Vintage corduroy

Vid ett besök i en möbelaffär för en tid sedan letade vi efter ett matbord med tillhörande stolar. Vid avdelningen för hallmöbler, hade man som rekvisita hängt upp en hatt, en kavaj och en halsdauk. Kavajen i grovt bredspårig lejongul manchester fångade omedelbart mitt intresse. Under tydliga protester från övriga sällskapet var jag nödd och tvungen prova den. Givetvis satt den som klippt och skuren för mig. Tillsammans med en lika oemotståndlig hundtandsrutig halsduk som hängde bredvid.

Då jag är smått besvärligt lagd, kunde jag inte låta det hela sluta där, utan var givetvis tvungen att fråga vem kavajen tillhörde och om den var till salu. Personalen konstaterade att deras icke närvarande dekoratör hängt den där som rekvisita, vilken de inte visste så mycket om. Den kunde dock inte säljas hur som helst. Känslan av kavajen bestod dock.

Några dagar senare mailade jag butiken och ställde ytterligare några frågor om kavajen och om vem som visste mer om den. Dagen efter mailet skickats ringer den ansvariga dekoratören oväntat, och tycker att om jag är förtjust i kavajen borde den givetvis hänga på mig istället för på deras hatthylla i butiken. Denna hade tillsammans med halsduken inköpts lite med vänsterhanden för att fylla ut hatthylleavdelningen.

Problemet var att kavajen utgjorde rekvisita och fick därmed inte säljas. Jag föreslog att jag istället skulle ge dem en annan kavaj (och halsduk) i inbyte, vilket blev lösningen på problemet. Nu återstod bara att skaffa ersättningsplaggen.

Stadsmissionens dolda skatter

Efter en kort tur till stadsmissionens butik, var ersättaren snabbt ordnad. Önskemålet var en inte alltför finskräddad kavaj, då den skulle kunna gå som ytterplagg. En passande halsduk behövdes eventuellt också. Sedan var det bara den fysiska växlingen av plaggen kvar, vilken ägde rum i butikskedjans lokala filial.

I all sin enkelhet.

På plats.

Kavajen är märkt ”Fritz Nyköping”, och har av etiketten att döma troligtvis redan många år på nacken. Något som absolut inte syns i fråga om slitning. Halsduken är tillverkad i grovt vävt ullgarn av en variant man inte hittar överallt. Materialet i kavajen gör att vi än en gång sänder en tanke till The Corduroy Appreciation Club.

Gissningsvis syr Fritz inte längre upp några manchesterkavajer.

Rejäl halsduk i grov ull.

About these ads
Det här inlägget postades i Anekdoter, Bilder, Stil och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Vintage corduroy

  1. Bo Utterstam skriver:

    Det var en god historia, måste jag säga.

  2. Cyril skriver:

    ”Fritz Konfektions AB” är fortfarande ett registrerat företag med adress i Nyköping, men som du säger syr de kanske inte upp några kavajer.

    Jag har ibland tänkt på att vår svenska klädindustri alltid behandlats lite styvmoderligt i drönarsammanhang. Är det någon som har ett bok- eller filmtips där man kan läsa lite mer om just den svenska modeindustrin genom tiderna?

    • lano skriver:

      Jag har inget sådant, nej, men jag vet att Högskolan i Borås har ofantliga mängder av just detta som finns att låna vid intresse. Alltså både böcker, film och tips på var man kan hitta information om vår svenska textilindustri.

  3. Algy skriver:

    Man vad i helsike karl! Kavajen du lämnade i inbyte ser ut att vara en fyrknäppt variant med klädda knappar – mycket ovanligt som nytillverkad idag. Gissningsvis var det således ett vintage-exemplar. Den skulle du givetvis utannonserat här på TDC!

    Men grattis till den lejongula. :)

    • Archibald skriver:

      Anade att du skulle gå igång på den fyrknäppta kritstrecksrandiga. Det bar faktiskt emot att göra sig av med den, men det hela gick lite av bara farten och den hann inte riktigt få det emotionella fäste den förtjänade. Därav, swap. Köpte den en lunch på Stadsmissionen, för, 50:-

      För att förtälja lite mer om inbyteskavajen var den mycket riktigt vintage, fyrknäppt med klädda knappar och lock över bröstfickan. Tillverkad av Svenska Tiger för en av de lokala herrekiperingsfirmorna (butiken lever faktiskt kvar än idag och är en av stadens mer anrika). Troligtvis autentiskt sextiotal. Som klippt och skuren att bära till den smala svarta och vit skjorta. Materialet, kompakt och styv syntet.

      Svensk tillverkare, för svensk liten butik. Idag en sällsynt kombination.

  4. Fredrik II skriver:

    Mycket trevlig läsning! Kul när man kan göra sådana fynd :)
    Grattis!

  5. Algy skriver:

    Det är något visst med de där svenska kavajerna från 60-talets mitt, jag har ett par stycken (förvisso i ren ull) som liknar den vi diskuterar här. De är korta och har ett slags elegans som liknar italienska kavajer från samma tid, men med en känsla av brittisk jaktkavaj med markerad midja, mittsprund, ibland snedställda fickor och det där trevliga locket över bröstfickan. Det bästa av två världar, kan man kanske säga.

  6. Spiceyweiner skriver:

    Kul historia!

    Fritz är för övrigt en kund till mig (jobbar på ett svenskt konfektionsföretag).

  7. markgreven skriver:

    Intressant med ”vintage”. Ibland kan man tänka att det var bättre förr, ju förr desto bättre. Men det förstod man inte när det begav sig… Slit och släng var mottot!
    Vilken guldgruva som de olika secondhandföretagen sitter på. För egen del hittade jag en alldeles ny Tiger tweed, med Harris-tyg och intressanta färgställningar för 75:- på Myrorna härförleden! Man kan bara undra vilken resa den varit med om…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s