Många män kör med två bälten – ett mörkbrunt och ett svart. Och låter det vara bra så. Att inte bära svart bälte till bruna skor, och vice versa, är på något sätt en del av den stilmässiga ryggmärgsreflexen. Men få tar matchningsfrågan till nästa nivå. Den stilmässiga grundregeln är att färg- och strukturnyansen på bältet i så hög grad som möjligt ska vara liktydigt med skornas dito (och för den verkliga perfektionisten – även klockarmbandet). Svart är ju som bekant svart – inte mer med den saken. Men bruna skor förekommer i rätt många kulörer och för vissa drönare verkar det pågå en ständig jakt efter exakt rätt bruna nyans på bältet för att matcha favvoritpjuksen. Vissa exklusivare skomärken är inte dummare än att de utnyttjar detta och erbjuder därför matchande bälten till alla sina skor.
Men matchningsfrågan är större än läderkulören. Till det kommer också bredden och grovleken på bälte – ju bredare bälte, desto mindre formellt. Informella skor skall således, i idealfallet, matchas med ett lite grövre bälte, allt medan formellare skor matchas med ett nättare kostymbälte. Den dimensionen tillmäter jag personligen rätt liten betydelse. Av större vikt anser jag vara att metalldetaljerna matchas. Silverfärgat bältesspänne matchas med silverfärgade manschettknappar, silverfärgad klocka och, i händelse av en dylik, silverfärgad rockslagsnål. Och en motsvarande matchning med mässings/guld-färgat bältesspänne.
Hur nitisk ska man egentligen vara i matchningsfrågan? Personligen ser jag det mest som en smaksak hur långt man vill ta det och hur viktigt man tycker att det är. Vissa går så långt som de kör med fyra bälten till varje skokulör (ett formellt och ett informellt bälte med silverfärgat spänne samt ett formellt och ett informellt bälte med mässingsspänne). Och där till kommer bälten för att matcha skor i andra material än slätt kalvläder (mocka, grain osv). En del menar att matchningen blir allt för utstuderad när den tas till dessa nivåer. Personligen tycker jag en perfektionistisk matchning är förbannat snyggt och faktiskt är något att sträva efter. Når personligen sällan hela vägen fram (kör för närvarande exempelvis bara med ett mörkbrunt och ett svart klockarmband), men att ha den perfekta matchningen som en inre målsättning tycker jag absolut är något som skall uppmuntras.
Hur långt ens ambitioner i matchningsfrågan än må sträcka sig så uppmanar jag ändå stilintresserade män att matcha bälten på en lite mer avancerad nivå än man klarar av enkom med ett stycke mörkbrunt och ett stycke svart bälte. Prova, och Du kommer upptäcka tjusningen.
Tre nyanser av brunt – artikelförfattarens försök att matcha skor och bälten. Blixten gör dock inte matchningen riktigt rättvisa, ser bättre ut i verkligheten.
Skor från vänster: Carmina, Alden, Church’s.
Bälten uppifrån och ner: konsthantverkarna.nu, Crockett & Jones, Worcestershire Leather Company.
M.F.
Matchningsfrågan är dels en resursfråga, dels en smakfråga. De flesta har inte resurser att köpa matchande allting, och försöker därför ofta köpa saker som går att matcha med mycket. Ett erkänt knep är till exempel att använda slipsnålar, manschettknappar, klockor och bältesspännen som har både silver- och guldfärg i sig och därför går att ”matcha” med det mesta man tänkas köpa, få i present, låna eller påtvingas av omständigheterna.
Smakmässigt är det, som du skriver, en del som tycker att det blir lite för utstuderat. Men det behöver inte bli det, om man använder sig av normala, diskreta färger. De flesta lägger, trots allt, inte ens märke till alla detaljer (men det är ju roligt när någon faktiskt gör det). Att man har samma bruna nyans i skor, klockarmband och skärp lär gå de flesta spårlöst förbi, men ge ett ordnat och stilrent intryck. Det är kanske en bra devis i herrmodet: ”Att verka utan att synas”; vilket ju lär vara wallenbergarnas motto.
För utstuderat blir det ganska snabbt när man använder avvikande färger och utstuderat modernistiska eller på annat sätt formmässigt avvikande accessoarer. Då ser matchningen lätt clownartad ut.
Skall man vara petig (och orelaterad till inlägget) så har Marcus Wallenbergs motto blivit rejält misstolkat. Mottot han valde 1931 var ”Att verkligen vara, inte bara ge sken av att vara det”.
Det var även endast Marcus Wallenbergs motto, inte hela släktens.
Mitt favoritmotto är en beskrivning som i många avseenden passar mycket bra in på min egen person: Att vilja men inte kunna.
Åh, vad glad man blir att någon tar upp detta! Och i synnerhet utifrån flertalet tänkbara dimensioner. Jag kan inte annat att hålla med om att bälte skall matchas så väl som möjligt till skor (även i mån av nyans). Vad jag har brottats ytterligare med är just klockarmbandet. Visst går det fint att ha olika av sina klockor på armband i olika färger och nyanser, men en viss dag vill man ha en viss klocka men råkar vara sugen på ”fel” skor. Sätta sig ut byta band en stressig morgon? Skulle inte tro det. Där tänker jag att perfektionisten får möte den morgonstressade: man kan matcha färg men behöver inte vara jättepetig med nyans. Eller så spelar man safe att slänger länkar på samtliga klockor. Men hur kul är det? Ungefär som att fuska i datorspel.
Hurra! Precis ett inlägg jag behövde. För tillfället har jag tre bälten. Ett svart, ett brunt och ett brunt flätat (båda bruna i chesnut). Dock är det endast det svarta som är lämpligt att bära till kostym, vilket inte har varit ett problem då jag tidigare endast har haft svarta skor som är lämpliga till kostym. Dock är jag nu på väg att köpa ett par mörkbruna oxfords, och behöver därmed ett mörkbrunt bälte som går till kostymerna. Sen behöver jag även ett mörkbrunt mockabälte!
Ang. perfektionistisk så är min enda klocka metallfärgad, och så även mina bältesspännen och metallen på nästan alla mina manschettknappar, så det fungerar enligt mig rätt bra. Jag har ett par manschettknappar (http://skultuna.com/product/51-the-skultuna-crown.html) med gulddetaljer. Dessa tycker jag ganska mycket om, så de används en del och då har det helt enkelt fått gå.
Om någon har tips på hemsidor (utom den i inlägget nämnda) med prisvärda bälten som stämmer in på ovanstående (mörkbrunt kostym och mörkbrunt mocka) så får ni gärna tipsa.
Pja, i basgarderobsinläggen rekommenderades det här:
http://www.hackett.com/index.cfm?page=1229&productid=HM410269&productvar=HM410269-250-34&refpage=1083
Men det beror på vad du menar med ”prisvärt” och exakt vilken nyans av brunt du vill ha o.s.v.
/Spode
Tack, men 50 pund är nog lite över min budget för ett bälte. Angående vilken nyans så något som passar till http://www.herringshoes.co.uk/product-info.php?&colset=1&styleid=743&shoeid=2388&brandid=7&catid=20&oldcolid=1288&stype=0&colourid=1289
Bälten från Anderson köper du lämpligtvis på Herr Karl. Ingemar är inte så pjåskig med priset om du köper två på en gång.
Algy,
Är det http://herrkarl.se/Herr_Karl.html du menar nu?
Jajamänsan.
Algy,
Vackert! Hur i hela friden kan jag ha missat den butiken innan? Skall bege mig dit så snart jag frisknar till då jag för tillfället har lyckats bli ordentligt sjuk.
http://www.bexley.com/Bexley/shoe-ACCPN-EN.htm tog hem 3 bälten tillsammans med 4 skoblock. Är mycket nöjd. Funderar även på att pröva en mockadojja därifrån.
Jag tillhör de som inte gillar när nyanserna stämmer precis överens, tycker att det blir alldeles för utstuderat och att det dessutom ser dött ut. Spännen i samma material är dock självklart viktigt, och föredrar mockaskärp till mockaskor och vice versa, men just nyansen är det enligt mig en fördel om det inte matchas precis.
Vad heter modellen på Church’s:en? Mycket trevliga.
Lingfield, heter modellen. En bild där deras skönhet verkligen kommer fram finns här: http://thedronesclub.nu/2012/04/12/spit-shine-och-portvin-pa-den-flordegska-ungkarlsbalkongen/
Jag hittade av en tillfällighet den här bloggen härom dagen och har tagit del av innehållet med visst intresse. Eftersom jag sannolikt är lite äldre än de flesta deltagarna här, kanske mina värderingar i vissa frågor skiljer sig från majoritetens.
I det aktuella fallet, kan jag säga, att jag tycker att den ovan beskrivna koordinationen av färger och material ger ett intryck av en småborgerlig ängslighet, långt från den litterära förebild varifrån denna blogg tagit sitt namn.
För egen del bär jag alltid fickur, varför några problem med koordination inte föreligger i det fallet.
Dock måste jag vända mig mot det oskick det innebär att bära livrem till kostym, i synnerhet den besynnerliga kombinationen livrem och väst. Om man behöver hålla byxorna på plats, vare sig man bär väst eller inte, görs detta lämpligen medelst hängslen (som för övrigt skall vara fästade i knappar och inte med krokodilklämmor i byxlinningen). För egen del använder jag mestadels engelska kostymer, vars byxor sitter på plats utan anda hjälpmedel än de justeringsanordningar som finns insydda i sidorna. Livrem används endast till udda byxor och hör alltså till den mer informella delen av garderoben. Av detta följer alltså att något behov av svarta livremmar inte finns i den välklädde mannens garderob – om man bär svarta skor, är man sannolikt så formellt klädd att en livrem ändå inte är aktuell.
Hej Göran!
Välkommen, får jag väl börja med att säga. Kul att få in lite äldre läsare, alltid trevligt med omväxling och andra perspektiv. Jo, det är just den där ”ängsligheten” som en del invänder mot matchningshyserin. Själv tycker jag som sagt en riktigt perfekt matchning ger ett väldigt imponerande intryck som är svårt att motstå.
Ang fickuret så måste rimligen dess kedja matchas med livremmens spänne, om du låter kedjan hänga synligt?
Jag är väl medveten om att traditionella kostymer ofta saknar bältesöglor och justeras med spännen i sidan. Med min mörkblåa kostym förhåller det sig just så. Det är väl närmast en smakfråga, personligen känner jag mig naken utan ett bälte varför jag egentligen föredrar kostymer med bältesöglor.
M.F.
Jag är intresserad av hur Göran anser att man bör kombinera bälten och skor (samt eventuellt klockarmband), och även hur detaljer som manschettknappar/bältesspänne bör koordineras (eller inte koordineras).
Och även om de traditionella kostymbyxorna inte har hällor för bälte så kan jag ärligt säga att jag aldrig har sett ett sådant par. Inte för att jag är någon expert, men går en sådan kostym ens att få tag på i Sverige (för ett pris som någon med normal inkomst kan klara av)? Någonstans är jag tveksam.
Mycroft: CT’s luxary-range är utan bältesögglor och med spännen i sidan, men ute i den svenska handeln har jag nog bara sett det på någon enstaka tweed-kostym.
Ja där ser man! Till exempel: http://tinyurl.com/cvta49z
Och CT verkar inte vilja länka ordentligt. Ja ja.
Mats fixar : – )
Hurra för Mats!
Min synpunkt, vilken jag försökte uttrycka ovan, är att en alltför genomgående koordination av klädseln lätt kan ge ett intryck av tvångsmässighet, eller i värsta fall billig smak. Jämför med det icke ovanliga bruket att använda slips och bröstnäsduk i samma tyg. En riktig drönare är rimligtvis förvisso alltid välklädd men bör samtidigt ha ett lite nonchalant och avspänt förhållande till sin klädsel. Det skall alltså helst inte synas att man har ägnat alltför stor uppmärksamhet åt hur man är klädd. Den som har besökt ett engelskt gods eller en herrklubb i London förstår vad jag menar (välgjorda engelska filmer är vanligen ett fullgott och betydligt mer lättillgängligt alternativ).
För egen del brukar jag mycket sällan använda livrem men då det sker, använder jag vanligen livrem i samma färg som skorna. Däremot har jag aldrig reflekterat över att jag borde koordinera klädselns metalldetaljer. Fickuret bär jag vanligen i guldkedja utom vid begravningar då jag naturligtvis bär silver. Manschettknapparna väljer jag efter tillfälle och humör och bryr mig inte om huruvida de råkar överensstämma eller inte med annan metall jag händelsevis bär på mig.
Eftersom livremmen ju endast syns då man sitter (annars hålls ju kavajen alltid knäppt) och klockarmbandet skall döljas av manschetten (utom då man händelsevis behöver kontrollera tiden), kan jag inte se att en bristande koordination av dessa detaljer skulle vara ett stort problem.
Har ni inte glömt matchningen bredd på bältesögla kontra bredd på livremmen? Bred bältesögla och smal livrem, hur blir det?
Breda bältesöglor/hällor på ett par kostymbyxor signalerar ”trendvarning”, tycker jag. Informella byxor kan förvisso ha något bredare hällor, men inte så breda att det ser illa ut med ett ”normalsmalt” bälte.
Detta till trots anser jag att det alltid ser bättre ut med ett lite ”för brett” bälte än med ett lite ”för smalt”. Smala bälten. eller livremmar om man så vill, är verkligen inte stiligt.
Observera att jag i detta inlägg har slagit Alistairs rekord i antalet citattecken. Gott så.
Sedan jag gift mig har jag tvingats lugna ner mig lite i de här frågorna – åtminstone vad gäller metallen. (Jag misstänker att min fru skulle ställa sig något skeptisk till att jag skaffade en vigselring till (i silver) utöver den i guld jag nu bär.)
Vigselringar måste väl ändå vara undantagna övrig matchning? Men I annat fall får du väl skaffa bälten med guldfärgade (mässings)spännen och manschettknappar med guldfärgade detaljer.
Personligen kör jag faktiskt enkom med mässings/guld-färgade metalldetaljer. Allt från rockslagsnålen till munkskornas spänne.
Det kanske är lättast så! Dock hade jag nog tyckt att just vigselring hade varit ett acceptabelt att ha i avvikande färg, förutsatt att jag hade märkt något från början, vilket är otroligt!
Ska det va’ så ska det va’. Har lutat åt Mats linje att bara köra mässing/guld, men känt att kassan inte riktigt tillåter att jag drar principerna fullt så långt. Men annars ser jag inte varför vigselringen ska skilja sig i ”matchningsdignitet” från klockor, manschettknappar, sko- eller bältspännen. Det blir samma avvikelse från helhetsintrycket.
För att som du säger, man går ju inte direkt och skaffar en vigselring till (i silver). Har man övriga metalldetaljer i silverfärg och sedan gifter sig så kan man ju inte heller som du säger gå och köpa en ny uppsättning av allt (om man inte har gift sig rikt vill säga
).
Du kanske kan ta det i omgångar? Ett bälte här, ett par manschettknappar där osv. Då blir det inte en lika tung kostnad.
Tycker med att vigselringen är avvikande. Att matcha den eller av den anledningen inte kunna bära silverdetaljer tycker jag känns alltför prentatiöst. Själv tycker jag även att silverdetaljer är snyggast så det blir väl då att skaffa en ring i vitguld när det beger sig
Personligen så tycker jag att de så kallade kostymbältena är tråkiga och fantasilösa. Jag brukar försöka hitta bälten med mycket färger och/eller mönster. Dessa matchas friskt med skorna, klockarmband ibland och om tillfälle ges även en hatt/mössa/keps/halsduk/scarf… Och kör jag ett rött bälte till röda skor så blir det så klart endast röda drycker.
Ajaj, det där låter som en inställning som kräver en fingertoppskänsla i hertigen av Windsor-klass. Jag skulle misslyckas kapitalt, men du kanske har det som krävs.
Ibland lyckas man ibland mindre bra hehe. Men det är kul åtminstone
Intressant diskussion, onekligen. En sak som förbigåtts i debatten är glasögon. Hur skall man göra med dem? Bör man ha flera bågar att byta mellan om man vill vara helmatchad? Kan man bära svarta bågar till bruna skor, eller tvärt om? Om man vill ha metallbågar kanske man borde ha två par: ett i silver och ett i guld?
Kommentaren av Olsson ovan om begravningar är värd en extra tanke: jag kollade med föräldrarna och fick bekräftat att guld aldrig bärs på begravning. Hur tänker Flördeg se ut när han måste gå på begravning?
Se där, lite blandade lösa frågor som jag gärna ser att fler tänker kring.
Om man har plastbågar behöver man inte bry sig om matchningen. Metall matchas med metall och läder med läder. Om man däremot har metallbågar, så, ja – vill man ta matchningen till nästa nivå kan det faktiskt vara värt att matcha även på den fronten.
Själv kör jag som sagt alla metall-detaljer i mässingsfärg. Inklusive glasögonbågarna. Jag bojkottar helt enkelt silverfärgad metalldetaljer (detta med ett undantag: Jag använder kraglattor i silver. Men dessa syns ju inte heller, och kan således inte störa harmonin).
Ang begravningar så har jag inte ägnat det en tanke. Men jag är också tillräckligt ung för att inte ha varit på så värst många begravningar (tre, om jag inte glömmer någon). Kan hända att det stämmer, att guld där ska undvikas. Begravningar är speciella på många sätt. Jag har faktiskt ingen svart kostym heller, som också gäller vid begravningar om man ska vara noggrann (körde i brist på annat med mörkblå kostym på mormors begravning i vintras). Ej heller har jag en svart slips. Så det kan nog vara så, att det blir lite beklädnadsinköp inför nästa begravning.