett amatörvetenskapligt experiment med inspiration av diverse reklam för blöjor och dambindor.

Vi sänkte helt enkelt ner ett skoblock från Aquila och ett skoblock från Herring (det senare alltså tillverkad av ”äkta” ceder) i en disko fylld med vatten. Sedan ställde vi de båda blocken på arbetsbänken och satte äggklockan på tio minuter, var på vi retirerade in i salongen för att inmundiga var sitt glas portvin. När äggklockan väl ringde var detta vad vi möttes av i köket….

Bilden visar alltså ett par skoblock från Aquila (till vänster) och ett par skoblock från Herring Shoes(till höger). Skoblocket längst till höger, och skoblocket längst till vänster, har när bilden tagits alltså 10 minuter tidigare helt doppats i vatten. De övriga två skoblocken är med som referenser för att läsaren ska få en uppfattning av blockens färg i helt torrt tillstånd. Vi är som sagt inte vetenskapsmän. Och vårt experiment lämnar kanske en del övrigt att önska. Den röda cedern var alltså blötare efter tio minuter än den ”äkta” cedern.  Eftersom vi inte mätte hur mycket vatten de respektive blocken sög upp från första början kan man dra endera av två helt olika slutsatser. Antingen är Aquillas block blötare därför att de torkar sämre. Eller så är blocket blötare därför att det helt enkelt sög upp mer vätska under sin tid under vattenytan.

Vi borde tänkt ett steg längre, men nu kan vi dessvärre inte dra några slutsatser utifrån experimentet på grund av bristande vetenskaplig stringens. Det åligger helt enkelt på tillverkarna av respektive skoblocksmodeller att påvisa att deras block har en god uppsugningsförmåga trots det låga priset, respektive bevisa att deras skoblock är värt de extra kronorna som en följd av den högre uppsugningsförmågan.

Det känns som att vi nu får backa till början och här besvara frågan varför man använder skoblock. Dina fötter svettas mellan 3 och 5 centiliter varje dag och lädret suger upp svetten. Detta gör att skorna invändes blir fuktiga, även om du själv inte alltid märker det. När skorna torkar förminskas lädret, det ”kryper” ihop helt enkelt. Skoblockets huvuduppgift är således att se till att skorna behåller formen allt medan lädret torkar. Och hur denna uppgift sköts är naturligtvis inte alls beroende av hur pass god uppsägningsförmåga skoblocken har. Och här har Aquilas skoblock en fördel i att det, trots att det är att betrakta som ett stabilt helfotsblock, spänner även i sidled (titta på bilden ovan så förstår du vad vi menar). Vilket kan vara praktiskt i synnerhet om du har lite bredare fötter och kanske har en H- eller G-fit, snarare än en E- eller F-fit (kvalitetsskor har alltså olika bredder, ”fits”).

Hur pass god uppsugningsförmåga dina skoblock har blir först relevant när det kommer till hur lång tid det tar för lädret att torka. Grund-rådet från skomänniskor brukar vara att om man använder skoblock i opolerat ”äkta” cederträ, så räcker det med att låta skorna vila ett dygn (där av den återkommande devisen ”använd aldrig samma skor två dagar i rad”). Men om man har något annat träslag, eller rent av lackerade eller polerade skoblock, som således inte har samma uppsugningsförmåga. Ja, då bör man nog vänta lite längre. Grafford anger på sin hemsida att med polerade skoblock i skorna bör man vänta minst tre dygn innan man använder skorna igen. Men polerade skoblock saknar helt uppsugningsförmåga, vilket vi knappast kan anklaga Aquilas skoblock för att göra.

Vi vet för lite om den röda, ”falska” cedern – mer än att den uppenbarligen på ett eller annat sätt skiljer sig från den vanliga cederns uppsugningsförmåga. Om man med äkta cederträblock i skorna ska låta dem vila ett dygn, och med polerade block låta dem vila tre dygn, så blir den mesiga mellanvägen att låta skorna vila två dygn vid bruk av Aquilas skoblock. Men vi kan ha fel, och tillverkare av skoblock i respektive träslag får gärna övertyga oss om varför deras materialval är att föredra.

Om man har skaffat sig lite fler skor minskar behovet av skoblock med bra uppsugningsförmåga.  Bilden föreställer den Flördegska skohyllan, med skor utrustade med polerade skoblock. Mindre funktionellt – men mer estetiskt.

Om vår dom över Aquilas skoblock inte blev en reservationslös hyllning så var vi desto mer imponerade av deras skoborste, som vi också provat. Som alla bättre skoborstar är denna gjord av häst-tagel. Till det förmånliga priset av 99 kronor erbjuder Aquilla en fantastisk borste med dubbelt så lång borst som konkurrenternas borstar. Men priset är även här den största resursen, motsvarande borstar från andra företag är betydligt dyrare (i vissa fall väsentligt dyrare – det förefaller exempelvis lite svårmotiverat att köpa en skoborste för nästan sjuhundra kronor från Crockett & Jones).

Aquila erbjuder också en hel del andra produkter som vi ännu inte provat. Exempelvis galgar och en skovårdslåda, som båda ser mycket fina ut.

Avslutningsvis vill vi önska Aquila shoe care och Sebastian Öhrn all lycka till i framtiden!

Mats Flördeg

Archibald Mulliner

Jag har nu under några år mest utsträckning föredragit ullslipsar i diverse olika utföranden. Stickade eller vävda, släta matta eller trevligt ruggade ytstrukturer i dämpade färgkombinationer. Alla har de varit relativt sällsynta i utbudet på den svenska marknaden. Framförallt i prisläget under tusenlappen. I och med accessoarleverantören Andrews Ties intåg har situationen förbättrats avsevärt. De har även den goda smaken att erbjuda ett lägre pris vid köp av tre slipsar.

Huvuddelen av Andrews Ties slipsutbud är sytt av jacquardväv, ofta i en tilltalande grovvävd struktur som de slipsar jag fick enligt nedan. I ett utbud om ca 600 olika varianter av denna slipstyp, satsar man på att ta in så få som 2 av varje exemplar av varje mönster. Utöver slipsarna har man även skjortor, hängslen och flugor.

Skjortorna ger intrycket av att ha en väldigt trevlig kragmodell, med en attityd och stuns som annars ofta saknas i många skjortleverantörers snitt. Jag ska forska lite i möjligheterna att vid senare tillfälle göra ett uppföljande, recenserande inlägg om dessa.

Andrews Ties huserar idag sedan december 2010 på Rörstrandsgatan 10 i Stockholm. Då jag som många av er andra inte har adressen runt hörnet, har kontakten med Henrik som förestår varumärket skett via mail. Ett oerhört spretigt sista mail, var på något vis var tänkt att måla upp en bild av de sklipsar som skulle kunna tänkas vara intressanta. Igår landade de i min brevlåda. Jag hade troligtvis kunnat plocka ut just de två slipsarna själv vid ett besök i butiken.

Uppbyggnaden är fyllig, men fortfarande mjuk och följsam med riktigt trevliga knutegenskaper. Jag tycker att jacquardslipsarnas grovvävda tyg ger ett riktigt skönt inslag av struktur tillsammans med kostymer av finare ullkvalitéer. Samtidigt som de kompletterar ett grövre tyg som flanell med skön självklarhet. Jag har provat två varanter, en av ull och en av siden. Ullen fick en testkörning under en arbetsdag, medan sidenvarianten med något mer lyster fick komplettera en ljusare grå ullkostym till svärmors middagsbjudning.

Avslutningsvis, skall även en av er läsare få möjligheten att prova Andrews Ties slipsar. Jag orerar ju ofta om inspiration och känslan som förmedlas i olika sammanhang, och hur jag sedan tillämpar det i kläderna jag väljer. Tävlingsmomentet består i att ni skall maila in en bild på er tolkning av Andrews Ties. Utgångspunkten upplevs på Andrews Ties websida.

Resultatet återger ni enklast i bilden på en egen kombination. Dock anar jag att det finns en uppsjö av gravt estetiskt kreativt lagda individer bland våra läsare, med egna idéer. Bifoga kompletterande musik om du tycker det förstärker ditt budskap. Ett YouTube-klipp, fil eller länk går bra. En kort skriftlig motivering ökar starkt era chanser till framgång.

Maila ditt bidrag till thediningdrones(a)gmail.com, med ämnesraden ”Tävling Andrews Ties, (din egen signatur)”. Glöm inte att skicka med dina adressuppgifter. TDC förbehåller sig rätten att använda ditt inskickade bidrag som vi önskar. Nedan, mina egna tolkningar av de två provslipsarna.

* * *

Som en rolig parentes i sammanhanget, återfinns nu på Rörstrandsgatans nummer 10 och 17 två av sveriges bättre herrekiperingar. En sakta framväxande svensk motsvarighet till Jermyn Street?

Tidigare har vi auktionerat ut ett och annat plagg här på sidan, och vid sidan av auktionerna har vi sålt plagg till enskilda läsare som har hört av sig om bestämda plagg som vi burit på bloggen. Nu kan ni se länkar till våra pågående auktioner på Tradera i högermarginalen under ”The Drones Club säljer”.

Just nu auktioneras en dubbelknäppt clubblazer från Corneliani i storlek ut. Om du har en stor storlek 50 eller en mindre storlek 52 rekommenderar jag verkligen att lägga ett bud på denna delikata helkanvaskonstruktion!

Chuffnell