Jag lovade för någon månad sedan att återkomma med ett inlägg om skovård. Det gör jag här med. Om du betalat ett antal tusenlappar för dina skor ter det sig ganska naturligt att behandla dem med respekt och kärlek. Hur ska man då definiera skovård? För mig är det i vart fall ett betydligt vidare begrepp än bara skoputs. Skovård, för mig, är alla de handlingar man utför för att skorna ska se snygga ut, och må bra, under en maximal tidsrymd.

Det kanske bästa, viktigaste och mest grundläggande rådet är att använda rätt skor vid rätt tillfällen. Ett par ljusa mocka-skor, med tunna lädersulor, skall man således inte gå långa skogspromenader under vinterhalvåret i. Grova skor/kängor när det är snö ute är ganska centralt. Om du inte vill satsa pengar på vinterskorna gör då inte det, köp något hos Kalle P. om du föredrar det. Det viktigaste är att du ser till att bespara de lågskor som du faktiskt har investerat pengar i ett klimat de inte varit konstruerade för att användas i. Slarvskorna är också en del i detta tänket, även om det kanske irriterar en del. Verkligheten är som bekant inte alltid som vi skulle vilja att den är. Ibland har man inte ork eller kraft att behandla sina skor med den kärlek de förtjänar. Då är det bra att ha ett par skor man utan dåligt samvete faktiskt kan behandla vårdslöst. Att ha ett par slarvskor ståendes i hallen kan således, beroende på hur ofta du hamnar i detta ”orkar inte hålla på”-tillstånd, spara dina bättre skor rätt många år.

Frågan om sulor är naturligtvis också kopplat till ”rätt skor, vid rätt tillfälle”-tänket. När det är snö, kraftigt regn eller bara slask ute behövs ordentliga gummisulor. Men det finns ett beklagligt ”antingen eller” i detta sammanhang. Högkvalitativa lågskor levereras i regel med lädersulor eller, ibland, med grova och tjocka gummisulor. Ett mellanläge finns oftast inte. Jag ställer mig lite frågande till varför det är på det sättet, men så är det dessvärre. Lädersulor är rätt känsliga och personligen ser jag inte riktigt charmen.  Jag upplever ingen ökad tillfredsställelse med lädersulor. Och väta och lädersulor är under alla omständigheter a big no-no. Visst går det att komma runt problematiken genom att köpa ett par galoscher. Men hur kul är det egentligen att gå runt med kondomer runt dojjorna i tid och otid. Så, vad göra? Lösningen sparsulor, finns till hands. Man lägger helt enkelt en tunn plastsula över lädersulan och besparar således sullädret både väta och småsten. Samma sak gäller klacken. När skorna börjar kosta över 6000 kr händer det att sulorna är härdade med hjälp av ekbark vilket tydligen gör problemet med både väta och smågrus mindre (äger inga dylika skor så jag vet faktiskt inte). Det här med sparsula eller inte sparsula är ett ständigt tvisteämne i vissa kretsar, jag har gjort min ståndpunkt klar. Sparsulor är dock inget som gör att dina lågskor helt plötsligt är rustade för tidigare nämnda skogspromenad i februari, så rådet att ha ordentliga kängor tillgängliga gäller således alltjämt.

För att ytterligare vidga begreppet ”rätt skor vid rätt tillfälle” kan sägas att rotation är av central betydelse. Fel tillfälle är således också att använda ett givet par skor när skorna i fråga inte fått vila ordentligt. Fötter svettas, lädret suger upp svetten, och sältan i svetten fräter på lädret. För att minimera skadeverkningarna av detta behöver skorna få tid på sig att torka efter varje användningstillfälle. Hur länge då? I vart fall ett dygn. Det betyder således att om man använt ett par skor en heldag, så bör man inte använda samma par skor nästa dag igen. Det är grunden i rotations-rådet. Du behöver således minst två par vardagsskor. Och rent ekonomiskt är det dessa du bör satsa mest på i din skogarderob.

När skorna torkar ”förminskas” lädret, det kryper helt enkelt ihop. För att komma runt detta problem använder man skoblock. Dessa gör att skorna håller formen och minskar synligheten av gångveck. Detta är så att säga skoblockets huvuduppgift. Många skoblock har där till en sidouppgift i att snabba upp torkningsprocessen. Denna sidouppgift sköts bäst av skoblock i opolerat cederträ, som är ett träslag som girigt suger upp vätan i skorna. Och dessutom luktar gott. Om man istället låter skorna vila lite längre mellan varje användningstillfälle(två eller tre dygn, snarare än ett) går det bra att istället ha polerat trä i sina skoblock. Fördelen med detta är endast estetisk. Många erkända skotillverkare saluför faktiskt endast skoblock i polerat trä – Tricker’s och Crockett & Jones för att nämna två – vilket kanske kan förefalla lite märkligt. Skomärkenas egna skoblock är i regel märkta med en liten mässingsskylt som talar om vilket märke skorna har. Och det kan ju vara lite häftigt. Men i regel får man betala ganska mycket extra just för denna flashiga effekt, vilket ganska få tycker det är värt. Själv har jag gått i tankar på att sätta upp mässingskyltar med mina initialer på mina skoblock, vilket är en kostnad som, inklusive skoblocket, ligger på samma nivå som de exklusiva märkenas egna skoblock. Crème de la crème i skoblocksvärlden är emellertid lästade skoblock. Det vill säga skoblock som är specialtillverkade för en given skomodell i en given storlek. Men det kräver att skotillverkarna av just dina skor erbjuder denna tjänst och att du är bered att hosta upp en betydande summa för det. En del skosnobbar verkar nästan mena att om man inte kör med lästade skoblock kan man lika gärna strunta i att anstränga sig på skofronten. Hoppas jag aldrig kommer till det stadiet. Hur som: Undvik under alla omständigheter spiralblock i allmänhet och spiralblock i plast i synnerhet. Då är det ett bättre alternativ att stoppa ner ordentligt med tidningspapper i skorna. Helfotsblock i cederträ kostar från 300 kr och är i sammanhanget en bilig investering som kommer förlänga livet på dina skor avsevärt

Till vänster ett skoblock i opolerat cederträ från Herring, till höger ett polerat skoblock från Tricker’s.

När det sedan kommer till det här med skoputsning finns det väl i grunden lika många skolor som det finns skoentusiaster. Men för att börja i den absolut enklaste frågeställningen – varför ska man putsa skor? För det första för att ge skinnet näring så det blir mjukt och slitstarkt (således av samma anledning som du smörjer in ditt ansikte eller dina händer). För det andra för att återpigmentera skinnet, så det inte tappar färgen. För det tredje för att göra skinnet så vattenavvisande som det går. Och för det fjärde, för att de ska blänka.

Hur går man då till väga för att uppnå detta på enklast sätt. Jo, det gäller att hitta bra produkter. De flesta skokrämer är någon form av kompromiss mellan ovanstående fyra målsättningar. Sämre skokrämer har ofta alldeles för stor tonvikt vid att det ska blänka, och har kompromissat bort det andra. Grundtipset är att försök hitta en bra skokräm med tonvikt på vård. Jag har rätt dålig koll, måste jag tillstå, på skokrämsmarknadens alla hörn. När jag började intressera mig för skor sa min lokala skomakare att det franska märket Saphir var det bästa man kunde uppbåda. Sedan dess har jag kört på det. Det finns olika produktlinjer. Deras lyxigaste varianter, den så kallade Medaille d’Or-linjen, är lite svåra att få tag på i Sverige, men säljs hos några enstaka kvalitetsskomakare(eller så gör man som så många andra och köper via nätet: valmour.fr). Deras standardlinje är däremot desto lättare att hitta. Det tyska märket collonil lär också vara av hög kvalité, även om jag själv inte har någon erfarenhet av det.

Gå till väga enligt följande: Smörj in dina skor med skokrämen, med hjälp av vad du nu föredrar (påstrykare, bomullstrasa, svamp, fingrarna etc). Efter du har låtit det stå några minuter arbetar du in krämen i lädret med en skoborste av hästhår. Om man tycker det är viktigt med en hög glans upprepar man proceduren med en produkt som har inriktningen på glansen. Även där har Saphir bra produkter att erbjuda. Även om jag till svarta skor, av ohejdad värnplikts-vana, föredrar Kiwi Parade Gloss.

Så långt borst-skolan. Fördelen är att det går snabbt och skorna får den näring och impregnering de behöver. Däremot går det via denna metod inte att uppnå en jättehög glans. Den blir okej, men den får ingen att höja på ögonbrynen av glans-avund. Om man vill uppnå detta måste man gnugga. Mycket. Grunden är dock den samma. Först appliceras en skokräm med betoning på vård och sedan en med betoning på glans. Men där upphör likheterna. För att få den perfekta glansen behöver du utöver krämerna en bomullstrasa och en skål med vatten. Och väldigt mycket tålamod. För mig tar det många gånger över två timmar att få det där spegelblanka tillståndet. Herrskobloggen har redan en bra guide för hur man gör, så jag nöjer mig med en länk dit(”uppfinn inte hjulet två gånger” etc). Vad jag möjligtvis har att tillägga är att de cirkulära rörelserna inte behöver göras med ett ensamt finger. Jag får kramp och tröttnar snart med det tillvägagångssättet och föredrar istället att vika trasans flik till en lagom tjocklek och sedan greppa den med tummen, pekfingret och långfingret.

Det sägs att man aldrig kan lägga på för mycket skokräm. Jag är nog av motsatt uppfattning. Men det är klart, en högkvalitativ skokräm kommer aldrig skada lädret. Men med mycket skokräm under en lång period ser skorna inte så roliga ut. Då behöver man bli av med gammal skokräm. Det blir man enklast med kemiskt ren bensin. Det kostar tre tior i den lokala mataffären. Gnugga in bensinen med hjälp av en svamp eller dylikt(nagelborste funkar på grövre läder) under rinnande vatten. Vät hela skon och se till att du bearbetat lädret med bensin och vatten tills lädret tar in vatten och helt mist sin impregnering. Låt torka i skoblock i något dygn, och sedan är det bara att lägga på ny skokräm igen.

Mocka vårdas å sin sida med mässingsborste och impregneringsspray. Enkelt och problemfritt. Om mockan blivit tråkig och mist sin lyster finns det impregneringsspray som dessutom ger ny färg. Om mockan fått fläckar du inte får bort med mockaborste och tålamod får man tvätta skorna med mockatvål(ja, det är en myt att mocka exploderar om det utsätts för vatten). Arbeta då in tvålen under rinnande vatten med hjälp av en nagelborste. Och låt det sedan torka med skoblock innan du åter ger dig på skorna med mässingsborst och spray.

För att sammanfatta:
1) Rätt skor vid rätt tillfällen – tänk igenom din skogarderob ur ett säsongsperspektiv
2) Rotera skorna – aldrig samma skor två dagar i rad
3) Använd skoblock – förhindrar att lädret drar ihop sig när det torkar
4) Smörj in – ge lädret näring, styrka och glans genom regelbunden skoputsning.

Allt gott!

M.F