Londons bibliotekssystem är krångligt. De olika stadsdelarnas bibliotek samarbetar inte, vilket gör att man inte kan beställa en bok från andra sidan stan. Dessutom kan man bara, om jag förstått det rätt, få lånekort i den stadsdel där man bor. Vilket innebär att en del böcker helt enkelt inte går att få tag i. Odd Arne Westads bok The Global Cold War letar jag nu efter. Den finns inte. Den finns kanske i någon annan del av stan, men där kan jag inte låna den.
För övrigt är det rätt skönt att de breda slagen börjar komma tillbaka på marknaden. De smala har gjort sitt för ett tag, känns det som. Kavajen nedan har inte lång tid kvar i garderoben nu.
/S
Såväl smala som breda slag är fullt gångbara.
Det som krävs är förstås att plaggen håller god kvalitet i material och snitt och att man anpassar skjortan, skorna, bältet och slipsen efter slagens bredd.
Således kan man mycket väl använda ömsom breda ömsom smala slag, bara man har en konsekvent klädsel i båda fallen.
Vad man däremot inte kan göra är att bära jeansbyxor till kavaj, skjorta och slips. Det råde total inkongruens mellan överdel och nederdel i bilderna ovan. Dessutom är väl skjortkragen på gränsen till för stor för den kavajen.
Vad anser min herre om handskar, då?
Jaså, var hittar du jeansen då? Och visst kan man ha smala slag, gärna för mig. Jag är bara lite trött på det nu, och satsar nog brett ett tag framöver.
Jag tycker inte slagen på den kavajen är så farligt smala ändå. Får hålla med andersonchris på den punkten att man absolut kan bära olika slagbredder men bör anpassa dem. Alltför extrema val blir såklart alltid svårburet men ge inte upp hoppet om den kavajen än. Personligen tycker jag att jeans och kavaj sällan är lyckat men långt ifrån omöjligt. Men då det inte rör sig om några jeans på bilden är det ganska oväsentligt.
Jag tycker inte att de där slagen är så extremt smala. Det finns ju mer extrema exempel.
Antingen behöver AC nya glasögon eller så är hans bildskärmsinställningar helt åt fanders. Jag ser en Stilton iförd klubblazer med chinos vilket åtminstone jag har relativt ofta och tycker passar väldigt bra. Fast denna kombination kanske inte HELLER faller AC på läppen (ett tecken på ”låg klass” kanske?). Han får väl gå till sin regelbok och kolla upp det.
Jag intar tillsvidare en tillbakalutad betraktarposition mumsandes på min falukorv. Förresten, borde det inte vara intressant för forumet att få en daglig värdemätare på hur ”engelsk” AC känner sig från dag till dag? ”-Torsdag 25 Februari, idag känner jag mig 36,5% engelsk”.
Nåväl, jag väntar med ”spänning” på AC:s fortsatta utfall med regelförfäkteri om vad som är tillåtet eller inte.
Spännande, verkligen….
~Alistar
Hmmm… det verkar som om du verkligen har tagit åt dig av vår diskussion. Spännande.
Anledningen till att jag angav olika andelar engelskhet när jag jobbar i Sverige jämfört med utomlands är att mycket få personer i Sverige pallar med den arbetsmoral som gäller för en Citytränad engelsman.
Svenskarna är alldeles för förtjusta i sina fikapauser, tidiga eftermiddagar, dagishämtningar, vabbar, förädraledighet, klämdagar, privata mejl och telefonsamtal för att orka med att arbeta dygnet runt för att nå en deadline etc.
Cityprofessionalismen uppskattas utomlands men skapar rädsla och avundsjuka i Sverige, så den måste mildras lite här.
”Diskussion” och ”diskussion”??? Jag har svårt att förlika mig med en beskrivning av våra meningsutbyten som en ”diskussion”.
En diskussion på lika villkor förutsätter nämligen respekt, något jag uppfattar du lider brist av.
Vad gäller ”tagit åt mig” så är det nog mer så att bilden har klarnat för mig kring dig och din agenda. Visst, du är kompromisslös, vilket kan vara OK men samtidigt är du också, i ditt sätt att ”diskutera”, arrogant och respektlös. Där faller du. Kraftfullt.
Tyvärr uppfatar jag dig även som omdömeslös (alternativt hycklare) eftersom du uttalar dig självsäkert om saker du inte har kunskap om. Dilletanter har jag särskilt svårt att fördra.
Jag trodde kanske vi var mer överens än vad inläggen kanske ger sken av. Där misstog jag mig nog.
En sak är vi dock rörande överens om, nämligen det bristande tålamodet när man stöter på ”tölpar, fårskallar och översittare”.
Vi kan väl säga att mitt tålamod med dig har nått en tydlig gräns.
~Alistair
Kanske kan den citytränade engelsmannen ge alternativa förslag på hur dagishämtningar, sjuka barn mm ska hanteras, förutom att någon av föräldrarna tar hand om barnen de faktiskt har ett ansvar för att sköta och fostra? Någon måtta får det väl ändå vara på dumheterna…
Alistair, ditt eventuella tålamod är helt likgiltigt för mig.
Dina inlägg är helt betydelselösa för mig så jag kan inte förstå varför du retar dig så på mina.
Nåja, eftersom du svarar på dem verkar de ju inte helt betydelselösa…
Ditt svar följer ditt hittills observerade MO. Föga förvånande kan tyckas.
Jag har hittills retat mig på dina inlägg därför att du, i dina inlägg, allt som oftast säger en sak men agerar på ett helt annat sätt. Om du nu var så intresserad av det du uppfattar som ”engelskt sätt” eller ”engelsk artighet”, varför tillämpar du inte dessa dygder själv i detta forum?
Du lyckas med konststycket att, på en och samma gång, predika om de dygder du verkar hålla så högt och samtidigt bryta mot dem och bete dig tvärtom.
Jag kan inte säga annat än att det är ganska skickligt. Föga trovärdigt dock.
Är det nåt som tyder på ”låg klass” (jag vet, olyckligt ordval men det är AC:s eget) så är det väl att man raljerar och koketterar på det sätt du, vid ett flertal tillfällen har gjort. Att du dessutom gör det om saker som du har ingen/dålig kunskap om gör det bara ännu värre. Jag häpnar inför din stereotypa beskrivning av omvärlden och uppfattar en världsbild, byggd på de regler du sorgligt nog verkar tro blint på, som verkar synnerligen snäv.
Sammantaget gör jag bedömningen att det är något som inte stämmer. Det ligger en hund begraven nånstans misstänker jag. Dina raljerande, och på ytan självsäkra, inlägg ger mig, paradoxalt nog, en stark känsla av ängslighet och osäkerhet hos dig.
De ger en ”air” av någon som väldigt gärna vill men inte kan, någon som inte har men väldigt gärna skulle vilja ha, någon som gärna skulle vilja våga men som inte riktigt törs. Tomma tunnor skramlar mest som man brukar säga och jag har aldrig mött någon som har ”det” som du påstår att du har och på samma sätt måste raljera om ”det” på ett så oförblommerat och på gränsen till burdust sätt som du gör. Alla varningslampor lyser för mig på grund av detta vilket får mig att minnas min skoltid.
I mina barn- och ungdomsårs skolmiljö såg man liknande fall ibland. Eftersom man, som barn, själv inte hade det vidare perspektiv man har idag utan var starkt präglad av hemmiljö och social situation så kom möten med andra som inte riktigt hade samma förutsättningar eller bakgrund att vara starkt kontrasterande.
Jag minns särskilt vissa skolkamrater eller ännu vanligare, kamrater från andra skolor som ville utge sig för att vara någon man inte riktigt var. En sådan ”katt bland hermelinerna” skiljde oftast ut sig direkt. Ibland var det svårare då vissa var skickliga iakttagare och kunde, med följande av regler och koder, föra sig hyfsat och agera samt se ut som det de så gärna ville vara och åtrådde mest av allt. Bjöd man hem sådana skolkamrater på middag avslöjade de sig dock tyvärr direkt, något mina föräldrar påpekade att man, artigt nog, tyst skulle fördra och inte döma ut. Sorgligt egentligen eftersom klassbakgrund och sociala förutsättningar inte borde ha sådant stort genomslag när man är så ung.
Ibland ser man även sånt här i vuxen ålder. Oftast blir det väldigt pinsamt (för alla).
Nåväl, det var en utläggning.
Jag tar det med ro och ägnar mig hellre åt WRM i fortsättningen.
~Alistair
Åh! Det bär mig emot lite och det förmodligen inte alls så AC menade, men om man är extremt konservativ kan man naturligtvis kalla alla byxor i bomullstwill för ”Jeans”. Enligt min uppfattning krävs det dock även att byxorna är försedda med nitar för att det ska få kallas jeans, så om det var så AC menade vill jag ändå påpeka att han har fel.
Vill också vara lite ”snudig” som man säger i Skåne och be herrarna skaffa bättre kamera. Bilderna förlorar en hel del på att de väl är tagna med kameramobil.
Å andra sidan vill jag också berömma er för att (som jag påpekade tidigare) det är en mer fritidsbetonad klädsel på bilden. Det är trevligt att se.
Ack, det är värre en en kameramobil. Fotona är tagna med datorkameran. Vanligtvis har jag en Canon Powershot som funkar helt ok. När den har batterier i, alltså.
Är nog inte så enkelt att vara en ”andersonchris” med tanke på den oro som förmedlas genom kommentarer men å andra sidan behöver en del av oss tydliga ramar och strukturer för att inte falla sönder… inte känna oss som om vi misslyckats. Jag lovordar dock den flexibilitet som signaleras i ”såväl smala som breda slag är fullt gångbara”. Mer av det och gärna mer nyfikenhet på hur andra tänker.
Jag är inte alls orolig.
Klädseln på bilden ser inte helt bra ut och istället för att säga något i stil med att det ser ”fetfult” ut, så försöker jag lämna en konstruktiv kommentar.
Kongruens är viktigast av allt när man ska klä sig riktigt väl. Detaljernas förhållande till varandra skapar nämligen helhetsintrycket.
Om byxor, kavaj, skor, skjorta, bälte, slips och näsduk harmonierar med varandra så kommer omgivningen att uppfatta personen som välklädd, utan att reflektera över varför.
Om klädseln är inkongruent så kommer omgivningen att uppfatta personen som illa klädd, ibland utan att reflektera över varför.
Det är därför som detaljanalys av klädsel, såväl lyckad som misslyckad, är nyckeln till framtida framgång.
Att vissa av er inte begriper det bevisar bara hur angelägna mina kommentarer är.
Andersonchris. Så hur tänker du att en kommentar som ”Det råder total inkongruens mellan överdel och underdel…”, skall leda till? Vad tror du att du öppnar upp för? Hur viktigt är det för dig att kongruens råder?
Ska villigt erkänna att jag endast studerade Stiltons underdel mycket översiktligt, någon bråkdels sekund, högst.
Jag fick intrycket att det rörde sig om jeanssydda byxor (dock ej i denim). Det kan dock ha varit den ostrukna looken som gjorde att jag inte identifierade att det rörde sig om chinos, om det gjorde det.
Hursomhelst kvarstår synpunkten att det råder inkongruens mellan en formell överdel och en informell underdel. Det skulle kunna läkas något genom att droppa slipsen.
Ursäkta, men du skulle ju inte kunna stilrådgiva dig ut ur en blöt papperspåse, Chris.
Jag måste faktiskt i någon mån anmäla överensstämmande åsikt med Andersonchris angående ”inkongruensen”. Kombinationen blå klubbkavaj/chinos är i och för sig en klassiker och fungerar normalt väl. Dock ser byxorna på bilden ut att vara lika snäva som ett par jeans, vilket lätt ger associationen att fråga är om ett par – som man sade för några år sedan – ”bomullsjeans”, alltså byxor i annat bomullstyg än denim som är skurna och sydda på samma sätt som jeans. Att kombinera sådana byxor med klubbkavaj och slips ger lätt ett motsvarande intryck som bärandet av slips till blåjeans. Till snäva chinos av ”jeanstyp” skulle jag därför avstått från slipsen.
Dessutom ser kavajen på bilderna litet kort ut enligt min mening, men det är ju mycket möjligt att det är bildvinkeln som lurar mig.
Jag håller däremot inte med om påståendet att skjortkragen är för bred med hänsyn till kavajslagen; jag tycker att kombinationen ser bra ut.
Den enda negativa kommentar som nämna utstyrsel möjligen förtjänar är att det inte syns någon skjortmanschett. Det minst klädsamma är dock som vanligt AC´s dogmer levererade med en häpnadsväckande brist på etikett. En person som upplyser med välvilja och en genuin önskan att hjälpa är alltid trevlig, en person som gör det i syfte att ”sätta på plats” och för att framhäva sig själv är endast obehaglig.
Tack Suedehead, det var ”på spiken”.
Väl formulerat.
~Alistar
Börjar bli lite väl mycket ”häxjakt” nu på AC. Regelfascist eller inte, oavsett vad man tycker om hans åsikter eller inställning, så har han ju åtminstone rätten att tycka till, eller hur?
Tyvärr verkar det som om det är samma personer som nu systematiskt är pådrivande att ”flamma upp” stämningen. Pressar man tillräckligt så blir ju vem som helst defensiv, tills man slutligen bryts ner, vilket tycks vara syftet i de senaste trådarna…
Väldigt osympatiskt.
/C.
Calle Z
Det hedrar dig att du säger ifrån, för det är precis som du säger.
Själv är jag inte det minsta konflikträdd och bryr mig inte om folk som hetsar på nätet. Det gör de oftast för att de inte vågar i verkliga livet. Det är inga problem att känna igen människor som är stöpta i mänsklighetens form 1a, eller deras raseri när de träffar på människor som inte är det.
Som sagt har jag inte försökt framhäva mig själv, utan bara berättat lite om min bakgrund och erfarenhet när personangreppen på mig har blivit alltför överdrivna. Detta var inte för att mina ”meningsmotståndare” skulle ”tycka om” mig utan för att de (få) utomstående som läser dravlet i vissa kommentarer ska få en chans att genomskåda det.
Andersonchris – Du må ha en poäng angående vikten av kongruens men när du i annat sammanhang förkastar ALLA plagg som haft en tidigare ägare så känns inte dina stilråd lika trovärdiga. Kan inte låta bli att tolka det på annat sätt än att det spelar ingen roll hur välkomponerad klädseln är i färg, mönster och passform eller om den är från Zegna, Corneliani eller Oscar Jacobson. Så länge det rör sig om Secondhand/vintage så är det brist på stil? Har otroligt svårt att ta dina ”stilpåpekanden” på allvar efter ett så trångsynt uttalande.
Calle Z,
Jag skulle vilja be dig reflektera över meningsväxlingarna mellan mig och AC.
Jag är förvisso partisk, men min uppfattning är att AC har sig själv att skylla eftersom han, i varje inlägg själv skruvar upp hetsen genom att fälla raljerande, dömande och oartiga kommentarer.
Inte ens i sitt senaste inlägg, där han prisar ditt lovvärda försök till moderation, är han mån om att ”kyla ner” temperaturern utan brer på som vanligt med utfall om andras ”dravel” och påståenden om hur ”folk hetsar på nätet”.
Min ovan beskrivna uppfattning om AC:s agenda förstärks för varje inlägg han gör. Karln vet ju inte hur man för sig!
Han missar ingen chans att ”kasta första stenen” och beter sig då, i de flesta fall sig åt som en riktig tölp. DET tycker jag är väldigt osympatiskt.
F.ö. är jag väldigt angelägen om att inte ägna mig åt personangrepp utan försöker (verkligen) bara att fokusera på konkreta, påvisbara beteenden. Jag är inte riktigt säker på att AC förstår skillnaden den avgörande skillnaden.
Som sagt, det ligger en hund begraven.
~Alistair
…för övrigt har jag bestämt mig för att lägga de senaste debaclen med AC bakom mig och på något sätt börja från ”scratch”.
Min tidigare redogjorda uppfattning står dock fast men jag har väl insett att George Bernard Shaws klassiska talesätt fortfarande har validitet: ”-I learned long ago, never to wrestle with a pig. You get dirty, and besides, the pig likes it.”
Med tanke på ovanstående diskussion om personangrepp vill jag MED KRAFT understryka att mitt användande av ovanstående talesätt inte på något sätt implicerar att jag bokstavligen skulle tycka att AC är en gris.
Dock stämmer andemeningen med talesättet väl med min uppfattning om hur det hittills hara varit att ”diskutera” med AC.
Vi får väl se om det blir ändring på det.
~Alistair
Nånå, att AC är beter sig tölpaktigt kan vi nog vara ense om. Han kan ju inte ens bevara sin gentemannaheder då en enkel, välkänd handske kastas.
Ärligt talat så hade jag väl förväntat mig att du skulle sluta tjata om det där vid det här laget. En virtuell utmaning är ju bara löjlig.
Men eftersom du frågar så ska jag dela med mig av Chris Andersons så förhatliga livsvisdom. I en verklig situation, där man står inför en handgriplig utmanare, är det meningslöst att följa några regler. Vitsen är nämligen inte att vinna (för det gör man) utan att vinna utan att bli skadad.
Pubslagsmål är (tyvärr) en gammal engelsk tradition som forfarande lever och utövas på sina ställen. Att tänka på hedersregler när någon försöker köra ett splittrat bordsben genom magen på en är bara korkat.
Fast nu handlar det ju knappast om ett krogslagsmål, utan om att du påstått saker om min person som är osanna. En gentleman ber naturligtvis om ursäkt, eller antar utmaningen och gör upp enligt förutbestämda regler. Jag noterar att du gör ingetdera. Högst ogentlemannamässigt och tölpaktigt.
Har du fått en istapp i huvudet?
Nej, inte vad jag har märkt. Hurså?
Nå, omkring 70 procent av mänsklig kommunikation är icke-verbal. Innebörd förmedlas mer av kroppsspråk och tonfall än av de faktiska orden. Det är därför som så många personer ryker ihop på internet. De fajtas egentligen inte mot varandra utan mot sig egen uppfattning av vad den andre har sagt.
Tyvärr finns det många som inte tål en öppen diskussion, utan automatiskt tycker att det är otrevligt när någon inte håller med gruppen. Det är naturligtvis orutinerat och det gäller att på ett sakligt sätt bemöta vad en meningsmotståndare säger, inte hur man tror att personen säger det.
Alistairs senaste inlägg har till stor del bestått av argumentum ad personam riktade mot mig. Det verkar vara ganska tydligt att han har skrivit sina inlägg i en ilska som har varat under rätt lång tid, ungefär en vecka vid det här laget. Det tycker inte jag verkar särskilt hälsosamt. Om jag skulle bli så uppretad över en främling som diskuterar klädsel på internet, så skulle jag nog behöva fundera över om det kanske fanns ett annat problem.
Alternativt är det bara ett sofistikerat försök till trolling och i så fall är det ju humor.
AC,
Jag är varken ”ilsk” eller troll.
Vidare lider jag varken av ohälsa eller ”andra problem”.
~Alistair
The lady doth protest too much, methinks.
A countenance more
In sorrow than in anger.
Alistair är en gentleman, så även jag. Den enda ladyn här verkar vara du själv, Chris.
Då får jag gratulera till er fullständiga förklädnad. Ni har nämligen lyckats att helt dölja ert gentlemannaskap bakom ett fullkomligt övertygande Helan & Halvan-nummer.
Jo, men varför ska jag bry mig ens ett enda litet uns om din åsikt om mig, när du själv uppenbarligen inte är en gentleman? Tölpars åsikter väger fjäderlätt. Seså, plocka upp handsken nu.
Har det inte gått lite långt med det här tjafset nu? För allas trevnad skulle det vara bättre om kommentarerna kunde ha någon typ av bäring på innehållet i artiklarna, så kanske de personliga vendettorna kan hanteras någonstans där vi andra slipper ta del av eländet…
Att ta den personliga vendettan någon annanstans är väl så vitt jag förstår just det som Anderson Chris nekar att göra…
Jag tycker diskussionen är konstig. Smala och breda slag har inte med mode att göra utan kroppsform, precis som allt klassiskt herrmode. Kläderna skall dölja, framhäva och accentuera. En smal man klär sig lämpligast med breda slag, spread colar och ex. en Windsorknut; allt lurar ögat och skapar ett mer kompakt intryck. En kort, stabbig man undviker Windsorknuten, kör en smal four-in-hand, ett par randiga byxor till kavajen med smala slag. Nu tar jag extrema motpolar här, men you get the drift.
Blazern på bilden är alldeles för kort, skjortan för kort, axlarna deformerade, men det kanske är nån form av modenyck? Ni kids tittar för mycket på färger och mode, vilket är jättebra, men det viktigast när det gäller klassiskt herrmode är passformen. Färg-/ mönsterkombinationer kan ni gå över på när ni lärt er hur ett plagg skall sitta.
Det var inte meningen att såga bloggaren här, men lägger man ut sina bilder till allmän beskådning så får man räkna med att folk ger sin uppriktiga åsikt.