M.F.
The Drones Club säljer:
Mest lästa artiklar
A-listan (Guider och andra djuplodande inlägg på bloggen)
- Att tänka på gällande kostymen och passformen
- Att tänka på när man köper sin (första) kostym
- Att vårda sina kostymer
- Church's och Prada
- Drönarklubbens Vinskola
- En basgarderob i tre steg (I)
- En basgarderob i tre steg (II)
- En basgarderob i tre steg (III)
- En basgarderob, fjärde steget, införskaffandet.
- Färga om dina skor
- Historien om limmade kavajer
- Hur man bär upp en frack
- Klubblazern – Stilrent, tidlöst och flexibelt
- Kvalitet i skjortor: Guide och undersökning
- London 2009
- Myten om de brittiska slipsränderna
- Näsduken och hur man matchar den
- Sex råd på vägen till den fulländade basskogarderob
- Shopping i Shanghai
- Skillnaden mellan olika typer av kostymer
- Skräddare, skomakare och frisörer i sverige
- Stil är ett totalkoncept
- Studentguiden: Ifrån pojke till drönare i en radikal omvandling
- TDC:s Skovårdsguide
Stil på nätet
- Dress with Style
- Fine And Dandy Shop (Blog)
- Herrskobloggen
- Ivy Style
- Jeremy Hackett – The Mr Classic Blog
- Made By Hand
- Manligheter
- Manolo
- Permanent Style
- Pinstripes and Tweed
- Savile Row Style Magazine
- Sciamat
- Shoegazing
- The Chap
- The Gentlemen's Standard
- The Rake
- The Sartorialist
- Unabashedly Prep
- Välklätt med Weinås
-
Till och med ansiktet ser begagnat ut.
Kul citat, men Gunvald Larsson är väl knappast känd för sin klädstil, i alla fall inte när Mikael Persbrandt gestaltade honom
Dock antar jag att det kan vara en del av karaktären och dennes avståndstagande från sin överklass-bakgrund.
Bokversionen av Gunvald Larsson är definitivt känd för sin klädstil.
Där ser man, jag är inte så bevandrad inom böckerna. Fast att vara känd för sin klädstil kan ju vara både bra och dåligt
Låt mig omformulera mig: Bokversionen av Gunvald Larsson är känd för att vara intresserad av högkvalitativa produkter – allt från kläder, till bilar till klockor.
Som jag misstänkte då
Synd att det inte har kommit med i filmversionerna, eller i alla fall inte i Mikael Persbrandts version, som ju måste anses som den mest kända.
Mitt intresse för herrkläder är nyfunnet så ursäktar om min fråga verkar dum, men vad är det ni inte gillar med kostymen, eller som Sidcup uttryckte det, ser begagnat ut?
Snittet, passformen, materialet. Inget ”lirar” i min smak. Lägg därtill den ”Persbrandtska” hållningen så blir det inte helt helt lyckat, i alla fall inte ur mitt perspektiv. En svag, svag trea på min tiogradiga skala (där jag själv sällan ligger över 7 skall poängteras…).
Instämmer i att litteraturens Gunvald Larsson var/är (?) mycket mån om kvalitet i allt från bilar till klockor. Den, enligt mitt förmenande, som bäst lyckats ”återge” den mest litteraturnära versionen är Thomas Hellberg i Widerbergs ”Mannen på taket” från 1976. Visst 70-tals influerat och allt kanske inte funkar idag (tänker främst på pälsmössan och klädmodet/snittet) men det allmänna klädstuket (snygg polotröja!) tillsammans med den personliga hållningen och attityden hos Thomas Hellberg funkar. Att han sen rattar BMW gör inte saken sämre.
MVH
~Alistair
Eftersom han har händerna i fickan så ser kostymen möjligen mer osmickrande ut än vad den är. Men det man reagerar på är
1: Får låg midja på byxorna. De borde sitta någon/några cm högre upp.
2: Knäppningen av kavajen verkar sitta för lågt. Kavajen ska knäppas nära där midjan är som smalast
3: Mycket tyg i brösthöjd (kan vara en illusion av att händernas placering)
4: Tyget verkar tunnt och färgen är ”svag” (men det är förstås smaksaker)
Rolf Lassgård var inte helt fel ute som Gunvwald L. Man får inte glömma att Gunwald är STOR, jag tyckte Thomas Hellberg var lite tunn. Frågan är vad som skulle sätta en EMW idag, BMW blir väl lite mainstream.
(Det är med Sjöwall-Wahlöö-figurerna som med Sherlock Holmes, man har sin favoritskådespelare, och ändå är ingen riktigt bra…)
Lassgård var bättre både som Gunvald och som Wallander.
Jag har alltid tyckt att han bär upp sin trenchcoat i khaki mycket föredömligt. Lite sjaskigt och släpandes som ackompanjeras bra av resten av Persbrandts arroganta stil.
Nu har jag inte sett en Beck-film på väldigt, väldigt länge men jag vill minnas att jag alltid tyckte hans rock såg ut att vara på tok för stor. Men jag kanske minns fel?